Plugg, stall och dejt
Begrepp att kunna till tentan: 28 stycken. Det är ganska många. Fast nu kan jag visserligen de flesta, men vad händer med begreppen jag inte kan? Som "inkoativt verb" och karkakteriserande adjektiv och klassificerande adjektiv? Det är ju inte så lätt att lista ut bara på namnen. Jag ska försöka plugga in dem också. Retroflektering är också ganska svårt.
Idag har jag lagat en köttfärssås åt min kära lilla mor (varför låter det som att jag alltid lagar mat åt henne, som om hon inte kunde göra det själv?) och när hon kommer hem från föreläsningen om "Den nya, rökfria Kriminalvården" ska vi åka till stallet i raketfart och göra iordning mat och sånt till lilla pållan. Hon får vila idag. Det är ingen som har tid med henne!
Och ikväll ska jag på dejt! Kulkulkul. Vi ska se filmen "Tillsammans är man mindre ensam", vilket kanske passar bra. Nej men jag har läst boken för inte alls så länge sedan och den är verkligen jättebra! Det är Anna Gavalda som skrivit den. Jag gillar ju böcker som handlar om knäppa, störda och tokiga människor. Det gör den här. Så jag hoppas att filmen är bra, men det borde den ju vara eftersom att det är Audrey Tatou som spelar en av huvudrollerna.
Om intresset finns kan jag meddela att jag ska ha på mig en svart polotröja, mina J & Companyjeans, svarta fina secondhandskor och svart cashmerekappa från HM, tillsammans med en naturvit pashminasjal och min vintage Mulberryväska (hahaha jag låter som en modeblogg). Men det blir bra. Lagom. Landet Lagom. Håret uppsatt, lagom med smink så jag ser sådär fräsch och snygg ut (hur det nu ska gå till...) och lite så. Ja. Ja, jag är lite nervös.
Jag på dejt? Hehe.
Ja då återstår att önska mig själv lycka till så...Lycka till!
Alternativa tolkningar
Antingen är det jag som missuppfattat, eller så är det bokstavligt. Vem vet? Kolla in den här artikeln som min ystra syster Fanny hittade. Så roligt. Vissa skribenter alltså. Praktikant från inlandet typ.
Sen. Indiska. Jag gillar Indiska. Jag ska inte påstå att jag köper kläder därifrån. Men nu hittade jag en kul söt sak.
Det där pannbandet var ju inte fy skam. Tiffany heter det. Och en såndär klädhängare tycker jag är vädigt fina. Vet inte riktigt vart vi skulle ha den, men som allting annat i vårt kaotiska hem finner den nog sin plats till slut. Som någonting annat, typ att den stöttar upp katternas matbord eller så. Som klistång åt hunden.
Hångla, någon?
Spraydate sviker aldrig. Får så himla många roliga mail från folk, som antingen skämtar eller helt saknar självdistans (hoppas på det första). "Hej vill du hångla med en snygg kille?" Signerat någon som är 30 någonting. Alltså. Ja. Vill inte alla det? "Nej jag vill bara hångla med killar som jag tycker är jättefula!". Eller menade han sig själv? Och hur ska jag kunna veta om han är snygg, han hade bara en bild på sin kropp (och vad säger det om honom). Det kan ju vara så att han har jättesnygg kropp men jättefult ansikte. Sen kan det ju alltid vara tvärtom med vissa och det har jag nog lite lättare att acceptera. Min egen kropp är ju inte i världens topptrim, det måste jag ju erkänna. Fast mina lår är på god väg att ha lika stora (många? hehe) muskler som förr i världen, det känns bra.
Jag har precis bjudit min kära mor på en kulinarisk upplevelse - linssoppa - och hon gick tillbaka till jobbet mätt och belåten. Nu tänkte jag dra mig upp mot mitt rum igen och plugga. Sen får framgången i pluggandet avgöra om det blir Idol eller inte. Jag gissar vilt och tror på inte. Det är lite dålig fart på mig.
Den här bilden är tagen i somras. Jag och mami är ute och plockar svamp (vi hittade nada). Det var mysigt. För nu är det superkallt ute.
Jaja, ha det nu.
Jag har precis bjudit min kära mor på en kulinarisk upplevelse - linssoppa - och hon gick tillbaka till jobbet mätt och belåten. Nu tänkte jag dra mig upp mot mitt rum igen och plugga. Sen får framgången i pluggandet avgöra om det blir Idol eller inte. Jag gissar vilt och tror på inte. Det är lite dålig fart på mig.
Den här bilden är tagen i somras. Jag och mami är ute och plockar svamp (vi hittade nada). Det var mysigt. För nu är det superkallt ute.
Jaja, ha det nu.
Ja jag känner mig ju lite ofräsch...
Hehe. Jag har just anmält mig till diverse kurser och sådant till vårterminen 2008. Det blev lite mediavetenskap och journalisktikvetenskap, retorik och svenska c. Jag försöker hitta någon utbildning som jag kan tänkas gilla, men det finns inte en enda! Hippologi skulle väl vara det, men det är på SLU. Jag vill väl inte hänga på ett lantbruk. Det finns faktiskt massor av utbildningar och så, men hur kul kan det bli? Inom mitt område - svenska - finns det bara en utbildning: kombinationsprogrammet, alltså lärare. Men jag vill inte!!! Lärare verkar så otacksamt och elakt. Inte lärare. Men det här kanske?
Tyvärr syns det inte vad som står, där jag markerat. Men det står i alla fall: Oral hälsa. Vem vill gå en kurs i oral hälsa? Om man inte hade en mamma som talade om för en hur man borstar tänderna. Eller? Hehe. Funderade ett tag på om jag skulle söka till den kursen (eller är det ett program?) bara för att jävlas med mig själv och för att se vad det hela egentligen handlar om. Oral hälsa...
Nu ska jag plugga!
Tyvärr syns det inte vad som står, där jag markerat. Men det står i alla fall: Oral hälsa. Vem vill gå en kurs i oral hälsa? Om man inte hade en mamma som talade om för en hur man borstar tänderna. Eller? Hehe. Funderade ett tag på om jag skulle söka till den kursen (eller är det ett program?) bara för att jävlas med mig själv och för att se vad det hela egentligen handlar om. Oral hälsa...
Nu ska jag plugga!
Förnekelse? Who? Me?
Plugga är kul. Jag älskar att plugga, man behöver ju inte jobba. Men för min kropp och hjärna verkar det vara som att jobba. Jag går runt och hatar och tänker att jag aldrig mer vill öppna de där böckerna igen. Så går jag runt och hatar mina böcker och papper och tänker att "vem fan kom på den här idén?", det finns väl ingen som gillar att plugga?
Men tydligen gör det det. Som vissa i min klass. Som bara "ja, men det där simplexet, eftersom att det består av ett lemma som gör det ganska komplext att göra en fullständig morfemanalys bla bla bla jag har ingen fritid bla bla". Då undrar jag vad jag håller på med. Det känns som en fin fasad utåt att bara "ja jag pluggar på Stockholms universitet, hå hå, ja minsann". Bara tjena, som om jag någonsin pluggar. Som om jag orkar åka dit.
Nej, så är det inte riktigt. Jag pluggar mycket, och jag gör mina uppgifter i tid, men på något sätt har jag den här terminen inte bara tappat mitt vanliga självförtroende (det hände någon gång typ förra året) utan även mitt skolsjälvförtroende. Jag tycker att jag är den mest puckade av alla, vill inte säga någonting på lektionerna för att jag tycker att det är fel svar och att mina kläder är fula och töntiga. Det sista hör ju till den tidigare nämnda kategorien av självförtroende, men inte mindre fel för det. Allt är fel och töntigt med mig just nu. Kanske bara idag. Men vem vet?
När jag var runt arton var jag den snyggaste människan i hela världen. Jag hade långt, fint hår, jag var smal, jag var rolig och jag var duktig i skolan. Nu - tråkig, ful, fel, fet och töntig. AAAHHH! Jag kan ingenting.
Jag hatar såna här dagar. Och lämpligt nog infaller den sig mitt i tentapluggsveckan. Inte riktigt lägligt om jag får säga det själv. Typiskt och fan...
Men tydligen gör det det. Som vissa i min klass. Som bara "ja, men det där simplexet, eftersom att det består av ett lemma som gör det ganska komplext att göra en fullständig morfemanalys bla bla bla jag har ingen fritid bla bla". Då undrar jag vad jag håller på med. Det känns som en fin fasad utåt att bara "ja jag pluggar på Stockholms universitet, hå hå, ja minsann". Bara tjena, som om jag någonsin pluggar. Som om jag orkar åka dit.
Nej, så är det inte riktigt. Jag pluggar mycket, och jag gör mina uppgifter i tid, men på något sätt har jag den här terminen inte bara tappat mitt vanliga självförtroende (det hände någon gång typ förra året) utan även mitt skolsjälvförtroende. Jag tycker att jag är den mest puckade av alla, vill inte säga någonting på lektionerna för att jag tycker att det är fel svar och att mina kläder är fula och töntiga. Det sista hör ju till den tidigare nämnda kategorien av självförtroende, men inte mindre fel för det. Allt är fel och töntigt med mig just nu. Kanske bara idag. Men vem vet?
När jag var runt arton var jag den snyggaste människan i hela världen. Jag hade långt, fint hår, jag var smal, jag var rolig och jag var duktig i skolan. Nu - tråkig, ful, fel, fet och töntig. AAAHHH! Jag kan ingenting.
Jag hatar såna här dagar. Och lämpligt nog infaller den sig mitt i tentapluggsveckan. Inte riktigt lägligt om jag får säga det själv. Typiskt och fan...
Ridbyxor och Lindt
Det gick bra idag med Herr Stenberg. Han kom ut till oss och var så finklädd så. Klämde lite på Sagas rygg och ritade av den och vi provade sadlar. Jag fastnade för en, men mamma gillade en annan, en Kieffer, och jag antar att de sadlarna är bäst eftersom att man kan värma och forma om bommen så att den passar hästen som handen i le glöve. Och det är ju inte fy skam. Så skickade vi iväg hoppsadeln också så att han stoppar om den så det blir bra.
Sen åkte mamma och gjorde hästpass och jag åkte hem och sov lite. När mamman var klar med passen kom hon och hämtade mig och vi åkte och köpte mat till vår lilla hund (Eukanuba) och jag köpte ett par nya ridbyxor och ett par jättefina Kyra K strumpor, korta den här gången. Ganska sällan jag betalar 129 kronor för ett par strumpor. Jaja, ridbyxorna var på rea.
Ytterligare efter det åkte vi och handlade middag. Det är så skönt att det bara är mami och jag hemma nu! I en hel vecka framöver! Vi köpte Tom yumsoppa och lite skaldjursmix och Lindtchoklad med hallon i. I bilen sa jag: "Å det är så bra med sån här mörk choklad! Man äter så lite! Du vet, en sån här ruta är till och med bra för dig, om du bara äter en!"
Nu sitter jag här och tittar på House. Det är två rutor kvar av chokladen och jag känner mig äcklig. Mörk choklad, come on! Jag förstår om man trycker i sig en liten Marabou chokladkaka (ja jag vet, för jag gjorde det igår), men mörk choklad! Någonting säger mig att jag måste sluta äta godis. Och det snart.
Och juste! Jag färgade håret idag... Heh... "Gyllenblond". Jag har länge velat färga håret liksom ljusare. Men. Det blev ju, ja, så som det blir när man färgar mörkt hår ljusare. Någon som kommer ihåg? Juste! Orange! Fast nu är det mer gyllenblont än orange, och faktiskt ganska fint, men jag tycker mig se det orangea. Shit!
Natti
Sen åkte mamma och gjorde hästpass och jag åkte hem och sov lite. När mamman var klar med passen kom hon och hämtade mig och vi åkte och köpte mat till vår lilla hund (Eukanuba) och jag köpte ett par nya ridbyxor och ett par jättefina Kyra K strumpor, korta den här gången. Ganska sällan jag betalar 129 kronor för ett par strumpor. Jaja, ridbyxorna var på rea.
Ytterligare efter det åkte vi och handlade middag. Det är så skönt att det bara är mami och jag hemma nu! I en hel vecka framöver! Vi köpte Tom yumsoppa och lite skaldjursmix och Lindtchoklad med hallon i. I bilen sa jag: "Å det är så bra med sån här mörk choklad! Man äter så lite! Du vet, en sån här ruta är till och med bra för dig, om du bara äter en!"
Nu sitter jag här och tittar på House. Det är två rutor kvar av chokladen och jag känner mig äcklig. Mörk choklad, come on! Jag förstår om man trycker i sig en liten Marabou chokladkaka (ja jag vet, för jag gjorde det igår), men mörk choklad! Någonting säger mig att jag måste sluta äta godis. Och det snart.
Och juste! Jag färgade håret idag... Heh... "Gyllenblond". Jag har länge velat färga håret liksom ljusare. Men. Det blev ju, ja, så som det blir när man färgar mörkt hår ljusare. Någon som kommer ihåg? Juste! Orange! Fast nu är det mer gyllenblont än orange, och faktiskt ganska fint, men jag tycker mig se det orangea. Shit!
Natti
Hallonte och aprikosmarmelad
Ja, å! En sån frukost låter väl charmerande romantisk? Apelsinjuice hade jag också. Men särskilt romantiskt är det inte. För det första är det svårt att vara charmerande och/eller romantisk med sig själv. Om jag ens var själv, men nu i morse var det full aktivitet här. Mamma sprang runt och var lite sur och viskade gliringar om andra till mig. Mammas man Per sprang runt och var stressad för att han skulle åka till Prag. Jag försökte leva ett normalt liv men det är svårt när jag mer och mer börjar uppvisa symptom av allergi mot katter, och det känns sådär lätt när äldsta katten Fritz sitter 10 centimeter från mig och tittar och nosar, tittar och nosar.
Men nu ska vi i alla fall åka till stallet och prova ut lite sadlar till lilla Saga. Hoppsadeln ska göras om så att den passar henne perfekt och en ny dressyrsadel ska utses. Spännande! Jag ska ha mina nya jodphurs som jag köpte igår. Och Saga ska få sina nya tyglar. Undrar om hon uppskattar allt skit jag köper till henne? Som jag lägger ner flera många tusenlappar på i månaden? Äsch jag blir glad i alla fall! Materiell lycka! Yey!
Men nu ska vi i alla fall åka till stallet och prova ut lite sadlar till lilla Saga. Hoppsadeln ska göras om så att den passar henne perfekt och en ny dressyrsadel ska utses. Spännande! Jag ska ha mina nya jodphurs som jag köpte igår. Och Saga ska få sina nya tyglar. Undrar om hon uppskattar allt skit jag köper till henne? Som jag lägger ner flera många tusenlappar på i månaden? Äsch jag blir glad i alla fall! Materiell lycka! Yey!
Idolfavorit
Åååå Idol! Jag som inte ens tänkt att titta på det i år, blev jättekär i han Mattias, som sjöng min favoritlåt på Justin Timberlakes första soloskiva, Justified, och låten heter Never again. Helt underbar. Är det inte lite Darin över honom?
Hähä
Ja...klippet där den där stackars stackars tjejen spyr är ju inte nytt direkt. Eller egentligen så är det ju det, men det har redan fått 374,414 stycken visningar. Jag tycker bara synd om flickan. Jag vet att hade det varit jag så hade jag inte gått tillbaka. Jag hade stelnat och vägrat gå tillbaka. Killen i telefonen hade fått bli utan svar eller pengar. Det blev han ju visserligen ändå. Men jag tycker att det är hemskt.
Jag har själv en ganska obehaglig tendens till att kräkas. Det räcker med att jag tänker på någonting äckligt, så kan jag plötsligt inte hejda tankarna och det äckliga blir äckligare tills det blir så äckligt att jag kallsvettas och undrar vad det är jag håller på med.
En dag kom jag ju till jobbet efter att ha ätit ute dagen innan, och jag hade blivit matförgiftad. Först rusade jag till toaletten och trodde att det var över men icke. När jag stod och pratade med mina jobbarkompisar fick jag sätta handen för munnen och springa in på toaletten igen. Fyra gånger på 20 minuter. Sen fick jag åka hem. Tack och lov.
Och jag skulle säga att en förklaring till att hon först pratar skånska men efter kräkningen pratar rikssvenska är att hon blir på något sätt mer formell och känner att hon måste rädda situationen (förståeligt, men ganska onödigt, situationen är rätt rökt), och då är det vanligt att man byter till rikssvenska/centralsvenska. Så är det ofta i det vardagliga livet, att hemma talar man sin dialekt och sedan i skolan eller på jobbet byter man till rikssvenska.
Jag tycker att det är väldigt synd om henne och det måste vara ganska genant (ganska?!) att bli känd för att vara den som kräktes i direktsändning. Nytändning för programmet. Som sänder mellan typ 03.00 och 05.20. Och det är för övrigt fullt möjligt att kräkas av mensvärk, även om det aldrig hänt mig som tur är. Men det är djävulens påfund det där. Mensvärk alltså.
Ja... Det var väl allt. Har suttit och sammanfattat alla mina anteckningar och skrivit rent dem i Word. Så någonting produktivt blir det väl.
Tata!
Jag har själv en ganska obehaglig tendens till att kräkas. Det räcker med att jag tänker på någonting äckligt, så kan jag plötsligt inte hejda tankarna och det äckliga blir äckligare tills det blir så äckligt att jag kallsvettas och undrar vad det är jag håller på med.
En dag kom jag ju till jobbet efter att ha ätit ute dagen innan, och jag hade blivit matförgiftad. Först rusade jag till toaletten och trodde att det var över men icke. När jag stod och pratade med mina jobbarkompisar fick jag sätta handen för munnen och springa in på toaletten igen. Fyra gånger på 20 minuter. Sen fick jag åka hem. Tack och lov.
Och jag skulle säga att en förklaring till att hon först pratar skånska men efter kräkningen pratar rikssvenska är att hon blir på något sätt mer formell och känner att hon måste rädda situationen (förståeligt, men ganska onödigt, situationen är rätt rökt), och då är det vanligt att man byter till rikssvenska/centralsvenska. Så är det ofta i det vardagliga livet, att hemma talar man sin dialekt och sedan i skolan eller på jobbet byter man till rikssvenska.
Jag tycker att det är väldigt synd om henne och det måste vara ganska genant (ganska?!) att bli känd för att vara den som kräktes i direktsändning. Nytändning för programmet. Som sänder mellan typ 03.00 och 05.20. Och det är för övrigt fullt möjligt att kräkas av mensvärk, även om det aldrig hänt mig som tur är. Men det är djävulens påfund det där. Mensvärk alltså.
Ja... Det var väl allt. Har suttit och sammanfattat alla mina anteckningar och skrivit rent dem i Word. Så någonting produktivt blir det väl.
Tata!
Givetvis
Jaha. Ja det var ju själva fan. Nu är det bevisat. Jag är ett dumhuvud. Samma tjej som jag jämförde min förra uppgift med, har självklart skrivit om samma sak som jag på den här uppgiften. Och gjort det jävligt mycket bättre. Jag fattar ingenting? Eller självklart fattar jag ingenting, eftersom att det blir så himla dåligt. Jag är så dålig. Jag försökte ju verkligen.
Det känns som om jag är för dum för den här kursen. Varför fattar alla andra och inte jag?
Det känns som om jag är för dum för den här kursen. Varför fattar alla andra och inte jag?
Extra!
NÖJE Britney förlorar vårdnaden om sina barn.
För det första: Extra? Vadå extra? "Kom och köp, extraextra, kom och köööp"? Eller vadå?
För det andra: Nöje. NÖJE? Är det nöje? Är det tidningsvärldens och övriga mänsklighetens definition av nöje? Mycket lustigt då. För jag trodde faktiskt att nöje var typ åka karusell, dansa, spela spel och andra "nöjen". Men fan vad fel jag hade!
För NÖJE, det är när Britney Spears förlorar vårdnaden om sina barn, till någon som troligtvis inte är en mindre pothead än hon. NÖJE är att se hur Kate Moss förstör sitt liv med kokain och alkohol. Nöje är att sprida Paris Hiltons sexvideo på Internet. Nöje har sjunkit till att läsa om andra människors misslyckanden.
Vilket jävla nöje.
Källa: veckorevyn.com
För det första: Extra? Vadå extra? "Kom och köp, extraextra, kom och köööp"? Eller vadå?
För det andra: Nöje. NÖJE? Är det nöje? Är det tidningsvärldens och övriga mänsklighetens definition av nöje? Mycket lustigt då. För jag trodde faktiskt att nöje var typ åka karusell, dansa, spela spel och andra "nöjen". Men fan vad fel jag hade!
För NÖJE, det är när Britney Spears förlorar vårdnaden om sina barn, till någon som troligtvis inte är en mindre pothead än hon. NÖJE är att se hur Kate Moss förstör sitt liv med kokain och alkohol. Nöje är att sprida Paris Hiltons sexvideo på Internet. Nöje har sjunkit till att läsa om andra människors misslyckanden.
Vilket jävla nöje.
Källa: veckorevyn.com
Hey ho let's go
Jag har ett litet problem (inte bara ett egentligen, och inte så litet heller). Imorgon klockan nio ska följande uppgift vara klar:
Uppgift c: lexikaliseringsbegreppet
Analysera Anward & Linells användning av lexikaliseringsbegreppet med utgångspunkt i Svanlunds artikel. Svanlund tar upp fyra olika sätt att använda detta begrepp. Vilket/vilka av dessa passar bäst in på Anward & Linell? Finns det inslag i Anward & Linells analys som kan användas som stöd för Svanlunds argumentation? Finns det inslag i A & Ls analys som kan ifrågasättas eller problematiseras utifrån Svanlunds argumentation?
I mitt huvud: Öhh...Svanlund? Är det taget? För det är väl inget riktigt efternamn...jahaja anomalisering. Juste...eh.. Och Anward. Är det en engelsk gubbe? Fast det skulle ju säkert funka som förnamn... Um. Eh. Ja... Jag fattar ju fan inte ens frågan.
Sen, nu när jag läst båda artiklarna har jag kommit fram till en sak: de två artiklarna handlar ju om olika saker! Eller de behandlar samma ämne: lexikalisering, men utifrån olika perspektiv! Svansjön eller vad han nu hette har ju tittat på hur en fras eller ett ord blir lexikaliserat, liksom processen, medan Anward & Linell har analyserat hur intonationen blir eller hur tonaccenten förändras.
Hur i helvete ska jag kunna jämföra två olika saker? Visserligen korsar de varandras väg lite då och då, men det är ju inte samma grej! Det är det väl aldrig när man jämför, förvisso, men vad fan, det är ju två (tre?) olika gubbar eller tanter som skrivit dessa artiklar och då kunde de väl ha skrivit om samma sak, men typ bara tyckt olika? Jävla skit. Fan.
Uppgift c: lexikaliseringsbegreppet
Analysera Anward & Linells användning av lexikaliseringsbegreppet med utgångspunkt i Svanlunds artikel. Svanlund tar upp fyra olika sätt att använda detta begrepp. Vilket/vilka av dessa passar bäst in på Anward & Linell? Finns det inslag i Anward & Linells analys som kan användas som stöd för Svanlunds argumentation? Finns det inslag i A & Ls analys som kan ifrågasättas eller problematiseras utifrån Svanlunds argumentation?
I mitt huvud: Öhh...Svanlund? Är det taget? För det är väl inget riktigt efternamn...jahaja anomalisering. Juste...eh.. Och Anward. Är det en engelsk gubbe? Fast det skulle ju säkert funka som förnamn... Um. Eh. Ja... Jag fattar ju fan inte ens frågan.
Sen, nu när jag läst båda artiklarna har jag kommit fram till en sak: de två artiklarna handlar ju om olika saker! Eller de behandlar samma ämne: lexikalisering, men utifrån olika perspektiv! Svansjön eller vad han nu hette har ju tittat på hur en fras eller ett ord blir lexikaliserat, liksom processen, medan Anward & Linell har analyserat hur intonationen blir eller hur tonaccenten förändras.
Hur i helvete ska jag kunna jämföra två olika saker? Visserligen korsar de varandras väg lite då och då, men det är ju inte samma grej! Det är det väl aldrig när man jämför, förvisso, men vad fan, det är ju två (tre?) olika gubbar eller tanter som skrivit dessa artiklar och då kunde de väl ha skrivit om samma sak, men typ bara tyckt olika? Jävla skit. Fan.
Fint
Den här klockan vill jag ha! Från Golddigga! Hos Asos. Den var fin...
Söndag 23.9
Sådär med punkter i datumet skrivs det i Finland. Och det är mycket snyggare tycker jag. Undrar om det skulle funka i tönt-Sverige. Ah det finns så himla mycket saker som är bättre med Finland. Typ allt. Somrarna är varmare och vintrarna är vackrare, till att börja med. Och Helsingfors. Stockholm är ju supertöntigt jämfört med Helsingfors. Den staden kan man jämföra med vilken annan cool stad som helst, det är ett annat klimat, folk är mer avslappnade, det är mer europeiskt. Jag gillar Helsingfors.
Staden under sommaren
Helsingfors under julen
Helsingfors universitet är väldigt snyggt...
...Om man jämför med Stokcholms dito. Det ser ut som Hallonbergen.
Kort sagt är jag sugen på en liten tripp till Finland igen. Var där i julas, och samma dag vi skulle åka hem åkte jag och Fanny till Helsingfors och shoppade lite, och åt middag på en jättefin restaurang! Riktigt kul!
Nu ska jag rasta Ollie och sen plugga!
Staden under sommaren
Helsingfors under julen
Helsingfors universitet är väldigt snyggt...
...Om man jämför med Stokcholms dito. Det ser ut som Hallonbergen.
Kort sagt är jag sugen på en liten tripp till Finland igen. Var där i julas, och samma dag vi skulle åka hem åkte jag och Fanny till Helsingfors och shoppade lite, och åt middag på en jättefin restaurang! Riktigt kul!
Nu ska jag rasta Ollie och sen plugga!
Visst eller hur
Igår försökte jag lära min kusin rida på en halvtimme typ. Hon har väl ridit i två år. Not good. Not good at all. Men ah, insåg att det inte var min uppgift, jag blir ju inte ens betald. Men det var synd om Saga.
Sen är jag typ förlamad idag eftersom att Saga fick ett litet utbrott igår och stegrade sig och höll på, så min ryggrad är väl typ 2 cm kortare och knäna har slutat existera. Bara två ben liksom. Äh, jag behövde dem ändå inte!
Sen igen har jag kommit på att jag har en uppgift att göra tills på måndag. Kul. Jätte, verkligen. Den är ju inte alls svår. Jag får lite panik. Fast då kanske den blir bra för en gångs skull, när jag är själv och gör den. Man kan ju inte lita på andra, jag gör bäst saker! Jag skriver bäst i alla fall.
Ciao
Sen är jag typ förlamad idag eftersom att Saga fick ett litet utbrott igår och stegrade sig och höll på, så min ryggrad är väl typ 2 cm kortare och knäna har slutat existera. Bara två ben liksom. Äh, jag behövde dem ändå inte!
Sen igen har jag kommit på att jag har en uppgift att göra tills på måndag. Kul. Jätte, verkligen. Den är ju inte alls svår. Jag får lite panik. Fast då kanske den blir bra för en gångs skull, när jag är själv och gör den. Man kan ju inte lita på andra, jag gör bäst saker! Jag skriver bäst i alla fall.
Ciao
Åååååå dricka kaffe på väg till skolan, dricka kaffe på väg till skolan!
Juste! På väg till skolan, till ett ställe som kallas universitet, någonting som vissa bara hört talas om, något som förpassas till periferin med en gång. Ett ställe som vissa aldrig kommer att besöka. Jaja anywho..
Roliga helgplaner jag har. Vad roligt det är med en vit månad, verkligen jätte. Thank you mig själv. Vilken bra idé. För det är ju säkert skitkul att gå ut och bara, BARA dricka redbull. Eller cola. Yey. Skit. Äh jag är ändå så trött så att dricka någonting överhuvudtaget känns sådär alltså. Allt känns lite sådär alltså. Mycket som är på låg nivå. Suck...
Skammen fortsätter i vanlig ordning, the story of my life. Sms från Thomas: "Vi fick asdålig kritik för vår undersökning." Jaha, ja...varför inte liksom? Det också, on top of allt annat! Jag skulle typ kunna ligga med professorn, om hon inte var en feministtjej. Om hon inte var en feminist. Det känns som att mina betyg inte riktigt ser kön som ett hinder. Känner mig lite desperat. På bra betyg, inget annat (uähh).
Blev trött på att titta på alla fula människor på universitetet så jag och Thomas åkte hem. Och lämnade stället i sin fulhet. Typiskt fredag. Fast det känns som om det är tisdag. En helt vanlig jävla tisdag. Och det är bara världens sämsta program på tv. Såklart. Det är ju "min" dag idag. Sur och bitter. Hell yeah. Green apples, fuck yeah...
Vad ska man avsluta med? Typ ett: Ursäkta mig, jag ska bara gå ner i källaren och hänga mig. So long.
Roliga helgplaner jag har. Vad roligt det är med en vit månad, verkligen jätte. Thank you mig själv. Vilken bra idé. För det är ju säkert skitkul att gå ut och bara, BARA dricka redbull. Eller cola. Yey. Skit. Äh jag är ändå så trött så att dricka någonting överhuvudtaget känns sådär alltså. Allt känns lite sådär alltså. Mycket som är på låg nivå. Suck...
Skammen fortsätter i vanlig ordning, the story of my life. Sms från Thomas: "Vi fick asdålig kritik för vår undersökning." Jaha, ja...varför inte liksom? Det också, on top of allt annat! Jag skulle typ kunna ligga med professorn, om hon inte var en feministtjej. Om hon inte var en feminist. Det känns som att mina betyg inte riktigt ser kön som ett hinder. Känner mig lite desperat. På bra betyg, inget annat (uähh).
Blev trött på att titta på alla fula människor på universitetet så jag och Thomas åkte hem. Och lämnade stället i sin fulhet. Typiskt fredag. Fast det känns som om det är tisdag. En helt vanlig jävla tisdag. Och det är bara världens sämsta program på tv. Såklart. Det är ju "min" dag idag. Sur och bitter. Hell yeah. Green apples, fuck yeah...
Vad ska man avsluta med? Typ ett: Ursäkta mig, jag ska bara gå ner i källaren och hänga mig. So long.
Skam och polyester
Idag började jag klockan åtta. Åtta. Det är katastrofalt tidigt. Det är paniskt tidigt. Jaja, klockan sex fick jag gå upp. Det var väl inte så farligt. Så träffade jag ju Magnus på bussen också, det är alltid lika trevligt! Varje gång jag träffar honom (vilket oftast är på bussen) så har han en ny historia att berätta, som den där gången när han blev avslängd från Finlandsbåten, på Åland, utan pass, pengar eller telefon. Eller när han var i Aiya Napa och slogs, så nu har han ett riktigt ärr med prickar runt, som en riktig buse. Eller att han struntat i sina studier och nu jobbar på en lunchrestaurang. Ja, Magnus vägar äro outgrundliga. I alla fall. Vi höll på att missa tunnelbanan så vi tog trapporna upp, och båda två höll på att svimma när vi väl var inne i tunnelbanan. "Oj, luften steg för högt för mitt huvud", som Magnus uttryckte det så precist.
Jag var sen när jag kom till skolan, sen, och varm. Väldigt varm. Och den där latten jag drack gjorde mig inte svalare. Plötsligt kändes det som om rummet blev mindre och mindre, jag fick lite halvsvårt att andas och Lokan jag köpt kändes bara ljummen. Och inte blev det bättre när vi skulle redogöra för våra analytiska undersökningar av olika språkliga problem. Jag var i samma grupp som Thomas och Tony. Som tydligen hade upphört att existera, för det var bara jag där. Som inte skrivit vår undersökning. Som suttit hemma och tittat på typ Vänner istället. Som nu skulle djupare beskriva vår analys. Heh. Läraren började grilla mig (som om det behövdes, jag var redan rena pizzaugnen!), och ställa jobbiga frågor om hur vår analys skilde sig från några andras, som gjort en perfekt undersökning av samma sak. "Ja, på typ alla sätt!!" hade jag lust att skrika, men istället tog jag på mig mina låtsasglasögon och lade mig till med en fejk-säker röst och började förklara och förklara och svävade iväg och fan och hans moster. "Förstår du vad jag menar?" frågade jag läraren. "Nej....." svarade hon. Och en frän lukt började smått sprida sig i rummet. Usch vad äckligt tänkte jag och såg mig omkring för att undra vad grejen var. Tills jag liksom kände att det var jag. Jag som aldrig luktar svett. Aldrig! Ja, förutom när jag är sjuk eller någonting och drar omkring hemma i en vecka i pyjamas, eller om jag ridit ett hårt pass med hästen. Men inte bara sådär! I vanliga kläder, jag ska ju lukta min nya Guessparfym! Så jag svepte min pashminasjal om mig och dog lite. Efter lektionen smet jag in på toaletten och tänkte tvätta av mig, så jag drog av mig mardrömmen i polyester (dålig stil, Zara i Bryssel) och stod i linne och tvättade mig så diskret under armarna som jag kunde, och sköljde av tröjan, och skulle bara ta lite tvål som pricken över i:et. Så fanns det självklart ingen tvål. Inte i någon behållare. Säkert inte någonstans på hela universitetet. Så jag stod där blöt under armarna, blöt äckeltröja som fortfarande luktade och ingenstans att ta vägen. Då beslöt jag mig för att gå hem. Vi var ändå klara. Min förnedring var fulländad.
Trodde jag. När jag gick till tunnelbanan igen kände jag att det gjorde riktigt ont i fötterna. Eller i ringfingertårna för att vara exakt. Jaha, suck. Vid Brommaplan blev det en sväng till Apoteket, och där köpte jag skavsårsplåster till knäet och till nämnda tår. Som inte bara gör ont, de hade blivit helt skinflådda, en centimeter. Och mina tår ÄR typ en centimeter! För att ytterligare få lite plåster på såren köpte jag nya ELLE, och man fick med Diors nya parfym, Midnight Poison. "Aha!" tänkte jag, lite lukta-gott! Jo... På bussen är det rena helvetet, temperaturmässigt alltså, och parfymens ångor stiger upp i hjärnan och inte bara håller jag på att bli medvetslös utan riktigt, riktigt illamående.
Så den här dagen, som började så bra, jag var riktigt höstfin med snygg kappa, min härliga sjal, kläder som var jättefina, som jag undrade varför jag inte använt oftare (nu vet jag, fast byxorna svek mig aldrig!), slutade i kaos. När jag kom hem åt jag, duschade och gick och sov middag. Imorgon är en ny dag.
Jag var sen när jag kom till skolan, sen, och varm. Väldigt varm. Och den där latten jag drack gjorde mig inte svalare. Plötsligt kändes det som om rummet blev mindre och mindre, jag fick lite halvsvårt att andas och Lokan jag köpt kändes bara ljummen. Och inte blev det bättre när vi skulle redogöra för våra analytiska undersökningar av olika språkliga problem. Jag var i samma grupp som Thomas och Tony. Som tydligen hade upphört att existera, för det var bara jag där. Som inte skrivit vår undersökning. Som suttit hemma och tittat på typ Vänner istället. Som nu skulle djupare beskriva vår analys. Heh. Läraren började grilla mig (som om det behövdes, jag var redan rena pizzaugnen!), och ställa jobbiga frågor om hur vår analys skilde sig från några andras, som gjort en perfekt undersökning av samma sak. "Ja, på typ alla sätt!!" hade jag lust att skrika, men istället tog jag på mig mina låtsasglasögon och lade mig till med en fejk-säker röst och började förklara och förklara och svävade iväg och fan och hans moster. "Förstår du vad jag menar?" frågade jag läraren. "Nej....." svarade hon. Och en frän lukt började smått sprida sig i rummet. Usch vad äckligt tänkte jag och såg mig omkring för att undra vad grejen var. Tills jag liksom kände att det var jag. Jag som aldrig luktar svett. Aldrig! Ja, förutom när jag är sjuk eller någonting och drar omkring hemma i en vecka i pyjamas, eller om jag ridit ett hårt pass med hästen. Men inte bara sådär! I vanliga kläder, jag ska ju lukta min nya Guessparfym! Så jag svepte min pashminasjal om mig och dog lite. Efter lektionen smet jag in på toaletten och tänkte tvätta av mig, så jag drog av mig mardrömmen i polyester (dålig stil, Zara i Bryssel) och stod i linne och tvättade mig så diskret under armarna som jag kunde, och sköljde av tröjan, och skulle bara ta lite tvål som pricken över i:et. Så fanns det självklart ingen tvål. Inte i någon behållare. Säkert inte någonstans på hela universitetet. Så jag stod där blöt under armarna, blöt äckeltröja som fortfarande luktade och ingenstans att ta vägen. Då beslöt jag mig för att gå hem. Vi var ändå klara. Min förnedring var fulländad.
Trodde jag. När jag gick till tunnelbanan igen kände jag att det gjorde riktigt ont i fötterna. Eller i ringfingertårna för att vara exakt. Jaha, suck. Vid Brommaplan blev det en sväng till Apoteket, och där köpte jag skavsårsplåster till knäet och till nämnda tår. Som inte bara gör ont, de hade blivit helt skinflådda, en centimeter. Och mina tår ÄR typ en centimeter! För att ytterligare få lite plåster på såren köpte jag nya ELLE, och man fick med Diors nya parfym, Midnight Poison. "Aha!" tänkte jag, lite lukta-gott! Jo... På bussen är det rena helvetet, temperaturmässigt alltså, och parfymens ångor stiger upp i hjärnan och inte bara håller jag på att bli medvetslös utan riktigt, riktigt illamående.
Så den här dagen, som började så bra, jag var riktigt höstfin med snygg kappa, min härliga sjal, kläder som var jättefina, som jag undrade varför jag inte använt oftare (nu vet jag, fast byxorna svek mig aldrig!), slutade i kaos. När jag kom hem åt jag, duschade och gick och sov middag. Imorgon är en ny dag.
Tack för att du läste ända hit. Jag behövde få ur mig allt.
CSI
Haha kom på en kul sak. I CSI förrigår. På tal om att de hittar blod någon jävla stans, alltid. Det var det där avsnittet som börjar på ett tvätteri, och man bara fattar att när kameran panorerar över alla jättestora säckar som innehåller lakan att i en av de där säckarna ligger en kropp. Och yes! Det var CSI NY, förresten. Och så bara trillar det ut en flicka som har fått halsen avskuren. Ojojoj! Och så bara: "she's got very expensive lingery (ah jag vet inte, men underkläder ska det vara. typ. under clothes. Eller så.) on". Aha! Och så hittar de jättedyr kaviar bland maginnehållet (haja att på allvar jobba med sånt, att kolla in döingars maginnehåll), och så letar de upp det hotell som har just den kaviaren. Så hittar de rummet på något sätt och killen som bor där bara: "Nä jag har ingen aning" bla bla bla, så söker de igenom hela rummet och det är "totally clean" och de tycker att det är jättejobbigt.
Sen! Sen så jävlar! "What do you do when you can't sleep?" frågar hon som spelade Syd i Providence, fast nu heter hon såklart någonting annat, och killen bara: "Work" Och hon: "No! But what do normal people do when they can't sleep?" och då trodde jag att han skulle säga någonting i stil med "Takes a lina med kokain" men det gör han inte, han säger ingenting och hon bara: "FLIP THEIR PILLOW OVER!!!" och slår ut med armarna. Som om det var det mest naturliga och universella ever, och så flippar de madrassen over, och där finns en svag fläck: "bleach", och då! Killen drar kniv mot madrassen och hugger onaturligt våldsamt (underliggande aggressioner?) i madrassen och där! På fjädrarna (de i stål, inte fågelfjädrarna) så finns det små, små fläckar, kameran gör en superzoom och OH YES! What is it if it ain't blooood?! Case closed. Typ. Sen somnade jag typ.
Men jag skrattar lika mycket varje gång. Om man tar serien på allvar är det en väldigt bra serie, men när man sitter som jag och bara skrattar åt den tvingade dialogen och de pinsamma men samtidigt väldigt fantastiska spåren så blir serien lätt...patetisk.
Det var allt, tack.
Sen! Sen så jävlar! "What do you do when you can't sleep?" frågar hon som spelade Syd i Providence, fast nu heter hon såklart någonting annat, och killen bara: "Work" Och hon: "No! But what do normal people do when they can't sleep?" och då trodde jag att han skulle säga någonting i stil med "Takes a lina med kokain" men det gör han inte, han säger ingenting och hon bara: "FLIP THEIR PILLOW OVER!!!" och slår ut med armarna. Som om det var det mest naturliga och universella ever, och så flippar de madrassen over, och där finns en svag fläck: "bleach", och då! Killen drar kniv mot madrassen och hugger onaturligt våldsamt (underliggande aggressioner?) i madrassen och där! På fjädrarna (de i stål, inte fågelfjädrarna) så finns det små, små fläckar, kameran gör en superzoom och OH YES! What is it if it ain't blooood?! Case closed. Typ. Sen somnade jag typ.
Men jag skrattar lika mycket varje gång. Om man tar serien på allvar är det en väldigt bra serie, men när man sitter som jag och bara skrattar åt den tvingade dialogen och de pinsamma men samtidigt väldigt fantastiska spåren så blir serien lätt...patetisk.
Det var allt, tack.
Du är det vackraste i världen
Idag har det gått ett år. Nej, jag kan inte skriva om det ens. För det första är det så hemskt och så overkligt att det inte finns något ord som beskriver hur mycket jag saknar min lilla söta ponny, och för det andra vill jag beskriva henne, varför hon var så knäpp och rolig, men det går inte heller, alla fraser och uttryck känns så banala och otillräckliga att det inte är mödan värt.
Mitt lilla lilla sto, vad var det som utmärkte henne? Hon var ju lika tokig som alla andra djur vi har, men ändå den mest speciella av dem alla. Jag kommer ihåg när:
...hon kom till oss och gick där i hagen, sen när vi skulle leda henne till en annan hage var hon så tokig att mamma fick göra det, och jag undrade vad det var för häst vi köpt egentligen.
...hon hela tiden stannade på hinder, och när vi tränade för landslagstränaren Janne Jönsson så åkte jag av på ett minst sagt komiskt sätt, och hon bara stod där och jag lovar att hon skrattade lika mycket som alla andra.
...hon bet kvinnan som vi var inackorderade hos i bröstet. Och vägrade släppa.
...vi hade lite allmän höjdhoppning i ridhuset på ridskolan.
...hon gick på sommarbete med Helenas hästar.
...mamma ringde när jag var på jobbet och sa: "Det är över nu".
Aldrig ska du behöva vänta på maten igen, aldrig ska du behöva frysa i hagen (stor risk - tjock ponny), eller vilja beta det där höga gräset på andra sidan stängslet. Nu får du så mycket mat du vill, när du vill. För en gångs skull slipper du alla flugor och insekter på sommaren.
Aldrig mer får jag pussa dig på mulen, klia dig bakom öronen och krama din hals. Aldrig mer får jag rida ut med dig och galoppera på grusvägarna sådär fort som vi gillade. Nu får jag inte mer bada dig och göra dig fin inför en tävling. Eller köpa mysiga ulltäcken till dig. Eller sitta i din box och lyssna när du tuggar på höet.
Jag tänker fortfarande "varför just hon? Varför just min lilla ponnyplupp?" Det är så fruktansvärt orättvist, hon var så gullig och glad hela tiden, varför var det just hennes ben? Och det går inte över. För varje dag saknar jag henne mer och mer.
Jag saknar dig din gamla skrolla. Min lilla Bröli. Du är det finaste jag någonsin haft. Lilla Kärlek.
Nu får du beta hur mycket du vill!
Mitt lilla lilla sto, vad var det som utmärkte henne? Hon var ju lika tokig som alla andra djur vi har, men ändå den mest speciella av dem alla. Jag kommer ihåg när:
...hon kom till oss och gick där i hagen, sen när vi skulle leda henne till en annan hage var hon så tokig att mamma fick göra det, och jag undrade vad det var för häst vi köpt egentligen.
...hon hela tiden stannade på hinder, och när vi tränade för landslagstränaren Janne Jönsson så åkte jag av på ett minst sagt komiskt sätt, och hon bara stod där och jag lovar att hon skrattade lika mycket som alla andra.
...hon bet kvinnan som vi var inackorderade hos i bröstet. Och vägrade släppa.
...vi hade lite allmän höjdhoppning i ridhuset på ridskolan.
...hon gick på sommarbete med Helenas hästar.
...mamma ringde när jag var på jobbet och sa: "Det är över nu".
Aldrig ska du behöva vänta på maten igen, aldrig ska du behöva frysa i hagen (stor risk - tjock ponny), eller vilja beta det där höga gräset på andra sidan stängslet. Nu får du så mycket mat du vill, när du vill. För en gångs skull slipper du alla flugor och insekter på sommaren.
Aldrig mer får jag pussa dig på mulen, klia dig bakom öronen och krama din hals. Aldrig mer får jag rida ut med dig och galoppera på grusvägarna sådär fort som vi gillade. Nu får jag inte mer bada dig och göra dig fin inför en tävling. Eller köpa mysiga ulltäcken till dig. Eller sitta i din box och lyssna när du tuggar på höet.
Jag tänker fortfarande "varför just hon? Varför just min lilla ponnyplupp?" Det är så fruktansvärt orättvist, hon var så gullig och glad hela tiden, varför var det just hennes ben? Och det går inte över. För varje dag saknar jag henne mer och mer.
Jag saknar dig din gamla skrolla. Min lilla Bröli. Du är det finaste jag någonsin haft. Lilla Kärlek.
Nu får du beta hur mycket du vill!
Godischock och smart
Nu sitter jag här i min Uppsala universitettröja och känner mig smart. Fast faktum är att jag är det! Ja, lite i alla fall. Jag känner mig ganska nöjd med att ha förstått allting idag på seminariet. Tänk att läsa lite innan kan göra så mycket! Hehe. Förra terminen var jag terminator, jag plöjde igenom böckerna och var på alla föreläsningar och seminarier. Den här teminen har börjat...sådär. Jag vet inte varför jag plötsligt bara inte har lust. Jag vet att jag borde ta tag i massor med saker, typ skolan. Men när jag kommer till det så bara: "äääääh jag orkar inte"! Så jag struntar i det. Och nu går det inte riktigt att strunta i det, för när det kommer till fonetik och fonologi, kan man inte bara gissa. Förra terminen klarade jag mig visserligen bra på att faktiskt vara intresserad och lite halvt smart i allmänhet. Men när det kommer till termer och sådant, kan man ju inte bara gissa lite hejsan hoppsan.
Fast varje gång jag öppnar böckerna får jag den här känslan i kroppen. Det är som att armarna väger tre ton styck och huvudet har för lite stöd av bara nacken. Så jag sätter mig på tväränden av sängen istället och bullar upp med kuddar och lutar huvudet bakåt, stöder boken/datorn i knät och låter armarna ligga. Sen somnar jag. Som om någon slagit mig i huvudet. Och det är faktiskt inte det att jag tycker att det är tråkigt! Jag tycker verkligen inte det! Men på något sätt går det bara inte. Jag hade samma period i gymnasiet. Jag kunde komma in på en lektion, sätta mig och därefter typ slå pannan i bordet för att jag somnade så snabbt. Och sov i en timme eller hur länge nu lektionen var. Ibland somnade jag sittandes. Det såg ut som om jag var aktiv och tittade uppmärksamt på läraren, förutom att mina ögonlock var placerade för långt ner på ögat för att jag skulle kunna se någonting. En klasskamrat föreslog att jag skulle sminka ögon på ögonlocken. Ingen dum idé.
Well det blir nog bra. Någonting som inte kan leda till någonting bra är att jag plötsligt har blivit godismanisk. Bara för att jag gått ner lite i vikt tycker jag att vafan, nu kan jag trycka i mig godis så fort den tanken faller mig in. Fast faktiskt så fortsätter jag att gå ner i vikt, och det tacker vi stallet och hästen för! Men om jag skippar godiset kanske det blir ännu bättre, tror jag?! Hähä.
Nu ska jag i alla fall åka till stallet. Yey!
Fast varje gång jag öppnar böckerna får jag den här känslan i kroppen. Det är som att armarna väger tre ton styck och huvudet har för lite stöd av bara nacken. Så jag sätter mig på tväränden av sängen istället och bullar upp med kuddar och lutar huvudet bakåt, stöder boken/datorn i knät och låter armarna ligga. Sen somnar jag. Som om någon slagit mig i huvudet. Och det är faktiskt inte det att jag tycker att det är tråkigt! Jag tycker verkligen inte det! Men på något sätt går det bara inte. Jag hade samma period i gymnasiet. Jag kunde komma in på en lektion, sätta mig och därefter typ slå pannan i bordet för att jag somnade så snabbt. Och sov i en timme eller hur länge nu lektionen var. Ibland somnade jag sittandes. Det såg ut som om jag var aktiv och tittade uppmärksamt på läraren, förutom att mina ögonlock var placerade för långt ner på ögat för att jag skulle kunna se någonting. En klasskamrat föreslog att jag skulle sminka ögon på ögonlocken. Ingen dum idé.
Well det blir nog bra. Någonting som inte kan leda till någonting bra är att jag plötsligt har blivit godismanisk. Bara för att jag gått ner lite i vikt tycker jag att vafan, nu kan jag trycka i mig godis så fort den tanken faller mig in. Fast faktiskt så fortsätter jag att gå ner i vikt, och det tacker vi stallet och hästen för! Men om jag skippar godiset kanske det blir ännu bättre, tror jag?! Hähä.
Nu ska jag i alla fall åka till stallet. Yey!
Assåh *fnizz*
Hej jag heter Zandrah och jag är 14 jordsnurr. Jaah va brunhårig tills o me i höstas, men ja färjade håret skit blont istället, det va juh så jäääävla mycke snyggare! Ända problemet nu e ju mina ögonbryn, dom e lixom svarta fortfarande *tihi* men Mandiz har låvat att hjälpa mig me dom sen *tack gumman*.
Ja ville bara presenntera mej lite såhär. Så vi kan ju börja me mina intressen:
fika
shoppa
lyssna på BRA musik
festa!!!
Killar
Fika e lixom de bästa ja vet! Man utvecklas så himmla mycke som person när man sitter å snackar me sina bästa vänner. Mina vänner är allt! Dom e alltid där för mej hela tiden särskillt nu när jag har problem med *****! Tack tjejer! Jag älskar o fika.
Sen så shoppar jag as mycke, hela tiden. Nu sist blev de ett nytt halsband från glitter, typ silvrit med stora och små kulor, blandat.
musiken.....e värkligen det bästa i hela mitt liv! jah skulle fan inte leva utan brittan *LOL* hon e bäst!!!!!!!! Hennes musike typ djup, hon vet värkligen hur man känner! Sen e hon så jävla snygg oxå juh.
Iallafall, annars så går ja i skolan *blääää* å ja hatar de! fy fan jag önskar jag kunde jobba istället. mitt dröm jobb skulle va i en klädaffär, så man kan gå runt i skit snygga kläder hela dagarna! Hihihi! Så kul! ska söka jobb i sommar kanske på typ hm lr nåt!
Jah de va allt från mig för den här gången! Puzz alla söttisar!
(Förlåt. Jag kände för att få ur mig all ilska jag kände. Jag läste nog lite för många fjortisbloggar på samma gång. *Fnizz* /S)
Ja ville bara presenntera mej lite såhär. Så vi kan ju börja me mina intressen:
fika
shoppa
lyssna på BRA musik
festa!!!
Killar
Fika e lixom de bästa ja vet! Man utvecklas så himmla mycke som person när man sitter å snackar me sina bästa vänner. Mina vänner är allt! Dom e alltid där för mej hela tiden särskillt nu när jag har problem med *****! Tack tjejer! Jag älskar o fika.
Sen så shoppar jag as mycke, hela tiden. Nu sist blev de ett nytt halsband från glitter, typ silvrit med stora och små kulor, blandat.
musiken.....e värkligen det bästa i hela mitt liv! jah skulle fan inte leva utan brittan *LOL* hon e bäst!!!!!!!! Hennes musike typ djup, hon vet värkligen hur man känner! Sen e hon så jävla snygg oxå juh.
Iallafall, annars så går ja i skolan *blääää* å ja hatar de! fy fan jag önskar jag kunde jobba istället. mitt dröm jobb skulle va i en klädaffär, så man kan gå runt i skit snygga kläder hela dagarna! Hihihi! Så kul! ska söka jobb i sommar kanske på typ hm lr nåt!
Jah de va allt från mig för den här gången! Puzz alla söttisar!
(Förlåt. Jag kände för att få ur mig all ilska jag kände. Jag läste nog lite för många fjortisbloggar på samma gång. *Fnizz* /S)
Tacktal
Men tack blogghelvete! Jag hade ju inte bara skrivit ett inlägg som tog mig typ en halvtimme! Jag hade ju inte heller lagt in bilder! Jag skriver inte alls för att jag faktiskt vill publicera skiten!! Det var ett jättebra inlägg. Utan svordomar eller stavfel(fast det har jag ändå aldrig!) eller engelska inblandat . Fuck!
Oh!
En sak till: jag trillade igår. IGEN. Jag börjar allvarligt fundera på om jag har en stor tumör i hjärnan som trycker på. Eller att jag tappat balanssinnet. Jag skulle gå över den stora hallmattan. Och vad händer? Jag snubblar. Och gör på något jävla vis en volt och slår i armbågen så nu är den 10 gånger så stor, plus (som en fin bonus) slog jag upp mitt sår på knät. Och skaffade mig samtidigt ett nytt.
Jag ska aldrig mer...
...städa innan en middagsbjudning
...bjuda på avancerad mat
...be Johanna ansvara för vinet ("Jag har sex flaskor med mig!")
...tycka att rödvin är en bra idé
...särskilt på obehandlade trägolv. Som suger åt sig allt de kan få
...säga att "nej nej det gööööör inget", tre timmar senare plus klorin går fläckarna från tyget i alla fall inte bort
...dricka vin
...i alla fall inte rödvin
...inte på länge i alla fall
...bjuda mina ociviliserade kompisar på middag. Nästa gång ska vi vara hos någon annan. Men vad hjälper det, så som vi verkar bete oss behöver väl vi ett inplastat rum. Och typ...haklappar.
Fast så farligt var det inte. Men lite rödvin spilldes ut, och ett par glas gick sönder, men värre var det inte. För dem i alla fall, själv städar jag fortfarande.
Och om intresset finns så meddelar jag härmed att min vita månad har börjat.
...bjuda på avancerad mat
...be Johanna ansvara för vinet ("Jag har sex flaskor med mig!")
...tycka att rödvin är en bra idé
...särskilt på obehandlade trägolv. Som suger åt sig allt de kan få
...säga att "nej nej det gööööör inget", tre timmar senare plus klorin går fläckarna från tyget i alla fall inte bort
...dricka vin
...i alla fall inte rödvin
...inte på länge i alla fall
...bjuda mina ociviliserade kompisar på middag. Nästa gång ska vi vara hos någon annan. Men vad hjälper det, så som vi verkar bete oss behöver väl vi ett inplastat rum. Och typ...haklappar.
Fast så farligt var det inte. Men lite rödvin spilldes ut, och ett par glas gick sönder, men värre var det inte. För dem i alla fall, själv städar jag fortfarande.
Och om intresset finns så meddelar jag härmed att min vita månad har börjat.
Funny thing
Jag har massor av bilder på min mobil och dator. Filmer med för den delen. Och jag brukar roa mig med att titta på dem. De gamla, som man liksom glömt att man tagit.
Men på något jävla sätt klarar jag inte av att titta på bilderna och filmerna av Paula. Alltid när jag kommer till de bilderna hoppar jag över dem. Blundar och skakar på huvudet. Det är inte det att jag inte vill se dem, men det krävs ju ingen Freud för att tala om varför jag inte pallar. Den film jag har av henne är nog det mest smärtsamma som finns. För hon är så levande. Hon äter, andas och myser.
Om någon vecka är det ett år sedan, och det känns redan nu. Igår mådde jag superdåligt när jag åkte till stallet, och så kom jag på det. Jag kommer inte att kunna åka dit den dagen. För Saga står i samma box. Hon har samma borstar, samma sadel. Och när jag fixar i stallet, mockar, plockar fram grejerna, gör höpåsar, då känns det som om jag gör iordning för Paula.
Men så blir det ju aldrig igen.
Men på något jävla sätt klarar jag inte av att titta på bilderna och filmerna av Paula. Alltid när jag kommer till de bilderna hoppar jag över dem. Blundar och skakar på huvudet. Det är inte det att jag inte vill se dem, men det krävs ju ingen Freud för att tala om varför jag inte pallar. Den film jag har av henne är nog det mest smärtsamma som finns. För hon är så levande. Hon äter, andas och myser.
Om någon vecka är det ett år sedan, och det känns redan nu. Igår mådde jag superdåligt när jag åkte till stallet, och så kom jag på det. Jag kommer inte att kunna åka dit den dagen. För Saga står i samma box. Hon har samma borstar, samma sadel. Och när jag fixar i stallet, mockar, plockar fram grejerna, gör höpåsar, då känns det som om jag gör iordning för Paula.
Men så blir det ju aldrig igen.
List this
Höger- eller vänsterhänt: Höger.
Humör just nu: Trött
Favoritgodis: Eh..nä. Inte godis.
Du undviker helst att äta: Det jag inte känner mig sugen på.
Kläder just nu: Rosarandig Lexingtonpyjamas.
Musik just nu: Tyst.
Vad sa du senast: "Kom in nu Ollie"
Fisk eller badkruka: Badkruka.
Hur många kuddar sover du med: 3
Bästa bok: Har läst för många för att kunna välja.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja: Att kunna ändra kroppen efter humör.
Vad vill du jobba som: Hemmafru.
Chips, morötter eller godis: Chips.
Pizza eller hamburgare: Pizza
Skriver du dagbok: Njeah.
Anser du att du är stark: Ja.
Brukar du sola: Ja, när det går i det här pingvinlandet.
Vad gör du om du får hicka: Dricker vatten upp och ner.
Använder du knark: Nej!
Kaffe, te eller inget: Lite efter behov.
Är du skolsugen: Totalt omotiverad!
Är du irriterad: Alltid!
Är du festivalsugen: Nej.
Är du alkoholsugen: Inte just nu.
Är du saknad av nån: Ja, av mamma och syster Fanny.
Bästa åldern: Typ 5 år, och så nu, 20.
Bästa tidningen: ELLE.
Bästa TV-programmet: Scrubs.
Humör just nu: Trött
Favoritgodis: Eh..nä. Inte godis.
Du undviker helst att äta: Det jag inte känner mig sugen på.
Kläder just nu: Rosarandig Lexingtonpyjamas.
Musik just nu: Tyst.
Vad sa du senast: "Kom in nu Ollie"
Fisk eller badkruka: Badkruka.
Hur många kuddar sover du med: 3
Bästa bok: Har läst för många för att kunna välja.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja: Att kunna ändra kroppen efter humör.
Vad vill du jobba som: Hemmafru.
Chips, morötter eller godis: Chips.
Pizza eller hamburgare: Pizza
Skriver du dagbok: Njeah.
Anser du att du är stark: Ja.
Brukar du sola: Ja, när det går i det här pingvinlandet.
Vad gör du om du får hicka: Dricker vatten upp och ner.
Använder du knark: Nej!
Kaffe, te eller inget: Lite efter behov.
Är du skolsugen: Totalt omotiverad!
Är du irriterad: Alltid!
Är du festivalsugen: Nej.
Är du alkoholsugen: Inte just nu.
Är du saknad av nån: Ja, av mamma och syster Fanny.
Bästa åldern: Typ 5 år, och så nu, 20.
Bästa tidningen: ELLE.
Bästa TV-programmet: Scrubs.
Bortskämd och ytlig? That's me!
You are Rachel. You're very selfish and pay great attention to image. Spoiled when you were young, you were always the popular and snobbish kid. Although you hang on to your adolescent attributes, you grow more responsible every year.
Jag gjorde ett test. Gör det själva.
Tokig
Bara en sak till (i vanlig ordning)! Allt oftare önskar jag att jag var lite galen. Småtokig. För de som är det, verkar leva i en sån skön värld. Lulla runt, och ingen lägger egentligen ner någon energi på att kräva någonting av toknissarna. Jag vill också lulla runt och vara glad och mysig. Och halvgalen. Se det stora i det lilla, oförställt. Jag tror inte att det går att vara fullt lycklig om man inte är lite galen i skallen. Nu tänker jag för mycket. På problemen i CSI's kriminalutredningar. Och stör mig. Och är sur. Istället för att bara tycka att det är ett helhäftigt program.
Visserligen tror jag att jag är lite småtokig. För oftare än vad som är väntat av en normal person får jag höra saker som: "Men oj, tänker du på sånt!" Typ som att varför löven egentligen har små svarta prickar på sig, om det är en sjukdom, och så studerade jag dessa löv här i parken bredvid, löv efter löv för att försöka hitta en symmetri (symetri? Nu har jag glömt hur man stavar. Det gör väl inte så mycket. Jag ska ju bara skriva en universitetsuppsats i svenska lite senare i höst. Asch).
Ja, i alla fall. För knasig för att ha problem. Puckad liksom. Det var allt.
Visserligen tror jag att jag är lite småtokig. För oftare än vad som är väntat av en normal person får jag höra saker som: "Men oj, tänker du på sånt!" Typ som att varför löven egentligen har små svarta prickar på sig, om det är en sjukdom, och så studerade jag dessa löv här i parken bredvid, löv efter löv för att försöka hitta en symmetri (symetri? Nu har jag glömt hur man stavar. Det gör väl inte så mycket. Jag ska ju bara skriva en universitetsuppsats i svenska lite senare i höst. Asch).
Ja, i alla fall. För knasig för att ha problem. Puckad liksom. Det var allt.
Crime scene investigators (jösses kontrollera stavning!)
CSI alltså. Det spelar ingen roll om det är Miami, New York eller Las Vegas eller freakin' Iowa, det är samma...skit. Fast CSI LV är inte dåligt. Det är bra. Det är roliga brott där. Typ strippor som påträffas döda på oväntade ställen. Eller rapstjärnor som framställs lustigt i en video, tills det kommer fram att han gör det under pistolhot. Ja, sådana där vardagligheter. Happens everyday.
Men det är så roligt. De använder samma teknik rikstäckande. Helt samma. Och alla offer har alltid ett långt blont hårstrå på sina kläder. Eller plast från en peruk, så lyckas de spåra perukaffären och då kommer försäljaren alltid ihåg vem kunden var. Aldrig så att: "Näpp, har inte sett människan, faktiskt så började jag jobba här igår, för förra snubben reste till Rio". Men de hittar alltid någonting. Aldrig så att: "Nej, den här kroppen är ren, finns inga spår från varken slagsmål, ämnen under naglarna, hårstrån eller andra allmäna fibrer. Vi har ingenting att gå på. Hon dog bara".
Och de hittar alltid blod. De letar igenom hela den misstänkta bilen och på insidan av stötfångaren bak finns det lite blodspår. Så de tar en tops (det här händer VARJE avsnitt, oavsett stad), skrapar av blodet, tar fram den här alsolspritsflaskan och droppar lite på topsen och vips så blir det rosa, och det har vi tittare fått reda på att blir rött rosa, då är det blod. Det blir alltid rosa. Aldrig bara vitt. Och då sätter deras fantastiska CSI-fantasi igång med en väldig galopp och alltid: "Ja, här ser vi ju lite blod. What if: han möter henne på bakgatan där det alltid regnar, hon vägrar att ge honom det han vill ha och då binder han henne vid anklarna och släpar henne efter bilen, tills han släcker hennes sista låga av liv i diket nära motorvägen".
Och stämmer teorierna? Alltid.
Jag är sur och bitter. Jag börjar glömma bort hur man umgås med människor. Jag får tänka ordentligt innan jag kommer ihåg hur man använder röstapparaten. Får typ titta i mina fonologianteckningar för att se hur tungan bildar T-ljud och L-ljud. Jag vill ha min familj tillbaka!
Men det är så roligt. De använder samma teknik rikstäckande. Helt samma. Och alla offer har alltid ett långt blont hårstrå på sina kläder. Eller plast från en peruk, så lyckas de spåra perukaffären och då kommer försäljaren alltid ihåg vem kunden var. Aldrig så att: "Näpp, har inte sett människan, faktiskt så började jag jobba här igår, för förra snubben reste till Rio". Men de hittar alltid någonting. Aldrig så att: "Nej, den här kroppen är ren, finns inga spår från varken slagsmål, ämnen under naglarna, hårstrån eller andra allmäna fibrer. Vi har ingenting att gå på. Hon dog bara".
Och de hittar alltid blod. De letar igenom hela den misstänkta bilen och på insidan av stötfångaren bak finns det lite blodspår. Så de tar en tops (det här händer VARJE avsnitt, oavsett stad), skrapar av blodet, tar fram den här alsolspritsflaskan och droppar lite på topsen och vips så blir det rosa, och det har vi tittare fått reda på att blir rött rosa, då är det blod. Det blir alltid rosa. Aldrig bara vitt. Och då sätter deras fantastiska CSI-fantasi igång med en väldig galopp och alltid: "Ja, här ser vi ju lite blod. What if: han möter henne på bakgatan där det alltid regnar, hon vägrar att ge honom det han vill ha och då binder han henne vid anklarna och släpar henne efter bilen, tills han släcker hennes sista låga av liv i diket nära motorvägen".
Och stämmer teorierna? Alltid.
Jag är sur och bitter. Jag börjar glömma bort hur man umgås med människor. Jag får tänka ordentligt innan jag kommer ihåg hur man använder röstapparaten. Får typ titta i mina fonologianteckningar för att se hur tungan bildar T-ljud och L-ljud. Jag vill ha min familj tillbaka!
Ja hej och hå och en flaska med rom
Åkte till stan en snabbis igår. Tänkte ta några glas med ett par kompisar. Och idag är jag så trött, så trött. Om en kvart ska jag åka till stallet.
Det är lite sådär att gå ut på en onsdag. Det känns som lördag när det är torsdag. Så här går jag runt och tror att det är lördag och tänker att då kommer mami hem snart. Fast det är om tre dagar. Fyra om man räknar med idag. Shit vad jag inte riktigt orkar ta hand om ett hushåll helt själv. Plus två katter, en hund och en häst. Plus skolan. Plus att jag skulle jobbat, men var tvungen att ställa in på grund av alla ovanstående saker. Ibland alltså...
Det är lite sådär att gå ut på en onsdag. Det känns som lördag när det är torsdag. Så här går jag runt och tror att det är lördag och tänker att då kommer mami hem snart. Fast det är om tre dagar. Fyra om man räknar med idag. Shit vad jag inte riktigt orkar ta hand om ett hushåll helt själv. Plus två katter, en hund och en häst. Plus skolan. Plus att jag skulle jobbat, men var tvungen att ställa in på grund av alla ovanstående saker. Ibland alltså...
Aaaah!
Jag är DUMPAD!!!!
Oförutsägbart väder!
Det blev galopp på grusvägarna. Tänkte att det är ju aldrig fel med lite kondition och muskler. Men häsjäklan har en förmåga att byta galopp, från höger till vänster. Så byter jag tillbaka. Så byter hon tillbaka. Till slut fick jag lite nog och saktade av och övade bara på galoppfattningar. Det gick bra efter ett tag.
Sen stannade vi vid äppelträdet och åt oss mätta på hemvägen. Mysigt. Solen sken och det var jättevarmt, så jag tänkte att lilla pållis kan gå utan täcke. Tills jag kommer hem, och nu har vädret ändrat sig igen och det är svinregnigt och blåsigt. Så nu går hon väl där i hagen, och fryser. Fan. Jaja, jag försökte ju bara vara snäll.
Nu måste jag plugga.
Sen stannade vi vid äppelträdet och åt oss mätta på hemvägen. Mysigt. Solen sken och det var jättevarmt, så jag tänkte att lilla pållis kan gå utan täcke. Tills jag kommer hem, och nu har vädret ändrat sig igen och det är svinregnigt och blåsigt. Så nu går hon väl där i hagen, och fryser. Fan. Jaja, jag försökte ju bara vara snäll.
Nu måste jag plugga.
En grej till
Glömde en sak som hände i lördags. Jag ramlade. Igen. Det verkar ha blivit min nya stora grej. Jag hade hala skor på mig, marken var blöt med typ löv på (så vill jag i alla fall minnas det) och vi gick mitt på Birger Jarlsgatan. Där alla tusentals människor är en lördagkväll. Så halkade jag till och ramlade. Och skrapade upp hela knät. Nu har jag världens mest infekterade sår där (liksom hur jävla rena är Stockholms gator egentligen?) och på något sätt har det spridit sig nerför hela benet. Så nu kan jag inte gå ordentligt. Jag kan inte stödja på hälen. Är det kul? Nä.
Säkert är det kallbrand som sakta men säkert tar hela mitt ben som gisslan, och sen måste vi kapa av det. Uppe vid ljumsken typ.
Säkert är det kallbrand som sakta men säkert tar hela mitt ben som gisslan, och sen måste vi kapa av det. Uppe vid ljumsken typ.
Överraskning
Jag blir alltid överraskad på ett eller annat sätt när jag kollar saldot på mitt konto. Oftast får jag en hjärtattack och undrar vad i helvete jag har hållt på med, ingen annan spenderar så mycket pengar på ingenting. Och det är verkligen ingenting. Typ taxiresor. Den här månaden har jag nog redan åkt taxi för typ 1000 kr. Säkert utan att överdriva. Sån e jag! Heh, inte roligt alls. Men vad gör man om man bor långt bort som fan från stan och vägrar tillbringa en timme på bussen (bara för att den åker någon konstig seightseeing-tur på nätterna)? Eller om man inte känner sig bekväm med att åka tunnelbana med 29 galningar? Då tar man taxi. Och skickar fakturan till pappa.
Vilket typ var det som hände sist, jag satt och pratade med taxichaffören om lite allmänt, och plötsligt (jag sa väl något) så bara: "Ameeh! Då måste du ju vara (papis namn) dotter?!" Eh ja. Då körde han snabbt in till kanten och stängde av taxametern. Och skjutsade hem mig. Ibland blir jag rädd. Som när vakterna på O-baren tystnar och säger "välkommen" lite lågmält när jag nämner pappas namn (fult trick, I know). Vad har min far gjort? Eller vad har dessa människor gjort för att få en slev av respekt-för-min-far? Jag vill nog inte veta. För när jag frågar pappa vad som egentligen är grejen bakom detta, skrattar han bara. Skrattar: Mohahaha!
Idag är det höstväder. Det trillar ner gula löv från träden, det blåser och är mulet. Lite regn i luften. Perfekt ridväder. Jag ska åka till stallet om ungefär en halvtimme (jätteskoj att anpassa sig efter bussar), och kan inte bestämma mig om jag ska ta en galoppsträcka på grusvägarna, eller träna avstånd på ridbanan? Who knows? Känns som ridbanan i alla fall, var på grusvägarna i förrigår.
Och mamman är på Rhodos. Utan mig.
Jag: Åååå jag vill följa med! Du vet, jag är ledig den veckan.
Mamma: Nää, inte vill du vara med två gamlingar!
Jag: Jo alltså, det gör mig ingenting, det är skönt att bara sola och bada och äta goda middagar.
Mamma: Nej.
Nähe. Så sms:ade jag mor min och skrev: "Saknar dig redan!" Så fick jag tillbaka: "Ja, önskar att du också var här!" Ursäkta? Tror jag det! Höh! Pyttsan! Det passar jävligt bra att skriva att hon vill ha mig där, när hon är på tryggt 300 mils avstånd från mig. När hon vet att jag inte kan komma dit. Ska fan överraska tantuslingen genom att dyka upp. Och jag ska ta med mig hunden som en extra bonus, så att hon får rasta hund hela dagarna!
Nej, egentligen är jag inte missunnsam. Bara lite trött och i behov av en semester.
Vilket typ var det som hände sist, jag satt och pratade med taxichaffören om lite allmänt, och plötsligt (jag sa väl något) så bara: "Ameeh! Då måste du ju vara (papis namn) dotter?!" Eh ja. Då körde han snabbt in till kanten och stängde av taxametern. Och skjutsade hem mig. Ibland blir jag rädd. Som när vakterna på O-baren tystnar och säger "välkommen" lite lågmält när jag nämner pappas namn (fult trick, I know). Vad har min far gjort? Eller vad har dessa människor gjort för att få en slev av respekt-för-min-far? Jag vill nog inte veta. För när jag frågar pappa vad som egentligen är grejen bakom detta, skrattar han bara. Skrattar: Mohahaha!
Idag är det höstväder. Det trillar ner gula löv från träden, det blåser och är mulet. Lite regn i luften. Perfekt ridväder. Jag ska åka till stallet om ungefär en halvtimme (jätteskoj att anpassa sig efter bussar), och kan inte bestämma mig om jag ska ta en galoppsträcka på grusvägarna, eller träna avstånd på ridbanan? Who knows? Känns som ridbanan i alla fall, var på grusvägarna i förrigår.
Och mamman är på Rhodos. Utan mig.
Jag: Åååå jag vill följa med! Du vet, jag är ledig den veckan.
Mamma: Nää, inte vill du vara med två gamlingar!
Jag: Jo alltså, det gör mig ingenting, det är skönt att bara sola och bada och äta goda middagar.
Mamma: Nej.
Nähe. Så sms:ade jag mor min och skrev: "Saknar dig redan!" Så fick jag tillbaka: "Ja, önskar att du också var här!" Ursäkta? Tror jag det! Höh! Pyttsan! Det passar jävligt bra att skriva att hon vill ha mig där, när hon är på tryggt 300 mils avstånd från mig. När hon vet att jag inte kan komma dit. Ska fan överraska tantuslingen genom att dyka upp. Och jag ska ta med mig hunden som en extra bonus, så att hon får rasta hund hela dagarna!
Nej, egentligen är jag inte missunnsam. Bara lite trött och i behov av en semester.
En, två, tre
Jag tycker att det är så gulligt när två bussar möts ute på vägen och busschafförerna alltid vinkar till varandra. Jag vet inte varför, men det är något just med att de möts i hög hastighet på vägen men ändå vinkar. Undrar om de ser vem de vinkar till, eller om de bara gör det för att de jobbar inom samma bolag? Lite som att alla kändisar hälsar på varandra, just för att de är kändisar. För sen om busschafförerna inte hälsar på varandra, då undrar jag om de är ovänner, eller bara ogillar varandra, eller om de inte hann eller vad som ligger bakom. Japp, jag har för mycket fritid.
En annan sak som jag tycker är intressant är att vi männsikor alltid tänker i behållare. Så som att säga: "Jag är i extas just nu" eller: "Jag är inne i en depression". Som en behållare av känslor. Och det är tydligen det som är signifikant för människan, att vi saknar förmågan att tänka utanför "the box". Just därför kan vi inte föreställa oss att universum är oändligt, för frågan kommer alltid upp: "Jamen vadå oändligt, någonstans måste det ju ta slut, och var är det universum fyller ut?" Och i så fall, vad finns bakom oändlighetsgränsen? Det tycker jag och många fler är ganska tröttsamt att tänka på. Men det är verkligen en begränsning i människans hjärna. Vi kan inte på något sätt föreställa oss en oändlighet. Prova själv.
En tredje sak är att jag tycker att det är så fruktansvärt irriterande när folk säger: "Missförstå mig rätt". Vilken hagga ute i bushen kom på det uttrycket? Ett missförstånd är ett missförstånd oavsett om det görs på rätt sätt eller inte. Varför inte bara säga: "Förstå mig rätt i det här...", alternativt: "Det var ett missförstånd". "Missförstå mig rätt" låter så billigt och klyschigt att jag mår illa.
Sen ska jag träffa honom på imorgon. Yey. Om inte X dödar mig innan.
En annan sak som jag tycker är intressant är att vi männsikor alltid tänker i behållare. Så som att säga: "Jag är i extas just nu" eller: "Jag är inne i en depression". Som en behållare av känslor. Och det är tydligen det som är signifikant för människan, att vi saknar förmågan att tänka utanför "the box". Just därför kan vi inte föreställa oss att universum är oändligt, för frågan kommer alltid upp: "Jamen vadå oändligt, någonstans måste det ju ta slut, och var är det universum fyller ut?" Och i så fall, vad finns bakom oändlighetsgränsen? Det tycker jag och många fler är ganska tröttsamt att tänka på. Men det är verkligen en begränsning i människans hjärna. Vi kan inte på något sätt föreställa oss en oändlighet. Prova själv.
En tredje sak är att jag tycker att det är så fruktansvärt irriterande när folk säger: "Missförstå mig rätt". Vilken hagga ute i bushen kom på det uttrycket? Ett missförstånd är ett missförstånd oavsett om det görs på rätt sätt eller inte. Varför inte bara säga: "Förstå mig rätt i det här...", alternativt: "Det var ett missförstånd". "Missförstå mig rätt" låter så billigt och klyschigt att jag mår illa.
Sen ska jag träffa honom på imorgon. Yey. Om inte X dödar mig innan.
---
Orka vara uppe nu. Orka ha bestämt sig för typ tre timmar sen att jag skulle hem. Varför kom jag inte hem tidigare? Ja...jo...oj. Jag var och träffade några kompisar, varav en...ja. Dessa kompisar är egentligen kompisar till mitt ex. Och en av de här kompisarna. Ja, vad ska jag säga. Jag har alltid gillat liksom...hans...nä typ honom. Han har alltid verkat så skön, så normal. Och nu har han gjort slut med sin tjej.
Och där står vi och äter hamburgare klockan tre på natten.
Ska vi gå vilse genom stan?
Och där står vi och äter hamburgare klockan tre på natten.
Ska vi gå vilse genom stan?
Jag alltså
Jag är lite sådär inte trött. Jag hade bestämt mig för att inte dricka mer kaffe någonsin i mitt liv, för jag vet precis hur jag mår. Precis som nu. Igår mådde jag så illa att jag under hela dagen gick dubbelvikt. Kunde ha fått åka tunnelbana gratis om jag propsat. Men så var jag barnvakt idag och när jag är det så dricker jag kaffe. Jag drack visserligen bara två (muterade) glas. Nu är jag pigg som en mört.
Jag och barnen pratade om Gröna Lund, och den äldsta killen ville veta hur jag såg ut på kortet som tas där innan typ tunneln eller när det nu är. Så jag visade. Och eftersom att jag skrek och blundade skulle jag visa hur det ser ut när just jag skriker och blundar. Så jag öppnade munnen till max och blundade. Och kände att ja, här tar livet slut. Någonting knäckte till i nacken och nu kan jag inte röra mig. SOM VANLIGT! Det gör så jävla ont och det är så svårt att beskriva hur irriterad jag känner mig hela tiden, och att jag önskar att jag bara hade en mamma som var naprapat eller kiropraktor eller vad fan nu skillnaden är. Eller en pojkvän. Eller en granne. Eller ett spöke, vem fan som helst. Jag sitter och drar i min nacke, men vad hjälper det? Dessutom gjorde jag en knäpp grej när jag borstade tänderna: jag får på nåt jäkla sätt in tandkräm i näsan, så nu bränner det i nacken och i näsan. Och jag är trött i huvudet men inte i kroppen och kan inte sova.
Jag blir så trött på mig själv ibland alltså.
Suck...
Detta Spraydate alltså:
heej =)
här ligger man hemma och snorar in hösten och funderar vart sommaren tog vägen! Tur att man har kakelugn som kan tina upp en ;)
hur ska du hålla dig varm i höstkylan?
Men. För det första: "Tur att MAN har kakelugn som kan tina upp EN"?! Vem pratar du om? Varför kan du inte bara skriva ditt namn istället (åh herregud det är det värsta jag vet typ: "Ojojoj lilla Sofia är trött nu, Sofia ska gå och sova". Bara men JAAAA jösses väx uuuupp!)? Och sen vadå snorar? Eeeeew! Kan du inte bara skriva att du är bajsnödig också (haha vad härligt fräsch jag är)?!
Well, det var bara det jag ville säga. Och det som gör mig varm i höstkylan? Kläder? Blodomloppet?
heej =)
här ligger man hemma och snorar in hösten och funderar vart sommaren tog vägen! Tur att man har kakelugn som kan tina upp en ;)
hur ska du hålla dig varm i höstkylan?
Men. För det första: "Tur att MAN har kakelugn som kan tina upp EN"?! Vem pratar du om? Varför kan du inte bara skriva ditt namn istället (åh herregud det är det värsta jag vet typ: "Ojojoj lilla Sofia är trött nu, Sofia ska gå och sova". Bara men JAAAA jösses väx uuuupp!)? Och sen vadå snorar? Eeeeew! Kan du inte bara skriva att du är bajsnödig också (haha vad härligt fräsch jag är)?!
Well, det var bara det jag ville säga. Och det som gör mig varm i höstkylan? Kläder? Blodomloppet?
Hon åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån, fast han säkert redan flyttat därifrån
Men icke! Inte för att jag direkt var inne och letade efter honom, men jag såg honom ändå. Vem? Mitt hjärtas fågel! Nej inte riktigt, eftersom att han bara indirekt är min hjärtas fågel, han är förmedlaren av fågeln. Hans musik är the baby bird.
Lars Winnerbäck, mina damer och herrar.
Klockan var typ tio i nio denna torsdagsmorgon och jag strosade nerför en stor gata här i Stockholm, lyssnandes på hans musik, när han plötsligt kliver ut ur en port en halvmeter framför mig, så att jag var tvungen att gå åt sidan. Först blev det som det alltid blev, att jag tänker att: "Nämen whoa, en kompis, fan vad kul!". Sen insåg jag att han faktiskt inte är min kompis, och att jag inte ska hänga på när han går med sitt barn på dagis, eller vart han nu skulle. Men däremot fick jag världens leende på läpparna och slank tyst därifrån.
För jag är väl ingen knäpp stalker heller?! Faktiskt inte, jag lovar. Jag skulle själv inte vilja bli attackerad av någon tokig människa på morgonen innan klockan ens slagit nio.
Sen ringde jag Robin, den sanna trotjänaren till Winnerbäck och berättade. Därefter skyndade jag mig till Lisas där jag skulle äta frukost med pappa. Pappa visste inte vem Winnerbäck var, och därmed var hela storyn förstörd.
Nu ska jag plugga som en tok och åka till stallet sen.
Lars Winnerbäck, mina damer och herrar.
Klockan var typ tio i nio denna torsdagsmorgon och jag strosade nerför en stor gata här i Stockholm, lyssnandes på hans musik, när han plötsligt kliver ut ur en port en halvmeter framför mig, så att jag var tvungen att gå åt sidan. Först blev det som det alltid blev, att jag tänker att: "Nämen whoa, en kompis, fan vad kul!". Sen insåg jag att han faktiskt inte är min kompis, och att jag inte ska hänga på när han går med sitt barn på dagis, eller vart han nu skulle. Men däremot fick jag världens leende på läpparna och slank tyst därifrån.
För jag är väl ingen knäpp stalker heller?! Faktiskt inte, jag lovar. Jag skulle själv inte vilja bli attackerad av någon tokig människa på morgonen innan klockan ens slagit nio.
Sen ringde jag Robin, den sanna trotjänaren till Winnerbäck och berättade. Därefter skyndade jag mig till Lisas där jag skulle äta frukost med pappa. Pappa visste inte vem Winnerbäck var, och därmed var hela storyn förstörd.
Nu ska jag plugga som en tok och åka till stallet sen.
Ääääääääntligeeeen!
Jag känner mig som Jafar (Yaffar?) i Aladdin när han tror att han fått med sig lampan från grottan. Men sen letar han i innerfickan och inte hittar den och bara: "Neeeeeeeeeej!". Jag hoppas att det inte blir så för mig! Jag har nämligen klarat teoriprovet för körkort! Äntligen! Med marginal! 58 poäng!
Jag kunde faktiskt inte tro att det var sant. I morse satt jag och grät - det är helt sant - över att jag hade en sådan ful och dum hjärna som inte bara kan ta in lite jävla information utan att det ska bli total kortslutning. Igår kväll köpte jag ett teoriprov på Internet och tänkte se hur mina kunskaper tog sig. 44 poäng. Av 70. Jag tänkte att det är lika bra att jag inte gör det här provet. Jag kan lika gärna åka buss i hela mitt liv. Jag gissar på att det kommer bli likadant när jag kör upp.
I alla fall, så kom jag typ fyrtio minuter för tidigt och anmälde mig i disken, och sade samtidigt att jag ville ta om mitt kort, eftersom att jag ser ut som en aspirant för kvinnofängelset på det. Tjejen bakom disken skrattade och bad om mitt personnummer så hon kunde se min bild. Då skrattade hon ännu lite till och sa: "Nej, men det här är väl bra, eller hur?". Men liksom. Är det hon eller jag som ska ha det där kortet tills jag börjar se för gammal ut med det? Är det hon eller jag som ska visa upp det i alla sammanhang jag måste legitimera mig? Nä, juste! Så låt mig ta om det! Det fick jag inte. Så nu kommer jag att få skämmas i tio år framåt, eller när man nu tar om kortet. Jag ska ha sönder det med flit så jag får låta göra ett nytt, och då ska jag spöka ut mig som en drag-queen så att jag ser lite sminkad ut på kortet. Nu ser jag malariasjuk ut.
Sen (i alla fall igen!) satte jag mig ner och tänkte läsa på lite innan provet (liksom come on, if you don't have it now, you'll never have it!), och mina händer darrade. Inte bara mina händer utan hela kroppen. Jag kom på mig själv med att tugga på tuggummit som om det vore en seg sena från en björn. Jag satt och rev mig omedvetet på underarmen, och grävde djupa hål med mina naglar. Jag rev upp skavsåret på min fot medvetet med hjälp av skon. Jag kunde knappt visa min legitimation för den slightly alkoholiserade tanten. Sen när provet började kunde jag inte klicka ordentligt. Jag dubbelklickade liksom hela tiden, och när jag var klar insåg jag att jag hade näsan ca 2 centimeter från skärmen och att jag inte rört på mig under hela provtiden.
När jag äntligen tog mod till mig och klickade på avsluta-knappen, tog det ett tag innan jag förstod vad som hänt. Eftersom att min hjärna gått till neandertalarapstadiet kunde jag bara urskilja färger, och jag såg till min lycka färgen grönt! Då insåg jag lite halvt att det gått vägen, det här. Och äntligen är det bara uppkörningen kvar.
Som om det var ingenting.
Jag kunde faktiskt inte tro att det var sant. I morse satt jag och grät - det är helt sant - över att jag hade en sådan ful och dum hjärna som inte bara kan ta in lite jävla information utan att det ska bli total kortslutning. Igår kväll köpte jag ett teoriprov på Internet och tänkte se hur mina kunskaper tog sig. 44 poäng. Av 70. Jag tänkte att det är lika bra att jag inte gör det här provet. Jag kan lika gärna åka buss i hela mitt liv. Jag gissar på att det kommer bli likadant när jag kör upp.
I alla fall, så kom jag typ fyrtio minuter för tidigt och anmälde mig i disken, och sade samtidigt att jag ville ta om mitt kort, eftersom att jag ser ut som en aspirant för kvinnofängelset på det. Tjejen bakom disken skrattade och bad om mitt personnummer så hon kunde se min bild. Då skrattade hon ännu lite till och sa: "Nej, men det här är väl bra, eller hur?". Men liksom. Är det hon eller jag som ska ha det där kortet tills jag börjar se för gammal ut med det? Är det hon eller jag som ska visa upp det i alla sammanhang jag måste legitimera mig? Nä, juste! Så låt mig ta om det! Det fick jag inte. Så nu kommer jag att få skämmas i tio år framåt, eller när man nu tar om kortet. Jag ska ha sönder det med flit så jag får låta göra ett nytt, och då ska jag spöka ut mig som en drag-queen så att jag ser lite sminkad ut på kortet. Nu ser jag malariasjuk ut.
Sen (i alla fall igen!) satte jag mig ner och tänkte läsa på lite innan provet (liksom come on, if you don't have it now, you'll never have it!), och mina händer darrade. Inte bara mina händer utan hela kroppen. Jag kom på mig själv med att tugga på tuggummit som om det vore en seg sena från en björn. Jag satt och rev mig omedvetet på underarmen, och grävde djupa hål med mina naglar. Jag rev upp skavsåret på min fot medvetet med hjälp av skon. Jag kunde knappt visa min legitimation för den slightly alkoholiserade tanten. Sen när provet började kunde jag inte klicka ordentligt. Jag dubbelklickade liksom hela tiden, och när jag var klar insåg jag att jag hade näsan ca 2 centimeter från skärmen och att jag inte rört på mig under hela provtiden.
När jag äntligen tog mod till mig och klickade på avsluta-knappen, tog det ett tag innan jag förstod vad som hänt. Eftersom att min hjärna gått till neandertalarapstadiet kunde jag bara urskilja färger, och jag såg till min lycka färgen grönt! Då insåg jag lite halvt att det gått vägen, det här. Och äntligen är det bara uppkörningen kvar.
Som om det var ingenting.
Ja jag har fastnat lite
Men bara en bild till: jag som man!
Det sjukaste av allt är att jag verkligen ser ut som en transvestit! UHU! Men bilden till HÖGER är riktiga jag. Ingen jäkla man...
Det sjukaste av allt är att jag verkligen ser ut som en transvestit! UHU! Men bilden till HÖGER är riktiga jag. Ingen jäkla man...
Framtidsutsikter
Jag har jätteofta undrat över hur jag kommer att se ut som gammal tanta. Jag har tittat på min kära mor, men det är nog inte riktigt som de säger, att om man vill veta hur en kvinna kommer att se ut som gammal, ska man se på hennes mamma. För hon och jag har ju olika personer inblandade i vår släkt (i alla fall på pappas sida liksom), då kan det ju inte bli likadant.
Så jag tittade på den här sidan (säkert som alla andra miljoner människor), och fick ett ganska roligt resultat:
Hahaha det kommer säkert stämma! Jag måste på något sätt komma ihåg det här om ett antal årtionden! Sen finns det ju lite olika utseenden man kan välja. Här är jag som:
...Full. Det värsta är att det typ stämmer. Förutom kanintänderna.
...Svart. Gillar min näsa ännu mer när jag ser den här bilden...hm...
...en vacker tavla! Eller teckning. Jag tycker nog bäst om den här måste jag säga!
Jaja, annars seg dag, vaknade 06.24 och bara: "Ha ha jag får sova lääänge till!" Tills jag insåg att jag ska upp 06.45. Då var det inte riktigt lika kul längre. Sen trillade jag i rulltrappan vid universitetet. Very classy. Very skrapsår på knät, som är very fem år gammal. Och eftersom att jag verkar lida av tourettes syndrom vrålade jag: "meeen aaaaj fittaaa". Känns sådär alltså.
Så jag tittade på den här sidan (säkert som alla andra miljoner människor), och fick ett ganska roligt resultat:
Hahaha det kommer säkert stämma! Jag måste på något sätt komma ihåg det här om ett antal årtionden! Sen finns det ju lite olika utseenden man kan välja. Här är jag som:
...Full. Det värsta är att det typ stämmer. Förutom kanintänderna.
...Svart. Gillar min näsa ännu mer när jag ser den här bilden...hm...
...en vacker tavla! Eller teckning. Jag tycker nog bäst om den här måste jag säga!
Jaja, annars seg dag, vaknade 06.24 och bara: "Ha ha jag får sova lääänge till!" Tills jag insåg att jag ska upp 06.45. Då var det inte riktigt lika kul längre. Sen trillade jag i rulltrappan vid universitetet. Very classy. Very skrapsår på knät, som är very fem år gammal. Och eftersom att jag verkar lida av tourettes syndrom vrålade jag: "meeen aaaaj fittaaa". Känns sådär alltså.
Debaser
Jag var på Debaser för första gången i mitt liv igår. Det var sådär. Vi hade väldigt trevligt, eftersom att vi var ett roligt sällskap. Johanna, en kompis från gymnasiet, fyllde 21 och vi åt på Esperia som ligger på St Paulsgatan, en grek. Maten var (som vanligt där) jättegod och efter det så ville födelsedagsbarnet till Debaser. Inte riktigt min kopp, men jag hängde på i alla fall.
Och där satt jag, sakta men säkert ihjälfrusen och försökte dricka vin för att hålla mig varm, men det frös till is i min strupe. Musiken var hemsk. Jag tycker inte alls om rock och hade väldigt svårt att uppskatta just den biten, men som sagt var ju sällskapet trevligt. Tyvärr blev situationen lite halvt ohållbar när det var så att om man satt på uteserveringen fick man inte gå på vanliga toaletter utan...bajamajor! Men jag gick snällt fram till (den manliga) dörrvakten och frågade om jag fick använda deras nu relativt underbara unisextoaletter. Det fick jag. Tack Gud. Eller dörrvakten.
Vid tolv började jag vissna så jag åkte hem. Och höll på att typ förlora livet i taxin som höll på att krocka i Brommaplansrondellen. Jag som aldrig brukar spänna fast mig flög som en liten vante. Bilbälte är nog trots allt en ganska smart uppfinning... Sen bytte jag taxi vid Brommaplan, men det sjuka var att det inte fanns någon taxi att byta till. Nähe. Så stod jag och väntade och väntade och till slut kom en Taxi Stockhom som bara totalt vägrade att köra hem till mig. "Men skit i det då!" sa jag och smällde igen dörren. "Skitgubbe". Men sen kom det en snälltaxi som körde hem mig.
Och idag har jag degat hemma, jag vaknade halv elva. Halv elva! Det är rekord. Inte under hela livstiden men på senare tid har jag vaknat typ åtta vare sig det är helg eller inte. Men halv elva... Wow. Sen åkte jag och mamman till stallet och jag hoppade lilla Saga idag och det är inte sant vilken hopphäst hon är! Om jag tyckte att hon var en bra häst innan är jag helt superimponerad! Lilla tjejen fick sånt go och sån kraft i galoppen som jag aldrig varit med om tidigare. Hur coolt som helst.
Nu ska jag äntligen sova! Jag vet att klockan är hur lite som helst, men jag ska upp tidigt imorgon och jag är bara så trött. Nattinatt.
Och där satt jag, sakta men säkert ihjälfrusen och försökte dricka vin för att hålla mig varm, men det frös till is i min strupe. Musiken var hemsk. Jag tycker inte alls om rock och hade väldigt svårt att uppskatta just den biten, men som sagt var ju sällskapet trevligt. Tyvärr blev situationen lite halvt ohållbar när det var så att om man satt på uteserveringen fick man inte gå på vanliga toaletter utan...bajamajor! Men jag gick snällt fram till (den manliga) dörrvakten och frågade om jag fick använda deras nu relativt underbara unisextoaletter. Det fick jag. Tack Gud. Eller dörrvakten.
Vid tolv började jag vissna så jag åkte hem. Och höll på att typ förlora livet i taxin som höll på att krocka i Brommaplansrondellen. Jag som aldrig brukar spänna fast mig flög som en liten vante. Bilbälte är nog trots allt en ganska smart uppfinning... Sen bytte jag taxi vid Brommaplan, men det sjuka var att det inte fanns någon taxi att byta till. Nähe. Så stod jag och väntade och väntade och till slut kom en Taxi Stockhom som bara totalt vägrade att köra hem till mig. "Men skit i det då!" sa jag och smällde igen dörren. "Skitgubbe". Men sen kom det en snälltaxi som körde hem mig.
Och idag har jag degat hemma, jag vaknade halv elva. Halv elva! Det är rekord. Inte under hela livstiden men på senare tid har jag vaknat typ åtta vare sig det är helg eller inte. Men halv elva... Wow. Sen åkte jag och mamman till stallet och jag hoppade lilla Saga idag och det är inte sant vilken hopphäst hon är! Om jag tyckte att hon var en bra häst innan är jag helt superimponerad! Lilla tjejen fick sånt go och sån kraft i galoppen som jag aldrig varit med om tidigare. Hur coolt som helst.
Nu ska jag äntligen sova! Jag vet att klockan är hur lite som helst, men jag ska upp tidigt imorgon och jag är bara så trött. Nattinatt.
