Hey ho let's go
Nu är det precis en vecka kvar innan jag åker till Fanny. Ska bli skönt att få sovmorgon i en hel vecka! Yey!
Hehe kvinnan vid datorn bredvid mig är helt nojig och sitter och torkar av tangentbordet med en savett-servett och tvättar och tvättar. Knäppt.
Segt, I know. Händer inget bättre.
Jag har aldrig
Det är fredag förra veckan och jag sitter hemma hos en bekant i Uppsala. Panikade dit efter lite tvekande. Klockan är halv tolv när jag anländer. Fem över halv har jag något slags bål i handen. Tjugo i tolv vill alla femton personer leka Jag har aldrig.
Jag kan inte säga att jag egentligen har speciellt mycket emot själva leken. Den är kul om man:
a) är otroligt onykter.
b) faktiskt är intresserad av omgivningen.
Nu kan jag ju inte påstå att jag var något av de två sakerna (självklart är jag intresserad av mina vänner). Jag var egentligen ganska trött och jag var inte heller sugen på att dricka mig full (ovanligt right?). I alla fall så sitter jag där och vill inte veta vad alla har gjort. Jag vill inte höra att jätteblondinen har haft en fyrkant med två lesbiska dvärgar och en get. Jag vill verkligen inte höra. För ju mer de gapskrattar och hittar på den "tokigaste" frågan (som alltid, utan några som helst undantag ska handla om sex) och alla ler ner i glaset och dricker lite blygt (jo tjena), desto mer vill jag bara lägga mig ner och dö. Det är så pinsamt, det är en sådan pinsampiiinsam lek. Vem kom på den? För liksom egentligen, det är ju bara ett konstigt sätt att få reda på vem som gjort vad. Uuuusch. Jag. Vill. Verkligen. Inte. Veta. För om jag ville veta, då skulle jag bara ställa frågan. Eller prata om det på ett mer normalt sätt.
Sen är det alltid dem som sitter och inte vill vara med (jag) och alla klagar på deras frågor. Fy fan för den leken.
Orka. Tata
Najs
Fast ett braigt alternativ finns ju också: ligga på stranden på förmiddagen och shoppa på eftermiddagen, sen äta middag med Fanny och hennes kleptomaniska rumskompis och gå ut i Monaco och i Cannes och åka till den där härliga marknaden i Italien. Det känns ju som den mest sunda lösningen. Förutom att jag typ har minus 97676924 miljoner på kontot när jag kommer hem. Men det känns kanske värt det. Och jag slipper Den Fantastiska Skolundervisningen i en vecka. Najs.
Det enda som är mindre hey ho let's go är att planet går kvart över sju. På morgonen. Vi måste typ åka hemifrån fyra. Iiih jag är inte gjord för Den Tidiga Timmen. Och ja jag Gillar Versaler. Men mamma ska skjutsa mig. Fast jag funderar på att övningsköra. Och typ göra en Fanny mitt i allt: köra en timme åt fel håll på motorvägen. Hihi.
Nepp hepp!
Look at me loosing control
Nu sitter jag i skolan i vanlig ordning och är lite trött. Visserligen sov jag sjukt bra igår, hade Isabel över och vi somnade på två sekunder, efter att jag hade målat hennes naglar - girly... Men jag vet också varför jag sov så bra: vi red ut på eftermiddagen och sen jobbade vi hästarna lite i ridhuset. IIIIHHH Daddy I want a pony! Jag vill jag vill jag vill JAG VILL! Jag måste köpa den t-shirten. Fortfarande. Eller ännu bättre - köpa en häst. Jag måste, jag börjar bli galen. Jag kan ju inte gå en hel sommar utan häst heller. Det är helkonstigt. Jag har inte gjort det sen jag var åtta och jag tänker inte direkt börja nu.
Well well. Nu ska jag dö lite innan föreläsningen börjar.
(Bara en grej. Varför tror alla tjejer att man är intresserad av deras (fula) pojkvänner bara för att man är singel? Är jag verkligen ett sånt hot? Det vore ju ganska coolt i och för sig, men det är inte kul när vänner tror att man flirtar med deras pojkvänner. Som om jag är intresserad av gammalt begagnat. Suck.)
For a breake that will make it okay
När folk jag inte känner bedömer mig.
Folk tenderar att dra förhastade slutsatser om mig, när de träffar mig. Är det inte om hur jag pratar (vanlig jävla stockholmska?), hur jag klär mig (vanliga jävla kläder som alla har) så är det för att jag bor på Ekerö ("aha det gröna Östermalm" Come again?!?!), har (hade) häst, bor hemma och fan vet vad. Men det är egentligen ingenting jag bryr mig om, det är ju bara ytligheter, men när folk liksom drar sina egna hobbypsykologiska slutsatser om min personlighet - då får jag panik.
Som häromdagen; vi diskuterade respons och kritik, och jag sa att jag gillar att få den negativa kritiken med en gång, och nästan bara den. Ja. Vad händer då? Jag kan tala om att någon svarthårig liten bitch kläcker ur sig: "Ja men det kanske mer har att göra med din egen osäkerhet och ditt sätt att enbart se kritiskt på dig själv". Oh REALLY? Ohreallyohreallyohreally?! Då vill jag bara fråga: Vem är du? Vem i hela helvetets eldar är du och sitta här och faktiskt helt på allvar kommentera MIN personlighet och MITT liv? Om jag fick bestämma skulle du aldrig någonsin ever ha funnits i mitt liv, än mindre i mitt synfält just nu. Jag vill inte ha dig, jag vill inte att du ska finnas, men trots det sitter du här, i all din fysiska prakt och materia och ger mig dina synpunkter. Aaaah!
Överreagerar? Jag? Haha.
Men faktum är att folk gör så här hela tiden. Är jag så himla provocerande och har jag verkligen en sån utstickande personlighet att jag bara ber om att få bli bedömd och kritiserad för min personlighet? Det är faktiskt inte så kul. Inte alls. Fast egentligen säger väl det mer om mig att jag blir arg över att folk har åsikter än om dem, men faaan. Jag har sällan något att säga om någon annan jag inte känner - helt enkelt för att jag inte bryr mig.
Well. Nu är det lektion. Tata
Ah well
Kram å hej
Sjukt
Idag börjar i alla fall påsklovet! Yee ha! En hel vecka har jag att förfoga över precis hur jag vill! Jag ska sova, sova, sova och soooova! Först ska jag bara lämna in mitt uppsats PM. Spännande värre.
Igår var jag på massage. Det var hur skönt som helst, han hade nästan ihjäl mig! Steget till att ta fram brödkaveln/en mangelmaskin var inte långt. Idag kan jag knappt nudda min rygg för att det är så ömt. Fast det är bra att någon kan reda ut min Rygg Situation.
Annars har jag hängt en hel del med Julia den här och förra veckan. I söndags blev det en spontan och traditionsenlig söndagsmiddag som inkluderade mig, mamma, Per, Julia, Magnus (Nya Zeeländaren), Isabel och Love (Dr. Love, Lovemachine (stavning...jag måste bättra mig)) . Det var väldigt mysigt och vi grillade fläskfilé (går det ens? Fast det var supergott), som vi åt med mammas underbara potatisgratäng och kantarellsås (ej köpt). Det var väldigt lyckat och Magnus sa igår att han älskade maten och hade vela ha en doggybag.
Nä nu måste jag PM:a mig lite. Tata.