Damm, lamm och ramm är de enda tre orden i svenskan som har två M i slutet. Alltså inte mamm-a. Ja.

Jag har valt ut tre böcker ur min ganska digra samling studentlitteratur som inte längre får vara bland oss. Vi  har Verklighetens texter, en bok på runt 500 sidor som jag aldrig ens öppnat, efter det valdes ytterligare en bok som troligtvis haft samma layoutare ut, Teoretiska perspektiv på sakprosa. Den har jag nog läst en artikel i. Aldrig har jag under de år som gått sen jag köpte dem (kanske två, tre år sedan) känt mig sugen på att öppna dem och läsa någon artikel hit eller dit. Aldrig. Någonsin. Om de inte blir sålda så kan jag behålla dem som sömnpiller, dock.

Vidare fick två böcker till komma ut på svarta marknaden, Samtalsanalys (förvisso en ganska bra bok - inget ont om den. Men samtalsanalys är så jäkla svårt bara) och Barn utvecklar sitt språk. Alltså. Det är verkligen på botten av min intressantast-just-nu-lista. Intressantast-någonsin-lista också. Jag blir på dåligt humör bara jag tittar på boken. Det är någon illustration på framsidan som på något sätt verkar vilja framstå som "tokrolig" och lite barnslig sådär, som att eftersom att det handlar om barn ska det vara roligt! Synd. Man tror ju då att det är spännande läsning som väntar efter att ha vikt undan pärmens omslag. Men ur boken kommer istället en stor knytnäve som talar om hur fel man haft! Sen slår man pannan i bordet för att man somnade.

I alla fall. Fyra böcker. Ganska billiga också. Men inte för! Jag har inte skrivit en rad i någon bok (kanske för att jag aldrig öppnat dem) och pärmar och omslag är vackert bibehållna (kanske för att de stått i bokhyllan sedan de gjorde entré).

Jaha, ja det här var ju inte så skojigt.

...gamla usb-minne med uppsatsen önskar jag att du bara försvann. Eller kanske inte riktigt. Men jag vill typ att något hemskt ska hända så att alla tycker synd om mig och jag får godkänt på en uppsats jag aldrig lämnat in.

Men det måste ju bara vara sjuka människor som tänker så? Alltså. Jag vill bara att den ska vara inlämnad och klar och godkänd. Det här har varit min värsta termin hittills. Sen ska det skrivas på franska också, jag återkommer med värst-hittills då.

Jaja. Idag har varit en dålig pluggdag, men desto bättre själsdag! Jag följde med mamma när hon skulle till naprapaten, så jag gick och tog en kaffe i solen på Troxhönan, läste L'Étranger och pratade med Daníel från Island som är i Paris. Efter det åkte vi vidare för att jag skulle göra en synundersökning. Det visade sig att jag fortfarande ser som en hök! Jag kunde rabbla bokstäverna på den näst sista raden utan problem, och det var tydligen överkurs! Skönt. Eller synd, med tanke på att jag älskar glasögon. Det blev inga den här gången, dock.

Seeen åkte jag och mamman till marinan för lunch, jag bjöd henne och det var väldigt gott. Efter lunchen tog vi en kopp kaffe i solen utomhus, vid vattnet.

Seeeen åkte vi till stallet och jag red över till Hannas ridbana för att hoppa lite, och det gick verkligen hur bra som helst! Jag litade mer på att Saga fixar hindren utan min hjälp, hon är mycket bättre på det än jag, så det blev en studs, en trekombination och ett hinder på diagonalen. Saga tände till och var väldigt glad att få hoppa igen, hon blir verkligen lösgjord av det, man borde hoppa någonting varje dag. Måste bli bättre på det.

Jaha, kvällen går i pluggarinte-anda. Ska se om jag kan göra någonting åt det. Blev glad över att se hur fin dag jag har haft!

Tjoho!

Hoppar bara in en kortis för att säga att jag har skrivit från klockan 10, and still going strong! Ä dä inte fantastisst så säj!

Ny vecka! Varje ny vecka är som en höstterminsstart. Gör om, gör rätt. Idag ska jag först nu sitta och pula med uppsatsen, mycket ska in. Senare ska jag till skolan för seminarie mellan 16 och 18. Skön tid att lägga det på. Jag är hemma typ halv åtta om vi slutar prick klockan sex. Det går typ inga bussar hem vid den tiden. Sånt är trevligt tycker jag, att SL tror att vi som bor ute i Ingenstans inte behöver ta oss hem. Vi jobbar väl i från sex på morgonen till tre på eftermiddagen? Äh det här blir dåligt. Jaja.

Så.. ja. Uppsats. Inte så mycket förändring från förra veckan.

Tjoho tjohej! Aaaaaaaaaaaaaaaaaaah. Idag är det tooorsdag!

Okej så roligt är det inte. Imorgon är det däremot fredag, vilket innebär kalas för Hanna! Och på lördag är det kalas för Kattis! Vilket innebär att jag ska köpa födelsedagspresenter! Jag vet vad jag ska köpa åt den sistnämnda, men Hanna är lite svårare. När en person skulle behöva köpa en större lägenhet för att få plats med sina kläder (men tre fulla garderober!) och prylar är det inte lätt att hitta på någonting... Fast jag tror att jag vet.

Och till mig själv. Jag har börjat tillhöra kategorin av människor som egentligen inte har någon lust att visa sig bland folk om de inte har någonting nytt på sig. Helt galet, jag vet. Men sen vet jag också antalet gånger jag träffar folk och inte hästar. Det är typ tre gånger på en vecka, om det är en bra vecka.
 
Alltså. Nu blev jag lite orolig. Är det inte väldigt sjukt att vara i stallet och sitta hemma så mycket? Är det inte mer gängse norm att gå till jobbet varje dag? Men jag vill inte! Jag trivs ju. Då kan det inte vara konstigt (vänta, ska bara gå ut och mata mina 27 svanar som jag har i vardagsrummet)?

Det blir bättre till nästa termin då jag slipper min uppsats. Då blir det ju franska igen för la toute slant. Det ingår en uppsats där också. Det känns som min lott i livet. Det känns också som med grammatiken för några år sen, jag hatade den till döds och klarade aldrig någon tenta, tentan i Uppsala skrev jag fyra gånger innan jag fick till det och det efter att ha gått grammatikkursen tre gånger. En gång i Uppsala och två här i Stockholm. Nu kan man sträcka sig så långt som att säga att jag faktiskt gillar grammatik.

Så någonting sånt hade jag tänkt mig med uppsatser. Hatade B-uppsatsen, hatar Kandidatuppsatsen, lär väl ogilla franskauppsatsen. Sen kanske det släpper? Sen kanske jag skriver uppsatser bara for fun? Den som lever får se! (om jag inte hänger mig i källaren alltså innan den här uppsatsen är över) (vi har ingen källare. Fan!)

Ja du Lovisa. Uppsatsen får gärna bara vara 20 sidor lång. Intressant, eller hur? Att man gör någonting så relativt enkelt så jävla svårt. Men jag gör ju så. Därför fick matte B-kursen inte finnas med i min meritlista. Jag ville ändå inte ha den.

Igår sa jag att det var en mänsklig rättighet att få galoppera i det fria. Idag låter det inte riktigt likadant från mig I tell you. Idag låter det mest "aaaoouuu" varje gång jag reser på mig eller går. Jag har nämligen träningsvärk. En ordentlig sådan. I HELA ryggen. Aouu... Först blev jag förnärmad av mina klena ryggmuskler som inte klarar av lite tjoho, men sen tänkte jag lite till. Att stå i samma position, lätt sits, i närmare en halvtimme och svettas ihjäl kanske är lite krävande. Men, fan, jag som tränar varje dag? Eller liksom anstränger mig varje dag, minst en timme?

Men okej, töntrygg, du vann den här ronden men vi får se vid nästa.

Jaha. Nu ligger uppsatsskrivande på schemat. Jag måste göra det. Sen blir det åka till stallet och gå en promenad med gräsätaren. Var där och släppte ut och mockade alla boxar i morse och lunchfodrade. Gissa hur mycket min rygg älskade att bära omkring på höbalar?

Nu ska vi se här... antal skrivna ord på uppsatsen idag: noll. 0. Intet. Jag har inte ens satt i usb-minnet i datorn (där mästerverket numera förvaras. Förra datorkraschen satte för djupa spår i mitt gamla hjärta). Det är skandal. Det är underbart! Nej, det är inte underbart, det eldar egentligen bara på den där lågan som ligger och ruvar i baken som snart bränner vid mitt baconfläsk.

Men istället för att trasa sönder min själ med uppsatsen har jag vårdat den med tama sällskapsdjur. Jag åkte till stallet på morgonen och red (det är förmodligen en mänsklig rättighet att få galoppera på ängar) och kom hem och sov en liten sväng, sedan åkte jag och mamman till stallet igen. Hänga med hästar, liksom.

Jag ska i alla fall maila min handledare för att berätta att jag inte behöver mötet imorgon. Jag undrar vem jag lurar?



Och så djävulskt sugen på godis.

Läste precis på Sophies blogg på Stureplan.se om att hennes hund nästan blev överkörd. Och då kom allting om lilla Nellieälskling tillbaka, igen. Jag är fortfarande lika ledsen och jag vet att det är en sorg man aldrig kommer över, man lär sig att leva med den. Det är samma sak med Ponnyn Paula, jag är fortfarande lika ledsen, men jag klarar ändå av att leva med det.

Min lilla fina kattunge. Jag vill fortfarande inte att hon ska vara borta. Fåglarnas kvitter får mig ibland att haja till, för det låter som Nellans sjungande jamningar. Varför finns hon inte mer? Varför måste just hon inte få leva? Världen är så orättvis, jag älskade den lilla kattflickan så mycket, varje dag.

Det är bara att härda ut, för varje dag som går blir sorgen en aningen mattare, jag tänker inte på det lika ofta. Men så ibland kommer den över mig. Min lilla flicka.

Idag har jag möte med min handledare klockan 14. Det innebär att jag måste klä på mig vanliga kläder, vilket i sin tur innebär alla kläder som inte är ridkläder eller hemmamyskläder. Konstigt. Känns tight och jobbigt!

Jag tycker om att gå upp tidigt och åka till stallet och hålla på där. Sen hem och luncha och sen fixa med uppsatsen. Att jag faktiskt går på universitetet känns ganska avlägset. Men det är trevligt att ibland klä sig snyggt och sminka sig och åka iväg! Fast det är tråkigt att inte åka till hästen.

Igår var Sagas förra ägarinna här och hälsade på! Vi hade väldigt trevligt och grillade starka korvar och åt ute (det blåste typ 27 m/sekund, skönt.). Sen åkte vi till stallet och hon fick rida, och det såg riktigt trevligt ut! Saga jobbade på och var fin. Maria ville aldrig sluta rida :) Bra betyg det, och även bra orkat! Det är kul med henne, det känns som om vi känt varandra länge!

Nu ska jag fippla lite med min uppsats och sen packa mig iväg!

Phaueew! Nu har jag städat ååå så intressant! Så spännande!

Nej  men nu sitter jag och ska fortsätta med uppsatsen, krävdes två timmar städning innan jag fixade att börja. Jag har "Rent hus" i tankarna hela tiden och måste liksom få bort bort bort allting som är dammigt och inte luktar rengöringsmedel.
Så jag städade (men tredje gången jag nämner det) och nu skar jag upp lite grapefrukt, äpple och melon och äter. Tillsammans med en stor kopp svart kaffe. Om ja la till lite ren vodka på det så skulle det vara jackpott för min magkatarr! Men ska jag äta godis hela tiden varje dag? Dä går ju intä.

Och bullarna fick fången som var här och bytte till sommardäck på stallbilen. Ja, asch, sånt gör jag, umgås med grannarna liksom. Skön grannsämja. Ska man kalla in alla till möte efter att man har haft inbrott eller ska man ge alla varsin telefon så de kan ringa sina vänner som troligen gjorde inbrottet? Hmm... Vi tar det om det händer.

Nåja. Nu har jag magknip! Så härligt!

Men vad är det för analfabet som har gjort rättstavningsprogrammet till Open office? Allvarligt? För varje sammansatt ord får jag fel.

Jeansficka, ska tydligen stavas jeans ficka, enligt programmet. Tänk om jag skulle lämna in en kandidatuppsats med bara särskrivningar? Är inte det höjden av okunskap? Det tycker jag. Dessutom så funkar inte presensparticip där heller. Negerande får bl.a dessa förslag:

- Negerslav
- Neger ande

JA! Pre-ci-hiiis vad jag menade! Eller men ade.

Klockan sju vaknade jag! Som vanligt alltså! Yey! Fast den här gången av att hunden ylade.

Han har lagt till sig med en ful ovana att äta upp kattens mat. Jag kan nog inte beskriva hur arg jag blir när han gör det. Och snart kommer vreden att sippra ut med en vidrig stank någonstans där den inte hör hemma, för på hunden kan jag ju inte ta ut den. Hederlig och konsekvent uppfostran. När man bara vill slänga något (typ hunden) i väggen och skrika. Nåväl. Kontrollerande av känslor. Så fint.

(Andas uuut)

Dagen bjuder vackert på studerande och skrivande av den eviga uppsatsen. Sedan däckbyte och stallåkande.

Ny klänning/tunika i en underbar persikofärg inhandlades igår. Jag vill typ ha på mig den i stallet. Eller bara hemma, kanske när jag byter däck? Bara för att få ha på mig den. Det är ett bra betyg. Vi får väl se när jag tröttnar och tycker att den är ful.

Nu ska naglarna målas i bjärta kulörer och sedan i med usb-minnet (som jag sparar på varannan minut) och knatter knatter knatter på ovan nämnda uppsats!

Tjingtjing

Idag åkte vi till stallet i vanlig ordning. Vi var väl där vid niotiden. Sen gjorde jag hela stallet, dvs jag mockade, fyllde på spån, gjorde höpåsar, slängde ner höbalar, fyllde på vatten i hinkarna och sopade stallgången. Det gick ganska fort faktiskt. Efter det fikade vi och mamma åkte och hämtade pizza...

Bah allt känns så meningslöst. Det är så tomt i huset och jag ser katter i alla hörn. Jag vill verkligen inte vara hemma. Jag vill inte hitta på någonting, det orkar jag inte, men jag vill bara inte vara här. Där lilla katten Nellie ska vara. Jag saknar henne så.
Jag vill inte att hon ska ligga begravd vid syrénbuskarna i trädgården, kall och utan att andas. Hon ska vara i min säng, varm och kurrandes. Slicka på min kind med sin sträva tunga. Sova raklång. Leka med stora hunden.

Varför är hon inte här för.

Idag har varit en riktigt lång dag! Jag sov nästan ingenting i natt, vred bara runt och vid halv sex gav jag upp och vek ut hovarna igen. Ingen idé att ligga somnlös. Saknar min lilla kissekatt så fruktansvärt mycket. Man får stänga av.

Tävligen gick superbra! Alltså vi gick in, red igenom programmet utan några missar och fick fina poäng i första klassen, och lite sämre i andra. Det har ju mycket också att göra med vilken domare det är. Jag är så nöjd, fina Saga var så vacker och jag red okej. Phew! Äntligen över, nu kan jag andas ut lite igen!

Jag vill ha tillbaka Nellie.

Den här världen kan inte vara god. Universum kan inte vara välvilligt. Det kan bara inte finnas en mening med så mycket sorg och saknad, hur ska allt få plats?

Och om vi nu skulle säga att det fanns en gud. Vad i helvete är då hans problem? Liksom get a grip och sluta döda.

Min lilla älskade, älskade kattunge blev påkörd idag utanför vårt hus. Jag hörde smällen. Det lät som när det smäller sådär från en gammal Volvo, ur avgasröret. Jag reflekterade över ljudet och tänkte att jag skulle fråga pappa, som var på väg, vad det beror på.

Sen kom mamma ut från huset och sa att det var en katt som blivit påkörd. Att det kanske var lilla, lilla Nellie. Klart det inte är Nellie, såklart.


Men det var det.


Min älskade, fina lilla vackra katt finns nu tillsammans med kära gamla Fritzfarbror i himlen. Våren hade knappt kommit, hennes liv hade knappt börjat.


Så jag undrar, VAD är det som gör det här? Vilka olika faktorer av slump och öde är det som ska kombineras för att en kattunge ska dö? Varför just min lilla bebis? Jag orkar inte med det här. Hur mycket smärta ska man behöva ta innan det är nog? Jag har fått nog!

Jag kan inte sluta vakna klockan åtta. Inte klockan sex heller för den delen (alltså vilken del är det man pratar om här?), men då har jag vett att somna om. Det börjar bli löjligt.

Jag kommer ihåg en gång när jag och pappa satt och pratade och vi kom in på väckarklockor och uppstigningstider på morgonen. Han sa att han aldrig behöver ställa klockan, han vaknade ändå. Jag tyckte att det var skandaaal! Jag förstod bara inte hur det gick till, alltså man sover väl hela dagen om man får?

Men nä, nä. Nu stigs det upp i arla stund och jag har typ börjat fundera på att laga frukost till familjen. Okej nej, inte riktigt. Men jag sätter på kaffe till de andra i alla fall.

Nackdelen med detta är att jag blir lite småtrött redan vid ett-tiden, så då måste jag sova middag. Kanske ska vila lite redan nu. Har varit en tuff morgon, jag kom på att jag inte hade någon aning om var vår nummerlapp till hästen är. Ehh..

Glad påsk också.

Oooo la la quel temps, quel temps!! Vilket vacker väijder! Men icke skall jag ta del av det idag. Jag ska sitta och skriva på min uppsats. Jag mjukstartar lite.

Jag mailade min handledare - fel, jag mailbombade honom - i förrgår för att få lite synpunkter på min undersökning hittills liksom. Han har inte svarat. Alternativ ett är att han trillade ut genom fönstret för att det var så bra. Alternativ två är att han trillade ut genom fönstret för att det var så dåligt. Eller så har han bara haft fullt upp!

Tävlingen närmar sig. Jag vet inte vad jag tycker om det... Lite nervöst. Men sen insåg jag att man om man stryker sig måste betala in anmälningsavgiften i alla fall, och då kan jag ju lika gärna åka dit. Jisses.

Nej men nu ska bara nagellacket torka så kör jag igång!

Hehe. Hehehe. Ehe buääääh.

Sådär. Det händer så dumma saker. Typ som att just det avsnitt ur en uppsats som jag ska kolla i är borta. Det är ett glapp mellan sidan 43 och 64. Pre-cis de sidor jag vill ha, 46 - 56. Borta! Jaja tänker jag.


Och välter ut ett fullt ölglas med saft ut på golvet. Över min väska, över min pyjamas (tur att jag är så städad av mig att den ligger på GOLVET), över papper och kalendrar. Men över golvet, obehandlat och uppruggat, det sväljer varenda liten fläck det får. Fast nu var det ju ingen fläck, det var ett hav. Ett hav av Fun light Cassis noir. Yey. Städdags, typ.


Undrar om datorn inte ska krascha snart? Ska inte min högerarm trilla av också? Come on, God, this is your best shot? Bring it on!

Har tränat idag inför tävlingen. En skojig sak som kom häromdagen är en inflammation i min högra arm. Jag fattar inte vart den riktigt sitter, det är i övre delen och i handleden, det värker extremt mycket. Som ett resultat av detta orkade jag inte riktigt hålla i tyglarna (orkade inte lägga på sadel eller träns, heller) och lilla hästen tyckte om det. Så det blir väldans mjuk hand på söndag. Jaja. Bra gick det i alla fall.

Jag satt nu och tittade på startlistorna för tävlingen. Roande nog ser jag ut att vara den enda med utländskt efternamn. Okej, det finns väl någon med typ tyskt, men det är inte lika utländskt som mitt! Det är "Holm", "Orre", "Wolmestam", "Widner" och "Bejerskog". Happ. Och så juggen. Haha! Jag hoppas att de får problem att uttala mitt efternamn, det är alltid lika spännande som roligt. Publiken kommer att titta på varann i förvåning och undra om en människa verkligen kan heta så?

Allright, nu återgår jag till pluggeriet och har roligt (äckligt äppelkindat, I know)!

Alltså, come again?! Jag sitter här och skriver analytiska texter på mitt material! And I like it! Jag vill skriva mer! Det här går ju bra!

Men jag kan ta det från början:

Igår hade jag ett möte med min handledare, jag mailade honom dagen innan för att förbereda honom på att jag skulle släppa bomben. The Bomb. Att jag inte skulle hinna bli klar med uppsatsen. Typ att mitt life var miserable och att allt var jobbigt på grund av den här uppsatsen. Tack och adjö, ungefär.

Så jag gled in igår på hans kontor (och fick sitta och vänta som en liten skolflicka på att han skulle jobba klart, fick lyssna på när han satt och svor när han skrev mail) och presenterade the story of my life (uppsats). Han överraskade stort med att säga:

1. "Jasså jaha, dom där datumen. Ä men du förstår att dom e ju bara till för att ha några slags riktlinjer förstår du. Du kan lika gärna bli klar någon gång i mitten, slutet på maj. Det är lugnt."

Kommentar: Men varför HAR vi datum ens en gång? Varför kan man inte bara skriva: Inlämning: om en eternity. Nåväl, ingen är gladare än jag (jo, fortfarande är ganska många andra gladare än jag, men vänta - jag blir gladare snart)

2. "Jag har skrivit ner förslag på hur du skulle kunna göra istället! Ta bort den tredje boken, den är bara jobbig, och så tar du dom här två andra och gör en sån här typ av analys istället. Skitenkelt! Det där har du rafsat ner på två veckor! Du ser lite skeptisk ut?"

Kommentar: Skeptisk? Nej, jag satt mest och tänkte att jag inte kan jubla som jag har gjort förut för då tror han uppenbarligen att jag är en fena på det här, lika bra att visa sitt sanna (obildade) jag. Sen var jag väl lite skeptisk också eftersom att det är sådär roligt att få den lättlästa versionen av kandidatuppsats. Liksom för mig själv. Jag vill ju bevisa att jag är bra, den här gången i alla fall. B-uppsatsen gick ju åt Den Berömda Skogen. Men återigen kom jag till den här punkten att: jag gör vad som helst (not as in vad som helst, men nästan. Typ rastar hund och kommer med lunchlådor) för att bli godkänd. Jag satt för övrigt och tänkte på det, och undrade hur många studenter som gjort vad som helst för att få sitt betyg. Men i alla fall, det hör inte hit.

Så nu sitter jag här med den nya planen och har skrivit och kommit fram till mera än vad jag gjorde med den andra. Och nu snackar vi EN dag. Jämfört med vadå, två månader. EHEN dag!

Vad har vi lärt oss av detta? Jo, ropa varg så fort jag känner att det går åt helvete. Att spela cool på jävligt tunn och jävligt hal is på universitetet gör bara att man står med byxorna nere fortare än det går att säga "Underkänd".


Så ja, just nu är jag glad. Och just nu insåg jag att mitt liv handlar om två, deux, kaksi saker: hästar och skola. Jag skulle lika gärna kunna vara 15 år.

Oh I wish.

Hopplös förlorare, extremt ännu värre vinnare. Jag vet inte vilket som är värst. Alltså när jag vinner skrattar jag åt de förlorande och korar mig själv till Mästare. Förlorar jag... ja, vad ska jag säga. Jag surar på riktigt och tänker fusk och maskopi.

Således är jag ingen vidare tävlingsmänniska. Jag är redo att slå ihjäl mig själv om jag förlorar, och håna de andra om jag vinner.
Så vi får se hur det går på söndag. Vinner, det gör jag inte. Alltså det säger jag inte för att låta ödmjuk, utan för att det statistiskt är så.

Man kommer inte bara in och vinner.

Definitivt inte i Sverige.


Men jag vill att det ska gå bra. Och eftersom att jag typ har Huntingtons sjukdom skulle jag gissa på att jag slår sönder hästtransporten om jag gör ett dåligt program. Bara är allmänt jättejobbig.

Eller så har jag den attityd jag vill ha, att komma dit och bara kolla läget och rida runt lite. Men allt är ju förväntningar och infrielser. Så vi får väl se.

Nu har vintern äntligen kommit! Ha..ha....eh. Det är inte vår förrän det är varmt minst två veckor i sträck. Kommer det att vara så? Icke! Snart brakar vårens ankomst samman under sin egen självgoda tyngd. Sådärja.

Även om vi invigde utebanan idag och det var underbart, och vi drack kaffe i solen utanför stallet, så har våren inte kommit. Okej, kanske lite.

Jag måste sluta dricka kaffe i sängen, jag spiller bara och det luktar förjäkligt. Vad är det för en äcklig människa som sover i kaffefläckiga lakan? Vem vill vara sån?

Jag är så sugen på glass! Inte något Ben & Jerryskit (förlåt älsklingsglass) utan en vanlig jävla Magnum. Åhå! Det är tur att affären är långt, långt bort. Man korkar ju igen blodådrorna med det där. Eller om det var blodkärlen. Är de inte samma grej förresten? Jag vet inte. Aorta måste för övrigt alltid uttalas med skånsk dialekt, går inte annars. Krokus också. Jag är en sån där jobbig brud varje gång jag träffar en skåning, jag tvingar dem - som en hund äskar med pinnar - att säga dessa två ord. Mest krokus. Krrrueküs. Ne.

Jag tänkte lära in dressyrprogrammen nu. Först ska jag bara tvätta klart. Eskilstuna byggdes ju inte på en dag, liksom. Man får väl ha hejd.

Juste, idag är det fredag. Kul för alla de normala människorna som har ledigt. Jag har jobb. Jag har inte jobb på vardagar, det har jag inte tid med. House är ju klockan 15, sen efter det måste jag ju sova en timme.

Ja, men jösses vad trött jag är. Över en och en halv timmes lektion idag. PUH! Jag är Döden Dö just nu. Jag red och red och red och red, ibland ville jag hänga mig i ridhustaket för att jag var så kass. Hästaflickan försökte så duktigt och var så fin! Får se om det blir tävling, jag är lite jobbig eftersom jag tänker att om det inte blir perfekt får det inte bli alls. Jag vet, sund inställning. Geh.

Sushi till middag, fruktsallad till efterrätt (mycket viktigt att notera). Väldigt gott. Och så väldigt trött. Jag borde leta fram mitt gröna kort, lära in dressyrprogrammen, skriva min uppsats (kommer inte att hinna bli klar med den, orkar inte ens tänka på det), och tvätta. Tvättberget haha förresten. Alltså det bara stiger. Jag tvättar inte! Jag orkar inte! Allting som kräver ett större projekt orkar jag bara inte med. Förutom ridningen.

Nu ska jag hålla mig vaken tills det är Medium, sen sooover jag!