Jaha ja. Idag är det torsdag väl? Jag somnade så tidigt, så tidigt igår. Vid elva. Fick en väl förtjänad långsömn. En sådär elva timmar. Nej juste jag somnade vid tolv. Men tio timmar är inte fy skam det heller! Jag har haft en väldigt lugn morgon, lite prat med gamla skolkamrater, en syster och en i Norge. Inte det förhatliga C:et, utan en E. Otroligt kryptiskt detta. Men man vet aldrig! Man kan aldrig vara nog försiktig.

Efter frukosten har jag ägnat mig lite åt fransk grammatik. Kluriga övningar med personliga och reflexiva pronomen. Det gick hyfsat. Jag plockade även ner min språkhistoriabok och en bok som heter Grammatik på villovägar. De har jag inte hunnit läsa i ännu. Jag fick ett mail från Amazon.fr om att min bok levereras i mitten på februari, eller i mars. Sådana är de, fransmännen. Känns ju bra, då är kursen typ slut. Den där boken ryker så fort kursen är över. 18- och 1900-tals fransk litteraturhistoria. Förmodligen kommer jag att älska den och inte kunna skiljas. De som irriterar mig mest har den effekten på mig.

I övrigt ska jag tvätta idag. Svarta kläder får det bli. Sedan ska hästen skos och innan det ska jag rida. Snön fortsätter oavbrutet, jag är glad att det finns ridhus.

Imorgon Örebro. Mamman och Ystra Syster ska till IKEA. Och om katten själv får välja, vilket hon definitivt får, följer jag inte med just dit. IKEA skrämmer mig. Jag har problem med IKEA. Vad händer om det börjar brinna i IKEAS väl snitslade hus? Måste alla kunder följa pilarna genom kontor, kök och badrum ut igen? Har man tur hinner man kanske få med sig sänglampan Lektyr. IKEA klarar sig utan mig. Alla dessa platta paket. Jag tror jag tar en svängom i City istället. Kollar in stade, så att säga. Ööörebrooe. De går alderige.


Sådärja. Un novel jour a commencé. Typ direktöversatt.

Hej! Igår var det tungt! Jag var väldigt seg... Min träningsvärk gjorde att jag kände mig sjuk. Väldigt hemskt! Men jag mötte upp alla tre köpare i alla fall, och alla visade sig vara tjejer! Vad svårt det är när man inte har någon känsla för utländska namn. Lite pinsamt, eftersom att det orsakade lite förvirring gällande vilken bok som skulle till vilken köpare. Nåja, det är gjort nu.

Lite roligt var det att en köpare frågade om boken var bra. Eh. Det var den boken jag avskydde allra mest och jag försökte svara diplomatiskt, men förmodligen lät det bara som om boken var en stor hög med klister istället. Well, den är inte mitt problem längre!

Idag vaknade jag tjugo över sju. Jaha. Helt superpigg. Jag bestämde mig för att dra nytta av detta, och har letat efter böcker. Nu är en viktig bok beställd, resten ska jag leta efter idag. För jag åker tidigare till skolan "tack vare" att jag vaknade så tidigt. Jag kanske kan börja jobba på Arla?

Guten morgen! Idag var det svårt att ta sig ur sängen. Bokstavligt talat, alltså. Jag kunde knappt resa mig för mina ryggmuskler är marinerade i... Tabasco, kanske. Min vänsterarm likaså. Hela kroppen faktiskt är med i denna marinad. Egentligen ganska oväntat, och detta är en smärtsam signal om mitt otränade tillstånd. Hm... Nåja.

Denna dag går i försäljningens tecken. Jag ska möta upp tre köpare av den kurslitteratur jag hade till salu. Jag ska möta två stycken på samma plats, en kille (tror jag) och en tjej. Det känns bra att den här tjejen också ska med, det kändes läskigt att möta upp den här killen själv. Hemskt, jag vet. Men jag blir lite nervös i alla fall.

Det kan ju också vara dags för mig att köpa lite litteratur? Jag har nu bara köpt den skönlitteratur som ingår. Eh. Men jag ska ta tag i detta. Först ett större problem: vad ska jag ha på mig idag? Och dagens absolut största mission: köp av almanacka. Det får inte glömmas! Synd att jag inte har en almanacka att skriva ner påminnelsen i...


Sådär!

Nu växer det mossa på mig. Jag skulle utan tvekan kunna växa fast i en stam eller nåt. Jag känner mig så trött och så gammal. Min hjärna är i förstadiet till altzheimer. Om det finns ett förstadie såklart.

Jag blir så rädd att glömma saker! Typ att jag åker och säljer mina böcker utan att ta med mig böckerna. Sånt. Glömma att ta på mig byxor. Jag måste köpa en almanacka! Så jag kan skriva upp att jag måste ta på mig byxor?

Nåväl. Mosskänslan kommer av ridning. Ridning av tre hästar som inte var den där Saga. Det var Lillan, Teimoso och Grålle. Alla utom Teimoso har andra namn. Det är inte hästen i filmen som har skrivit brevet, så att säga. De var tre helt olika hästar (ja, ganska så sjävklart när jag tänker efter)! Lillan var väldigt speciell, helt fantastiskt fin när vi talade samma språk - det blev något slags kreolspråk där mellan oss - annars ganska så svår. De finaste är ju ofta svåra. Teimoso skulle jag kunna ha som min egen, den galoppen! Helt fantastico! Och Grålle var... Stor! Enormt mycket häst. Han är säkert 1.80 i mankhöjd. Jag hade lite problem att rida ihop honom. Men det var mäktigt att sitta på ett sådant stort djur.

Jag kom hem helt slut efter en dag i Tränarens stall. Tiden gick sinnessjukt fort och väl hemma somnade jag som en stock. Sedan vaknade jag och smsade påminnelser till köparna av mina böcker (gah, komma ihåg rätt tid, rätt plats och rätt bok. Och rätt pris! Svårt), lagade en salade chèvre chaud med mamman och tittade på Guldbaggegalan. Den var väl bra. Jag är ett stort fan av Johan Glans.

Nuuuu måste jag sova!

Ja jag kunde ju inte sova igår. Och trots att jag senare föll in i någon slags sömn var det som om jag var vaken ändå, jag hade helt vilda drömmar! Vi var på en fest, vi skulle därifrån, någonting med en ryss, en filminspelning, legitimationer och hår. Det där med ryssen förstår jag ingenting av. Det kan ha varit någon annan skum typ. Men ryssar är ju skumma by nature så jag antar att det var en ryss. Med en liten mustache. En Charlie Chaplin-ryss!

Så jag vaknade av att mamma ringde till mig halv elva och frågade om jag kunde gå ut med hunden. Hon har jobbat natt och vill således inte ut och traska med en svart projektil. Jag gjorde det.

Nu ligger jag och tittar på massa saker. Jag tittar på TV, jag tittar på facebook, jag tittar på tågbiljetter (måste vänta med att beställa tills Isabel gett klartecken), jag kollar mailen. Smsar lite. Tänker lite på dagen. Tittar INTE på kurslitteratur. Men jag vill inte!

Jag ska faktiskt sälja min ena franskabok på tisdag! Det känns bra. Incomes, incomes. Jag ska ju passa på att sälja min Psychology of languagebok som kostade över 1000 kronor. Men det var ju tur för den boken och lite synd för mig att den är så jäkla bra att jag inte kan förmå mig att sälja den. Jag säljer bara de böcker som kostade typ 600 kronor som jag aldrig öppnat. Men det verkar inte som om någon annan heller vill öppna dem. Och jag kan inte klandra dem. De är skittråkiga. Fast det vet jag ju inte egentligen, jag har ju aldrig läst dem. Men de SER dödstråkiga ut så jag vågar inte. Jag tänkte leva lite till i alla fall.

Imorgon åker vi till Uppsala på middag! Jag tänkte se om jag kan ragga upp Bordeaux-Anna på kvällen för eventuell utgång! Uppsala är bäst att gå ut i. I alla fall när jag var 19 år. Det är jag ju inte längre, det skall gudarna veta. Inte 19 någonstans. Den första rynkan, liksom. Neeej jag har inga rynkor.

Usch jag måste sluta svamla. Och faktiskt skaka fram lite kurslitteratur här nu.

Jaha. Jag var dödstrött vid åttatiden. Nu är jag helt klarvaken! Jag vet inte riktigt vilka faktorer som spelar in här, men ett visst C kan ha med saken att göra. Så. Onödigt. Vad är jag ute efter egentligen? Någon slags vänskap är det just absolut inte. Jag orkar inte ens spekulera.


Jahaja. Ja. Jo. The District är på fyran. Connelly-boken ligger bredvid. Korsord. Säng och pyjamas. Alla ingredienser för en god nattsömn finns ju. Men ze brain irrar omkring... Lite nätshopping kanske? Det är ju alltid uppiggande! Fast nej juste, det ska ju vara sövande. Ta in Bellakatten för litte kurr-hypnotisering kanske? Någonting, kanske? Ett hårt slag i huvudet KANSKE? Gosh.

Ett annat kanske jag borde göra är att ta en lång och härlig promenad i slottsparken. Som det inte alls spökar i. Någon hade inte alls drunknat i dammen en gång i tiden. Det sa de absolut inte på Det okända på Tv4 plus i onsdags. Kul. Jag kommer aldrig att sätta min fot i den där parken igen. Det var ju synd.


Jaja, jag ska försöka hypnotisera mig till sömns nu.

Jag ligger här i sängen och idisslar kolaremmar. Så jäkla gott. Och dumle också. Mmm.... Gött. Jag ska inte göra någonting mer ikväll. Här ligger jag och här skall jag bli liggandes.

Snart ska jag tvätta av mig ansiktet och lägga ner min nya fina mascara från Chanel i min sminkväska. Jag har stora förhoppningar på den!

I min klass går det en kääändis! Haha! Hon verkar väldigt trevlig! En annan framträdande sak från seminariet idag var att vi skulle sjunga en sång på franska om den första rynkan. I ansiktet, alltså. Intressant. Svår låt... Mmm... (kolaremmarna gjorde sig påminda igen).


Jag åkte hem sen efter skolan och här ligger jag nu. Imorgon är jag ledig. Jag ska försöka hitta en bok som tydligen endast finns på amazon.fr eller .com. Massa pengar i frakt.


Nätti

J'ai fait du shopping aujourd'hui!

Ganska så alldeles för mycket. Men jag kunde inte hejdas! Jag kände för att köpa allt jag ville ha inne på Apoteket (av alla ställen), vilket gjorde att det blev mååånga hundralappar där! Men det var roliga saker, som världens godaste bodylotion från Natuvive, ett serum för ansiktet från Apoliva, ansiktskräm (fast är det det? Jag förstod nog aldrig, och det var världens fetaste kräm...) från Vichy, rengöring från Neutrogena och flera Försvarets hudsalva. Oh the day de slutar att tillverka dem. Det kommer inte att hända väl? Då får jag köpa upp ett helt lager i Enköping.

Sedan köpte jag ett par skor, heeeelt underbara jodphurs från Clarks. Alltså, underbara. Mina fötter gillar't. Jag köpte också ett par vinterridhandskar i getskinn med mjuuukt foder, men som jag sen inte alls ville ha i stallet. De är alldeles för fina för det. Och mina händer myser i dem.

Sedan var det lite tråkiga grejer som behövdes köpas. Först var jag tvungen att fotografera min vackra nuna. Mamma tog plats på en stol bredvid och väntade sig en timmes fotoséjour, och gosade med hunden i lokalen. Men jag blev nöjd med den första bilden och vi kunde gå därifrån. Till banken. Men jippie. Jag skulle ordna ny legitimation eftersom att jag också vill känna mig delaktig i det svenska samhället där alla får lämna blod och allt det där. Men ett leg kostar ju! Pengar! Inte så mycket, men jag är ju kund på banken? Jag trodde ärligt att det kostade en mer symbolisk summa. Nix, 400 kronor kostar det där lilla plastkortet.

Ett annat plastkort som kostar betydligt mer, är SLs studentkort. 2000 pix får man lägga ut från 1 februari - 11 juni. Men jag vet, det är värt det. Men tjurigt.

Sen kunde jag lika gärna fortsätta, så jag klippte mig också. Det är härligt med fina och fräscha hårtoppar. Kvällen avslutas även i shoppingens anda. Böcker till kursen har beställts. Jag kände dock att utgifterna var ju en del, och då måste man ju väga upp med inkomster! Så jag la ut sex stycken böcker till försäljning på Blocket. Studentlitteratur alltså. Hoppas kan man ju.

Nuuu ska jag lösa korsord som en annan tant (och jag kollade på konståkning tidigare. DET är tantigt! Men jag älskar det! De är så vackra och kan göra så fina grejer. Jag har alltid närt en dröm om att bli konståkare. Men jag är waaay för gammal och trött för det. Jag fattar)!

Gnight sparky!

Skolan har sparkats igång, en ganska mjuk start innehållsmässigt. Mycket informationsföreläsningar som jag tror att jag kan - efter typ tre år på Stockholms universitet. Lite allmän grammatik och jag myste som en tok när jag insåg att jag kunde ALLT han talade om. ALLT. Nu är det ju bara allmän grammatik, men i alla fall. Valens, presens och perfekt particip, morfem, avledningsmorfem osv. Skönt. Att någonting funkar i min trötta gamla kompis, hjärnan.

Däremot får jag väl säga att tiderna för föreläsningarna är något sent lagda. Förra veckan var jag ju i skolan till klockan 19 måndag, tisdag och torsdag. Igår gick vi till klockan 20. Den andra februari går jag till 21. Eh. Bussarna hem till kära Ön går ju inte enligt en fantastisk tidtabell med 5-minuters intervaller. Så att säga. Jag fick ta taxi hem sista biten. Helt okej. Mamman hade gjort pizza. Helt underbart!

Men inte så underbart i natt. Jag vaknade med magont som enbart kan mäta sig med min magkatarr som väljer att hälsa på mig med ojämna mellanrum. Jag skakade (helt sjukt!) helt okontrollerat och hade så ont att jag ville sluta existera (helt odramatiskt)! Men jag lyckades somna om, och i morse berättade jag för Ystra Syster som sa att hon varit med om liknande tidigare, där någon kinamat var inblandad. Men jag har ingen aning om vad det var. Och jag struntar egentligen i vilket, så länge det inte är magkatarr står jag ut med nästan vad som helst. Det blir nästan aldrig lika illa. Jag mår dock lite sådär just nu, har bara ätit en banan till frukost, vågar liksom inte äta något mer. Och min mage verkar inte vilja ha så mycket mer heller.

Idag ska jag fixa ny legitimation. Hahaha min gamla gick ut för ett litet tag sen, och i väntan på att alla helger ska passera har jag använt mitt pass. Som är finskt. I måndags tänkte jag lämna blod som en god medborgare. Allt var grönt tills jag skulle legitimera mig. Jag var tvungen att ha en svensk legitimation för att få lämna blod! Hahaha jag höll på att skratta ihjäl mig, snacka om invandrare! Jag kände mig segregerad. Fast jag bor på den fina ön. Fast jag är född på SÖS.
Detta imponerar dock ingen, så idag blir det nytt leg. Och ny ansiktskräm, ny ansiktsrengöring. Molto nytt. Allt tar slut samtidigt! Och min concealer, mitt rouge (Gurleainrouget åkte i golvet, använt i två månader, kostade väl typ 10 kronor per gång att använda då?), jag kör liksom med ett Vecko Revyn-rouge nu. Mascaran är sjukt nog också från en tidning. Den är hemsk! Men min Lancôme är slut.

Sen måste jag boka tågbiljetter, konsertbiljetter och köpa studentkort på SL. Och biljetter till Göteborg Horse Show också. Sånt är kul! Minus SL. Såna utgifter är lite sega. Jaja! Allehanda räkningar skall nu betalas, telefon, hemmahyra, kåravgift och bostadskö. Hur fan kan man dra på sig så många räkningar? Vad gööör jag?

Hävv ä najs dej!

Tillbaka från stallet! Nu ligger jag i sängen (denna variation!) med ridkläderna på. Inte helt hygieniskt kan tänkas, men jag ska byta ut lakanen snart så jag tänkte att det inte spelar så stor roll... Fast hästhåren kilar väl in sig i bäddmadrassen eller nåt skulle jag tro. Fräscht.

Hästarna var otåliga och hungriga efter att få ha varit ute lite längre än vanligt. Valackerna stojade runt och lekte och bråkade lite om vartannat. De var absolut otåligast! Stona stod bara och tuggade på trästaketet runt ridbanan - inte helt optimalt. De kom in i alla fall och fick hö och sina innetäcken på sig, och lite morötter. Det måste vara en stor lycka för dem... Simpelt liv? Skulle vara skönt!

Nu ska jag duscha och som sagt byta lakan och fixa lite skolgrejer!

Nu har jag ätit en rejäl frukost, med mina salamimackor - dock inget vitt bröd, här hittar man bara grovt, plus att jag gjorde en liten äggröra med fetaost och rödlök. Väldigt, väldigt gott! Jag drog mig tillbaka till sängen med en stor kopp kaffe (i min Iittala - Taika-mugg) och Elle. Jag läste intervjun med Paul Smith och tyckte att han verkade vara en otroligt sympatisk person. Detta gjorde att jag letade upp hans blogg, och där verkade han lika rar. Så fortsatte jag titta omkring på hemsidan, först efter platsannonserna (inget för mig) och sedan på alla produkter. Det är väldigt fina saker som han gör! Men jag måste säga att jag fastnade mest för porslinet, och har nu stirrat mig sjuk på det. Det här vill jag främst ha:

Kaffekanna

Mayfair tea cup

Och en skål till hunden!

 

Jag vet att även Hermès gör otroligt fint porslin. Det ska jag ha när jag har mitt eget hem! Typ. Förmodligen lär allt bestå av Iittala i alla fall, deras Taikaserie är helt fantastisk. Inget IKEA!

Mmmm söndagmorgon! Jag ligger i sängen med datorn på magen, TV:n på i periferin, katten bredvid och nya Elle såklart, som jag aldrig hinner läsa. Mucho skönt! Jag sov i ett sträck, hade fått sms under natten som jag inte ens hade hört. Jag hade däremot lite skumma drömmar. Som att jag gick hem från Arlanda. Utan att det var några problem. Dessutom barfota. Sen drömde jag att jag kallade en av de som (egentligen inte) jobbar på mitt jobb för "hagga". Väldigt trevligt?

Igår var det trevligt. Jag åkte hem till Hanna och där var Carro, Jerry, Jimmy, Denniz och Carlos. Och Pixie såklart! Den lilla samojedvalpen. Dotter till Emmet - en gång valp. Vi sju klämde in oss i bilen och åkte till Denniz pappaz reztaurang (jag är fortfarande sned i nacken) och åt otroligt god mat! Kom på nu att jag skulle ha beställt efterrätt... Och en god drink... Men syster yster smsade vid tolv och då hade jag just ätit upp och tid till frosseri fanns inte innan hon skulle hämta upp mig. Man blir ganska så lat när man kan få skjuts hela vägen hem, och slippa åka kommunalt eller betala en dyr taxi! Jag hade väldigt trevligt fram tills dess i alla fall! De är ett så härligt gäng.


Idag är det åter plugg som står på schemat. Och stallet som vanligt! Nu ska jag ner till köket och se om jag kan hitta riktigt kritvitt bröd att rosta och ha honung och salami (inte på samma) till pålägg! Och en stooor kopp kaffe! Mums!

Nuu är jag tillbaka i sängen! Så ovanligt! Jag har Bellakatten och nyaste Elle bredvid mig. Och datorn på magen, som vanligt.
Det blev ingen ridning idag, Sagarar hade trampat av sig sin vänstra framsko, och då tycker jag inte om att rida (daltigheten). Men risken för att hon halkar till med just det benet blir mycket större. Så på måndag kommer hovslagaren och slår på tappskon.

Jag tänkte bara vila lite här nu, tills Fanny kommer hem. Sen ska vi åka iväg! Hon på en examensfirning (?) och jag på allmänt häng på D's pappas restaurang! Jag känner liksom inte för att klä upp mig när det är så kallt ute, man fryser bara så mycket och halkar omkring i höga klackar... Inte så snyggt.

Vila it is!

Nu sitter jag här, i min säng. Precis som vanligt! Lunchen har bestått av ett päron och en banan, det känns som om den bör utökas något innan stalltrippen! Jag har organiserat lite inför kursstarten, men jag upptäckte att jag inte har någon almanacka inför 2010! Det är lite katastrofalt, för jag minns att jag var nöjd med mig själv som redan hade köpt en inför detta år. Varifrån fick jag dessa självgoda tankar? Jag har ingen almanacka? Jag skulle gärna ha en från Mulberry, jag tror det är dags att klicka hem en sådan... Dessutom borde det finnas fina sådana begagnade? Då är de mjuka och härliga också. Annars får jag bege mig till mulberry.com eller butiken i stan!

Schemat för kursen ser bra ut, jag gillar däremot inte de många eftermiddagsföreläsningar som ges, jag tycker om att ha skola på morgonen! Men jag jämförde de olika gruppernas schema och insåg att de flesta är på eftermiddagarna, så det var inte så mycket att göra.

Här sitter jag nu och ska äta lite lunch innan vi åker till fina Saga! Mitt hår står åt alla håll!

Ibland känns det som om det är så dålig stämning i stallet när man kommer dit. Det är riktigt tråkigt, och jag vill inte ha det så! Jag vet inte vad det beror på, men oftast är det ju missnöje på ett eller annat sätt. Och istället för att gå till källan för problemet, eller diskutera med varann så blir det småmutter istället.

Och jag ska inte säga att jag inte heller har gjort det. Senast var väl när jag såg att Sagas insläppshö låg inne i boxen, och dessutom på fel plats. Jag tyckte det var dumt eftersom att jag skulle ta in henne och rida, och då vill jag ju inte att höet ska ligga där. Vid krubban dessutom, inte vid vattenhinken. Jamen, come on liksom? Och det är döviktigt? Detta värderade jag alltså som någonting att faktiskt bry mig och om och bli irriterad över. Så jäkla pinsamt. För det är så uppenbart att det ju är någonting annat man är irriterad över. Inte över HÖ. Så nu ska jag sluta med det, definitivt. Jag hoppas att andra tänker om. Särskilt när vi blir fler, som ska samsas under samma regler.

Det är ju också ett problem. Det finns lika många sätt att ha hästar på som det finns hästägare. Alla tycker olika, och alla tycker att deras sätt är det bästa. Hästmänniskor kan överlag hamna i konflikt över minsta lilla. Som när fel täcke ligger på hästen vid fel temperatur. Så löjligt.

Jag och mamma har samma uppfattning om nästan allt (jag är lite daltigare, vill gärna hålla på med benlindor och kylbalsam), och grundstenen i våra tankar om hästhållning är: hästen är ett djur. Ett djur som i många många år klarat sig helt lämnad åt flocken, men som idag behöver vår hjälp för att klara sig. Avel och annat stämmer ju in. Men man ska alltid försöka efterlikna hästens naturliga miljö, med en flock, med matintaget och allt annat.
Ibland känns det som om detta glöms bort. Men det är ju det som aldrig får glömmas bort.


Nu är det andra viktiga saker som skall tas itu med. Min uppsats ska revideras en sista gång, peta in lite referenser här och var. Sedan är det bara att börja läsa L'Étranger för andra gången, franska på måndag!

Hmm förvirrande dag idag. Det har inte funnits någonting sjävklart att syssla med, så för att känna mig produktiv ringde jag till Tele2 och beställde Internet-i-mobilen-paketet. Sen ringde jag till Phonehouse för att höra om jag kunde lämna in min telefon på lagning. Min Ericsson, inte den nya Samsung. Jag gillar Samsung. Slog på min Ericsson för att kolla igenom efter nummer jag saknar, och insåg att allting kändes alldeles för litet på den. Men det kan vara en bra reservtelefon.
Jag har sen tidigare min svarta lilla Samsung, men den har ett sånt dåligt batteri att den kan få sin sista vila nu. Vi får se. Jag är typ den enda jag känner som har så mycket telefoner omkring mig. Utöver dessa tre så har jag ytterligare två, en LG av okänt slag - stor är den i alla fall, och en Motorola Razor. Dock är båda 3G så de är ganska oanvändbara för mig...

Jaha C, då. Han ringde - föga förvånande - inte. Jag kan inte bestämma mig för vad jag känner runt det där. Jag väljer att inte försöka analysera och tänka att han måste vara den mest förvirrade på denna jord just nu. Så.


Vi åkte till stallet idag, jag och mor. Istället för ridning så tog vi med oss hästen, stallägarinnan och två ponnyer ut på en timmes promenad. Kändes skönt för min rygg som väljer att krångla just nu. Behöver mer träning!

Efter stallet stannade vi till vid affären och jag köpte lite schampo för min extremt torra hårbotten, helt sjukt vad minusgraderna gör! Jag köpte lite godis också, jag vet att jag kommer bli sugen senare under kvällen. Eller, vem försöker jag lura, jag är godissugen redan nu! Fort äta middag!

Jag har inga särskilda planer för helgen. Jag behöver organisera mig och mina papper inför kursstarten på måndag. Franska... det känns bra det. Härligt med vårtermin, två bra saker väntar i slutet av den: kursavslut och början på sommaren!


Juste, nu är alla moment med min uppsats avklarade. Äsch då, inga konstigheter.








(JAG ÄR KLAAAAAR FY FAN VAD JAG ÄR BRA JAG ÄR KLAR KLAR KLAR KLAR KLAAAAAR!)

Det här är lustigt. Eller mer ett sammanträffande. Som om livet på något vis inte riktigt vill att man tar det där klivet framåt. Som man gärna vill, efter ett bokslut. Som om stöveln dröjer sig kvar i leran. Antingen så rycker jag upp den, eller så lutar jag mig tillbaka en stund till. Jag vet inte riktigt.

Igår kväll, satt jag och läste lite bloggar, lite mail och annat. Som vanligt. Så loggade jag in på Facebook, comme d'habitude. Där fick jag svar på chatten av min norska kompis E, som även är C's kompis. Vi brukar prata på denna chat, nästintill varje dag. Efter ett tag säger han: jag ska hälsa från en kompis till mig. Jaha, vem då? undrar jag. E, han sitter här i soffan bredvid mig.

Okej, lurad. Det gjorde mig med en gång väldigt irriterad och jag ville inte skriva något mer. Men C fortsatte och efter en ganska lång stund skrev han att han vill träffas igen och se vad det skulle kunna bli. Om jag ville komma till det där landet på S eller om han kunde komma hit, om inte alltför länge.

Ööö. Haka ner i golvet. Varför? Jag kan inte riktigt släppa det att han sa att han hade velat prata med mig länge. Jaha. Han har en telefon, han har mitt nummer och han har fungerande stämband. Lyft luren och prata.

Menades det allvar utsåg jag en telefontid idag eftermiddag. Vi får väl se. Men jag känner mig inte särskilt nöjd. Dels undrar jag varför just nu? Varför jag? Vi får väl se, ringer han så gör han. Men - vilket jag finner mest troligt - gör han det inte. Och då kan jag återgå till att önska ner det där pianot från himlen. Inte i mitt huvud då.


Suck, allting händer precis samtidigt! Hallå, vill någon istället sprida ut det? :D En sak i sänder dock, jag måste koncentrera mig på oppositionen idag. STOR dag!

För övrigt är det ett sagoland där ute! Träden är helt otroligt vackra!

Ikväll har det blivit en trip down memory lane. Det slår mig att det är få år som jag minns som 2009. Jag minns alla de dagar som gått som om de vore igår. Jag kommer ihåg känslan av värmen, av tyg och av dofter. Och känslan av känslor. Jag minns samtal och drinkar. Det var enligt mig inte ett bra år, men det var ett år som definitivt stack ut. Jag minns när jag och Hanna åkte skridskor, hur skridskorna klämde åt mina tår.
Jag minns farmors död, och i och med det minns jag första seminariet i kandidatkursen. Jag minns min fina kisse Nellies död, och därför minns jag även min första tävling med Saga. Jag minns hur jag satt vid matsalsbordet och jobbade med uppsatsen, vad jag hade på mig och vilken duk det var på bordet.

Jag minns midsommar, hemma hos Isabel med mina käraste. Jag minns de som blivit mina käraste under året. Jag minns Fannys födelsedag, resan till Saint Tropez och allt den innebar.

Jag minns att jag kände den äkta förälskelsen, hur den svepte iväg mig och hur den fullkomligt förgörde mig vid dess slut. Smärtan var så fysisk och det enda ställe jag trivdes på var i mitt egna, trygga rum. Jag minns hur totalt innesluten jag var i mig själv. Under en väldigt lång period låtsades jag bara vara med i samtal. Jag kommer ihåg hur jag kände att avståndet mellan mitt jag och min "yta" var så långt.

Jag minns när det där avståndet minskade. Hur jag sakta men säkert upplevde mitt första riktiga skratt. Det där när jag inte var medveten om att jag gapskrattade. Det ospelade.

Jag minns när jag på riktigt uppskattade ett sällskap igen. Det är lustigt det där, vägen tillbaka från att ha blivit ordentligt ledsen är som vägen till att bli riktigt frisk. Man har riktigt hög feber, men plötsligt är det inte lika jobbigt att resa sig upp, man klarar av att gå ned för trappen. Sen kan man duscha utan yrsel, man återfår plötsligt viljan att byta kläder och till och med sängkläder. Samma sak är det här.

Jag kommer att tänka på en sak som pappa sa för länge sen. Om att man kan vara tillsammans med någon, men man ska aldrig förlora sig i någon, aldrig lägga sitt liv i dennes händer. Man ska alltid tänka på sig själv i första taget, och hela tiden ha som utgångspunkt att kunna klara av allting själv, utan att denna föremål för förälskelse är med i bilden. Det är faktiskt bra sagt.

Imorgon är jag klar med mina moment inom kandidatkursen. I ett år har jag jobbat med detta, med blicken riktad mot ett mål jag inte kunnat se. Äntligen är jag klar. Äntligen.

Nu väntar nya mål, nya personer (javisst, en dejt!), nytt år. Äntligen här också.

Morgonen tillbringades i stallet, jag red på en pigg och glad häst ute på vallen. Solen sken och den djupa snön gjorde att Saga tog extra höga kliv, vilket definitivt kändes i hennes rygg! Det var otroligt behagligt. Det var bara fötterna som var iskalla, men det går inte att göra så mycket åt. Jag var glad åt mina varma fingrar i alla fall! :)
Efter att vi kom hem tog jag en varm dusch och åt lunch.

Uh, nu blev jag lite seg! Jag skulle helst av allt vilja sova några timmar nu. Men det går inte! Jag ska iväg vid klockan två till universitetet för en uppsatsventilering! Mellan fyra och åtta i kväll håller det på. Inte den bästa tiden, men det är värt det. Man lär sig så mycket på att bara sitta och titta på.

Imorgon försvarar jag min uppsats! På torsdag är det jag som är opponent på en annan. Spännande. Jag hoppas att allting sker under trevliga förhållanden. Ibland kan det faktiskt bli ganska dålig stämning på ventileringar, om opponenten inte håller sig till sak eller om respondenten känner att hon eller han måste försvara den på riktigt. Några gånger har examinatorn fått avbryta för att det har spårat ur. Hoppas det inte blir så nu! Jag som respondent ska inte säga någonting, och ska definitivt inte skylla på handledaren som förvånansvärt många gör. Det är bara att berätta hur man har tänkt uppsatsen igenom och rätta opponenten om denne har fått fel uppfattning om någonting.

Men självklart är det känsligt, alla har ju jobbat så hårt med sina uppsatser!

Nu ska jag jobba med den uppsatsen jag ska opponera på!

Nu är det redan torsdag, 7 januari! Varför går det så fort? Jag hinner inte med! Jag börjar skolan om tio dagar. Känns ju skumt. Men det känns väldigt roligt. Jag hade en stor motvilja förra terminen mot att börja skolan igen. Som sig bör, är situationen annorlunda nu så här ett halvår senare, och jag är plötsligt förväntansfull.

Mindre förväntansfull är jag för den kommande oppositionen. Jag bryr mig inte särskilt om hur min uppsats behandlas, jag har redan kramat om den och sagt: "Lycka till din stackare". Det som oroar mig mest är mitt egna opponerande på någon annans uppsats. Jag har väldigt svårt för det. Någon har knåpat och knepat ihop en uppsats, säkert mycket enklare än vad det var för mig. Men då ska jag sitta där och leta fel och oklarheter. Jag har ingen lust!

Jag har hunnit rida och vara i stallet mer än förut. Det känns bra. Jag har också hunnit gå ut lite mer. Det blir man trött av, men det känns bra ändå.


Nu väntar frukost och sedan stallet. Måste ta på mig mina skidbyxor för att stå ut med att vara utomhus...

Bonne année et bonne journée!