Drömdejt?

I torsdags förra veckan träffade jag en karl på Berns. Svinsöt, gullig och trevlig och...rätt full faktiskt. I alla fall så sågs vi i lördags också, jag var ju som bekant på Soap då. Sen så skickade han ett sms och frågade när han fick se mig igen, och jag svarade: torsdag kanske? Så ja, sa han, och lunch bestämde vi. Här börjar det:

"Okej, du får bestämma ställe."

Första invändningen: Nej. Jag vill inte bestämma ställe, för det var DU som bjöd ut mig.

Så jag skickar bara tillbaka tidpunkt (efter att ha varit arg i en timme typ). Och han svarar "ja!". Yay...

Sen är han sen. Inte mycket, men tillräckligt. Och vad jag kan minnas bestämde vi klockan 13.00. Vi bestämde inte 14.56, 13.05, 13.13.46. KLOCKAN ETT. Sånt gör mig galen. I alla fall så sväljer jag det.

Sen säger jag på skoj att han kunde ha bestämt ställe.

"Ja...nä. Jag är så dålig på det....."

Andra invändingen: Men det var ju DU som bjöd ut mig? Hade du ingen plan med det hela, eller hade du verkligen väntat dig att jag bara skulle svara: "Jaaa, vi ses kl 16 där och där"! Eftersom att jag är den som är utbjuden så förväntar jag mig att den som bjuder ut mig har en tanke med själva utbjudningen. Icke.

Så pratar vi. Eller försöker. Han äter och får olja i ansiktet och jag petar i mig min sallad, blad för blad (min mage kammade hem typ 8 blad). Men jag pratar. Försöker få igång någon slags diskussion, men det gååår inteee! Finns ingenting, han bara håller med mig i allt jag säger, jag skulle kunna ha sagt att de där tankegångarna Hitler hade var ta mig fan inte så dumma, tycker du inte? "Nää helt okej...öhö". GAAAH!

Tredje invändningen (eller tanken): hur hade han trott att jag skulle liksom bli intresserad? Av attribut? Eller av personligheten, nej det var ju en dum tanke! Pah! Hade du tänkt att vi bara skulle sitta i en värld av rosa och titta djupt i varandras ögon?

Sen så det här nästa kanske bara är jag, men jag tycker att killen ska betala. Men händer det? Nej självklart inte.

Fjärde invändningen: MEN DU BJÖD JU FÖR FAN UT MIG!!!! JAG HADE KUNNAT PLUGGA, JOBBA, STÄDA, RIDA eller göra vad som helst i hela världen, men nu avsatte jag lite av min superbusy:a dag och träffade dig, ska man inte få nånting för det? Ja och jag vet, sällskapet ska ju vara nog, men det var det inte, ok!

Sist av allt då: Luftig kram och "ööh ja jo nu e det ju torsdag å öööh ja vi hörs snart da?"

Jag ville typ springa där ifrån och bara skrika "WHATEVEEEEEEHHHEEER". Jag log och sa ja, ha det så bra! Och så ändrade jag hans namn till istället för "Berns" efter namnet så skrev jag "Tönt" före. Jag är så elak.

Det är faktiskt taskigt. Men det är precis såhär ingen får bete sig på en dejt. Förstått?

Tvålbaren

Det är dags. Det är dags att sluta konsumera överdrivna mängder av alkohol. Jag menar, det kan ju inte vara nyttigt? Jag har tillbringat hela dagen med att försöka att bli bättre (alltså inte svimma varje gång jag lyfter nacken 10 cm från kudden). Nu mår jag bra. Och så blev jag hungrig. Jag tror inte att det är riktig hunger, utan mer bakis-munchies.

Fast det var ju kul igår. Vi var hemma hos Emelie innan och drack lite (många) drinkar och stressade upp oss över det mesta i vanlig ordning. Sen tog vi en taxi - i vilken vi fotograferade oss själva och varandra helt hysteriskt med typ sju kameror, chaffören måste ha blivit blind - till Soap bar. Där vi och Stockholms resterande 1,2 miljoner människor var. Ganska charmigt. Särskilt när alla dessa invånare även blev insläppta. Det blev typ svårt att gå där inne, kändes mest som om jag publiksurfade runt lite överallt.

Seeen mötte jag upp honom och vi tog en kort promenad utomhus, och kort är det prominenta ordet i denna mening eftersom att det var runt -5 ute. Och jag hade självfallet klänning, strumpbyxor och skor med öppen tå. Givetvis.
Så gjorde jag en massa obildade och anti-charmiga saker som att köpa kaffe men att vara för onykter för att hålla det i handen så det bara rann ner för mina handleder hela tiden.

Så det är dags att ta tag i mig själv och inte dricka 14 drinkar på en kväll. Jag tål det inte riktigt i min lilla kropp.

Godnatt!

Bordeaux

Auuu!! Den 6e april åker jag till Bordeaux och pluggar lite franska i några månader! Je suis happy. Det ska bli så skönt att slippa:

- Världens kallaste klimat. Och jaaa jag veeet att det inte har varit snö sen... ja ett par dagar i januari var det väl? Men det är kallt, och det går inte att klä sig! Häromdagen tog jag på mig ullkappa. Jag frös ihjäl. Nästa dag tog jag därför på mig min dunjacka. Jag svettades ihjäl. You just can't win i den här vinter/våren.

- Jobbet. No offence alla på mitt jobb, men my goood vad det ska bli skönt att inte jobba.

- Stockholms universitet. Alltså det där stället. Folk tränger sig i kön (eller folk, jag menar grisar) på sjuelvan och han som alltid varit snäll mot mig där var plötsligt Arga Butter. Trist.

- Att åka svinlångt till skolan. Dessa busslinjer.

- Uppkörningen. Jag inser att man inte kan skjuta på den hur länge som helst, men jag funderar på att tjuvköra i Bordeaux. Det skadar väl ingen? Eller? Jag kan köra bra.


Men jag kommer att sakna:

- Mina djur

- Ridningen

- Syrran

- Kompisarna



Men det är nog allt. Jag tycker att det ska bli sååå skööönt att slippa allt som har med tönt-Sverige att göra.

Och ja, jag inser nog att jag kommer ringa hem som en crying baby och när det är juli kommer jag att spricka av hemlängtan. Men det tar vi då.

So long! Eller oj, jag menar au revoir!
RSS 2.0