Imorgon är det november, och det är ju enligt mig den absolut bästa månaden på hela året. Min födelsedagsmånad. I år ska jag fira min födelsedag i Dublin. Ska jag fira med en flaska whiskey kanske? Och en Guinness. 

 

Jag är fortfarande in-your-face-förkyld, så jag har bäddat ner mig själv i sängen igen. Jag gick upp tidigt för en intervju som var väldigt trevlig. Hoppas, hoppas, hoppas! 

 

Igår började jag titta på Harry Potter, åh vad jag älskar böckerna och filmerna! Det är faktiskt en av få bokserier som klarar sig i filmformat. Magiskt. Jag tänkte fortsätta på HP-temat och se en film till idag. 

 

Adjö så länge!

 

 

Idag är jag sjukling. HATAR när jag plötsligt tänker "Åh, det var länge sedan jag var sjuk". Då blir jag gärna det inom en vecka. Detta var verkligen inget undantag. Min förkylning bleknar dock något i ljuset (mörkret) av Sandy som håller på i USA. Det är hemska bilder som visas från New York, med vatten överallt, byggnader som rasar eller brinner ner. Jag tycker så himla synd om de som drabbas.

 

 

Jag tänkte mest återgå till sängläge nu. 

Det har varit en ganska stressig helg, allting har flutit ihop och jag har försökt ta det så lugnt det bara går trots allt. Igår firade vi vännen Isabel och jag hade planerat att ta bussen in till stan. Den bussen kom inte, för det var invigning av Friends arena. Ja, den ute på Mälaröarna tydligen. Gah! Blev tokig och tog bilen in. Det hade jag gärna inte gjort eftersom jag inte ville vara bunden vid att sova i stan hos någon kompis och sedan köra hem trött från gårdagen. Men det gjorde jag nu då i alla fall. Hämtade upp Isabel i Alvik och körde henne till stallet och sedan hem mig själv. 

 

Tittade på filmen The holiday som jag alltid älskat. Idag hatar jag den. Fick tokångest över att mitt liv inte är en film.

 

...

 

Såatteee. Jag beställde just hem boken Atlas shrugged av Ayn Rand. Älskar The fountainhead så himla mycket och kan inte få nog av Rands sätt att uttrycka sig på. Det är inte mycket som är en antidote mot romantiska komedier som exempelvis The fountainhead. Och nu kom jag på att jag inte äger The fountainhead och skulle ha beställt den också. Åh, alla problem.

 

Känner mig helt splittrad och jättekonstig. Söndagsångest - vilket jag verkligen aldrig har. Men just nu så är det precis vad jag har. Lyssnar på Eminem och tittar på 9gag.com. Känns bättre då.

 

 

 

Life always gives you a second chance - it's called tomorrow.

Hola! Åh-jag-sov-så-gott! Trots orkanen/snöstormen/apokalypsen som rådde utomhus igår. Och trots att jag var själv hemma! En vacker dag kanske jag kan sluta vara en amöba och bo själv? Men nu väntar en lång vinter så några vackra dagar skymtas inte än. Till våren kan jag tänka mig att starta ett liv där inte allting hänger på min mor. 

 

Äh, vem försöker jag lura? Jag kommer haka mig fast i mina föräldrar så länge jag lever. Little did they know när jag föddes att jag aldrig skulle bli självständig, så länge de är vid liv. 

 

Jag har i alla fall - under en liten period då jag hade mycket tid - bytt bank. Nu skulle jag för första gången betala räkningarna via den banken. Eftersom jag aldrig fick bankid-programmet på datorn att fungera så har jag använt mig av mobilt bankid för att logga in. Idag var givetvis inget undantag, så jag startade appen och fick ett meddelande i röd text att Bankid är spärrat. Okej. Så nu ligger alla mina pengar och myser på ett konto jag ej kommer åt. Då kände jag att jag hatade nya banken. Vad är det för fel på inloggningsdosor som gamla banken, norska banken och alla andra banker i hela världen (inte) använder? Kodbrickor och bankid och gör-det-själv-men-räkna-icke-med-att-det-fungerar. 

 

Så jag ringde väl till kundtjänst. Där svarade en idisslande ko vääääldigt trött på mina frågor. Kanske var det bara jag som 8.30 hade hunnit komma så mycket upp i varv att jag hoppade hopprep medan jag pratade med honom.  Här började jag i alla fall älska nya banken igen. Det gick superlätt att sparka igång både id på datorn och i mobilen.

 

Nu kunde jag alltså betala mina räkningar.

 

 

:(

 

 

Men nu har jag inte tid till detta. Jag måste iväg och göra 2000 saker och allt är lika bråttom. Fråga: VAD har man för täcke på hästen när det är -1 ute? Jag har panik för allt. Kan jag ta hem hästen och lägga henne i min säng så att hon garanterat inte fryser? Tycker hon om varm choklad och serien Person of interest? Hur ska jag göra så att hästen är 100 procent nöjd i resten av sitt liv? GAAAHAH ansvaret. Ansvaret!!! Ska aldrig köpa barn tänkte jag skriva heh men skaffa barn då. Skulle ha samvetskval och helt plötsligt har jag uppfostrat en som mig själv. En som aldrig s l ä p p e r  t a g e t. 

Började typ gråta när jag läste den här texten:

 

Känner du dig också annorlunda ibland?

Jag har en kompis som aldrig känt behovet av att gå i flock. Hon ömsar hellre skinn och börjar om än att tvingas in på en redan upptrampad vandringsled.

Hon har aldrig tillhört något lag. Aldrig följt en trend bara för att skocken rusat åt det hållet. Aldrig lyssnat okritiskt till någon bara för att de har en megafon.

De här människorna har svårt att rätta in sig i ledet. De har problem med att klappa i takt. Inte på grund av brist på taktkänsla, utan för att de inte trivs i det sammanhanget.

De kan inte tvingas in i en redan stöpt mall. De tilltalas inte av de måsten som andra vill trycka ned i halsen på dem. Massans lockrop biter inte.

Hon kanske aldrig kommer att bli någon perfekt lagspelare utifrån normen. Hon uppfattas som motvalls och sträv som en katts tunga, men hon gillar inte att hoppa på kommando bara för att någon säger "hoppa".

Kan du känna igen dig i det här?

Det här gör också att man från tid till annan känner sig utanför. Missuppfattad. Som en betraktare snarare än en deltagare på livets spelplan. Men så är det att vara annorlunda. Det är ingen svaghet, det är en styrka, även om det kan kännas som en förbannelse många gånger.

Det här är en hyllning till alla som är annorlunda.

Det är nämligen samma människor som i sina bästa stunder åstadkommit några av de viktigaste genombrotten, de mest briljanta idéerna, de största upptäckterna.

Inte trots att de inte gick i flock, utan just därför att de gick sin egen väg. De lyckades med detta bland annat just för att de var- och tänkte annorlunda.

Ta vara på den här färdigheten. Skriv din egen bok. Vinn din egen tävling. Fäll upp kragen och följ din egen kompass. Var stolt över det unika i dig.

Idag har jag inte fått särskilt mycket gjort, tiden har bara flutit iväg och jag känner mig segare än någonsin. Flera hurtiga promenader till trots. Det kan ha att göra med att jag i och med utgången i lördags somnade strax efter klockan fyra på morgonen och vände således på dygnet. Plus att jag upptäckte att fem avsnitt av New girl säsong två hade släppts. 

 

Jag har i alla fall handlat lite, gjort fint hos hästen och gått flera promenader med hunden. Tittat på serier. Det känns lite som om alla serier tycks ta över min tillvaro. Detta känns i sin tur så jäkla low life att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av mig själv. Jag tänker: "Kom igen, go get 'em tiger", men känner: "Äh... jag ligger här en liten stund till, bara ett avsnitt av Hart of Dixie till. Sen ska jag erövra världen". 

 

Således har även denna dag gått utan att någon värld har blivit erövrad, förutom cybervärlden då. Synd att den inte är på riktigt. Kanske borde köpa mig ett The Sims trots allt? Då får jag lite social kontakt med mina sim-grannar. Eftersom jag finns på Facebook men har aldrig någonsin chatten igång. Och telefonen spelar jag bara på.

 

Men typ? Okej, så illa är det inte. 

 

Och som vanligt är mitt liv en ketchupeffekt. Vissa dagar händer absolut ingenting, andra dagar händer allting. Så imorgon har jag mycket på schemat. Hästar och jobb. Alldeles strax ska jag iväg på jobb också, möte mellan 18-20. Det ska bli intressant!

Och här sitter jag. Har varit i stallet i några timmar. Red på ridbanan i det fantastiskt fina vädret. Hästen var mycket, mycket duktig och lydig. Hon kändes däremot lite off, så jag kom just hem från stallet igen för jag ville se så att hon inte verkade sämre. Det gjorde hon inte, och hon åt helt normalt och drack och hade ingen feber och inga konstiga tarmljud. Gahh!! Att man inte bara kan: "Saga, hur mår du?". Och hon bara: "Jo tack, har nog varit lite småförkyld men annars är det på topp!". Djur alltså.

 

Tidigare idag så har jag städat, ätit upp det sista av hallonmoussetårtan och fixat. Nu ska jag söka på Tasteline efter lite goda recept, och efter någonting att laga till ikväll! Kungen kommer på middag, nämligen.

 

Tack och adjö.

Den trettonde november ska jag och några till gå och se den nya Twilightfilmen, Breaking Dawn part 2. Den föregås av part 1, så i närmare fyra timmar ska vi sitta i biosalongen och marineras i Edward och Bellas kärlek. Det är första gången för mig som jag gör någonting direkt... intresserelaterat, normalt sett går jag på bio endast om det är en film jag främst vill uppleva på bio och inte på datorn hemma, eller om jag inte vill vänta på att den blir tillgänglig för att ses i hemmet. Men nu ska jag alltså se Breaking dawn på någon slags förhandsvisning. Spännande. 

 

I helgen fyllde kära mamma år. Dagen innan var hon och jag och shoppade lite, åt lunch och mor gjorde en ansiktsbehandling. Mamma fick sin födelsedagsklänning av mig. På själva födelsedagen hade vi bokat bord för fem på Lydmar, och vi åt en underbar middag. Mamma och de andra åkte till Cirkus för att se Tomas Ledin och jag och syster stannade kvar en stund på Lydmar och tog ett glas vin till innan hon åkte iväg på en annan födelsedagsfest och jag mötte upp las chicas och vi gick ut. Jag drack champagne, vilket aldrig slutar väl. Väldigt mycket taxipengar senare så stod jag utanför mitt hus klockan 03.30 utan nycklar. Hittade (?) nycklar utanför och tog mig in. 

 

Ville dö lite hela gårdagen. 

 

 

Hade en väldigt mysig dag. Åkte till stallet, kom hem och tittade på tennisfinalen och sov en timme i mammas stora dubbelsäng, och vaknade lagom till hästhoppningen i Helsingfors. Så åt vi middag, efterrätt och tittade på Batman. Så sov jag sedan väldigt gott och vaknade strax efter åtta idag. That's a wrap people! Bra helg. Nästa helg gör vi om hela karusellen!

 

Jag har på sistone varit inne i någon slags bubbla. Jag tror att det har behövts, för ett par veckor sedan fick jag ett ganska så paniskt utbrott över att jag inte alls vet var jag är på väg någonstans. Pappa fick säga åt mig på skarpen att ta det lugnt. Det är bra. Man kan inte leva sitt liv ur ett universiellt perspektiv för det blir alldeles för stort. Det gäller att bara leva i sin värld. Se vad man kan göra just här. Det släpper ganska mycket spänningar, let me tell you.

 

Sedan behöver vi inte diskutera min obehagliga JB-bubbla. Jag kommer över det, snart haha. Herregud. 

 

Hej!

 

Sitter hemma hos en kompis med hennes två helt extremt söta boxerhundar. Vi ska åka iväg och promenera om en liten stund. <3

 

Ska hänga med dem idag och sen bär det av till stallet. Igår fick Sagan vila, så idag blir det kanske någon aktivitet.

 

Jag är förmodligen helt efter i någon slags utveckling, men jag har aldrig:

 

• Gjort naglar, alltså acryl/gelénaglar. Vet inte varför, men jag tycker i och för sig ganska bra om mina egna naglar, de har fin form.
• Tatuerat mig. Seriöst, om jag har svårt att bestämma mig för vad jag ska äta till frukost/vart jag ska sitta på tunnelbanan/välja lösgodis så känns det lite knivigt att bestämma ett motiv som ska sitta där för evigt.
• Gjort förlängning av mina ögonfransar eller använd Neulash. Det första verkar slita en hel del på fransarna, och det andra känns typ läskigt? Och cancerframkallande. Om man triggar tillväxt och med det cellförnyelse (som man gör med rökning och alkohol osv. Cellförnyelsen alltså) så ökar risken för onormal produktion av celler, vilket cancer är. Så nja. Jag behåller mina inte så långa, men naturliga ögonfransar.
• Satt i extensions i håret. Sliter otroligt mycket på håret.
• Gjort en ansiktsbehandling. Det är i och för sig ganska sjukt. Men jag är snål.

Denna dag har ägnats åt arbetandets dygd. Jag började denna dag klockan 06.27, för det var då grävgubbarna precis nedanför mitt sovrumsfönster drog igång sin gamla grävmaskin och stod och drog höhö-skämt till varandra och kände sig förmodligen väldigt manliga medan de gjorde det. Tänk, att stå bredvid en maskin så stor och gul och bullrig gjord av plåt. Lägg till neongula kläder, att kunna lätta på trycket i närmaste buskage (som för-i-hela-helvetet var utanför mitt köksfönster!!!) och till viss del få dirigera trafik. Säga saker som "starta mätningen!" och spotta rakt ut och ner på marken. 

 

Jag saknade dem så när hela framsidan av huset var upp och ner. Jag ville så gärna se en gul jacka eller en grävmaskin.

 

Nu är de här och de börjar 06.30. 

 

Och gjorde så att jag, som skulle upp en timme senare, på något sätt råkade stänga av alarmet och blev således försenad. You. Made. My. Day.

Ah, nu är jag tillbaka i vårt kära grannland Norge. Givetvis var det som om jag aldrig åkt när jag steg av vid Nationaltheatret och gick upp till Allkopi. Jag hängde på jobbet i några timmar, pratade med gamla kollegor men även gamla kunder som undrade om jag var tillbaka. Det var kul att de mindes mig! Allting var som vanligt, fast väldigt mycket lugnare. Jag fick något slags hjärtproblem över att telefonerna inte ringde off the hook. Himla skönt. 

 

Jag, Linda, Gianni, Vivi och Mia gick till Fridays som var ett av våra gamla häng-ställen och åt middag och snackade i ett par timmar. Så mysigt att träffa alla gamla nordmenn igen! 

 

Nu sitter jag hemma hos Linda och Gianni och leker med deras katt, tittar på Fresh Prince och dricker kaffe. Allt detta utförs givetvis i en lusekofta: