Mitt nya år
Jag sitter nu här, i min säng, precis som vanligt. Det är ju bara en dag, right? En dag då säkert 75 procent av Sveriges kvinnor har på sig klänning. Och strumpbyxor och höga klackar. Hårspray och glitter. Mycket champagne. Mascara som rinner. Bråk med vänner och pojkvänner. Kallt och spyor i rabatten.
Jag är faktiskt ganska glad över att jag ligger här. Katt i (eller under??) sängen, pyjamas, Notting Hill på tv, tjockt täcke. Ja, jag skulle gärna vara på en stor nyårsfest, med lika mycket klänning, strumpbyxor och glitter, men då hade jag gärna varit frisk. Nu har jag världens huvudvärk och ont i halsen. Jag tog ett halvt glas vin när jag gjorde i ordning middagen och mådde så illa att jag höll på att svimma. Inte läge.
Även om jag VET att jag inte orkar göra mig i ordning så låter alla "förklaringar" så falska. Det är bara för att man "ska" vara ute ikväll. Jag gissar på att jag kommer sova innan tolvslaget. Uh. Trött.
Gott nytt år. Jag hoppas att 2009 blir ett bättre år, för ärligt talat, 2008 var så fruktansvärt urkasst så det slår alla rekord. Förutom Frankrike, då. Men det tyckte jag ju inte då. Men resten sög. Så jävla mycket.
Jag gnäller bara. Löfte, kanske? Inte gnälla så förbannat.
En dag
Gnäll. Jag har SÅN JÄVLA ÅNGEST över vad jag ska göra i vår. Jävla ångest, that is. En sjujäkla ågren. Mu. Tänk om jag bara struntade i allt och åkte till Australien? Va? Jobba lite.
Fick ytterligare ett A idag, nu börjar det bli vardag. Fyra A:n på senaste kursen. Nu väntar bara sista betyget, från tentan. Blir det ett B blir jag lite besviken. B som i Besviken.
Godnatt oh you worthless day. (så ska jag inte säga, jag har varit ledig och kunnat vila ut, det finns de som måste jobba trots sjukdom. Jag bara slappar)
Dä tar säj
En vanlig vardag
Okej, lite genomgång:
Julafton: Hemma med mamma, moster och mosters man. Vi tog det lugnt, åkte och handlade lite. Sen kom syster hem från jobbet och hon, jag och mamma åkte till stallet och red. Det gick superbra. Förutom att jag körde ner i diket på väg dit, men vi glömmer det bara, ok?
Efter stallet gjorde vi oss och maten i ordning och åt middag, sen var klockan redan mycket så då öppnade vi våra fina julklappar och åt fruktsallad. Efter det gick syster och lade sig och vi spelade TP. Svenska TP men finnarna var överlägsna. Känns...sådär, måste jag säga. Vid tolv gick jag och lade mig.
Juldagen: Jag var seg hela dagen, syster åkte vid typ ett till en kompis, och jag bara satt och ugglade och tittade på tv. Hade beslutsångest av tredje grader över huruvida jag skulle gå ut eller inte. Duschade och åkte till stallet (i den ordningen, trevligt nog) och tog hand om Pålla. Bestämde mig för att gå ut, åkte hem till en kompis och babblade med lite andra kompisar innan vi åkte till Cafét. Vi och resten av stadens invånare.
Då kom jag ihåg varför jag förra året stod och ylade varför jag inte ville gå ut igen på juldagen. NU vet jag, och jag gör aldrig om det igen. Boskap, I say. Har folk inga familjer? För fan.
Åkte hem till Hanna via McDonalds. Satt i hennes trapp och väntade på henne. Sov i soffan.
Annandagen: Vaknade upp och ville bara gråta. Hanna sa att jag fick det. Jag gjorde det inte, istället tittade vi på Pippi och roliga kattklipp på Americas funniest home videos. Vi dog av skratt. Vi åkte och åt lunch med hennes jobbarkompis och hans kompis. Jag köpte en sallad att titta på. Killarna åt upp den istället. Alla hade normala kläder på sig, jag hade partyoutfiten. Kände mig helt rätt, som vanligt.
Igår: Pigg och glad. Glada i hågen åkte jag och syster till stallet. Uh, orkar inte ens tänka på den soppan. Älsklingshästi är halt. Hon är varm och svullen i höger bakben. Jävla skit. Nej, JÄVLA HELVETES FANSFAA-AAN. Och andra svordomar. På med kylbalsam och benlindor. På hästen. Jag ringde till mamma och ylade istället.
Idag: Jobb, hela dagen. Jobba jobbaaa. När klockan slog åtta prick, gick den sista kunden ut ur affären. Det är nog första gången i hela mitt (s.k. arbets)liv det har hänt. Lycka. Fick dåligt samvete när jag skulle slänga brödet så jag ringde till mamma och frågade om hon ville ha mycket bröd eller asmycket bröd. Asmycket. Så gav vi bort mer än hälften sen. Kändes bra. Istället för att slänga. Det var bra bröd. Jag tror nog att det finns en och annan som skulle vilja ha det. Okej, jag virar in mig i argument om bröd. Måste sluta med det.
Nu: ligger i sängen och tittar på Mission Impossible 3. Eller tittar är fel ord, så fort jag tittar upp på tvn från datorn blir det reklam. Uselt film-tittande från min sida. Ska läsa och sova.
Najty
Undrar varför jag ser ut som en illmarig räv?
Je ne suis pas là par hasard
Kanske för att han är bra på att högläsa. Fast han läser helt innantill. Oh wello, jag skulle inte göra det bättre, särskilt inte på franska.
Jag undrar om alla de som sitter och lyssnar på honom ens kan franska? Typ Horace Engldahl. Jag har alltid tyckt att han verkat lynnig och opassande. Men sån är jag, jag bara får en uppfattning om någon utan att ta reda på vare sig fakta eller försöka ändra min uppfattning.
Jag slits mellan två ting: stanna hemma och hoppla pålle eller gå ut. Jag minns alldeles klart och tydligt att jag förra året sa att jag aldrig ska gå ut på juldagen. Men det sista som överger människan är ju hoppet, sägs det. Jag tror på något bisarrt sätt att i år ska det bli roligare, alla andra ska ju ut och jag kommer säkert att missa något? Eller? Förmodligen inte.
Dessutom är det Pirates-tvåan idag på tv. Jag vet, en sån grej räknar jag in, på allvar. Men det var så länge sen jag såg den. För den går inte att hyra eller köpa.
Hela huset sover för tillfället. Jag vaknade för någon timme sen. Det är tyst och lugnt och varmt (för en gångs jävla skull). Jag ska nog lägga mig och läsa lite. Kanske slumra. Det är jul.
Tack Hanna!
I Kista var vi inte fullt lika ensamma, men det gick bra ändå, jag omedvetet-trängde mig för jag fattade inte hur köerna gick så för mig gick det fort. Stod och drömde lite vid Odd Mollykläderna, ååå vad jag ska bara handla där i resten av mitt liv! Anywho.
Jag gissar på att Hanna skäms över mig ibland, men jag kan inte riktigt tygla min ovilja att vara bland folk. Folk gåååår sååå saaaaahaaaaktaaaa....... Jag får stresspanik. Sen var jag tvungen att sitta ner hela tiden för att min rygg ville dö.
Den är liksom fortfarande inte bättre, hallå naprapaten? Göra sitt jobb, kanske? Jag ska gå till en hästkiropraktor som får dra i mig.
Hanna lånade ut sin vetekudde till mig, och jag hade glömt bort den ikväll men AAHH vad skönt! Det krasar lite läskigt i min nacke men jag tror det gör bra. Knak.
Jag klädde granen idag för första gången på hur många år som helst. Det finns ingenting ritualigt och speciellt för mig med det. Man hänger upp kulor och glitter i ett träd. Så känns det. Sen sticker man sig på alla barr för man måste ha en blågran som har knivar istället för barr. Skulle kunna lägga upp en bild på när jag klär granen, men jag hittar ingen där jag ser ut att trivas. Höhö.
Natti!
Ovanligt vaken
Jaha, jag vaknade för en halvtimme sen. Jag vet inte riktigt varför. Med tanke på att jag har vaknat klockan elva varje dag.
Jag tror det är mina droger som går ur kroppen, jag håller på att tända av, så att säga. Haha.
Idag blir det julklappshandling! Det ska bli kul, vi får hoppas på att vi är de enda som inte är klara.
Jag är helt sne i ryggen. Jag kan titta åt höger, men inte till vänster.
Nu ska jag äta julvört mihi.
Jag inser att det här var dödendö-tråkigt.
Morr
PANG!
Sa det i min nacke. Eller i slutet på nacken, några kotor ner mot ryggen. Typ aj. Jag kunde inte röra mig. Jag la mig raklång ner på golvet och grät som ett barn. Jag blev liggandes där i 35 minuter, väntandes på att mamma skulle komma hem och lyfta upp mig. Ingen mamma kom. Jag stirrade på fluglortar i taket, Fanny låg och sov. Till slut samlade jag mina små krafter och satte mig upp och fick tag i telefonen och ringde och stortjöt till mamma. Mami ringde till Fanny som fick komma ner och se om jag levde.
Mamma masserade in Heat lotion på min stackars nacke. Det blev inte så mycket bättre. Jag tog två stycken Nobligan (morfin), sammanlagt 100 mg. Plus två Alvedon. Först kände jag ingenting och tyckte det var störtlöjligt, sa hela tiden hur jag aldrig blir påverkad.
Ja, jag kunde ju väntat en halvtimme med den kommentaren, för så sakteliga började det pirra i mina fingrar, skaka i benen och bomull lade sig i mitt huvud. Jag var helt jävla borta, nedknarkad.
I något slags rus kände jag ändå att smärtan inte försvann, så jag ringde en naprapat och fick tid senare. Jag var fortfarande helt borta (men lyckades ändå handla julklappar till mig själv och andra), även när jag kom till honom.
Han knakade lite och lyste med laser. 20 minuter senare var jag något helare och min plånbok något mera skadad, 500 kronor gick den festen på. Jag ska tillbaka nästa tisdag. Oh yes, rygg: you better be worth it.
Sen hemma låg jag bara och glodde i flera timmar, mådde illa som ett as och snurrade och var orolig. Det här är det värsta jag varit med om! Från och med nu tar jag bara, endast, seulement Alvedon. Helst inte ens det.
Jag mår fortfarande illa och måste ligga stilla. Imorgon SKA det vara borta för jag ska handla alla julklappar med Hanna. Hoppas hon står ut med min kärringattityd. Eller ah, hon har ju gjort det hittills!
Natti
Dä bli bätträ!
Söndag
Ja, det är inte så många dagar som jag inte gillar. Söndagar kan vara underbara eller fullkomligt menlösa och även ändlösa, för den delen. Den här dagen tar aldrig slut!
Utgång i fredags med Fanny (som körde party i taxin och drog hem sen haha) och Hanna. Jag och Hanna gick till Grodan en sväng först men stack därifrån för att det tog en halvtimme att beställa i baren. Ska man ta det som en icke-komplimang? Är man så ful att man inte syns? Ska jag behöva slänga mitt Amex platina på bartendern eller? Ska bara skaffa mig ett först. Så, vi ses om 20 år!
Sen gick vi till Ambassadeur, där det var någon typ....Slitzfest? Jag var nog mest slitsig, jag hade på mig en svart poloklänning, som bara skulle åka upp så den blev alldeles för kort hela tiden. Uppskattat av vissa, mindre av mig! Vi stannade där till typ 4 (also known as stängning) och åkte sen på efterfest med massa mat från Donken. Sen var vi hemma vid åtta på morgonen. Sånt där får jag lätt panik över eftersom jag inte kan sluta tänka på alla som har sovit en hel natt, eller åtminstone de som gick hem när det var dags hehe. Eller på mamma som började jobba då. Herregud.
Jag var ändå förvånansvärt pigg igår, helt sjukt. Det var bara på kvällen som jag var trött, men det anses nog som normalt.
Så har vi idag. Långsöndagen. Sitter och tittar på Heartbreak Hotel och känner mig ensam. Haha! Nej. Eller kanske lite... Oh well. Imorgon är det äntligen måndag igen! Att man kan längta till en sån dag. Vi som inte jobbar, kan.
Ace
Ja, efter att ha gett upp hoppet om att få övriga resultat från franskan, gick jag in på mitt.su.se och bara tittade av gammal vana. Det här var vad jag möttes av:
Bara A!
Nu väntar jag på resultatet från skriftlig framställning och sen självklart resultatet från sista tentan! Jag nöjer mig med ett... B? Haha nej, faktiskt så blir jag alltid bara glad om jag blir godkänd! Har haft så mycket otur (och varit lite lat med att plugga...?) tidigare och när det går så här bra blir jag så glad!!!
Godnatt!
Synestesi
Så här ligger det till:
A - Röd
B - Beige
C - Gråbeige
D - Blå
E - Gul
F - Grön
G - Orange
H - Grå
I - Vit
J - Mörkblå
K - Brun
L - Blå
M - Ljusgul
N - Ljusbeige
O - Svart
P - Svart
Q - Grön
R - Mörkblå
S - Vit
T - svart
U - Grön
V - Vit
X - Bara ljus
Y - Orange
Z - Grå
Å - Lila
Ä - Orange, starkare än Y
Ö - Svartblå
1 - vit
2 - blå
3 - gul
4 - röd
5 - gul
6 - rosa
7 - grå
8 - blå
9 - ljusrosa
10 - svart
Måndag - grå
tisdag - röd
onsdag - ljusblå
torsdag - mörkblå
fredag - gul
lördag - röd
söndag - svart
Sen när jag ska tänka på vilken dag det är ser jag dagarna som en remsa, med måndag längst till vänster, så kan jag rulla listan fram och tillbaka när jag tänker på dagarna.
Året är runt, med december och januari längst upp i mörka färger, sen blir det gulare och gulare tills augusti-någonstans blir det orange.
Jag trodde alla såg det såhär, eller liksom hade ett eget mönster, men det finns en del som inte har det. Konstigt.
Den Totala lyckan
Annars så är jag så förvirrad just nu! Jag kanske har klantat mig lite. Men inte så mycket, så egentligen finns det ingenting att vara förvirrad över. Men eftersom att jag är en tjej med epitetet "neurotisk" så kan jag inte låta bli att oroa mig och ligga vaken om nätterna och stresshetsa mig över jobbiga saker. Jag gör sånt helt själv.
Typ nu är klockan fyra och det är dags att tänka på allt jobbigt! Alla beslut och vägval. Gör det NU! Bestäm dig NU! Det är den mest effektiva sågningen av nerver. Gärna lite typ: borde inte du flytta hemifrån snart? Skaffa dig en fast pojkvän (finns inga ofasta heller för den delen) och stadga dig? Du kommer att hinna bli trettio innan du inser att det är för sent! TRETTIO! Hej, jag heter S och är TREHETTI. Här platsar det att självdö.
I alla fall. Jag har gått in i en Facebookpsykos dagen till ära och går in där som jag går i kylskåpet var femte minut. Inte för att göra något, inte för att äta. Men bara kolla om det har hänt någonting nytt. Om någonting har lagts till. Tyvärr är min Facebook ganska tyst idag. Hej och hå.
Det är dags att sova. Imorgon ska jag handla julklappar. Det blir bra. Ska kolla tillgångarna nu. Jag har onda aningar.
Gnääll
Idag har jag varit ledig sen i måndags. Idag håller jag på att go nuts. Tre dagar av ledighet är ju härligt. En månad till får mig att vilja hoppa i Svartsjöviken. För den är bottenlös, bara slam. Den är lite övergödd.
I alla fall. Fa-an vad tråkigt det är att bara såsa hemma! Jag köpte lite sushi till lunch idag. Var inte ens särskilt hungrig. Imorgon ska jag handla julklappar, yay. Fast det är ju kul att göra någonting.
Men som student så är jag van vid det Ständiga Dåliga Samvetet. Det där att man alltid har någonting att göra, oavsett vad. Och jag skulle kunna plugga körkortsteori, men jag har inte bokat tid ännu och då känns det helt meningslöst. Jag måste ha lite eld i baken, bara ett värmeljus, men då gör jag i alla fall någonting. Nu orkar jag inte! Ju ledigare jag är, desto latare blir jag! Fast det är skönt att gå ner i takt. Jag är så nere i takt att min puls slår typ 1 slag i minuten. Ligger i min säng och tänker på hur mycket jag behöver städa. Jag vill kolla på film.
Och vad är det här Körslaget? Ska det verkligen visas på tv? Jag fattar inte vad det är. Men så fattade jag ju inte heller vad Färjan var för något. Jag är gammal.
Så, nu har jag gnällt klart för den här timmen.
Frère Jaques
Tentan gick bra, har några småfel som inte gör varken från eller till. Eller jo de gör ju från, men inte så markant.
Sen igår hade vi julsittningen. Vi var de enda icke-arkeologerna (men arkeologer!!!) och fick typ underhålla. Eller nej, vi fick sjunga en sång. Rubriksången. Det gick bra. Synd bara att jag typ var smådragen redan innan middagen. Efteråt var vi alla nog rätt dragna. K var i gasen! Vårt avsked tog typ en kvart. Trots att vi båda ska plugga på SU i vår. Vi ses inte på typ en månad. Och vi ska ju gå ut också. Men snaps does that to you. Härligt!
Sen skulle jag ta mig hem idag, och det var inte det lättaste, visade det sig. Jag fick sitta på en busshållsplats och undra om en buss skulle komma, vilket det inte gjorde. Då tänkte jag åka omkring med en annan buss, för att hålla värmen lite. Så jag frågade.
Jag: Eh hej! Får jag åka med, för jag ska åka med den här bussen sen! Och jag fryser så...
Chauffören: Fryser DU? DU fryser? Vad tror du JAG gör? Jag är inte ens född i det här landet!!
Jag: Nä...nej... hehe. Oj.
Chauffören: Du ska åka med?
Jag: ja tack, tack!
Sen åkte vi, och så stannade bussen utanför han Idoljurygubbens hus, och då - eftersom att jag var den enda i bussen - ropade han: KAN DU SJUNGA??
Jag: nää (ja jag låter som en jävla tönt) hehe nej det kan jag inte.
Chauffören: För här bor han Bagge!!!
Jag: Jo.. jag vet. Såg du att hon Laila gick här utanför nyss?
Chauffören: JA! Hon ser gammal ut! Hon är ung, men ser gammal ut ho ho ho!
Jag: Ja..........(stirrar ut genom fönstret)
Förmodligen är det bara jag som ser någonting roligt i det här. Men det var ganska bisarrt.
Mycket bisarrt har hänt. Hjälp.
Eh Bonj...yo
Idag är det söndag och om ingenting omvälvande händer så innebär det att det ju är måndag imorgon. För tillfället får precis vad som helst hända så att det inte blir måndag imorgon. Det får väldigt gärna bli söndag en gång till. För imorgon har jag tenta. Och jag har inte börjat plugga ännu. Så bra.
I torsdags hade jag en muntlig presentation om de vuxna i boken/filmen Au revoir les enfants. Hehe. Jag blev lite nervös. Minst sagt. Min puls gick upp till typ 300 och mitt hjärta bankade så högt att det syntes. Nej men alltså, det syntes. Så började jag läsa av mitt papper som en fjärdeklassare och den vanliga härliga nervositeten gjorde det den oftast gör: jag tappar typ bort mig i texten, jag läser fel och typ fnissar hysteriskt åt mina felsägningar och min blick blir stirrig. Det som börjar i ett bra tempo eskalerar tills jag till slut rappar fram min text, fortare och fortare fortare FORTARE. Slutligen låter jag som piff och puff, någon snabbspolar mig.
Sen avslutade jag allt med att typ andas ut den luft jag andades in när jag började presentationen och sa: ehh "c'est tout, merci". Det var allt, tack.
Ingen större retoriker, med andra ord. O den skammen!
Så nu är klockan kvart i tolv. Jag vill inte plugga. Jag vill typ ligga i min säng hela dagen. Räknas man som icke-produktiv då? Om man bara tittar på Pirates of the carebbean-trean? Och äter godis?
Jag vill inte plugga! Skönaste vore om jag bara liksom, "äh det får bära eller brista, vafan, nåt måste jag ju ha snappat upp under terminen". Synd bara att jag inte har snappat upp så mycket. Eller jo det har jag väl. Men jag ORKAR INTE. Orkarinte. Korintkaka.
Hörssenda.
Födelsedag i veckorna två
Idag hade jag också fått en försenad födelsedagspresent från Katarina. Ett par jättefina örhängen, de kommer att passa helt perfekt till nyår, vare sig jag är på en fest eller inte! De kommer visserligen passa väldigt bra för alla tillfällen, de var ovanliga och det älskar jag!
Det var segt bara att åka kommunalt hem ikväll. Man kan tro att det klockan elva en torsdagkväll ska vara väldigt lugnt men det var ganska mycket folk ute och på Bplan började två taxichaufförer att bråka. Och de höll på att börja slåss, men det slutade med att de "bara" skrek massa saker åt varandra och kallade varandra olika charmerande namn, varav "jävla svenne" var ett. Är det inte ganska typiskt det här landet att en svensk person blir kallad för svenne i Sverige? Är det alltså ett skällsord? Tänk om det varit i typ Frankrike, han hade ju bara svarat: "O ja, det kan du ge dig fan på att jag är! HA". Här är det ett nedsättande ord. Ganska konstigt. Hur man laddar ord.
Nu är det dags att sova. Ska se om jag kan locka in lilla kattungen, hon sprider så mycket värme!
Ha en bra dag!
* Oscar i min klass är typ sur på mig. Jaha. Jag har visserligen bara mobbat honom hela terminen. Han kan ha fått nog?
* Jag ville äta upp mig själv eller bita i folie för att en man i vår klass irriterar mig SÅ MYCKET, JAG DÖR.
* Röda linjen brakade samman
* I och med att röda linjen brakade samman så blev det svårt att ta sig hem från universitetet.
* Det var inte bara jag som hade det problemet.
* Det var kanske 500 personer till.
* När jag och Karin stod och väntade på bussen kunde vi inte stå inne i busskuren för någons hund hade bajsat där så det stank.
* För allt jag vet kan det lika gärna varit en människa.
* Det resulterade i att vi fick stå ute i regnet och blåsten, och se på när minst tio bussar åkte förbi, med typ Andorras befolkning i sig.
* Vilket i sin tur fick oss att ta en taxi.
* När vi sa att "nu kan det fan inte bli värre" så funkade varken mitt eller Karins kort i taxin.
* Taxichaffören skrattade och sa "ni har inga pengar på era kort!! Ha ha ha"
* Vi tog ut pengar från en bankomat, inga fel på siffrorna.
* Jag fick löpa som en greyhound till bussen.
* Jag fick stå ända till Ekerö centrum, i typ 20 minuter.
Sen somnade jag när jag kom hem och sov till halv åtta och vaknade med första meningen till min presentation, som jag ska hålla imorgon, i huvudet.
Nu tittar jag på Nobelmiddagen och typ trånar. Jag vill också gå.
End of day.
Circus
Å jag laddade precis ner (nej så cool är jag inte, jag köpte....) Brittans nya skiva, Circus. Alltså vad bra den ÄR! Hej jag är fjorton!!! Wooop!
Nej men den är jättebra. Eller jag gillar sällan alla låtar i ett album och inte i det här heller, men de flesta är toppen. Jag gillar mest hennes partylåtar, de lugna är lite tråkiga.
Det jag mest tycker är coolt är att hon lyckats ta sig från klassad som mentalt störd till återigen hyllad. Det krävs nog väldigt mycket, inte minst bra PR, men faktiskt också att man har tagit sig i kragen. Jag tittade på dokumentären om henne på fyran i lördags (ja jag är väl den enda som är hemma 22.35 på en lördag, och den var bra, det var smart att göra en sån för att få folk att förstå att hon är normal igen. Hehe.
Okej orka tänka på Britney. Men det är sånt jag tänker på. Jag tänker mest på sånt, vad jag ska ha på mig och vad jag mest av allt skulle vilja bli känd för. Flicktankar. Pah.
Jag tänker annars på varför man inte blir otörstig av saliv, är inte det vatten?
Jag tänker på hur fan det kan bli en lågkonjunktur, hur det blir konjunkturer i allmänhet, jag menar, det finns väl ett begränsat antal pengar och varför förändras det?
Jag undrar varför börsen finns.
Jag undrar vad börsen är.
Jag funderar mycket på varför det är olagligt att förstöra pengar, att de tillhör staten. Det gör de väl inte, de jag har tjänat har väl jag rätt till? Om jag inte vill att de ska gå tillbaka till staten genom att spendera dem på allehanda saker får väl jag bara bränna upp dem?
Jag undrar vad det egentligen är som gör den globala uppvärmningen. ÄR det verkligen alla bilar och sopor? Måste man tro på det? Staten eller vem det nu är kan ju faktiskt lura i alla vad som helst, som att man får cancer av vissa saker. Det är ju ingen vanlig Svensson som sätter igång och undersöker saken närmare.
Äh det här är helt onödigt, jag är för trött.
Så Sex and the city!
Ja, living the happy life genom att analysera de vuxnas roll i boken/filmen Au revoir, les enfants. Övrigt så är jag hundvakt. Det innebär att försöka överleva kvällen med alla kroppsdelar intakta. Han biter. Han gullebiter inte riktigt, utan han biter för att få mitt öra ifred, ligga och tugga på det.
Annars så har jag typ sååå roligt, jag känner att jag verkligen utnyttjar mitt liv till max! Nej jag skojar bara, jag har ju jätteroligt. Alltså nä, jag kan inte säga det utan att det låter naglar mot svarta tavlan. B B B B.
Nu får jag dåligt samvete för att jag gnäller över vår valp. En valp på 11 kilo. Han är typ ikapp mig snart, och använder han sig av samma milda behandling kommer jag att få söka upp lite reservdelar till mig själv. Men han är jättegullig och jag är så glad och bla bla bla.
Han fick sig ett grisöra - stackars gris, men annars skulle mitt öra få gå samma öde till mötes - och jag dricker varm choklad med grädde. Känner mig mest fet. Blä.
Ett hjärta
I'm giving you space, fuckface
Maaaahahaaaaaa!!! Jag kanske är den sista som fick höra den här kommentaren men vad bra den är! Mohaha! Den får mig att vilja hata någon, mycket. Någon idiot till kille som man typ träffat för fem minuter sen, men som ändå måste droppa: Assååå jag vill inte ha nåt förhållande, så du vet. Nähe, och vem i helskotta sa att JAG ville ha det? Så typiskt killar som måste tro att tjejer bara med en gång vill löpa uppför altargången. Typ, du är inte så snygg och bra som du tror.
Eller den här kommentaren passar ju bäst på någon som bara: alltså...ööö...jag behöver lite space... liksom? Då ska man visa fan på space. Bara försvinna ut i yttre rymden. Här har du ditt space, fuckface! Haha jag blir så härligt arg. Känner lite feminism. Eller nej, man ska inte förväxla idioti med rent och skärt hat. Hat är vad jag känner, förakt driver mig framåt.
Men killar gör ju så. Fast det jag hatar mest? Det är när man träffat någon som bara målar upp hur man ska köpa typ villa och en jäklarns Golden typ och bara leva lyckliga i alla sina dagar. Då blir jag rätt stel. Jag blir rätt stel när en kille frågar efter mitt nummer i och för sig. Lite: ehh...men...ö.. vad ska du med det till? Eller: Ha. Haha. Hahaha. HAHAHAHAHAHA!!! Javisst ta det du (men glöm att jag svarar).
Nej men det är så genomskinligt. Som om killar tror sig veta vad en tjej vill höra. Ofta verkar de inte kunna sluta i tid, utan har i princip redan gett en ett gemensamt bankkort. De hör inte de falska tonerna när man sitter där och tuggar på sitt kaffe. Och undrar vart de normala killarna finns. Men när man genomsökt hela Stockholm/Sverige/världen inser man att det finns bara en typ av kille, typ som det finns Ken för Barbie, men att man inte alls gillar Ken-typen. Självklart finns det olika sorters killar, men oavsett ras är en hund alltid en hund (haha män är djuuur känns det igen?)
Eller åh! Bara ett exempel till: Jag litar inte på tjejer. Och detta grundar killen på en tjej han träffade på typ dagis som lovade att han skulle få leka med draken men sen inte lät honom göra det. För då blev han sviken och nu ser han henne i alla tjejer, alla kan vara potentiella drak-tjuvar, så nu kan han inte ha ett normalt förhållande utan ser också till att han blir sviken gång på gång, för att uppfylla sin smarta profetia. Hur vore det med lite distans? Bara för att din high school sweetheart lämnade dig för att du var en tönt så....eller förresten, hon insåg väl att det alltid finns någon bättre, det var inget. Jag insåg precis samma sak.
Lite hat har aldrig dödat någon, eller?
