Crash boom bang
Skutti skutt!
Idag hoppade jag med lilla grishästen. Med var två andra, och tränaren såklart. Tränarinnan kanske Cooooaaacheeen. Typ inte.
Allt gick verkligen fantastiskt bra, vi hoppade kors och tvärs och sen i slutet en bana. Allt gick verkligen galant! Jag får så mycket beröm för hästen att det känns som om jag skulle kunna lämna banan. Som tränaren sa: "Du behöver liksom inte störa henne, släpp bara handen när hon börjar ta tag i hindret". Eh. Okej. Jag kanske bara är i vägen? Saga, är det lugnt om du hoppar själv, du kan väl banan? Jag sätter mig här i hörnet så länge.
I alla fall, hela banan gick super, och så red vi upp mot sista hindret, galopp, galopp, galopp (oj vad fort det går), Tränaren: släpp! Jag släpper. Hästen hoppade av, typ 20 meter före = vi hamnade rakt i trippelbarren. Verkligen djupdyker. Inte jag då, tyvärr, utan lilla hästen. Bombangcrashkapatjong! Sen stod vi i ett inferno av bommar, Saga försökte återfå balansen i kanske en halv minut (det är lång tid, tänk på det) och jag satt och förstökte få min balans igen, men jag trillade som tur var inte av.
Jag kollade hästens ben: ingenting, förutom en massa rödfärg från bommen.
Jag kollade mina ben: ingenting, förutom en massa märken från bommarna, uppe på mina lår! Fatta hur bommarna flög omkring!
Scary
Sen red vi på det igen utan några som helst problem. Det vara bara en liten kommunikationsmiss. Från min sida igen. Jag ska inte störa något mer, jag lovar.
Sen tackade Saga mig för turen genom att ställa sig på min fot. Foten (min) var klädd i ett lager tunn strumpa, ett lager tunt skinn. Skönt. Sagas fot var klädd i en stycke järnsko, och fyra stycken broddar (för att inte halka på isen som finns när det är 10 plusgrader ute). Vad skönt det var. Uh!
NU ska jag gå och lägga mig i min broddfria säng och läsa en av julklappsböckerna!
Tjoho!
Idag hoppade jag med lilla grishästen. Med var två andra, och tränaren såklart. Tränarinnan kanske Cooooaaacheeen. Typ inte.
Allt gick verkligen fantastiskt bra, vi hoppade kors och tvärs och sen i slutet en bana. Allt gick verkligen galant! Jag får så mycket beröm för hästen att det känns som om jag skulle kunna lämna banan. Som tränaren sa: "Du behöver liksom inte störa henne, släpp bara handen när hon börjar ta tag i hindret". Eh. Okej. Jag kanske bara är i vägen? Saga, är det lugnt om du hoppar själv, du kan väl banan? Jag sätter mig här i hörnet så länge.
I alla fall, hela banan gick super, och så red vi upp mot sista hindret, galopp, galopp, galopp (oj vad fort det går), Tränaren: släpp! Jag släpper. Hästen hoppade av, typ 20 meter före = vi hamnade rakt i trippelbarren. Verkligen djupdyker. Inte jag då, tyvärr, utan lilla hästen. Bombangcrashkapatjong! Sen stod vi i ett inferno av bommar, Saga försökte återfå balansen i kanske en halv minut (det är lång tid, tänk på det) och jag satt och förstökte få min balans igen, men jag trillade som tur var inte av.
Jag kollade hästens ben: ingenting, förutom en massa rödfärg från bommen.
Jag kollade mina ben: ingenting, förutom en massa märken från bommarna, uppe på mina lår! Fatta hur bommarna flög omkring!
Scary
Sen red vi på det igen utan några som helst problem. Det vara bara en liten kommunikationsmiss. Från min sida igen. Jag ska inte störa något mer, jag lovar.
Sen tackade Saga mig för turen genom att ställa sig på min fot. Foten (min) var klädd i ett lager tunn strumpa, ett lager tunt skinn. Skönt. Sagas fot var klädd i en stycke järnsko, och fyra stycken broddar (för att inte halka på isen som finns när det är 10 plusgrader ute). Vad skönt det var. Uh!
NU ska jag gå och lägga mig i min broddfria säng och läsa en av julklappsböckerna!
Tjoho!
Hjul
Var ute på juldagen.
Alltså är det ens en idé att jag går ut längre? Jag är så trött och sur hela tiden. Och jag envisas alltid med att ha så fruktansvärt höga klackar (mina ben blir asbra), att jag inte kan dansa och bara ser full ut när jag försöker. Gå och stå är inga problem, men när jag dansar ser jag ut som en flamingo med fel på balanssinnet inne i örat. Suck.
Sen alla människor. ALLA MÄNNISKOR! Man KAN ju vända på det och se det positivt, det är ju aldrig kul att gå ut när det är lite folk ute, men alltså... ska man behöva få armbågar i ansiktet bara man försöker ta sig till entrén och att brudar vänder sig om och bara: "ameh trängs inte för i helvete". Öö, nä jag försöker mest leva ett normalt liv och inte interagera med folk utan en lus i hjärnan.
Sen alla drinkar. Man ska vara glad för att inte behöva trängas i baren hela tiden, men när alla kommer fram och bara "här, ta den här" (kompisar då såklart, inte potentiella våldtäktsmän) så tappar man kollen på hur mycket man har druckit. Ett tag varvade jag med champagne och drink om vartannat, i varje hand.
Och don't get me wrong, Café Opera kan inte göra någonting fel i mina ögon (förutom att ta betalt muuuh!) men det kan människorna där inne (är det då inte indirekt Caféts fel...?). Som när jag försökte leva mitt normala (flamingo) liv och skulle hämta ut jackan. En kille står typ på mitt huvud. På mig. Så jag vände mig om och frågade om det möjligvis var så att jag inte syntes? Att jag var osynlig? Och då blev han jättearg och började typ battla om hur dum jag var och då vrålade jag typ rakt ut: "men åååå du är dum i huvudet", och sen gick jag.
Beter man sig så? Nej. Är det barnsligt? Ja. Kommer jag göra det igen? Utan tvekan. Suck nr. 2.
Och nu ser jag ut som en clown. Jag överdoserade inget mindre än läppglans, och trots att jag vet vad som händer då kunde jag inte sluta och vaknade igår med jättemunnen a la Angelina Jolie. Trés not sexy.
Idag red Katarina (18 år, perfekt ryttare) vår häst. Det gick så himla bra!!! Jag var väldigt avundsjuk men också väldigt glad för att se Saga så fin! Imorgon ska jag kanske hoppa, får se hur det blir, men det vore mycket roligt och mycket nödvändigt.
So long (suckers)!
Alltså är det ens en idé att jag går ut längre? Jag är så trött och sur hela tiden. Och jag envisas alltid med att ha så fruktansvärt höga klackar (mina ben blir asbra), att jag inte kan dansa och bara ser full ut när jag försöker. Gå och stå är inga problem, men när jag dansar ser jag ut som en flamingo med fel på balanssinnet inne i örat. Suck.
Sen alla människor. ALLA MÄNNISKOR! Man KAN ju vända på det och se det positivt, det är ju aldrig kul att gå ut när det är lite folk ute, men alltså... ska man behöva få armbågar i ansiktet bara man försöker ta sig till entrén och att brudar vänder sig om och bara: "ameh trängs inte för i helvete". Öö, nä jag försöker mest leva ett normalt liv och inte interagera med folk utan en lus i hjärnan.
Sen alla drinkar. Man ska vara glad för att inte behöva trängas i baren hela tiden, men när alla kommer fram och bara "här, ta den här" (kompisar då såklart, inte potentiella våldtäktsmän) så tappar man kollen på hur mycket man har druckit. Ett tag varvade jag med champagne och drink om vartannat, i varje hand.
Och don't get me wrong, Café Opera kan inte göra någonting fel i mina ögon (förutom att ta betalt muuuh!) men det kan människorna där inne (är det då inte indirekt Caféts fel...?). Som när jag försökte leva mitt normala (flamingo) liv och skulle hämta ut jackan. En kille står typ på mitt huvud. På mig. Så jag vände mig om och frågade om det möjligvis var så att jag inte syntes? Att jag var osynlig? Och då blev han jättearg och började typ battla om hur dum jag var och då vrålade jag typ rakt ut: "men åååå du är dum i huvudet", och sen gick jag.
Beter man sig så? Nej. Är det barnsligt? Ja. Kommer jag göra det igen? Utan tvekan. Suck nr. 2.
Och nu ser jag ut som en clown. Jag överdoserade inget mindre än läppglans, och trots att jag vet vad som händer då kunde jag inte sluta och vaknade igår med jättemunnen a la Angelina Jolie. Trés not sexy.
Idag red Katarina (18 år, perfekt ryttare) vår häst. Det gick så himla bra!!! Jag var väldigt avundsjuk men också väldigt glad för att se Saga så fin! Imorgon ska jag kanske hoppa, får se hur det blir, men det vore mycket roligt och mycket nödvändigt.
So long (suckers)!
Ratata
Ja ännu en julafton. Käbbel vid matbordet (inte hungrig), gnäll om att alla är trötta, fantastiska julklappar, underbar efterrättstårta, mysigt med ljus och gran.
Idag blir det ridning med Asna som får rida Saga. Jag kör en repa till på Red. Uteritt hade jag tänkt mig idag. Lite nervöst, han kan få spel och skena iväg. Knäslut och hälen ner som gäller då antar jag.
Idag blir det ridning med Asna som får rida Saga. Jag kör en repa till på Red. Uteritt hade jag tänkt mig idag. Lite nervöst, han kan få spel och skena iväg. Knäslut och hälen ner som gäller då antar jag.
Magsår
Jag vill vara utomlands. Långt borta. Sola, ta det lugnt, sova jättemycket (helst i solen - utan att bränna mig) och äta god mat som inte är julmat.
Jag har i och för sig inte ätit någon julmat ännu. Men bara förberedelserna är nog. Jag tänker på de som är vegitarianer. Vad äter vegitarianer på julafton? För när man tänker på det, är ett svenskt julbort helt överbelamrat med kött och fisk. Skinka, köttbullar, prinskorvar, sill, sån där fisk man har i janssons frestelse (fast jag äter varken sill eller sån där fisk i janssons frestelse), revbensspjäll, grisfötter (fast det äter väl inga normala människor längre?) och annat som jag missat.
Det känns lite ofräscht. Det känns som om jag vill peela ansiktet och kroppen efter att jag ätit all den här maten, för det känns som om det sätter sig i huden. Konstigt kanske, men jag ser allt fett och tänker hur det lägger sig under huden och kommer ut då och då. Blä. Sen att man blir fet vet ju alla.
Även om jag har större marginaler det här året att äta julmat så har jag kommit in i en period där jag inte är hungrig. Ganska opassande till jul, kan ju tänkas, men det känns rätt bra. Idag åt jag två mackor vid åttatiden och sen dess har jag ätit ett par Marianne i timmen för att klara mig. Och jag har ändå varit i stallet. Och ridit Red. Det gick bra.
Det finns någon slags tanke att jag ska göra köttbullar. Känns verkligen sådär. Vem sa att jag var bra på det? Jag gör dem imorgon. Om jag hinner, efter stallet...
Och sen allt smuts. Det är så jävla skitigt här hemma. Glöm att jag städar, det är bara jag som gör det, så jag tänkte låta bli för omväxlingens skull.
Jag har i och för sig inte ätit någon julmat ännu. Men bara förberedelserna är nog. Jag tänker på de som är vegitarianer. Vad äter vegitarianer på julafton? För när man tänker på det, är ett svenskt julbort helt överbelamrat med kött och fisk. Skinka, köttbullar, prinskorvar, sill, sån där fisk man har i janssons frestelse (fast jag äter varken sill eller sån där fisk i janssons frestelse), revbensspjäll, grisfötter (fast det äter väl inga normala människor längre?) och annat som jag missat.
Det känns lite ofräscht. Det känns som om jag vill peela ansiktet och kroppen efter att jag ätit all den här maten, för det känns som om det sätter sig i huden. Konstigt kanske, men jag ser allt fett och tänker hur det lägger sig under huden och kommer ut då och då. Blä. Sen att man blir fet vet ju alla.
Även om jag har större marginaler det här året att äta julmat så har jag kommit in i en period där jag inte är hungrig. Ganska opassande till jul, kan ju tänkas, men det känns rätt bra. Idag åt jag två mackor vid åttatiden och sen dess har jag ätit ett par Marianne i timmen för att klara mig. Och jag har ändå varit i stallet. Och ridit Red. Det gick bra.
Det finns någon slags tanke att jag ska göra köttbullar. Känns verkligen sådär. Vem sa att jag var bra på det? Jag gör dem imorgon. Om jag hinner, efter stallet...
Och sen allt smuts. Det är så jävla skitigt här hemma. Glöm att jag städar, det är bara jag som gör det, så jag tänkte låta bli för omväxlingens skull.
Svar: Jul
Fråga: Vad är fridens tid?
ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!
Fel! Det rätta svaret är: Vad är stressigt, förjävligt, förknippat med galna människor på jakt efter lycka i paketform?
För idag är ju inte jul fridfullt och vad sjungs det nu igen? En fröjdefull jul. Ha! Det kan man ju gärna önska. Kanske springer någon tokig människa ut och in på Stadium och frågar personalen: Jo, det är såhär att min kompis/man/dotter önskar sig något som kallas "en fröjdefull jul, har ni det någonstans?" Personal: "Nej tyvärr, det tog slut någonstans 1987. Eller när jag tänker efter... så har vi nog aldrig haft det".
Varför är det en sån stress? Jag vet att man alltid säger det och att alla andra jämt säger det, men come on. Jag blev typ rädd idag när jag var på stan med syster Fanny. Stress, stress och stress. Perfekta julklappen, finns den i en bok, cd, handduk, Lancômemascara? Eller finns den inne i Sturegallerian? NK? Gallerian?
Jag skar mig på julklappspapper idag. Jag var kissnödig var femte minut. Jag hade skoskav. Jag var svettig. Jag sov hos pappa så jag hade gårdagens strumpor på mig.
Fanny frågade mig: Varför är du så sur för?
Jag absolut hatar dessa saker (rangordnat):
§ 1. IKEA. Att handla på IKEA är ett självmord, förutom att det faktiskt inte belönas med döden. Det finns faktiskt ett öde värren än döden och det är att trängas med massa barnfamiljer på IKEA, och ungarna skriker ofelbart och jag blir svettig och det kliar i ögonen. Det kliar nog mest överallt, förutom i mitt betalkort. Men det är där IKEAS naglar river värst. Sen kommer man hem och måste skruva ihop byrån man köpt. Fast lustigt nog är jag briljant på det.
§ 2. Julhandel. Se alla ovan nämnda skäl. Sammanställ dem. Där är listan.
§ 3. Tvångsshopping. Exempelvis behöver jag verkligen ett par nya jeans. Så tänker jag att ja, idag ska jag ut och hitta ett par nya jeans. Vad fint. Men vänta nu, varför passar inte 25, eller 26 som jag har? Eh..27, säger du? Okej. Egentligen kan jag redan där bara avsluta allting som har med jeans att göra, för det blir inte bättre. Det följs av att jag ser kortbent ut, eller väldigt långbent och jättekvinnaaktig ut eller både och i en kombination som faktist verkar funka, i alla fall på mig.
När vi ändå är inne på det där så hatar jag också en annan liten grej. När man går på offentliga toaletter (vilket jag gjort typ 400 gånger idag). Så sitter man där i godan ro och så vidare, sen, när man reser sig upp så känner man att man suttit i någonting blött. Då undrar jag om jag ska ta livet av mig direkt eller låta sjukdomen jag just smittats av sluka mig. För det är så äckligt. Jag brukar lugna mig med att tänka att det bara är vatten som stänkt upp när föregående toalettbesökare spolat efter sig. Sen panikar jag upp mig med att tänka att så kan det ju inte vara i 100 % av fallen och att jag säkert nu suttit i Hepatit C-kiss. Säkert.
Hahahaha! Världens längsta och neggigaste inlägg. Jag har faktiskt köpt bra saker. Jag köpte en helt underbar blyertspenna, vilket kan verka märkligt, men jag har verkligen behövt en bra blyertspenna. De jag hade var urkassa och man skriver inga bra tentor med dåliga pennor, kom ihåg det.
Sen köpte jag en halsduk från Mulberry. Den där vanliga. Jag tyckte den var lite fin. Den fick duga när jag och Fanny grät när vi gick ut ur Hermésbutiken för att vi inte kunde köpa armbanden. Ugh.
Nu ska jag sova! Äääntligen! Jag är så trött! Imorgon ska jag jobba! Jiiihuuu! Nä men faktiskt, ska bli skoj! Ha det!
Svåra val
Hur kan det vara så svårt att välja? Det är ju bara att välja.
Och om det ändå var ett stort val.
Något som förändrar mitt liv.
Men nej, såna val kommer aldrig in i mitt liv. Jag har aldrig behövt välja på riktigt. Fjuttliv. Pyttsan. Nu ligger jag och funderar på hur jag ska göra imorgon. Ska jag åka till pappa eller inte? Fanny kommer hem på kvällen, sent.
Fördelar: Jag slipper gå upp tidigt när jag ska äta frukost med dem på fredag. Då kommer vi iväg till julklappshandlingen lagom i tid och allt det där.
Nackdelar: Jag slutar skolan klockan tolv. Pappa slutar runt nio, tidigast. Då ska jag ranta runt och göra ingenting i nio timmar. För att sen äta middag och somna. Eller äh jag vet inte.
Oooorkaaaaaaa! Jag har ett smärre fjortisutbrott häraaa. Det ringde just någon som ville prata med Per, som låg och sov som jag fick dra upp ur sängen, och yrar om att någon inte hört av sig och nu är denne som ringde orolig. Typ...öö...ha? Är det mitt problem? Är det det? Nej, trodde inte det. Sluta besvära oss. Det här är en väldigt god anledning till att inte ha kvar hemtelefonen. Jag blir alltid jättearg när någon ringer på den och svarar: "Ja?!" Eller typ vrålar: "WHAT?!?!" Jag väntar mig bara knäppgökar som ringer, och ack, har jag inte rätt, så säg?
Nä nu tittar jag klart på Heartland och sen Gööörls åv de plejbåj mänsjån. Sen, huvudattraktionen: Seinfeld. Kan inte somna utan att titta på det. Natti natti.
Och om det ändå var ett stort val.
Något som förändrar mitt liv.
Men nej, såna val kommer aldrig in i mitt liv. Jag har aldrig behövt välja på riktigt. Fjuttliv. Pyttsan. Nu ligger jag och funderar på hur jag ska göra imorgon. Ska jag åka till pappa eller inte? Fanny kommer hem på kvällen, sent.
Fördelar: Jag slipper gå upp tidigt när jag ska äta frukost med dem på fredag. Då kommer vi iväg till julklappshandlingen lagom i tid och allt det där.
Nackdelar: Jag slutar skolan klockan tolv. Pappa slutar runt nio, tidigast. Då ska jag ranta runt och göra ingenting i nio timmar. För att sen äta middag och somna. Eller äh jag vet inte.
Oooorkaaaaaaa! Jag har ett smärre fjortisutbrott häraaa. Det ringde just någon som ville prata med Per, som låg och sov som jag fick dra upp ur sängen, och yrar om att någon inte hört av sig och nu är denne som ringde orolig. Typ...öö...ha? Är det mitt problem? Är det det? Nej, trodde inte det. Sluta besvära oss. Det här är en väldigt god anledning till att inte ha kvar hemtelefonen. Jag blir alltid jättearg när någon ringer på den och svarar: "Ja?!" Eller typ vrålar: "WHAT?!?!" Jag väntar mig bara knäppgökar som ringer, och ack, har jag inte rätt, så säg?
Nä nu tittar jag klart på Heartland och sen Gööörls åv de plejbåj mänsjån. Sen, huvudattraktionen: Seinfeld. Kan inte somna utan att titta på det. Natti natti.
Dagis: inkörsport till hasch
05.45: Piiiiip, piiiiip! Upp, upp, upp, kom igen nu, och och ner till köket och ät frukost! Seså, ät upp mackan nu annars får du ta med dig den till dagis. Nu måste du vara klar! På med kläderna, ja du får ta på dig prinsessklänningen idag IGEN, nej du behöver ingen mössa om du inte vill, bara du SNABBAR PÅ!
07.15: Snabbt bromsa in på dagis parkering. Ut med ungen, in med ungen i hallen, av med jackan och stövlarna. hejdå hejdå.
09.00: Ut och lek! Lek nu! Gunga på gungan, här, lek med sandlådegrejerna, lek lek lek!
10.30: In, lek inne. Nu ska vi måla händer! Vilken färg? Du får välja vilken du vill, du har alla valmöjligheter i världen! Svart, vir, rosa, blå, lila, gul, orange, grön? VÄLJ!
11.30: Lunch! Seså, håll inte på och flamsa runt, sitt ner, ta mat, ät upp! Använd bestick! Stäng munnen! ÄT UPP!
12.00: SOV! Du måste vila! Stäng ögonen! Sov nu då! Ligg still!
13.00: Lek! Ha kul! Mamma kommer snart. Här, lego, spela spel, rita, inte slåss, bara du leker!
16.00: In i bilen, in i affären, handla mat, skynda! Nej inget godis, jamen kom nu då!
17.00: Middag! Ät! Gör som du vill, nej inga grönsaker behövs bara ät upp fiskpinnarna!
18.00: Ja du får titta på Bolibompa, bara du inte somnar! Då sover du inte sen!
19.00: DUNK (alternativt somnar inte alls, för uppskruvad, som en duracellkanin)!
Förstå att ha det såhär varje dag? Från det att man är runt ett år? Jag undrar, när får man sova? Liksom bara ta det lugnt? På helgerna är det en massa aktiviteter och aldrig verkar det finnas tid. Är det så konstigt då att det finns ADHD och Damp och de grejerna?
Hade jag haft det såhär hade jag varit crackpundare vid det här laget! Hyperaktiva barn som inte kan sitta still...
Jag har aldrig gått på dagis och jag ska aldrig ha mina barn på dagis.
07.15: Snabbt bromsa in på dagis parkering. Ut med ungen, in med ungen i hallen, av med jackan och stövlarna. hejdå hejdå.
09.00: Ut och lek! Lek nu! Gunga på gungan, här, lek med sandlådegrejerna, lek lek lek!
10.30: In, lek inne. Nu ska vi måla händer! Vilken färg? Du får välja vilken du vill, du har alla valmöjligheter i världen! Svart, vir, rosa, blå, lila, gul, orange, grön? VÄLJ!
11.30: Lunch! Seså, håll inte på och flamsa runt, sitt ner, ta mat, ät upp! Använd bestick! Stäng munnen! ÄT UPP!
12.00: SOV! Du måste vila! Stäng ögonen! Sov nu då! Ligg still!
13.00: Lek! Ha kul! Mamma kommer snart. Här, lego, spela spel, rita, inte slåss, bara du leker!
16.00: In i bilen, in i affären, handla mat, skynda! Nej inget godis, jamen kom nu då!
17.00: Middag! Ät! Gör som du vill, nej inga grönsaker behövs bara ät upp fiskpinnarna!
18.00: Ja du får titta på Bolibompa, bara du inte somnar! Då sover du inte sen!
19.00: DUNK (alternativt somnar inte alls, för uppskruvad, som en duracellkanin)!
Förstå att ha det såhär varje dag? Från det att man är runt ett år? Jag undrar, när får man sova? Liksom bara ta det lugnt? På helgerna är det en massa aktiviteter och aldrig verkar det finnas tid. Är det så konstigt då att det finns ADHD och Damp och de grejerna?
Hade jag haft det såhär hade jag varit crackpundare vid det här laget! Hyperaktiva barn som inte kan sitta still...
Jag har aldrig gått på dagis och jag ska aldrig ha mina barn på dagis.
Generation lat
Jag är så trött. Så trött, trött så freaking trött! Och det är så jobbigt! Det är inte det att jag liksom känner av att jag är trött, men så fort jag bara sätter mig ner eller står stilla en stund drabbas jag av plötslig och spontan narkolepsi (eller hur det heter och stavas).
Jag har inte ett sånt speciellt liv egentligen:
Fredag: upp 7.30, döende, dödens, död. Åker till skolan, håller ut tills att jag kommer till Seven eleven och köper min liten latte. Sitter i skolan, börjar rita i blockets rutdel med olika färger för att inte somna med huvudet mot bordet med en smäll. Åker med tävlingskläder till min in och utgifta faster som ska ge dem till min kusin. Lunchar med henne. Dricker starkvinsglögg. Blir typ packad (ja klockan typ ett på dagen). Åker hem. Åker till stallet. Kommer hem. Har en otroligt non-inspirerande kväll.
Lördag: upp 7.45. Får aldrig bort en jättehinna med vatten från ögonen. Jag ser helt bakis eller faktiskt full ut fortfarande (dock inte från glöggen, från inget alls faktiskt). Försöker preparera håret inför kvällen. Blir misslyckat. Åker till jobbet. Har en kvarts lunch och jag får inte i mig någonting. Jobbar till klockan sex. Sätter mig på bussen och åker till Årsta. Äter middag med klasskompisar. Håller på att somna. Fortfarande hungrig efter middagen. Dricker vin på tom mage. Känner mig alkisaktig. Tar en taxi till pappa och får beskriva vägen för taxichaffören, jag som inte heller kan vägen. Kommer hem till pappa, möts av hundar i extas, och måste mysa med dem i typ 45 minuter innan jag somnar, typ två.
Söndag: Vaknar till vid fem när pappa går upp för att jaga. Har svårt att somna om. Vaknar igen vid halv nio. Bölar för att jag aldrig får sova. Tar en kopp te och tittar på Simpsons. Tar ett bad. Får lätt hicka när det blir en pool på golvet. Känner att jag inte orkar. Går till tunnelbanan, tar fel väg och hamnar på ett jävla sätt vid Hammarbyhöjden. Fattar ingenting. Åker hem till in- och utgifta fastern och äter lunch och adventsfikar. Sen ska vi hämta hennes bil som står på kungsholmen, går hela vägen. Åker sen ut och tittar på när kusin hopptävlar. Åker hem med tvärbanan, det går ingen buss så jag får gå tjugo minuter på en landsväg utan trottoar utan reflex. Blir typ påkörd hela tiden. Kommer hem. Somnar.
Måndag: upp 7.30. Åker till skolan. Dör hela vägen fram till sjuelvan. Köper liten latte 10 kr. Möter upp mamma vid Brommaplan som skjutsar hem mig. Så åker vi direkt till stallet och jag rider i mina vanliga kläder. Kommer hem. Duschar, somnar, äter middag och går och lägger mig igen.
Idag: upp 7.30. Åker till skolan. Dör hela vägen fram till sjuelvan. Köper liten latte 10 kr, äpple och tuggummi. Somnar hela tiden. Fattar ingenting. Möter upp mamma igen vid Brommaplan och får skjuts hem. Åker till stallet och rider ut, mamma på Saga och jag på Red. Åker hem. Duschar, somnar, äter middag och här sitter jag nu.
Och jag är så jävla trött! Jag orkar inte plugga! Jag måste plugga! Men jag är så trött! Är det bara jag som är såhär? Jag har energi till att göra max en grej per dag. Sen dör jag. Av trötthet.
Jag har inte ett sånt speciellt liv egentligen:
Fredag: upp 7.30, döende, dödens, död. Åker till skolan, håller ut tills att jag kommer till Seven eleven och köper min liten latte. Sitter i skolan, börjar rita i blockets rutdel med olika färger för att inte somna med huvudet mot bordet med en smäll. Åker med tävlingskläder till min in och utgifta faster som ska ge dem till min kusin. Lunchar med henne. Dricker starkvinsglögg. Blir typ packad (ja klockan typ ett på dagen). Åker hem. Åker till stallet. Kommer hem. Har en otroligt non-inspirerande kväll.
Lördag: upp 7.45. Får aldrig bort en jättehinna med vatten från ögonen. Jag ser helt bakis eller faktiskt full ut fortfarande (dock inte från glöggen, från inget alls faktiskt). Försöker preparera håret inför kvällen. Blir misslyckat. Åker till jobbet. Har en kvarts lunch och jag får inte i mig någonting. Jobbar till klockan sex. Sätter mig på bussen och åker till Årsta. Äter middag med klasskompisar. Håller på att somna. Fortfarande hungrig efter middagen. Dricker vin på tom mage. Känner mig alkisaktig. Tar en taxi till pappa och får beskriva vägen för taxichaffören, jag som inte heller kan vägen. Kommer hem till pappa, möts av hundar i extas, och måste mysa med dem i typ 45 minuter innan jag somnar, typ två.
Söndag: Vaknar till vid fem när pappa går upp för att jaga. Har svårt att somna om. Vaknar igen vid halv nio. Bölar för att jag aldrig får sova. Tar en kopp te och tittar på Simpsons. Tar ett bad. Får lätt hicka när det blir en pool på golvet. Känner att jag inte orkar. Går till tunnelbanan, tar fel väg och hamnar på ett jävla sätt vid Hammarbyhöjden. Fattar ingenting. Åker hem till in- och utgifta fastern och äter lunch och adventsfikar. Sen ska vi hämta hennes bil som står på kungsholmen, går hela vägen. Åker sen ut och tittar på när kusin hopptävlar. Åker hem med tvärbanan, det går ingen buss så jag får gå tjugo minuter på en landsväg utan trottoar utan reflex. Blir typ påkörd hela tiden. Kommer hem. Somnar.
Måndag: upp 7.30. Åker till skolan. Dör hela vägen fram till sjuelvan. Köper liten latte 10 kr. Möter upp mamma vid Brommaplan som skjutsar hem mig. Så åker vi direkt till stallet och jag rider i mina vanliga kläder. Kommer hem. Duschar, somnar, äter middag och går och lägger mig igen.
Idag: upp 7.30. Åker till skolan. Dör hela vägen fram till sjuelvan. Köper liten latte 10 kr, äpple och tuggummi. Somnar hela tiden. Fattar ingenting. Möter upp mamma igen vid Brommaplan och får skjuts hem. Åker till stallet och rider ut, mamma på Saga och jag på Red. Åker hem. Duschar, somnar, äter middag och här sitter jag nu.
Och jag är så jävla trött! Jag orkar inte plugga! Jag måste plugga! Men jag är så trött! Är det bara jag som är såhär? Jag har energi till att göra max en grej per dag. Sen dör jag. Av trötthet.
The story of our lives
Jag har tänkt på en liten sak. Ingenting nytt, bara för mig.
Alla pratar om hur värdelöst det är, varenda liten fjortonåring har en egen blogg och beskriver sin vardag i detalj.
Men tänk egentligen. Tänk på all denna fantastiska information man får tillgång till, utan att det kostar någonting! Varje människas liv är, enligt mig, intressant och är värt att uppmärksammas. Och det är inte något skitsnack, jag tycker faktiskt det!
Ack, söndagsfilosofi är intressant. För jag är intressant.
Alla pratar om hur värdelöst det är, varenda liten fjortonåring har en egen blogg och beskriver sin vardag i detalj.
Men tänk egentligen. Tänk på all denna fantastiska information man får tillgång till, utan att det kostar någonting! Varje människas liv är, enligt mig, intressant och är värt att uppmärksammas. Och det är inte något skitsnack, jag tycker faktiskt det!
Ack, söndagsfilosofi är intressant. För jag är intressant.
Snille häråt!
Vilken dag, vilken dag! Vi började klockan tio och hade vanligt seminarie, olyckligtvis hade jag inte gjort uppgifterna man skulle gjort, men det var ingenting jag nämnde för läraren så att säga... Vi fick en fråga att diskutera mellan oss i klassen och när han frågade vad vi hade kommit fram till var det ingen som sa någonting! UTOM JAG! Ostadigt höjde jag min lilla brud-stämma och sa: "jag tror att det är för att få lagtexterna att verka mer auktoritära och äldre..." (Spelar ingen roll vad frågan var). Och han tittade på mig och jag tänkte att nu hade jag fel i vanlig ordning - jag svarar nästan alltid fel haha. Men jag hade rätt! Jag. Hade. RÄTT! För en gångs skull! Han sa: "Ja! Precis!" Och så fortsatte han att förklara. Jag! Inte ens Kalle-jag-har-alla-A sa någonting! Yay!
Lektionen fortsatte i samma anda, jag kunde dra paralleller mellan ord från fornsvenskan och idag och hade rätt. Vilken stjärna jag är! Sånt gör mig nöjd en hel dag. Vi som inte är så pålästa lever lite ur hand i mun, vi kör på. Fast jag brukar vara påläst, faktiskt...ja.
Därefter gick dagen rätt segt. Vi åt lunch, jag och Maria köpte oss en varsin sallad, inget fel på dem, men vi avnjöt vår köpesallad i det där rummet där alla som har matlåda äter. Och det är inte fräscht. Jag och Maria satt och tittade på alla och på varann med äcklade miner. Sen mådde jag illa. Verkligen jätteilla. Jag hade en megaklump i magen som ville förstöra dagen. Men med vatten och tuggummi fixar sig det mesta.
På eftermiddagen hade vi en tre timmars föreläsning om dansk språkhistoria. På danska. Jag fattar ingenting. Det heter ju Institutionen för nordiska språk, och vi har tidigare haft föreläsningar på norska, och nu danska. Då undrar jag: kan vi inte ha en på finska? Tillhör inte Finland norden, kanske? Och kan inte jag finska, kanske? När är det min tur att få fördelar här? Det bästa vore ju förstås om vi kunde hålla oss till svenska i fortsättningen, men hey, vem är jag att fantisera ihop såna tokigheter? Svenska på Svenska II? Pah!
Jaja, nu ska jag se klart på Seinfeld och sedan sova. Det verkar ju bli en dag imorgon också. Börjar klockan tio igen och sen ska jag sälja två svenskaböcker (nej jag tänker ALDRIG befatta mig med det töntiga "svenskböcker, svensklärare, svenskblablabla", så fuuuult a:et ska vara där!) och lämna över tävlingskläder och fika med min in- och utgifta faster. Hej!
Blont är det nya svarta
Jag insåg ganska snabbt att mina drömmar inte är så märkliga ändå. Jag har alltid drömt om att ha ett svallande stort blont hår. Och jag passade ju bra i det! Den bästa är när jag ser mitt ansikte på Nicole Richies kropp, den fjärde bilden. Jag tycker att hon är snygg (inte när det var så att man bara gick runt och önskade att hon tog en macka, bara en) .Och rödhårig var ganska coolt. Tänk om...
Den sista bilden av mig som Rihanna är ju lite tveksam... Jag hade kort hår en period när jag var tretton, fjorton någonting. Det passade mig precis lika illa som mitt ansikte passar i den här bilden. Så här gick jag omkring i ett år. Ångrar mig? Nääh...
Annars är Lindsay Lohans krull snyggt!
Jag hade lite bråttom när jag smälte in mitt vackra yttre på dessa perfekta yttren, så det ser lite missanpassat ut. Fast å andra sidan kanske det inte spelar någon roll hur mycket jag än lägger ner tid... Buhu! Haha!
Den sista bilden av mig som Rihanna är ju lite tveksam... Jag hade kort hår en period när jag var tretton, fjorton någonting. Det passade mig precis lika illa som mitt ansikte passar i den här bilden. Så här gick jag omkring i ett år. Ångrar mig? Nääh...
Annars är Lindsay Lohans krull snyggt!
Jag hade lite bråttom när jag smälte in mitt vackra yttre på dessa perfekta yttren, så det ser lite missanpassat ut. Fast å andra sidan kanske det inte spelar någon roll hur mycket jag än lägger ner tid... Buhu! Haha!
Genmanipulation
Jag säger inte att jag är dösnygg. Eller ens snygg alls. Men fan, joooo! Och jag vill inte vara sån, men borde inte snygga människor bli utbjudna på dejter hela tiden? Va? Varför blir inte jag det (hey svaret verkar finnas i texten...)? Jag ser massor av snygga och fula killar hela tiden, överallt, men varför blir jag nästan aldrig utbjuden? Och de gånger jag blir det är det bara av vansinniga galningar som rullar med ögonen och hänger med tungan (och jag snackar inte krogen nu, kommer till det sen), som bara gör att jag vill byta identitet och det igår. Eller så är det av knäppa fransmän som inte kan ARTIKULERA eller av 45åriga trebarnspappor. Varför kommer det inte fram någon som bara:
- Hej jag heter blablabla, har du lust att gå ut på en vanlig jävla dejtjävel med mig? Typ vi tar en vanlig jävla Appletini på vanliga jävla T-baren och ja jag betalar för det ska inte tjejer göra och nej jag är inte sliskig och vilja att du följer med mig hem osv...
Så vad gör en uttråkad singeltjej? Hon går ut på krogen (som om det vore någonting nytt...typ tja hundrade veckan i rad)!
I helgen. I fredags. Klockan 01.00. Går in på Sturecompagniet, under vilda protester, jag är inte så förtjust i det stället, men det är inte ställets fel. Säkert mitt, vad vet jag.
I alla fall så går jag och Lovisa in till baren där...till höger. Eller? Jaja, så står vi där och hoppar lite och en kille, ful, kommer fram och bara:
- Öö å va jobbar ni me rå?
Jag som vill vara rolig men ingen fattar ändå:
- Men vi är sånadär prostituerade! Hahaha....ha?
Skrattet uteblev. Och ja, jag hajar det var inte ett roligt skämt, men ibland har jag väldigt grund humor. MEN! Istället för att bara men hö hö jaja vad jobbar ni med (och vad i helvete är det för icebreaker anyways?) så säger han:
- Ja er kan man nog få för ett par hundra.
Jag och Lovisa: helt stumma. Fast egentligen inte, för jag sa:
- Men det är i alla fall mer än vad din kavaj kostade.
Ja hej jag är 5 år.
Men grejen är att man kan inte träffa någon i usla Stockholm. Alla är så jävla elitistiska och tänker enbart på vad de gör, ska göra, har gjort. Och man kan ICKE umgås med någon som är fattigare, rikare, roligare, tråkigare, fulare, snyggare osv... Allt ska vara precis och lagom RÄTT. Jag blir galen på det!
Som när jag var i Luleå. Jag har varit där i typ 18 timmar och det kommer redan fram en kille och börjar prata lite spontant och trevligt med mig. Mitt på dagen. I skolan. Utan att vara trehövdad eller i behov av något annat slags hjälpmedel.
Så se på mig nu. Sitter i genomgående olika nyanser av rosa velour. Äter lakrits och tittar på Ugly Betty. Snart är det Desperate Houswives. Själv. Ensam, förresten. Och även om det är skönt att vara singel så är det så förbannat jävla tråkigt ibland. SUCK! Var är alla normala människor? Finns det?
- Hej jag heter blablabla, har du lust att gå ut på en vanlig jävla dejtjävel med mig? Typ vi tar en vanlig jävla Appletini på vanliga jävla T-baren och ja jag betalar för det ska inte tjejer göra och nej jag är inte sliskig och vilja att du följer med mig hem osv...
Så vad gör en uttråkad singeltjej? Hon går ut på krogen (som om det vore någonting nytt...typ tja hundrade veckan i rad)!
I helgen. I fredags. Klockan 01.00. Går in på Sturecompagniet, under vilda protester, jag är inte så förtjust i det stället, men det är inte ställets fel. Säkert mitt, vad vet jag.
I alla fall så går jag och Lovisa in till baren där...till höger. Eller? Jaja, så står vi där och hoppar lite och en kille, ful, kommer fram och bara:
- Öö å va jobbar ni me rå?
Jag som vill vara rolig men ingen fattar ändå:
- Men vi är sånadär prostituerade! Hahaha....ha?
Skrattet uteblev. Och ja, jag hajar det var inte ett roligt skämt, men ibland har jag väldigt grund humor. MEN! Istället för att bara men hö hö jaja vad jobbar ni med (och vad i helvete är det för icebreaker anyways?) så säger han:
- Ja er kan man nog få för ett par hundra.
Jag och Lovisa: helt stumma. Fast egentligen inte, för jag sa:
- Men det är i alla fall mer än vad din kavaj kostade.
Ja hej jag är 5 år.
Men grejen är att man kan inte träffa någon i usla Stockholm. Alla är så jävla elitistiska och tänker enbart på vad de gör, ska göra, har gjort. Och man kan ICKE umgås med någon som är fattigare, rikare, roligare, tråkigare, fulare, snyggare osv... Allt ska vara precis och lagom RÄTT. Jag blir galen på det!
Som när jag var i Luleå. Jag har varit där i typ 18 timmar och det kommer redan fram en kille och börjar prata lite spontant och trevligt med mig. Mitt på dagen. I skolan. Utan att vara trehövdad eller i behov av något annat slags hjälpmedel.
Så se på mig nu. Sitter i genomgående olika nyanser av rosa velour. Äter lakrits och tittar på Ugly Betty. Snart är det Desperate Houswives. Själv. Ensam, förresten. Och även om det är skönt att vara singel så är det så förbannat jävla tråkigt ibland. SUCK! Var är alla normala människor? Finns det?
To the left, to the left...
Vad tråkig jag är som inte hittar på svenska rubriker. Min hjärna protesterar när jag tänker ut fyndigheter på svenska, den har fått nog.
Idag i alla fall har jag klätt mig som rubriken antyder, alltså inte bara vänstersidan av kroppen, utan lite...åt det...hållet. Typ...politiskt. Undantaget är väskan från Mulberry. Men annars. Fast det var ganska bekvämt kan jag säga.
Typ helt vanlig.
Polotröja
Jeans
Gympaskor
Pashminasjal (INTE palestinasjal bevare mig väl)
En grön jacka. Sådär typ halvkort och så. Den är snygg. Den är inte riktigt jag.
Well, jag klär mig visserligen inte som PH (Paris Hilton) och i vissa lägen är jag ganska glad för det. Små linnen och korta kjolar och klänningar fungerar inte riktigt i december, inte i Sverige.
Juste! Idag delade de ut gratis rakhyvlar på universitetet. Och även om det var lite pinsamt att frivilligt få en så tog jag en, jag tycker att det är kul med bra rakhyvlar som till råga på allt är rosa! Det måste ju vara grejen... Sen så fick jag skriva på en del papper, jag skrev väl upp mig på en årsprenumeration eller nåt, kollade inte så noga, snart är jag bara räkningar och inga inkomster skulle jag tro.
När det var klart frågade tjejen (som stank cigarettrök - ofräscht!) om jag "hade nån liten pojkvän därhemma?". "Men nej!" svarade jag och tänkte på vem som skulle kunna vara min pojkvän, Fritz eller Ollie? Och om de också skulle få rakhyvlar skulle jag verkligen behöva den där årsförbrukningen. Och när hon hörde mitt tonfall började hon asgarva. "Hehe...he?" Var det kul? Och just nu kom jag på att hon kanske trodde att jag var lesbisk (vilket jag inte är vill jag faktiskt poängtera! Av nån anledning) och att hon också är det så att hon liksom skrattade i samförstånd och jag som inte fattar bättre skrattade med.
Fast om hon var lesbisk skulle väl inte hon stå där och kränga rakhyvlar - mina fördomar säger mig att lesbianer inte har så stor användning av dem...
Hoppas att de inte är där resten av veckan så jag måste värja mig från flirtande blickar och menande ögonkast. Eller så har jag livlig fantasi. Gissar på det förra förvisso.
Jag kanske vill bli flygvärdinna? Undrar hur mycket meriter eller hur länge man måste jobba så man bara gör schyssta first classflygningar till roliga resmål? Jag gillar kläderna. Oftast. Och jag tycker att det behövs någon ung till flygstaben, de flesta är ju gamla tanter! Eller de är kanske trettio. Gammalt i mina ögon.
Nu ska jag plugga lite (språkhistoria i mitt hjärta...eller frysbox) och sen läsa klart nya ELLE. Hjärta hjärta.
Idag i alla fall har jag klätt mig som rubriken antyder, alltså inte bara vänstersidan av kroppen, utan lite...åt det...hållet. Typ...politiskt. Undantaget är väskan från Mulberry. Men annars. Fast det var ganska bekvämt kan jag säga.
Typ helt vanlig.
Polotröja
Jeans
Gympaskor
Pashminasjal (INTE palestinasjal bevare mig väl)
En grön jacka. Sådär typ halvkort och så. Den är snygg. Den är inte riktigt jag.
Well, jag klär mig visserligen inte som PH (Paris Hilton) och i vissa lägen är jag ganska glad för det. Små linnen och korta kjolar och klänningar fungerar inte riktigt i december, inte i Sverige.
Juste! Idag delade de ut gratis rakhyvlar på universitetet. Och även om det var lite pinsamt att frivilligt få en så tog jag en, jag tycker att det är kul med bra rakhyvlar som till råga på allt är rosa! Det måste ju vara grejen... Sen så fick jag skriva på en del papper, jag skrev väl upp mig på en årsprenumeration eller nåt, kollade inte så noga, snart är jag bara räkningar och inga inkomster skulle jag tro.
När det var klart frågade tjejen (som stank cigarettrök - ofräscht!) om jag "hade nån liten pojkvän därhemma?". "Men nej!" svarade jag och tänkte på vem som skulle kunna vara min pojkvän, Fritz eller Ollie? Och om de också skulle få rakhyvlar skulle jag verkligen behöva den där årsförbrukningen. Och när hon hörde mitt tonfall började hon asgarva. "Hehe...he?" Var det kul? Och just nu kom jag på att hon kanske trodde att jag var lesbisk (vilket jag inte är vill jag faktiskt poängtera! Av nån anledning) och att hon också är det så att hon liksom skrattade i samförstånd och jag som inte fattar bättre skrattade med.
Fast om hon var lesbisk skulle väl inte hon stå där och kränga rakhyvlar - mina fördomar säger mig att lesbianer inte har så stor användning av dem...
Hoppas att de inte är där resten av veckan så jag måste värja mig från flirtande blickar och menande ögonkast. Eller så har jag livlig fantasi. Gissar på det förra förvisso.
Jag kanske vill bli flygvärdinna? Undrar hur mycket meriter eller hur länge man måste jobba så man bara gör schyssta first classflygningar till roliga resmål? Jag gillar kläderna. Oftast. Och jag tycker att det behövs någon ung till flygstaben, de flesta är ju gamla tanter! Eller de är kanske trettio. Gammalt i mina ögon.
Nu ska jag plugga lite (språkhistoria i mitt hjärta...eller frysbox) och sen läsa klart nya ELLE. Hjärta hjärta.
I'm living the zoo way of life
Jag är som Ace Ventura i Den galopperande detektiven, jag lever i symbios och harmoni med mina djur. Jag kan liksom inte låta bli, jag tycker så mycket om de avskyvärda illaluktande djuren!
Först har vi Bella, fullständigt namn Anabell, som inte tycker att det är något roligt om hon inte får sova i min säng. Men, den är väl gjord för att fler än en ensam singel-jag ska sova i den, så jag släpper in henne. Hon är duktig på att vara djur och sova i människosäng, hon sover stilla och lugnt och får inga utbrott mitt i natten. Men ett stort minus är hennes naglar i alla fall, och allt hår hon släpper.
Sen har vi Fritz, fullständigt namn Fritz, och kärt barn har många namn, Frittemannen är nog det bästa, han lyssar noga på det också. Han är kung på att mysa, han ligger så stilla i knät och kurrar lite tyst. Han är bra på att sova i människosängar, men han har tyvärr en fallenhet för att plötsligt, typ 04.36 ställa sig och nosa i ansiktet så att man tror att man ska döda honom för att det kittlas så mycket.
Slutligen har vi lilla Ullegulle, fullständigt namn Prince Oliver, smeknamn Ollie. Han är cool som fan. Han ägnar sina dagar åt att klia sig spontant, och han fortsätter hur mycket man än säger åt honom. Det är inte för att det kliar så mycket som att det blivit en vana. Det går inte att lära en gammal hund att sitta. I would know.
Dessa är djur som bor hemma med oss (mig), i stallet har vi ju SagaRar, fullständigt namn Little Saga v M, som jag redan tjatar om hela tiden.
En annan grej idag: jag måste gå på en dejt. Jag. Måste. Gå. På. En. Dejt. Idag stod jag på bussen till skolan framför en snygg kille och jag kunde inte sluta stirra. Jag såg på honom att han tyckte att det var obehagligt, men jag kunde typ inte sluta, jag var helt hänförd. Sen så fattar jag ju också att det är ett stört beteende att stå och stirra på en annan människa utan avbrott. Men jag är ju störd.
Sen satte jag mig bredvid en snygg kille sista biten och jag kunde heller inte bete mig ordentligt, utan jag satt och viftade med benen som om jag var typ fem år, varför vet jag inte, antagligen för att jag ville kanalisera mitt snygg-tyckande. Herregud, jag sitter ordentligt på glasberget nu hahahaha! Men jag vill inte träffa någon, jag orkar inte! Måste man? Typ. Fast det är så skönt att vara själv, är jag den enda som tycker det?
Dagens fråga: Ska jag gå C-kursen och skriva kandidatuppsats (jag som älskade proseminarieuppsatsen...), eller media och kommunikationsvetenskap? Vem vet?
Dagens gnäll: Jag gick från lektionen idag med akuta magbesvär, och vågade inte åka kommunalt hem (känns ju sådär om man plötsligt bara måste gå, och sitter på en buss), så jag ringde pappa så han fick åka från jobbet och skjutsa hem mig. Guldmedalj till honom. Han får julklapp! Alltså en klapp på typ kinden, det är nog det jag inspireras att göra, har noll fantasi det här året. Suck.
Dagens outfit: Blåvitrandig skjorta, finfinfin sjal i Hermesanda och smala jeans med schtövels. Hett. Kul att jag fick använda den i en kvart typ. Helt bortkastat.
Ciaociao (jag e grymt sugen på pizza, hamburgare och sallad. Typ allt på en gång)
Först har vi Bella, fullständigt namn Anabell, som inte tycker att det är något roligt om hon inte får sova i min säng. Men, den är väl gjord för att fler än en ensam singel-jag ska sova i den, så jag släpper in henne. Hon är duktig på att vara djur och sova i människosäng, hon sover stilla och lugnt och får inga utbrott mitt i natten. Men ett stort minus är hennes naglar i alla fall, och allt hår hon släpper.
Sen har vi Fritz, fullständigt namn Fritz, och kärt barn har många namn, Frittemannen är nog det bästa, han lyssar noga på det också. Han är kung på att mysa, han ligger så stilla i knät och kurrar lite tyst. Han är bra på att sova i människosängar, men han har tyvärr en fallenhet för att plötsligt, typ 04.36 ställa sig och nosa i ansiktet så att man tror att man ska döda honom för att det kittlas så mycket.
Slutligen har vi lilla Ullegulle, fullständigt namn Prince Oliver, smeknamn Ollie. Han är cool som fan. Han ägnar sina dagar åt att klia sig spontant, och han fortsätter hur mycket man än säger åt honom. Det är inte för att det kliar så mycket som att det blivit en vana. Det går inte att lära en gammal hund att sitta. I would know.
Dessa är djur som bor hemma med oss (mig), i stallet har vi ju SagaRar, fullständigt namn Little Saga v M, som jag redan tjatar om hela tiden.
En annan grej idag: jag måste gå på en dejt. Jag. Måste. Gå. På. En. Dejt. Idag stod jag på bussen till skolan framför en snygg kille och jag kunde inte sluta stirra. Jag såg på honom att han tyckte att det var obehagligt, men jag kunde typ inte sluta, jag var helt hänförd. Sen så fattar jag ju också att det är ett stört beteende att stå och stirra på en annan människa utan avbrott. Men jag är ju störd.
Sen satte jag mig bredvid en snygg kille sista biten och jag kunde heller inte bete mig ordentligt, utan jag satt och viftade med benen som om jag var typ fem år, varför vet jag inte, antagligen för att jag ville kanalisera mitt snygg-tyckande. Herregud, jag sitter ordentligt på glasberget nu hahahaha! Men jag vill inte träffa någon, jag orkar inte! Måste man? Typ. Fast det är så skönt att vara själv, är jag den enda som tycker det?
Dagens fråga: Ska jag gå C-kursen och skriva kandidatuppsats (jag som älskade proseminarieuppsatsen...), eller media och kommunikationsvetenskap? Vem vet?
Dagens gnäll: Jag gick från lektionen idag med akuta magbesvär, och vågade inte åka kommunalt hem (känns ju sådär om man plötsligt bara måste gå, och sitter på en buss), så jag ringde pappa så han fick åka från jobbet och skjutsa hem mig. Guldmedalj till honom. Han får julklapp! Alltså en klapp på typ kinden, det är nog det jag inspireras att göra, har noll fantasi det här året. Suck.
Dagens outfit: Blåvitrandig skjorta, finfinfin sjal i Hermesanda och smala jeans med schtövels. Hett. Kul att jag fick använda den i en kvart typ. Helt bortkastat.
Ciaociao (jag e grymt sugen på pizza, hamburgare och sallad. Typ allt på en gång)
Hur ska jag uttrycka mig nu...?
Har man inget vettigt att säga, håll tyst. Det vet ju alla, eller hur? Och jag har mer och mer börjat leva efter den lilla...konstitutionen, så att säga. Det kan man ju tycka att andra människor också kan göra.
Idag på opponeringen:
T opponerade på min uppsats.
T: (viskar) ehh... det kommer att bli ganska mycket kritik...?
Jag: um...okej. Det är lugnt?
T: (viskar) okej, bra!
(Oppositionen börjar)
T: Ja. Uppsatsens förtjänster är... jag börjar med bristerna. Den här uppsatsen är inte övertygande, resultatet håller inte och litteraturen funkar inte. Har du nåt att säga?
Jag: Öh..jag kansk...
T: Dessutom är det väldigt rörigt, du har inte följt formalian och sidorna stämmer inte i innehållsförteckningen. Jag blir inte övertygad helt enkelt.
Jag: Ja men...
T: PLUS att du har glömt upplagan av Språk och stil här i referenslistan. Och jag kan tillägga att språket inte är vetenskapligt på någo...
Jag: Nej, jag besitter inte riktigt den förmågan, och jag vill inte försöka mig på någonting som är dömt att misslyckas.
T: Ja, jo. Men jag har en annan grej här. Görs de här valen medvetet av skribenterna? Va va va (Den här kommentaren kom varannan minut)?
Jag: Ja, det vet jag inte, tankeläsning är inte riktigt min grej...typ.
Så här pågår det i över en halvtimme, klag klag klag och ibland fick jag lust att ställa mig upp och bara "men har du läst skiten alls eller?!?!?!", alternativt bara resa på mig och gå, eller till sist bara skrika: "men nu får det väl för i helvete ta och sluta!!! Tar det aldrig sluuuuut?!". Jag gjorde ingenting. Jag satt stilla, fipplade lite lugnt med pennan.
Till sist gick det så långt att de andra i klassen började försvara mig.
När vi sitter där uppe, framför klassen, så säger T till slut: "ja, jag hoppas du är okej, det är ju ganska svårt att såga någon på ett snyggt sätt".
OJ URSÄKTA! JAG BER OM URSÄKT FÖR ATT JAG SKREV EN SÅN JÄVLA DÅLIG SKITUPPSATS SOM DU VAR TVUNGEN ATT LÄSA OCH ATT JAG GJORDE DET SÅ SVÅRT FÖR DIG ATT OPPONERA PÅ MIG, JAG ÄR VERKLIGEN SÅ. HEMSKT. JÄVLA. HELVETES. LEDSEN!
Jag: Neeej, det är luuuugnt! Ingen fara hi hi hi (galen blick med fradga på väg ur munnen).
Ännu lite senare, när vi i pausen gick och köpte kaffe sa de andra tjejerna i klassen till mig att det var otroligt hur lugn jag var, hur bra jag tog kritiken och att jag inte försvarade mig på ett väldigt defensivt sätt.
Yeah, thank my poker face. Jag har väldigt mycket att tacka det för.
Snart får jag tacka mitt poker face för en hjärtattack.
Idag på opponeringen:
T opponerade på min uppsats.
T: (viskar) ehh... det kommer att bli ganska mycket kritik...?
Jag: um...okej. Det är lugnt?
T: (viskar) okej, bra!
(Oppositionen börjar)
T: Ja. Uppsatsens förtjänster är... jag börjar med bristerna. Den här uppsatsen är inte övertygande, resultatet håller inte och litteraturen funkar inte. Har du nåt att säga?
Jag: Öh..jag kansk...
T: Dessutom är det väldigt rörigt, du har inte följt formalian och sidorna stämmer inte i innehållsförteckningen. Jag blir inte övertygad helt enkelt.
Jag: Ja men...
T: PLUS att du har glömt upplagan av Språk och stil här i referenslistan. Och jag kan tillägga att språket inte är vetenskapligt på någo...
Jag: Nej, jag besitter inte riktigt den förmågan, och jag vill inte försöka mig på någonting som är dömt att misslyckas.
T: Ja, jo. Men jag har en annan grej här. Görs de här valen medvetet av skribenterna? Va va va (Den här kommentaren kom varannan minut)?
Jag: Ja, det vet jag inte, tankeläsning är inte riktigt min grej...typ.
Så här pågår det i över en halvtimme, klag klag klag och ibland fick jag lust att ställa mig upp och bara "men har du läst skiten alls eller?!?!?!", alternativt bara resa på mig och gå, eller till sist bara skrika: "men nu får det väl för i helvete ta och sluta!!! Tar det aldrig sluuuuut?!". Jag gjorde ingenting. Jag satt stilla, fipplade lite lugnt med pennan.
Till sist gick det så långt att de andra i klassen började försvara mig.
När vi sitter där uppe, framför klassen, så säger T till slut: "ja, jag hoppas du är okej, det är ju ganska svårt att såga någon på ett snyggt sätt".
OJ URSÄKTA! JAG BER OM URSÄKT FÖR ATT JAG SKREV EN SÅN JÄVLA DÅLIG SKITUPPSATS SOM DU VAR TVUNGEN ATT LÄSA OCH ATT JAG GJORDE DET SÅ SVÅRT FÖR DIG ATT OPPONERA PÅ MIG, JAG ÄR VERKLIGEN SÅ. HEMSKT. JÄVLA. HELVETES. LEDSEN!
Jag: Neeej, det är luuuugnt! Ingen fara hi hi hi (galen blick med fradga på väg ur munnen).
Ännu lite senare, när vi i pausen gick och köpte kaffe sa de andra tjejerna i klassen till mig att det var otroligt hur lugn jag var, hur bra jag tog kritiken och att jag inte försvarade mig på ett väldigt defensivt sätt.
Yeah, thank my poker face. Jag har väldigt mycket att tacka det för.
Snart får jag tacka mitt poker face för en hjärtattack.
Välkommen till Luleå, temperaturen är för närvarande minus 14 grader...
Helt ovetandes om den kommande kulturchocken steg jag ur flygplanet på Luleås flygplats. Den första chocken kom när temperaturen meddelades av vår (säkert snygga) kapten. Minus 14 grader. Jag, som inte hör så bra, frågade mannen bredvid mig: "Vad sa han? FJORTON minusgrader?" Näpp, det verkade inte bättre.
Redan i den här lilla gången mellan planet och flygplatsen sipprade kylan in och jag drog på mig min dunjacka. Väldig tur att jag inte bara hade min lilla vita ullkappa, som jag tänkt från början.
Dagarna hos min lilla Fanny i Luuulä:
Onsdag: Landade sent, var hemma hos Fanny runt tiotiden. Åt lite mandariner och pratade, somnade sent.
Torsdag: Fanny gick upp tidigt och gick till skolan. Vid tio gick jag upp och duschade och handlade frukost. Eller försökte handla visserligen. "Du, dä här kåmmer no ta lit tiid, du få ta kassa två iställä". Jaha. Kassa två? Gissade på en kassa där ingen stod. Och jag väntade. Och väntade. SEN dök det upp en kvinna i medelåldern som häjade och började slå in mina varor. Samtidigt som hon pratade på med någon annan. Jag fick helt enkelt vänta.
Efter att ha ätit frukosten gick jag till universitetet. Jag gick fel, frågade om vägen, och jag gick och gick och gick. Jag svängde höger och vänster på de rätta (enda?) ställena men jag befann mig liksom fortfarande i skogen. Till slut kom jag fram till en kyrka och fick lite gråt-panik eftersom att universitetet aldrig ville infinna sig. Så jag frågade om vägen igen, och fick svaret att jag befann mig typ 30 meter från skolan. Ah. I alla fall låg den som i en liten by liksom, huuur mysigt som helst, såg ut som en liten alpby. Tills jag kom på att jag typ är i alperna.
Sen satt jag i skolan och tittade på när Fannys hjärna växte, och sen jobbade jag lite på min proseminarieuppsats som skulle vara klar. Blev lite flirtad med av en söt kille, det var kul! Försökte mig på att snabbt beställa en macka som jag fick vänta i typ en kvart på... På kvällen lagade jag mat åt lilla Fanny och vi åt och pluggade lite till. Somnade sent igen.
Fredag: Min födelsedag!!! Vaknade, gjorde ingenting, åkte till stan och shoppade, vi åt lunch och gled omkring lite, sen åkte vi hem och gjorde oss i ordning. Därefter åkte vi in till stan igen och gick till Kulturhuset och såg Magnus Betnérs show (heter det så?) "Inget är heligt", som var helt fantastisk! Jag älskar verkligen hans humor. Bitterheten genomsyrade det mesta. Efter det gick vi till en hotellbar och tog en drink. Sen åkte vi hem för vi var sjukt trötta.
Lördag: Vi gjorde ingenting, hasade runt och gjorde till slut i ordning oss för att cykla (i snön!) hem till Fannys klasskompis Maria och åt middag. Efter det cyklade vi till några andra av Fanny och Marias klasskompisar och drack lite vin, sen gick vi till studentklubben (heter det så?) Stuk och typ hängde där lite och så, det var faktiskt helt okej! Det gick typ inte att beställa i baren men hey... Men trötta i vanlig ordning åkte vi hem ganska tidigt...
Söndag: ...Men det hindrade inte mig från att vara monstertrött idag när jag skulle åka hem. Fick typ inte tag på en taxi för det hade varit en stor konstert igår. Så en enda stackare verkade jobba i hela staden. Kom till flygplatsen och tänkte checka typ..in. Jag var där kvart över tolv. "Vi öppnar klockan tolv förrti fäm". Aha. Jag fick vänta på en helt öde flygplats i en halvtimme. Men övrigt gick allting smidigt!
Och såhår såg det ut!
Redan i den här lilla gången mellan planet och flygplatsen sipprade kylan in och jag drog på mig min dunjacka. Väldig tur att jag inte bara hade min lilla vita ullkappa, som jag tänkt från början.
Dagarna hos min lilla Fanny i Luuulä:
Onsdag: Landade sent, var hemma hos Fanny runt tiotiden. Åt lite mandariner och pratade, somnade sent.
Torsdag: Fanny gick upp tidigt och gick till skolan. Vid tio gick jag upp och duschade och handlade frukost. Eller försökte handla visserligen. "Du, dä här kåmmer no ta lit tiid, du få ta kassa två iställä". Jaha. Kassa två? Gissade på en kassa där ingen stod. Och jag väntade. Och väntade. SEN dök det upp en kvinna i medelåldern som häjade och började slå in mina varor. Samtidigt som hon pratade på med någon annan. Jag fick helt enkelt vänta.
Efter att ha ätit frukosten gick jag till universitetet. Jag gick fel, frågade om vägen, och jag gick och gick och gick. Jag svängde höger och vänster på de rätta (enda?) ställena men jag befann mig liksom fortfarande i skogen. Till slut kom jag fram till en kyrka och fick lite gråt-panik eftersom att universitetet aldrig ville infinna sig. Så jag frågade om vägen igen, och fick svaret att jag befann mig typ 30 meter från skolan. Ah. I alla fall låg den som i en liten by liksom, huuur mysigt som helst, såg ut som en liten alpby. Tills jag kom på att jag typ är i alperna.
Sen satt jag i skolan och tittade på när Fannys hjärna växte, och sen jobbade jag lite på min proseminarieuppsats som skulle vara klar. Blev lite flirtad med av en söt kille, det var kul! Försökte mig på att snabbt beställa en macka som jag fick vänta i typ en kvart på... På kvällen lagade jag mat åt lilla Fanny och vi åt och pluggade lite till. Somnade sent igen.
Fredag: Min födelsedag!!! Vaknade, gjorde ingenting, åkte till stan och shoppade, vi åt lunch och gled omkring lite, sen åkte vi hem och gjorde oss i ordning. Därefter åkte vi in till stan igen och gick till Kulturhuset och såg Magnus Betnérs show (heter det så?) "Inget är heligt", som var helt fantastisk! Jag älskar verkligen hans humor. Bitterheten genomsyrade det mesta. Efter det gick vi till en hotellbar och tog en drink. Sen åkte vi hem för vi var sjukt trötta.
Lördag: Vi gjorde ingenting, hasade runt och gjorde till slut i ordning oss för att cykla (i snön!) hem till Fannys klasskompis Maria och åt middag. Efter det cyklade vi till några andra av Fanny och Marias klasskompisar och drack lite vin, sen gick vi till studentklubben (heter det så?) Stuk och typ hängde där lite och så, det var faktiskt helt okej! Det gick typ inte att beställa i baren men hey... Men trötta i vanlig ordning åkte vi hem ganska tidigt...
Söndag: ...Men det hindrade inte mig från att vara monstertrött idag när jag skulle åka hem. Fick typ inte tag på en taxi för det hade varit en stor konstert igår. Så en enda stackare verkade jobba i hela staden. Kom till flygplatsen och tänkte checka typ..in. Jag var där kvart över tolv. "Vi öppnar klockan tolv förrti fäm". Aha. Jag fick vänta på en helt öde flygplats i en halvtimme. Men övrigt gick allting smidigt!
Och såhår såg det ut!
