Hur kan det vara så svårt att välja? Det är ju bara att välja.

Och om det ändå var ett stort val.

Något som förändrar mitt liv.


Men nej, såna val kommer aldrig in i mitt liv. Jag har aldrig behövt välja på riktigt. Fjuttliv. Pyttsan. Nu ligger jag och funderar på hur jag ska göra imorgon. Ska jag åka till pappa eller inte? Fanny kommer hem på kvällen, sent.

Fördelar: Jag slipper gå upp tidigt när jag ska äta frukost med dem på fredag. Då kommer vi iväg till julklappshandlingen lagom i tid och allt det där.
Nackdelar: Jag slutar skolan klockan tolv. Pappa slutar runt nio, tidigast. Då ska jag ranta runt och göra ingenting i nio timmar. För att sen äta middag och somna. Eller äh jag vet inte.

Oooorkaaaaaaa! Jag har ett smärre fjortisutbrott häraaa. Det ringde just någon som ville prata med Per, som låg och sov som jag fick dra upp ur sängen, och yrar om att någon inte hört av sig och nu är denne som ringde orolig. Typ...öö...ha? Är det mitt problem? Är det det? Nej, trodde inte det. Sluta besvära oss. Det här är en väldigt god anledning till att inte ha kvar hemtelefonen. Jag blir alltid jättearg när någon ringer på den och svarar: "Ja?!" Eller typ vrålar: "WHAT?!?!" Jag väntar mig bara knäppgökar som ringer, och ack, har jag inte rätt, så säg?

Nä nu tittar jag klart på Heartland och sen Gööörls åv de plejbåj mänsjån. Sen, huvudattraktionen: Seinfeld. Kan inte somna utan att titta på det. Natti natti.