En dag
Ja just, alla de dagar som kom och gick, inte visste jag att det var det som var livet. Så var det ju.
Men så är det i alla fall! Och nog uppskattar jag de flesta dagarna, men just under vintern så känner jag bara att jag vill "beta av" dagarna för att snabbare komma till våren och sommaren! Men det är ju också lite dumt, för jag vill leva någonstans där jag inte hela tiden vill vidare!
Nog om det.
Helgen har varit jättefin, jag har varit på hemmafest och på julmarknad. Däremot så var jag så dödstrött på hemmafesten att jag hade svårt att hålla ögonen öppna! Jag satt mest i en soffa och pratade med de runt mig. Sen tvingade jag Vivi-Ann (som hade betydligt roligare än jag!) att ringa sin pojkvän att hämta hem oss. Då åkte vi upp till toppen på Grefsenkollen, fantastisk utsikt över hela Oslo! Vill gå dit på dagen och äta lunch i restaurangen!
Imorgon fyller jag år, men redan idag ankom ett paket från min fina mamma, med en Massimo Dutti-tröja och ett par Calvin Klein-trosor i det mest underbara material! TACK! Perfekt med lite schyssta kläder, såklart. Och tröjan är mörkt smaragdgrön med bruna mockalappar på armbågarna. Älskar den!
Som sagt, imorgon är den riktiga födelsedagen. Jag tänkte inte fira särskilt mycket, kanske om jag åker upp till Edvard, till hans nya hus och äter middag! Annars står festen på lördag, tillsammans med en jobbarkompis till Jesper, Jonas. Jag har typ ingen att bjuda haha! De på jobbet? Nej men alla jag känner här kommer ju redan. Nåja.
Nu ska jag laga chili con carne! Woop!
Fina julmarknaden på Aker brygge!
De sålde älgburgare där! Jag köpte ingen, för jag hade just ätit, men brända mandlar, belgiska och holländska våfflor slank ner! Möms!
Alla de dagar
Jag plågas av ett uttryck. Eller ordspråk? Någon som sa något i alla fall. Here it goes: Alla de dagar som gick, inte visste jag att det var livet.
Jag får PANIK av det här! Den frasen går på repeat i mitt huvud, och jag liksom måste leva jättemycket, för livet är kort och snart finns jag inte mer, och det kan inte vara meningen att bara finnas till?
Nu tycker ju inte jag att jag bara finns till, utan att jag faktiskt lever. Men det är svårt att liksom få den där levande känslan när det är minus 7 ute och vinden blåser helt sinnessjukt hårt och man försöker hålla i matkassar och mössa simultant.
Dessutom är det bäckmörkt.
Liksom just där, finns jag inte.
Då tänker jag ju att alla mina minnen, bra som dåliga, är ju bevis på mitt liv. Då har jag alltså levt, för det är det jag kommer ihåg.
Är inte tanken då att man ska göra en så kul och bra minnesfilm som möjligt? Åtminstone så man har något fint att titta på när livet passerar i revy innan man dör. Inte för att det är dags nu.
Jaja, bara en grej.
Nu tänkte jag duscha. Sen blir det skype med la familia!
Måndagsbarn
Jag ligger och lyssnar på olika mysiga låtar, som Enyas - May it be, Gabriellas sång, Veronica Maggio. Härliga små låtar som piggar upp. Samtidigt har jag pratat med banken om kort, konton, räntor och fonder. Jag tycker det är lite förvirrande! Som tur är har jag nu Gunnar på DnB NOR, världens tålmodigaste (efter pappa) som förklarar om och om och om och om igen. Jag märker att jag liksom ställer samma frågor med olika ord. Haha!
Snart ska jag sova, seriöst alltså. Kanske hitta en fin film att titta på. Men jag är inte direkt slut efter jobbet, men lite seg. Råkade maila en Henrik och skriva "Hej Magnus!" Ehm. Han tog det inte humoristiskt.
Ha en fin kväll!
Höjden av lathet
Höjden av lathet är ju seriöst när man (seriöst) tänker att: om jag går och lägger mig med smink på så har jag ju mindre att göra imorgon på morgonen, vilket gör att jag kan sova längre.
Prova inte det. Det kliar. I ögonen alltså. Snacka om dumt!! Men nu har jag provat på det i alla fall.
Det går i ett!
Dödtrött efter en lång veckas hårt arbete är jag helt slut nu! Vi hade en helt galen fredag, stora byråer som skulle ha gigantiska jobb färdiga, plus en bank som skulle sända ut 4000 brev till sina kunder. Detta skulle vi göra! Printa 4000 brev, vika dem (det finns det maskiner som gör), lägga i breven i kuverten och sedan försegla nämnda kuvert. Jag fick lite lätt panik och såg framför mig en tunga som var tre gånger så stor än normalt, med massa skärsår. Men, det var ju såna man klistrar igen. Hehe. Efter 2000 kuvert ville alla dö. Och då var det lika mycket kvar. Vi klagade och gnällde och tyckte att det kändes som om vi hade hamnat i helvetet och detta var vad vi skulle göra i evighetens evighet! Haha! Men så blev vi färdiga!
Sen när jag städade undan (många små pappersremsor blir det) hittade jag ett brev under bordet... Suck. Men det postades idag.
Efter jobbet stannade vi kvar några stycken och drack lite öl och vin och dippade blomkål, selleri och broccoli i Holidaydipen, galet gott! Det blev väldigt sent, och jag var hemma tre i natt. Och skulle upp och jobba också. Puh! Men det gick bra!
Så ikväll har jag bara ätit selleri och broccoli (igen!) och lite chips framför TVn och Indiana Jones. Mys. Det har snöat hela kvällen här, så fint!
Imorgon ska jag sova lääänge, och sedan ta det väldigt lugnt! Jag har vansinnigt ont i ena sidan av halsen, så vila är prio... Kanske tar jag en promenad. Jag ska laga mat också, för den kommande veckan. Tänkte vara duktig och göra fler rätter.
Imorgon kväll möter jag kanske upp killarna, om jag är frisk nog!
Gah nu måste jag verkligen få lite sömn!
Godnatt!
De jag jobbar med!
Tänkte kanske skriva en bit om vilka det är jag tillbringar de flesta av dygnets vakna timmar med! Gänget är superhärligt, när man väl lärt känna dem! Så här ser det ut:
- P-C: Chefen. Trevlig, och har humor, men man märker att han ändå vill hålla en viss distans och hålla sig till de klassiska rollerna. Är nog en väldigt hygglig karl bakom det!
- J: Har koll på det mesta. Snäll och rar, har stor medkänsla men även väldigt mycket att göra. Har inte pratat så jättemycket med henne, men hon är vettig.
- B: Världens mysigaste karl, snäll, hjälpsam, rolig och förstående. Växte upp i Sverige och är således den som förstår mig bäst, språkligt. Skrattar när jag kallar honom för svenska smeknamn. Alltså inte "älskling" utan med namnbaserade smeknamn. Såklart.
- E: Är helt galen. Hoppar fallskärm och vill testa paragliding, mer sport i det tydligen. Galet rolig humor, gör knäppa practical jokes mot alla i personalen. Jag älskar det. Han är dessutom otroligt kompetent, vilket är imponerande.
- A: Lite lugnare än resten, men hon har massa humor! Dessutom ridtjej och har varit på Ekerö (!) så jag gillar't. Duktig som bara den och är alltid snäll mot mig.
- H: Hehehe. Ni skulle höra dialekten. Första gången skrattade jag högt inombords. Nu tycker jag det bara är gulligt. Han är också extremt tålmodig med mig och hjälper mig när jag har klantat till något (som när gjorde en liminbindning färdig och sedan upptäckte att sista sidan låg kvar på färdiggöringsbordet. Jag började typ böla). Han är tystlåten och vän med alla. Som en Bamse, minus fyrkantiga öron.
- M: Om vi talar dialekter här så är H INGENTING! Stavanger är denna flicka ifrån, och ja... Så här kan en av våra konversationer låta: Hon: - Du började tio? Jag: Ja jag dricker te också, men det blir jag mest sugen på på kvällen, och eftersom jag har hört att det är mycket koffein i det undviker jag det. Hon: Ja jo det är nog sant. Men började du här på jobbet klockan tio idag? Jag: Aha. Det var det du frågade från början va? Hon: Ja. Men det var intressant med teet också. Slut på konversation. Men hon är supertrevlig och rolig. Har alltid dödssnygga kläder också.
- L: Lilla liten! Hon är typ tre äpplen hög, supersöt, röker som en borstbindare och är duktig på jobbet! Talar flytande italienska och alla vet ju att språk imponerar på mig. Hon hjälper mig alltid, försöker jämt prata lite mer svenskt och ger komplimanger.
- H: Min parhäst. Hon är sjukt rolig, är precis som jag i knäppa tankar och idéer, plus den för alltid jagande känslan att man inte har koll på något. Men hon är jätteduktig, inte minst med alla kunder!
- V: Min andra parhäst, extremt duktig grafisk designer. Vi umgås även utanför jobbet, åkte till Sverige med henne. Kul och galen tjej.
- L: Lite äldre. Håller lite distans, men hon är godhjärtat. Är väl lite segt för hon påpekar alltid alla fel jag gör med det som skall faktureras. Som om jag vet sånt? Men men, hon har börjat öppna sig lite mer, men jag misstänker att hon inte riktigt förstår vad jag säger. Förstår henne.
- C: Är inte på jobbet så ofta, är deltidssjukskriven. För sin rygg, diskbråck och sånt. Jag tycker så vansinnigt synd om honom. Hata dåliga ryggar! Men också jättesnäll (ja, genomgående tema), och rolig. Duktig, som alla andra.
Jag tror det var alla! Hoppas jag inte har glömt någon!
En annan kul grej idag var när jag ringde upp en kund som jag antog skulle vara riktigt sur, det hade hon varit tidigare. Så jag samlade mod och ringde:
Jag: Hello, my name is Sofia and I'm calling from *firma*, and I just wanted to inform you that I found your business cards. I am really sorry for the misunderstanding earlier today, and for the inconvenience.
Han: Ehm okay. (Nu kom jag på att han kanske inte ens var utländsk?) In what name?
Jag: *Världens konstigaste namn som jag försöker ge ett riktigt, indiskt, uttal åt*
Han: Come again?
Jag: *Övertydlig indisk accent, skulle kunna flytta till Calcutta imorgon*
Han: Ehm... okay. I don't know who that is. Are you sure that it's right?
Jag: Ehm... I think so?
Han: Okay, just to straight things out, this is number bla bla bla.
Jag: *Inser att jag har ringt helt fel nummer* OH! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! That's not the number I was supposed to call!
Han: HAHAHAHAHA!
Jag: Well, you just have a great evening then!
Han: HAHA you too.
De jag jobbar med!
Tänkte kanske skriva en bit om vilka det är jag tillbringar de flesta av dygnets vakna timmar med! Gänget är superhärligt, när man väl lärt känna dem! Så här ser det ut:
- P-C: Chefen. Trevlig, och har humor, men man märker att han ändå vill hålla en viss distans och hålla sig till de klassiska rollerna. Är nog en väldigt hygglig karl bakom det!
- J: Har koll på det mesta. Snäll och rar, har stor medkänsla men även väldigt mycket att göra. Har inte pratat så jättemycket med henne, men hon är vettig.
- B: Världens mysigaste karl, snäll, hjälpsam, rolig och förstående. Växte upp i Sverige och är således den som förstår mig bäst, språkligt. Skrattar när jag kallar honom för svenska smeknamn. Alltså inte "älskling" utan med namnbaserade smeknamn. Såklart.
- E: Är helt galen. Hoppar fallskärm och vill testa paragliding, mer sport i det tydligen. Galet rolig humor, gör knäppa practical jokes mot alla i personalen. Jag älskar det. Han är dessutom otroligt kompetent, vilket är imponerande.
- A: Lite lugnare än resten, men hon har massa humor! Dessutom ridtjej och har varit på Ekerö (!) så jag gillar't. Duktig som bara den och är alltid snäll mot mig.
- H: Hehehe. Ni skulle höra dialekten. Första gången skrattade jag högt inombords. Nu tycker jag det bara är gulligt. Han är också extremt tålmodig med mig och hjälper mig när jag har klantat till något (som när gjorde en liminbindning färdig och sedan upptäckte att sista sidan låg kvar på färdiggöringsbordet. Jag började typ böla). Han är tystlåten och vän med alla. Som en Bamse, minus fyrkantiga öron.
- M: Om vi talar dialekter här så är H INGENTING! Stavanger är denna flicka ifrån, och ja... Så här kan en av våra konversationer låta: Hon: - Du började tio? Jag: Ja jag dricker te också, men det blir jag mest sugen på på kvällen, och eftersom jag har hört att det är mycket koffein i det undviker jag det. Hon: Ja jo det är nog sant. Men började du här på jobbet klockan tio idag? Jag: Aha. Det var det du frågade från början va? Hon: Ja. Men det var intressant med teet också. Slut på konversation. Men hon är supertrevlig och rolig. Har alltid dödssnygga kläder också.
- L: Lilla liten! Hon är typ tre äpplen hög, supersöt, röker som en borstbindare och är duktig på jobbet! Talar flytande italienska och alla vet ju att språk imponerar på mig. Hon hjälper mig alltid, försöker jämt prata lite mer svenskt och ger komplimanger.
- H: Min parhäst. Hon är sjukt rolig, är precis som jag i knäppa tankar och idéer, plus den för alltid jagande känslan att man inte har koll på något. Men hon är jätteduktig, inte minst med alla kunder!
- V: Min andra parhäst, extremt duktig grafisk designer. Vi umgås även utanför jobbet, åkte till Sverige med henne. Kul och galen tjej.
- L: Lite äldre. Håller lite distans, men hon är godhjärtat. Är väl lite segt för hon påpekar alltid alla fel jag gör med det som skall faktureras. Som om jag vet sånt? Men men, hon har börjat öppna sig lite mer, men jag misstänker att hon inte riktigt förstår vad jag säger. Förstår henne.
- C: Är inte på jobbet så ofta, är deltidssjukskriven. För sin rygg, diskbråck och sånt. Jag tycker så vansinnigt synd om honom. Hata dåliga ryggar! Men också jättesnäll (ja, genomgående tema), och rolig. Duktig, som alla andra.
Jag tror det var alla! Hoppas jag inte har glömt någon!
En annan kul grej idag var när jag ringde upp en kund som jag antog skulle vara riktigt sur, det hade hon varit tidigare. Så jag samlade mod och ringde:
Jag: Hello, my name is Sofia and I'm calling from *firma*, and I just wanted to inform you that I found your business cards. I am really sorry for the misunderstanding earlier today, and for the inconvenience.
Han: Ehm okay. (Nu kom jag på att han kanske inte ens var utländsk?) In what name?
Jag: *Världens konstigaste namn som jag försöker ge ett riktigt, indiskt, uttal åt*
Han: Come again?
Jag: *Övertydlig indisk accent, skulle kunna flytta till Calcutta imorgon*
Han: Ehm... okay. I don't know who that is. Are you sure that it's right?
Jag: Ehm... I think so?
Han: Okay, just to straight things out, this is number bla bla bla.
Jag: *Inser att jag har ringt helt fel nummer* OH! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! That's not the number I was supposed to call!
Han: HAHAHAHAHA!
Jag: Well, you just have a great evening then!
Han: HAHA you too.
Mye jopp
Hej hej!
För en halvtimme sen kom jag hem, och kunde inte fort nog få några mackor gjorda. Jättekul. Har hela frysen full av mat men jag orkar bara inte laga någonting. Jag måste ha matlåda till imorgon, för jag hatar att köpa något färdigt, men det får nästan bli så. Jag jobbade över till halv sju idag istället för att gå hem vid fem. Det är väldigt lätt att jobba över kan jag säga! Någonting måste göras hela tiden...
Såg på Facebook att jag hade tackat ja till ett event på torsdag, vete sjutton om jag orkar. Jag orkar ju inte ens göra middag, liksom.
Nu ska jag bara slösurfa lite innan jag somnar. Ja, mycket fritid. Men på fredag åker jag ju iväg, blir nästan som en långhelg! :)
Juste, en kul sak med att jobba där jag gör, nästan varje dag får jag komplimanger av kunder att jag är söt, och idag kom det två killar in, och när jag tog beställningen av den ena så måste jag ju be om namn och telefonnummer, och så la han till: "Och jag är singel också". Hahaha! Fast han var söt, så varför inte? Haha!
Fullt upp hela tiden!
Haha jaa ett Riktigt Jobb! Det känns verkligen så. Och alla är så snälla på jobbet, särskilt Heidi och Vivi-Ann, som jag jobbar i receptionen med! De har humor och hjälper mig med allt. Men nu klarar jag i alla fall det mesta själv. Men fortfarande får jag ställa frågor, men ingen suckar när jag gör det! Skönt! Det var lite tufft precis i början, men det är det väl alltid. De var ju ovana med mig också!
Sverige var det i helgen. Jag måste ju bara säga att jag var... ruskigt... trött? Sliten som en gammal känga, snarare. Men jag repade mig efter att seriöst ha fått sätta mig ner på en bänk och sagt till de andra att jag kommer ikapp dem senare. Hehe. Jag åkte med Vivi-Ann från jobbet och en kompis till henne! Det blev en riktig heldag som avslutades på McDonalds på Storo.
Just nu har jag tvättid, så jag måste springa ner i tvättstugan!
So long! :)
Bild från i lördags!
Brainfire
Okej, så nu har det ju hänt en del, på en vecka! Jag har haft besök av kära vännen Emelie, och vi hade det så mysigt! "Tyvärr" så var jag ju på nya jobbet på dagarna, så jag hann inte visa henne runt, men det tog en av hennes Argentina-förvärvade vänner hand om! Det var tråkigt att hon åkte, fler på besök tack!
Jobbet är... ja vad ska jag säga? HELT annorlunda från det jag tidigare är van vid! Här görs saker, från början till slut! Eller så gör vi något åt någon annan. Det har varit några dagar då jag bara sitter vid skrivbordet och vet inte alls vad jag ska göra, och alla andra springer runt tokstressade.
Men så plötsligt. Behöver jag inte längre be om hjälp om att ta en beställning. Eller att förklara hur och vad vi trycker. Vilket papper som lämpar sig till vilket tryck.
Jag kan svara på leveranstider för jag vet vad de som gör jobbet har just nu. Och jag känner mig skitcool.
Tills jag får den enklaste av frågor och bara: "Ehm... vänta två sekunder så ska jag höra..". Men jag gillar det! Jag satt till och med i Photoshop och ordnade lite igår. Och jag scannar, printar och kopierar till kunder. Jag hittar i datorn, vet vad som ligger i vilken mapp.
Och det låter ju fånigt, men när man kan göra i princip VAD som helst, blir det lite mycket att hålla reda på. Igår somnade jag lite efter nio, vilket säger en del om hur mycket det är att ta in!
Nu måste jag gå och handla frukost!
Ha det!
