Nu är det lite transportsträcka in maj lajf. Det har det i och för sig varit en längre tid nu. Jag tror att jag sätter stor tilltro till sommaren. Och liksom att det är någon annan än jag själv som ska servera Livet på ett litet fat. Men jag har glömt hur man tar för sig. Det är en väldigt irriterande och maktlös känsla. Det är som att allt sker över huvudet på mig. Okontrollerat.

Jag lyckades göra en del av undersökningen idag. Utan att ifrågasätta om den är vettig. Utan att bli galet frustrerad. Det är ju bra. Jag börjar lite smått igen, har inte tid att få en stresschock som lamslår mig i ytterligare ett par veckor. Då är det smartare att ta det lugnt och känna vinden lite.


Red en sväng på fina hästen. Övade lite. Imorgon blir det långpromenad med henne på morgonen och löshoppning på kvällen. Hon är så duktig!


Taxi, det är en bil med en tax i. Tänk på det.

Juste så nej, vi släckte inte ner under earth hour. Alltså, det betyder inte att vi vill att jorden ska svämma över och att isbjörnarna gott kan ta sig en simtur. Vi hade middag. Lite märklig stämning om vi plötsligt skulle bara släcka ner hela huset, och kräva att de tar med sig ett ljus när de ska gå på toaletten. Så. Det elektriska ljuset flödade hemma hos oss under hela den timmen alla andra släckte. Hehe. Oj så rebelliskt. Jag känner för att klottra på en buss typ. Äsch. Det är ju en fin tanke med opinionsbildning men nu tror väl alla schvenssons att de gjort sitt för miljön och kan gott låta Teletubbies stå på dygnet runt igen.

Idag ska jag skicka in mitt råmanus (quelle skämt) och sen åka till stadsbiblioteket för att lämna tillbaka en bok och förhoppningsvis hitta lite böcker till uppsatsen. Vi får väl se. Om någon hjälper mig, för själv hittar jag inte, det är jag helt värdelös på! Massa böcker.
Började igår förresten att läsa om Vete, vapen och virus. Nu ska vi se om jag får svaret på varför mänskligheten typ utvecklades så som den gjorde. Det har väldigt lite med min uppsats att göra, men är ändå interessant!


Nåväl! Sista kollen på råmanusutkastet och sen iväg!

Idag har det sannerligen varit en vilodag. Jag vaknade innan nio och åkte med mamma till hundklubben för lite träning av hundvalp.
Sen har jag bara vilat. Tittade på "The strangers". Ganska seg. Lite läskig första halvtimmen, och i slutet, men de mellanliggande 50 minuterna var ganska onödiga. Jag tycker att man hade kunnat göra någonting bättre av det. Lite för förutsägbart ("å nej, mobilen är borta, å nej, bilen sönder"). Jag tror visserligen inte att jag skulle kunna slänga ihop något bättre, eller rättare sagt: jag vet att jag inte kan det. Vi skulle göra en liten film i gymnasiet som blev fruktansvärt beige. Hehe, jag tror vi la på Greigs "Bergakungen" när det var läskigt. Subtilt drag.

Igår hade vi middag här hemma för stallägarinnan och gamla väninnan. Och så jag, mamman och Syster också. Det var väldigt trevligt, även om inte maten gick ner, oxfilén praktiskt taget råmade. Jag vill cancersteka mitt kött. Torrt som en gammal jordkocka ska det vara. Då går det bra, annars äter man ju bara... muskler. Nog om detta.


Nog om mycket. Händer otroligt lite. Ska försöka aktivera mig lite imorgon. Måste lufta mig lite, hästen får vila.

Nattii!

Hopp!

I morse slog jag upp mina.....grön/blå/grå (GRÅ!!!!!) ögon klockan 06.45. 43 egentligen, men nu ska jag vara enhetlig. Jag har alltså börjat vakna tidigt igen, fantastiskt, tackar.

Jag och mamman åkte till stallet och Hästarackarn gick helt himmelskt, fick mycket beröm av min tränare som red sin fantastiska häst samtidigt. Jag har också en fantastisk häst.

För en stund sen skulle jag sova middag. Min telefon har varit tyst hela morgonen, men när jag bestämmer mig för att sova en stund, då ringer det. Alltså ofelbart, jämt! Under den halvtimmen ringde det först tre gånger på mobilen, surr surr, sen en gång på hemtelefonen (som jag aldrig svarar i, man ser ju inte vem det är?), sen ytterligare en gång på mobilen. Sen en gång till. Ameeeennnnn!

Nåväl, nu har jag druckit en kopp kaffe, lite vatten och ska sätta igång med uppsatsen en stund innan vi åker till stallet igen för att ta in de små djuren, och även tränarens djur. Och vad händer då? House börjar på tv. Meeen! Jag älskar ju det. Nu kan jag ju inte skriva? För att stänga av tv:n är ju otänkbart, liksom duuuh. Åh, det är tufft att inte ha kontroll över sitt liv. Hehe.

Jag och lilldator är tillsammans igen! Det är inte riktigt samma lilldator som innan, men hårddisken är densamma, utformningen är densamma, sladden är ny, den fungerar. Jag är lycklig! Eller jag har kramp i händerna, rättare sagt, eftersom att jag vant mig vid att ha ett stort tangentbord nu.

Tog en liten repa på stan i samband med datorhämtningen, köpte mig ett par nya Converse, ett par crèmefärgade, vackert. Mjuka, fina sulor till. Mina fötter mår bäst då. De mår också väldigt bra i mina nya stallskor. Mycket skor at the moment.

Nu kan uppsatsen återgå till det vanliga (alltså fruktansvärt horribelt)!

Tjing!

Jag vill bara säga ett par saker:


Om jag nu bara mirakulöst försvann från jordens yta gör det ingenting. Absolut ingenting.

Min uppsats har någon slängt en förbannelse över. Men det ska ju tydligen inte vara lätt. Inte lätt alls. Det ska TYDLIGEN vara JÄVLIGT svårt att få till någonting.

Tydligen ska 13 perfekt upplagda sidor förstöras. TYDLIGEN ska det där markera citatförteckning vara så jävla hemligt men enkelt att ta bort.

Det verkar helt enkelt som att jag får sätta mig IGEN och skriva om inledningen, syfte, hypotes och frågeställning, tidigare forskning, metod, material, presentation av verk och författare, presentation av kriminalroman som genre och resultat.

Alla rubriker och underrubriker är borta. Bara för att jag inte föddes med en normalt fungerande hjärna. Jag ORKAR inte med det här!!!


(okej jag hade inte riktigt skrivit klart alla i alla dessa rubriker - det vore tragiskt med en sån futtig uppsats. Men med min fantastiska TUR blir den väl inte längre)

En liten lätt summering: 2,5 dl a-fil med en liten banana i klockan 9. Nästa måltid? Efter två koppar kaffe? Halv fyra. Går det? Kan man rida på det kanske? Orkar man med? Blir humöret helt degraderat till en femårings?
Hur smart är jag?

Inga svar krävs, jag vet. Bara så tråkigt att jag inte tänker på det! Jag glömmer liksom bort att äta tills jag är så hungrig att jag smäller i mig i princip vad som helst. Nu åt jag en kebabsallad visserligen, så inte så farligt. Och när man inte har ätit på hundra timmar (gick dessutom och la mig hungrig igår natt, smartass) så krymper magsäcken, så det räcker med typ ett halvt äpple för att bli mätt. Gah osmart.


Okej, i alla fall. Opponeringarna igår var helt outrageous. Incroyable. Otroliga. Den första sågades ner till under respondentens stackars fotknölar, och vid nästa uppsats blev opponenten avbruten av examinatorn för hon var på en helt annan nivå (inte den rätta) och diskuterade fel saker. Vi i publiken satt bara och fnissade. En kul sak var att läraren påpekade de saker jag själv sett. Så helt värdo är jag inte. Bähä.

Nä, men nu blir det middag och sen nya tag med min uppsats. Imorgon ska jag ringa till The jävla Phone house. Nu fårevanog! Annars kanske Konsumentverket är intresserade? Aftonbladet också, kanske? Man ska väl för sjutton gubbar kunna lämna in sin dator på reparation!! Note to self: handla aldrig mera på the phone house.


Farewell!

Tjoho!

Idag blir det opponering igen, men inte heller denna gång är det min uppsats som står med kniven mot strupen. Det är två uppsatser som skall opponeras på idag. Den ena är sådär, tveksamt om jag tycker att den är bra. Den andra döljer ett fattigt innehåll med ett fantastiskt språk och välgjord disposition. Vilken är sämst? Hur lägger man fram att den ena suger och den andra suger ännu mera?
Den som är dålig på det sätt att det är tydligt hur dålig den är, den är ju mera "ärlig", medan den andra lovar guld och gröna skogar, men när man läst klar den känns det som om någon dragit ner byxorna på en.

Det ger i alla fall ett bra perspektiv att läsa andras uppsatser, man får en känsla för vad man inte ska göra, och således då vad man ska göra istället för att undvika misstag och missförstånd. Dessutom kan man "sno" fina formuleringar och framställningssätt. Det gör mig mera engagerad i min egen stackars uppsats som för närvarande sover i en obrukbar dator.

Nu ska jag bara sminka mig så är det up up and away som gäller!

Gick upp i lagom tid idag, runt halv nio, åkte till stallet. I bilen på väg dit kom vi på att det ju var hoppträning klockan 10. Snabb smsning med tränaren som bekräftade och bjöd in. Tjugo i tio var vi framme, fem över var jag framskrittad. Och det utan att titta på klockan. Jag är ganska snabb när det krävs. Jag bör ta med detta i mitt CV. Förvisso vill jag minnas att jag varit ännu snabbare tidigare. Nåväl.
Hoppningen gick mycket bra och hästen var så lydig och fin. Jag själv var i otrolig o-form och freakade ut över en kombination, jag bara styrde rakt ut ur den. Men tönt. Darr på rösten. Sen gick det bra. Okej, det var faktiskt i november som vi hoppade uppsuttet sist. Ganska cool ändå. Jag alltså.

Ja men så kom vi hem klockan ett och jag åt mat och sen sov jag kanske från två till kvart i fem!!! Inte lika bra, nu missade jag ju allt (allt som i det fina vädret typ). Men jag var så trött efter ridningen. Så somnade jag ju så sent igår. Kommer att somna lika sent idag. Ska upp tidigare imorgon. Ack, ack.

Ikväll bjuds det på studering av perspektiv. I romaner. Middag kommer att bli fisk (just nu är fisk och blodpudding mina födoämnen. Får se hur länge det håller i sig!), sällskapet Hund. Det blir trevligt. Jag är sugen på att gå ut, men det får vänta till nästa vecka, imorgon är det jobb tidigt och då vill jag inte vara trött.

Nu, up up and.... till övervåningen för plugg!

Lite väl uppkörda spår just nu. Samma tid, samma sysselsättning, samma dryck. Nästan samma planer för dagen: plugga men senare jobba tre timmar. Lite omväxling i vardagen. Vad kvällen bjuder på vet jag inte. Föga förvånande står plugg alltid högst upp på listan. Jag måste ljuga ihop någonting åt min handledare.

Hehe, vi pratade lite om det i stallet igår, hur självkritisk man är. Hästen gick underbart vackert under lektionen igår, men själv så kände jag mig sämst i världen. Hur kul är det att ha en fantastisk häst när man själv inte lever upp till det? Jag sitter fel, jag har blicken fel, skänklarna fel. Då sa stallägarinnan att det är ett mysterium hur unga idag är så självkritiska. Då sa jag att det är det som för oss framåt.
Men så kom jag att tänka på hur självkritisk jag är med mina texter. Här spelar det ingen roll, jag lägger inte ned någon extrem möda på dem, de finns till enbart för mig.
Men när det handlar om skolan. Där kan man ju säga att det självkritiska verkar något mera... hämmande. Jag har så svårt att bli klar med en text att det nästan är sjukt. Lika väl som jag kan skicka iväg den, kan jag radera den, hela texten. Det sänker min känsla för kvalitet, kan man lugnt säga. Allt ser dåligt ut. Alla formuleringarna är pinsamma. Jag föreställer mig läraren visa texten för kollegor och de får sig ett gott skratt tillsammans (man bidrar ju med någonting då i och för sig).

Förstå då omfattningen av skrivkrampen när det gäller kandidatuppsatsen. Men på något sätt är jag ändå taggad.


Jag är även taggad på en liten repa till Frankrike igen. Jag känner att jag måste dit och bo lite. Känna den förgiftade luften fylla mina lungor. Vill akta mig för hundbajs vart jag än går. Vill bråka med taxichaufförer (okej, nej det är bara läskigt).  Vad konstigt det är att jag vill tillbaka. Bränt barn vill in i elden.


Plugga, ja. Tre till sju plusgrader idag. Inte illa. Nordanvinden har bytts ut mot den Västliga. Jag kan ju inte säga att jag inspireras av västliga vindar, helst östliga. Ostliga kanske det heter. Högervindar, då.

Vaknade för en timme sen (men klockan går ju absurt snabbt!) och har ätit frukost och nu dricker jag kaffe och sitter här. Dagarna liknar varann lite väl mycket nu va. Men huvudsyftet med mitt liv är att skriva uppsatsen (jag tänker i uppsatstermer). Det sekundära syftet är att rida. Lära mig de där jävla programmen. Jag har så dåligt minne. Jag som är plugg-ess har ingen aning om hur jag ska lära in de här. Det är ju bara krumelurer och figurer på ett papper. Fråga Mensa vad jag kan om krumelurer liksom.

I alla fall. Nu snart, jag ska bara avsluta kaffekannan, ska jag dra mig upp till min kammare och plugga. Få till något slags slutsats i min första analys så jag har någontig att skicka in till min coach (jag vill kalla honom det, låter lite bättre än trötta gamla "handledare"). Gott så.

Det kan mycket väl bli sushi till lunch. Kanske inte. Slumpen avgör liksom ganska mycket.

På eftermiddagen här idag ska jag rida lektion för kära Hanna B. Mamma skulle egentligen gjort det, men så insåg hon att hon skulle då behövt bli en Duracellkanin för att orka med yogan, ridningen och nattjobbet. Så jag tar gärna lektionen. Det behövs ju inför tävlingen. Fint fint.


Orkar inte kommentera orkanen (NORDANVIND) som råder utanför. Tack och hej.

Aaah härligt väder! Som fän. Hej jag bor i Sverige och njuter när det är plus fem grader ute. Alla borde bli bedömda som sinnessjuka i det här landet. Nu sitter väl folk på uteserveringar med filtar och vänder sig likt vitsippor mot solen och låtsas som att det är vår. Det är det inte! Det är en vintersol vi ser! Skit i hur fåglarna kvittrar, de har blivit lurade för länge sen. Skulle de komma hit till den riktiga sommaren skulle de behöva börja droppa in någon gång i mitten på juni. Men det förstör liksom hela cykeln. Tror jag, vad vet jag om det? Ser jag ut som en meterolog? Ja, kanske. Stora glittriga smycken, linnen med kavaj över.
Hehe meterologtanten i Frankrike är klädd för efterfest typ. Kort tight klänning, lite mycket rött läppstift och en blonderad page på utväxt. Liiite för mycket smink som är liiite för mörkt för hudfärgen. Liite för många rynkor för att komma undan med hela uppenbarelsen. Nåja. Jag är ju trots allt bara bitter.

Och bitter är jag för att jag gjorde Mensas (men VAD ÄR det för namn?) IQ-test. Amen hallå, vem bryr sig om små krumelurer i olika utföranden med ränder och prickar och cirklar och skit? Inte jag. Och därför fick jag ett ap-IQ. Jag kan annat (vill jag gärna tänka). Men vadå, så att kunna se en logisk process mellan några små kvadrater och trianglar är ett mått på hur hög IQ man har? Jaha. Då har jag väl gärna låg IQ. Jag ville ändå inte ha nån hög sådan (surt sa räven om rönnbären).


Som sagt, fantastiskt väder. Jag fick ta det av det när jag gick till brevlådan. Det blåste typ orkan. Jag fick hålla fast mig i träden och genom att surra fast mig vid dem med deras rötter runt midjan kunde jag ta mig fram till lådan och hämta min mobilräkning (skrämmande). Sen lyfte vinden mig och jag flög framåt, men jag fick tag i antennen på vårt hustak och kunde klättra ner genom skorstenen. Går inte ut igen.

Nu blir det plugg!!

...nen. Jag hatar uttryck som det ovanstående där ett ord som ska stå i bestämd form inte gör det. Och samma sak med typ: läsa bok. Vadå bok bara bok? Vilken som helst? Jaja det är inte viktigt (men jo det är det!!!).

I alla fall. Mina små söta program. Lägger ut L:B2 (lätt beeee två) 2003. Blir skoj. Det är synd bara att jag har minne absoult guldfisk. Helt ärligt. Jag får på träningar vrålandes fråga min tränare om vilket hinder det var sen. Fast att jag har sett de andra gå samma bana. Och nu är det inte ens hoppning, utan dressyr, vilket komplicerar allt ytterligare.


Okej, det syns kanske inte så bra. Jag kan den där delen med upp på medellinjen, halt hälsning. Så in och ut ur programmet kommer jag ju alltid. Jag får äta minnespiller. Göra hjärngympa så jag minns. Det blir braaaa. Måste bara öva mycket på övergångar och sånt. Vägar. Hoppas hästis är på humör idag. Hoppas att jag är på humör idag.
Ah jag är på humör för att tävla i alla fall. Jag har mina fina vita Ankyridbyxor. Quel hit alltsåååå!

Idag ska jag på mötet istället. Det bidde inställt igår (min lärare ringde och jag svarade som en gammal trött gubbe i nån skogsdunge: "jahallååå?" och han bara: Ja hejsan är det Sofia? Skammen), så idag tar vi nya tag. Reoligt. Ooooch idag har jag på mig linne från... haha skoja bara. Kul va? Att jag skulle bry mig (men det gör jag. Som fan). Så idag i alla fall ska jag lämna in min Dator av Bästa Kvalitet. Funderar på att lägga in ett argt brev i den. Eller en idolbild på mig. Så de sköter grejerna fort, menar jag. Har nog bäst lycka med brevet. Både och kanske.


Häv a najs dej!

I över en timme har jag suttit och fixat med anmälningsblanketter, postgironummer, inbetalningar, registreringsnummer och en jäkla massa andra mail och samtal. Nu är det klart. Nu kan jag tävla! Yay! Så nu har jag skickat in anmälning till klass 1 och 2 till Vällingby ridsällskap, klass 1 och 2 är för övrigt L:C1 och L:B1. Hehe. Någonstans ska man ju börja.

Licens och grönt kort. Hästlicens och registreringsbevis. Vaccinationer och härstamning. Färg och kön. Uppfödare och ägare. Gah!

Nu får vi hoppas att jag inte blir bortlottad och att allt går vägen. Iiiih!

Sitter här och dricker kaffe (utan mjölk aaah) och lyssnar på Debussys Clair de Lune. Ganska rogivande. Den versionen jag har nu. Youtube är väl inte så jättesäkert alla gånger, så först fick jag fram en gubbe i svartvitt som spelar den på fiol (eller violin?) och jag blev mest rädd. Alltså fiol/violin (är det ens samma sak?) freakes me out. Jag tänker bara på alla skräckfilmer jag sett. Nu tänker jag på Törnrosa eller Snövit. Mysigare.

Annars har jag kommit igång med min analys, tackar. Det tog bara några år. Och jag har några år framför mig också. Nio textutdrag som är maximalt fem sidor långa ska närläsas 16 gånger efter punkter jag valt ut. Men 16 gånger!!! Jag kan utan problem citera inledningen till Dödscellen av John Grisham nu. Ganska mysigt.

Läste tidningen idag, och det är roligare att göra när man känner en som jobbar på TT. Då sitter jag och letar tecken på hennes notiser och artiklar. Tror jag hittade en idag. Annars så läste jag reportaget om den 17-åriga pojken som typ var pundare redan. Men hjälp. När han själv säger: ingen vill ju vara en pundare. MEN VAR INTE DET DÅ. Lätt för mig att säga.

Dagens planer är först möte med min handledare klockan 14 och sedan ska jag lämna in min dator på lagning (köpt i oktober, riktiga kvalitetsgrejer) och kanske lämna tillbaka en bok. Leva det ljuva livet liksom. Sen hem, jobba med undersökningen och analysen. Inget stall idag. Oskönt. Nu när det är så mycket mera milt ute och solen tittar fram vill jag ju vara där så mycket som möjligt. Ska tävla i april, påskafton. IIiih! Kom på att jag måste anmäla mig och köpa licensen.

So long!

Fredag? Det skulle lika gärna kunna vara tisdag. Eller söndag. Liksom mina tider och dagar är så oregelbundna att dagarna inte har namn, istället har de händelser. Ganska obundet och behagligt. Dock saknar jag ibland den fredagskänslan som infinner sig efter en hel skolvecka, då man fått kombinera skola och stall. Så när det är fredag vet man att man bara har stallet att åka till. Sova länge.

Igår vaknade jag för övrigt halv tolv, och det efter att ha blivit väckt av ett sms. Ganska coolt. Definitivt sömnrekordet på länge! Idag var det den gamla vanliga tiden, men jag har börjat dryga ut tiden i sängen med att titta på nyhetsmorgon en timme innen jag går upp. Hej, jag lever i total avsaknad av struktur! Hehe.

Idag blev det ju ett hiiiimla fint väder. Solen tittade fram lite och då tänkte jag på hur lite sol det har varit den senaste tiden, och hur mycket jag saknat den! Jag har ju två par nya solglasögon som jag vill använda (och genast är samlingen uppe i över typ 12 par solglasögon. Jobbigt)! Jag ska typ ha dem i alla fall. Typ (typtyptyp) köra Hollywoodstilen och ha keps och solglasögon, det älskar jag. Den låtsade anonymiteten tilltalar mig.

Och uppsatsen? JAG SKAAAAAAA! Sluta tjata! Jag gör det. Ikväll. Jag sköt faktiskt upp mitt handledarmöte till på måndag för jag inte hade någonting att presentera för min handledare. Den är ju skön. Gah. Ångesten Örjan flåsar mig i nacken men jag låtsas inte höra. Men jag känner, oh vad jag känner The Ångest.

Imorgon ska jag rida hopplektion för Hanna och sen ska vi till Uppsala. Ponko är hemma en sväng från Afghanistan och vi ska klappa på honom lite! Nej men umgås och äta middag, kanske utgång i Uppsala? Den är aldrig fel, älskar Uppsala! Wei.

Sådär ja. Nu ska jag åka och shoppa lite med mami! Myyyys!

Hehe juste, en "rolig" grej hände för ett tag sen (inte lika rolig som den gången jag halkade på löv på Birger Jarlsgatan och flög över ett övergångsställe. Eller när jag halkade på löv PÅ ett övergångsställe utanför min praoplats i nian, det med de stora panoramafönsterna, och alla såg, och när jag reste mig upp så trillade jag framlänges igen)(De incidenterna var i och för sig inte så roliga då).

Jag var i ridhuset och red en dag, när ett gäng på islandshästar kom in. Hejsvejs och så red jag vidare. Men så började de fotografera hejvilt. Jag tänkte inte så mycket på det. Tills de publicerade en bild på mig på sin hemsida. Är det okej? Ska det få gå till på det här sättet? Jag tror inte det, inte just nu! Jag måste skaffa mig en advokado. Fanny, på med utrustningen och ryck in!

Såååå.... Today, minsann.

Blodpudding blev det. Mjau. Eller nöff, kanske. Därefter fick jag skjuts av min granne till Alvik och tog tunnelbanan därifrån till Odenplan, gick av där och powerwalkade lite kort till skolan. Eller jag fusk-powerwalkade, eftersom att komma till skolan svettigare än en gammal ost inte är en av mina favorite things to do. Nog luktade jag lite illa ändå? Nej, det var bara ångesten över analysen som sipprade ut, förresten.

Klockan tre hade jag möte med min handledare, jag körde lite negative talk och till min stora förfäran hakade han på. Och jag släppte inte ens ut det tunga artilleriet. Jag bara snackade lite freestyle (meeen engelska ord) och han tyckte att jag hade en poäng. Jättefint. Ångestnivån slog i taket och klockan slog. Ding ding ding ding. Men han lugnade mig med att det nog lät lovande ändå. Att jag var duktig på att tänka. Han skulle bara veta.

Därefter var det dags för opponeringen. Det gick ju... bra. Men när examinatorn frågade om någon hade några frågor var det tyst som i.... (graven passar inte just nu)... i mitt huvud. Sånt stör jag mig på, så även om jag hade väldigt oavancerade frågor så slängde jag ur mig en, och visst, hade inte folk frågor i alla fall? Bara jag och två till vågade i och för sig. Chickens. Poulets. Jaja. Guldsjärna till mig. Eller vadå, vad ska man säga. Jag vann! HA HA! Fuckers. Okej nu räcker det.

Imorgon blir det uteritt med stallkompis och stallägarinna. Klockan tio. Men det är ju ingen biggie för min del eftersom att jag vaknar typ 04.20 och vill ner och baka eller nåt. Nej men runt 8 slår jag upp mina vackra själsspeglar.
Sen är det premiär för analysen som skall genomföras (men som för alla riktiga premiärer smygprovade jag metoden redan ikväll. Inbjudna: Sorgliga Jag).


Adjöken adjö!

Idag blir det plugg och skola (typ samma sak men ah). Vi ska sitta med när en tjej lägger fram sin uppsats för opponering. Och vi ska ha förberett tre frågor eller synpunkter om uppsatsen. Hur kul är det? Alltså, jag vet inte, det är ju svårt att göra sånt här. Jag tror att jag är alldeles för snäll och blödig, för jag har så svårt att hitta fel i någons uppsats. Jag tänker att den här människan har lagt ner nästan ett halvår av sitt liv för att genomföra den där undersökningen och sedan analysera resultatet. Inte ska väl jag klanka ner på den då? Undersökningen alltså.
Jag tror många tar opponeringen personligt. Det är svårt att inte göra det, och jag gjorde det själv nästan sist jag blev opponerad på. Min uppsats var bra tyckte jag, men det tyckte inte opponenten som sågade mig helt nere vid fotknölarna. Att det var min bästa kompis i den klassen gjorde inte saken lättare (jävla backstabber). Men å andra sidan så är det ju inte mig som person som bedöms, även om det känns så.

För att göra saken lättare satt jag och tänkte på kharma. What goes around comes around. Han kommer säkert få ett svårt liv på grund av detta. Hehe inte mig emot. Hans uppsats var sämre.

Ja, i alla fall, det är svårt att vara objektiv och se sin uppsats från en annan synvinkel än just den subjektiva. Den blir en liten baby som man själv gjort och damn den som rör bebben.
Så inte ska väl jag sitta och bara "jaaaa hur tänkte du här då (lilla gumman)?" Typ "tesen håller inte". Ba nähä men skit i att läsa uppsatsen då om du ska vara så gnällig. Nobody's holding a gun to your head. Typ.

Innan le school ska jag äta lunch. Här hemma. Det är en del i den kampanj jag driver på ytterst lokal nivå (begränsat till mig själv) för att spara pengar. Blodpudding dessutom. Fast det är bara för att jag älskar blodpudding. Äckligt nog. Bäst att hålla tyst om det egentligen, annars blir man väl aldrig bortgift.

Farewell!!

Men det har varit tre oändligt långa dagar, torsdag, fredag och lördag. Jag trodde aldrig att de skulle ta slut. Men på riktigt.

Torsdagen inleddes föga trevligt med begravning, den värsta hittills. Om jag var så ledsen nu, hur ska det bli när det är dags för mamma, pappa och kanske syrran? Jag vill inte vara med då. Om någon är vänlig att uppfinna ett evighetspiller blir jag rätt glad. Det får gå. Tur att mina föräldrar kommer att leva för alltid.
Efter det åkte jag och Hanna till min kära lilla häst och red lite. Jag sprang omkring lite med Choisy the samojed, som verkade tycka att det var ganska långtråkigt. Vi sprang lite och hon sket.
På torsdagkvällen gick vi till Fridays och tog ett glas, det var rätt skönt att vara bland folk. Synd bara att det blev fler än ett glas...

...Som gjorde att jag vaknade upp trött som ett as i fredags. Klockan tio började seminariet och jag var så slut att jag satt och sov i smyg på det. Tänkte att aja, det är ju bara två timmar.... Inte. För klockan två skulle jag jobba till stängning, klockan åtta. Snabb kombinerad frukost-lunch på Donken (andra gången den här veckan) och sedan till jobbet. När den dagen var slut tackade jag...nån. Och tänkte på hur hemskt det är att man önskar att dagen tar slut, som om man hade oändligt många dagar kvar.

Lördag, igår, gick jag upp halv åtta och jobbade. Till halv sju. Hela dagen gick stort sett bra, väääldigt mycket folk och allmänt...jobb (himla konstigt). Snäll mamma hämtade upp mig och vi åkte hem. Åt middag, jag tittade på film och sov. Jävla skoj dag (ja, gnäll gnäll).

Förhoppningsvis blir idag en mindre påfrestande dag. Plugg och stall. Müsigt. Inte städa. Orkarinte. Hade fått sms från nattugglor i natt. Halv sex ärades jag med det sista. MEN HALV SEX! Gå och lägg er. Då hade jag typ bara några timmar kvar på min sömn. Ja, för jag har börjat vakna som mormor, skittidigt. Oh wello, dagen blir ju lääängre då. Det gillas. Ellär?

Jasså lördag idag. Jag skulle kunnat svära på att det var söndag. Det har känts som det. Ligger i sängen och dör, orkar inte ens fokusera blicken för att jag är så trött.

Jag tänkte inte gå ut ikväll... med andra ord.

Tittar på melodifestivalen. Ja. Vad säger man. Underhållande, om inte annat.

Livet fortsätter i samma underbara anda imorgon med plugg plugg pluuuuugg. Sen ridning i och för sig, det är kul. Röra på fläsket.


Aaaahhh godnatt.

Jaha nähä. Jag vaknade upp med blyhjälmen idag, och det är inte pga alkohol. Ibland så gör man ju bara det, eller? Men jag är ändå fokuserad på vad jag ska hitta på med uppsatsen idag. Jag har liksom bra med tankar och upplägg, bra idéer på hur jag ska genomföra analysen. Men, tänka kräver inte samma typ av fysisk ansträngning som att faktiskt sätta sig ner och skriva. Men det ska jag göra nu.

Tänkte flytta mig till vardagsrummet för att se om det går bättre där. Det går liksom olika bra och dåligt på olika ställen. Bäst är universitetsbiblioteket, sämst sängen. Allt där emellan fungerar bra. Synd bara att jag måste åka tidsmaskin för att komma till universitetet.

Jag är så trött på att vara hemma! Jag vill göra mig i ordning och gå iväg någonstans, där jag har nära till allt, köpa nån bok om jag skulle behöva, låna nån på la bibliothèque, äta lunch, träffa nån.


Senare idag blir det löshoppning för lilla pållan. Kul jul. Wello. Det var väl allt.

Lika ljus som jag är på dagen är jag mörk om natten. Att vara beroende av yttre kontext för att bestämma sitt humör är väldigt omväxlande, men lika jobbigt. Det är svårt att ha det i sig själv. Idag var visserligen en bra humörsdag. Träffade Robin, alltid lika bra. Det är skönt att inte behöva förklara vad man menar. Efter det trängde jag mig på hos Hanna. Tittade på när hon körde Guitar Hero. Lika skönt att vara tyst också.

På torsdag är det begravning. Skulle vilja spela den här för farmor.


http://www.youtube.com/watch?v=fxKH_9nEQAI