Nu är det lite transportsträcka in maj lajf. Det har det i och för sig varit en längre tid nu. Jag tror att jag sätter stor tilltro till sommaren. Och liksom att det är någon annan än jag själv som ska servera Livet på ett litet fat. Men jag har glömt hur man tar för sig. Det är en väldigt irriterande och maktlös känsla. Det är som att allt sker över huvudet på mig. Okontrollerat.

Jag lyckades göra en del av undersökningen idag. Utan att ifrågasätta om den är vettig. Utan att bli galet frustrerad. Det är ju bra. Jag börjar lite smått igen, har inte tid att få en stresschock som lamslår mig i ytterligare ett par veckor. Då är det smartare att ta det lugnt och känna vinden lite.


Red en sväng på fina hästen. Övade lite. Imorgon blir det långpromenad med henne på morgonen och löshoppning på kvällen. Hon är så duktig!


Taxi, det är en bil med en tax i. Tänk på det.