Äntligen helg!
Åh det var så härligt att sluta för dagen igår och gå ut i det fina vädret! Jag gick Henrik Ibsens- och Stortingsgata ner längs med Karl Johan, var tvungen att gå till The Body Shop och köpa ny cleanser, dag- och nattkräm. Köpte även ett nytt rouge för, som så ofta är fallet, mitt gamla var slut.
Jag åkte hem och duschade och bytte om och drog sedan till Mia för att bli bjuden på middag. Fick god ost som förrätt, lax med underbar potatissallad till huvuddito och sen en sorbet (med massa Sambuca i!) till efterrätt. Ah, det var gott. Vi blev liggande och jämrade oss i soffan efter maten, det var så gott!
Sen kom Mias kompis Timmy förbi och då gick vi ut. Först till Nobilis men där var det nästan helt tomt (inte direkt en överraskning i semestertider), så då gick vi till Horgans där det var lite mer drag. Vi tog en öl och sen gick vi hem. Då gick jag till min vanliga plats på kyrkogården och grävde lite och lade mig senare tillrätta i min kista. FÖR JAG ÄR SÅ GAMMAL OCH TRÅKIG!
Men men, efter en arbetsvecka får man väl säga att det är okej... Jag är dock tveksam.
Så.. ja.
Nu sitter jag på balkongen och ugglar. Skulle ätit frukost men allt, precis allt har ju möglat? Eller blivit klumpigt. Fräscht. Så jag dricker mig mätt på kaffe med gammal mjölk och funderar på att gå de 35 meterna till Rimi och handla mat. Verkar stört jobbigt.
Hade jag haft en pojkvän hade det här problemet aldrig funnits? Båda problemen faktiskt. Han skulle se till att maten åts upp, och var den slut skulle han kunna gå ner och köpa.
Ho ho ja ja.
Torstai
Idag är det vacker väder! Äntligen. Och det ska det vara en liten stund framöver. Nice.
Igår var en vanlig jobbdag, och när den var slut skulle jag gå och ta en kaffe med Mia. Men icke! Mina fina arbetskamrater hade i hemlighet styrt upp en middag för mig, för att jag ska sluta! Ett vackert halsband från Snö fick jag också. Fina.
Det är nästan så jag vill vara kvar. Men bara nästan. Det ska bli så underbart att komma hem till den vackraste lillhästen i stan! Och lill-storasystern, lillmammis och alla andra som jag har saknat så mycket!
Nu ska jag återgå till jobbandet, vi har vansinnigt mycket jobb inne.
Igår var en vanlig jobbdag, och när den var slut skulle jag gå och ta en kaffe med Mia. Men icke! Mina fina arbetskamrater hade i hemlighet styrt upp en middag för mig, för att jag ska sluta! Ett vackert halsband från Snö fick jag också. Fina.
Det är nästan så jag vill vara kvar. Men bara nästan. Det ska bli så underbart att komma hem till den vackraste lillhästen i stan! Och lill-storasystern, lillmammis och alla andra som jag har saknat så mycket!
Nu ska jag återgå till jobbandet, vi har vansinnigt mycket jobb inne.
En tisdag i juli
Denna dag har varit mysig.
Jag hade en bra dag på jobbet, Robin kom in en timme innan stängning och hängde med mig, låtsades jobba lite. Nåt kul ska man ju ha. Och med tanke på att vi alla verkar hjälpa varandra på våra jobb så var det inte annat än rätt att jag skulle få lite hjälp denna gång!
Annars går dagarna mest åt att tänka på det som har hänt. Det är inte den fruktansvärda massmördaren som tar upp mina tankar utan de stackars familjer som nu står utan sina älskade familjemedlemmar. Jag vet ju hur jag kände när jag trodde att jag hade förlorat min kära syster. Skräcken är fullkomligt förstörande. Förödande. Jag hade sån tur, men det hade inte dessa familjer.
Det tänker jag på.
Och på vad sjutton jag ska göra, tillbaka hemma i Sverige. Lyxdotter, föreslog pappa. Det lät kul men jag tänker att man blir ganska uttråkad av det, så något annat får jag också komma på. Det ordnar sig.
Fortfarande är staden helt full med rosor, det är så vackert.
Mitt lille land
Åh, lilla lilla Norge. En sorg så stor ryms på en sån liten yta. Men även sån vansinnig sammanhållning och gemenskap! Det är helt imponerande. Vi var närmare 200 000 personer som samlades i stan idag klockan 18. TVÅ HUNDRA TUSEN! Det är ju helt bisarrt. När alla höjde rosorna de hade i handen mot himlen rös jag:
Ovanifrån måste det ha sett ännu häftigare ut...
Bilden är ju från Aftonbladet.
Det var så rörande. Stämningen var faktiskt ganska så uppsluppen, alla var hyggliga mot varandra och såg till att inte trängas för mycket och släppte fram varandra till ställen där det var extra stort tryck, som utanför domkyrkan:
Hej jag hade en dålig iPhonekamera med en ännu sämre zoom.
Det var blommor överallt. I varenda lite ficka hade någon stoppat in en ros. Finast var trikken som stod parkerad vid Stortorvet:
Jag är så ledsen för det som hänt, jag tycker så synd, så synd om de föräldrar som ville hämta sitt barn men istället bara fick en resväska. Jag tycker så vansinnigt synd om de tappra ungdomar som hjälpt sina vänner, men förgäves. Jag är så glad för de som klarade sig, och jag är så glad för att jag får uppleva den starka gemenskap som jag aldrig känt förut. Kärlek är faktiskt det starkaste som finns <3
Att avslöja sig själv
Det är ju pinsamt att börja till en vän: jaa jag tänkte på dig igår!
Vän M: Eh, vadårå (hon hade en het dejt)
Jag: Jo... Ja nej jag vet inte, typ förnimmelsen av ett liv typ.
Vän M: Okej. Mm. Vilken tid ska vi ses egentligen? Du får bestämma ställe, jag har sagt pax.
Jag: PAX!
Vän M: Nej det fungerar inte så. Jag har redan sagt. Kom på nåt nu.
Jag: Öh.... Var är du?
Vän M: Men halv ett vid Aker Brygge?
Jag: Ja.
Vän M: Ses. Klick.
Jag har ju inget liv. Tur att andra har det så jag kan liksom låna det lite. Och be om en full rapport och sitta och stirra längtansfullt över Oslofjorden. Fan, I need a date.
The sun's up!
Det har börjat spritta lite i kroppen efter att jag sa upp mig! Nu vill jag liksom... bara bort! Det dumma med allt är ju att jag sitter på en hel hög med nya vänner nu, som jag önskade att jag kunde ta med mig tillbaka igen. Jobbigt. Men sist in först ut! Gäller här också.
Nu sitter jag här på balkongen och får rynkor runt ögonen (jävla kisande, why!). Har precis avnjutit en fantastisk kulinarisk upplevelse bestående av två stora pizzabitar som jag sköljde ner med Solo citron. Det blåser ganska kallt här uppe på kullen så jag ska strax röra mig inåt igen, se på tv eller nåt. Dricka mig stupfull. Nej, det får bli en annan dag (imorgon?)...
Tog ledigt imorgon också, så jag är pigg och glad när Hanna kommer! Ingen gillar väl sura människor så jag får väl dra mitt strå till den berömda jäkla stacken och vara utvilad! Gillar't.
Onsdag
Så har ännu en dag börjat! Snoozade som vanligt i en halvtimme, sen bråttom!
Jag har blivit så känslig för stress och otrevliga människor, så imorse när en ful medresenär på bussen ropade till chauffören: "Amen ska du öppna dörren eller?!" tyckte jag synd om honom. Han kanske tänkte på nåt annat i en halv sekund.
Vi får se hur denna dag blir. Solen skiner i alla fall!
Jag har blivit så känslig för stress och otrevliga människor, så imorse när en ful medresenär på bussen ropade till chauffören: "Amen ska du öppna dörren eller?!" tyckte jag synd om honom. Han kanske tänkte på nåt annat i en halv sekund.
Vi får se hur denna dag blir. Solen skiner i alla fall!
Not so nice
Guten dag!
Alltså, varje gång jag ska somna fast jag inte är trött (händer typ 1 gång i halvåret, när jag har råkat sova middag till kl 21 eller så), så kan jag inte somna normalt. Jag får en asskum känsla i kroppen, och så när jag ligger och halvslumrar så drömmer jag jätteobehagligt! Typ mardrömmar. Why is this?
Annars så drömmer jag helt plötsligt igen! Vilt och helgalet. Från att inte ha kunnat minnas en endaste dröm det senaste året, så återupptog jag drömmandet direkt efter att jag sagt upp mig. Är inte det konstigt? Jag orkar faktiskt inte drömma om att jag besöker gamla pojkvänner för att se hur de har det med sin nya tjej, och dessutom är nya tjejens mamma där också.
Men suck.
Alltså, varje gång jag ska somna fast jag inte är trött (händer typ 1 gång i halvåret, när jag har råkat sova middag till kl 21 eller så), så kan jag inte somna normalt. Jag får en asskum känsla i kroppen, och så när jag ligger och halvslumrar så drömmer jag jätteobehagligt! Typ mardrömmar. Why is this?
Annars så drömmer jag helt plötsligt igen! Vilt och helgalet. Från att inte ha kunnat minnas en endaste dröm det senaste året, så återupptog jag drömmandet direkt efter att jag sagt upp mig. Är inte det konstigt? Jag orkar faktiskt inte drömma om att jag besöker gamla pojkvänner för att se hur de har det med sin nya tjej, och dessutom är nya tjejens mamma där också.
Men suck.
Tell the world that I'm coming home...
Så är det! Jag vänder näsan mot kära Stockholm i mitten av augusti. Nu har båten varit ute och snurrat ett tag, jag har väl bevisat för mig själv att jag - likt en treåring - kan själv. Så var det med det.
Nu ska jag bara fokusera på att ha kul den sista tiden, njuta av sällskapet från de två finaste och slutligen mamma som kommer och hämtar hem mig. Eller hjälper mig med all shitloads med packning som jag har.
Idag är det lördag och jag har tvättat och legat ute i gräset och läst (tills några mindre begåvade ställde sin fula grill vid mig - what's up with that? De ville väl röka ut mig. Höhö.) och sedan har jag kastat och ryddat (jamen hitta ett bättre svenskt ord då) här hemma... Ikväll blir det en liten sväng på stan med Mia. Höga klackar it is!
:)
