Rekord igen!

Ja! Jag hann in med min vetenskapliga text! Bara en kvart försenat! Rekord! Och rekorduselt! Jag skäms! Jag har stulit nästan hela upplägget från Camilla! Jaaay! Nej men jag förstod verkligen inte hur man lägger upp en sån här text, trots att vi har nyttiga och bra punkter från Dysthes bok. Men jag är lite trögfattad just nu, ivägsläpad till skolan trots sjukdom. Jag har lyckats byta bort min söndag. Eller Patricks (ooo den underbara Patrick haha, right, mom?!) söndag. Nu tar Fredrik den och jag kan vila upp mig.

Nu har jag jobbat som en galen tok i en timme med den här texten, ganska fantastiskt med tanke på att jag trodde det skulle ta en vecka. Jag kan ju alltid arbeta om den sen. Mähehe.

Hemresa nu. Sova. Titta på eftermiddagstv. Och det är fredag! Let's Dancefinal om jag inte minns fel. Jag ska myyyysa med min familj och gå och lägga mig tidigt. Ingen alkohol (jo tjena) ska komma innanför mina läppar. Öhu... Ja.

Natti natt.

Tid är pengar

Japp, ju mer klockan går, desto mer gör jag av med. Men det är inte speciellt relevant för jag håller på att bli sjuk! Och jag håller nog inte bara på att bli sjuk - jag är det redan! Uhu.... Men jag är på mammas jobb och det känns bra hihi. Mummy!
Men jag skulle ha träffat Julia och hennes Nya Zeeländare (stavning anybody?). Så stavas det väl inte?

I alla fall försöker jag få skolarbete gjort men det går åt helvete. Köpte det fina kompendiet idag men har bara plöjt igenom två av texterna, på 1,5 timme. Men jag måste hela tiden utröna vad som är väsentligt för Den Vetenskapliga Texten jag ska skriva. Jag vill bara lägga mig under mina jerseylakan i mitt solvarma rum och sova! Ska nog göra det när jag kommer hem. Skippar middagen, kanske kan ta den på fredag? Jag vet inte det är bara massa lera i mitt huvud. Gnä gnä gnä(gg?).....ll.

Back to work. Tata

Lekplats

Just nu sitter jag på mammas jobb. Hon jobbar, som jag kanske redan har sagt, på kriminalvårdens utbildningsenhet i Liljeholmen. Och här sitter jag. Följer med mamma till jobbet. Det är faktiskt jättkul! Massa snygga elever, i rätt ålder.
Anledningen till att jag är här är att internet inte har kopplats om till nya huset, så vi är internetlösa, men jag har insett att det ger mig väldigt mycket tid över. Till normala saker (visserligen låg jag i soffan igår och tittade på tv i fyra timmar, det är inte så normalt kanske). Men, jag behövde internet till uppgiften vi skulle göra i skolan, populärisering, vilket kort innebär att man skriver om en vetenskaplig text till något mer lättare. Jag valde läromedelsaspekten. Jag skulle skriva om svenska språket och dess grammatiska struktur och språkets historia. Ganska ironiskt, med tanke på att jag med all säkerhet spikade ett välförtjänt U på grammatiktentan. De finns att hämta nu, jag undrar om det ens är värt att titta på skiten. Men i alla fall - jag skulle rikta mig till de som går i åttan eller nian. Jag skrev med korta meningar. Så det är lätt att förstå. Nästan så att de som inte kan svenska förstår. Svenskan är ett svårt språk. Med många ordböjningsformer. Kill. Me.

Huset är i alla fall jättefint och vi har nu sovit två nätter i det. Jag är överlycklig att jag äntligen återförenats med min TV. Det är jag och insomningstimern som har ett förhållande.

Happs. Imorgon är det skola, sen ska jag jobba. Wihu. Spännande jobb det där. Ger bra betalt dock, och det är ju bra om jag ska till Nice och röja runt med Den Förlorade Systern.

Tata

Nighty night

Tecken på att jag är bored: blogginlägg var typ fjärde timme. Jag har i alla fall tittat på Legally Blonde, och den är en så härlig film!

Men tidigare, vid sju, var jag så trött att jag trodde jag skulle somna i min pizza. Nu sitter jag här, utan Pepsi Max och utan Ben & Jerrys Caramel Chew Chew. Och varför finns de stora förpackningarna inte här? Det är ju helt sinnessjukt. Fanny sa att de kostade 6,7 ?. Kanske lika bra att jag håller mig till 44.50 kr burkarna. Fast vadå, om man kollar så...blir det ju typ samma pris. Jag vill ha de stora burkarna!!! Me and my sweet B&J.

Och jag är pigg. Eller bara liksom vaken. Inte trött, inte pigg. Bara alive. Kanske ska gå och lägga mig i alla fall. Stora Flyttdagen. Fy fan vad tråkigt, jobbigt och onödigt pill det är att flytta. Måste jag vara med?

















Men gnäll gnäll GNÄLL!!!! Jag är jätteglad att vi ska flytta. Men jag vill bara att allt ska gå snabbt. Slippa gå igenom lager av gamla skolpapper och kläder och för första gången ta ner Paulas tofs från manen på ett halvår, och känna att den fortfarande luktar häst. Min lilla, lilla ponnyunge. Jag saknar henne så hemskt mycket. Lika mycket nu som från den 19:e september. Då vill jag bara åka till stallet och hitta henne i sin gamla box och gå in och gulla med den lilla grisen. Nu finns hon bara på tavlan (som det för övrigt är ett jävla liv om var vi ska hänga den). Min lilla perfekta häst.

Ja. Här går allt i svart. Fan.

Ki-ih-ih-ih-ill meheeee

Hej jag heter Örjan och jag ska flytta. Imorgon ska allt vara borta. Faktiskt har en amazing skillnad gjorts i mitt rum! För närvarande är det bara jag, bokhylla, säng, skrivbord och TV kvar. Alla lådor är tomma, skåp tömda och gardinerna nedplockade. Det blir spännande om jag inte får upp träpersiennen imorgon, då får jag sova med solen stekandes. Men det går inte. Inte alls, hellre sover jag utomhus.

Mamma är iväg och köper pizza för det är ingen som orkar laga mat. Imorgon har vi beställt mat (iransk - so good!) så att vi slipper bjuda fyra hungriga finska karlar på vår egen mat (men hej snåljerker, men jag menade bara att de blir aldrig mätta. Palla köpa råvaror och stå där och hacka). Och tur för mig är att de har med sig en hel låda (!) med karelska piroger från det braiga landet. I julas köpte jag aldrig med mig några, resväskan var helt proppfull. Men nu kommer de med en skåpbil och jag räknar med att de fyller den med mina älskade piroger, som jag är uppvuxen på. När jag har dem i närheten äter jag piroger till frukost, lunch och till middag. Jag blir aldrig trött på dem! Yeee haaa!

Annars då? Jo, det är Legally Blonde på SVT1 ikväll klockan nio, och jag väljer helt rätt och slätt bort utgång framför den filmen. Jag älskar den! Jag måste köpa den. Eller båda filmerna! Men det spelar ingen roll om man har någon film hemma, alltid när den går på TV måste jag titta. Det är ganska knäppt.

Jag är trött på att flytta. Mitt i Simpsons var jag tvungen att släpa mig upp för att åka till huset med kläder och böcker och skivor. Jag vill inte ens ha skivorna, de ligger ju inne i iPoden? Kanske ska lägga in massa ljudböcker också. Fast haja om människan som är uppläsare är dålig. Typ betonar saker fel. "Jörgen gick in i BILEN men Barbro stannade kvar" när det skulle vara "JÖRGEN gick in i bilen, men Barbro stannade kvar". Jag skulle bli galen och bli tvungen att söka upp uppläsaren och tala klarspråk.

Ja. Sidospår. Anywho. Nu är jag hungrig som en gammal get och måste utfodra mig själv.

Fly me to the...Nice

Jag ska åka till Nice. Jag skulle ha åkt i februari, men vissa störningsmoment hindrade mig, typ tentor och så. Sen skulle jag åkt nu i mars. Vissa störningsmoment hindrade mig nu också, typ tentor och flytt. Men i april! Jag har nog inte ens en riktig tenta, utan det är sk. löpande eximination (aoou stavning?). Sen fyller lilla Kattis 18 den 20:e och då ska vi gå ut, har jag sagt! Det ska bli jättekul! Men! Veckan efter, den 26:e kan jag åka! Och jag har hittat bästa biljetterna också, alltså inte typ 7000 kr, utan snarare 2500. I'm good! Det är bra.

Nu har jag i alla fall firat av tentan i (skit)grammatik ordentligt, jag har druckit, och handlat. Ett par otroligt jättefina braiga jeans från J & company och ett väldigt fint och väldigt ännu braigare armband från Dyrberg Kern eller hur det stavas. Så nu är min kemiska balans i kroppen helt återställd.

Men nu är det såhär. Mamma är på väg hem, vi ska ju flytta imorgon. Har jag rört något i mitt rum ännu? Nej. Har jag planer på det? Aou...njeaaueh. Jo. Men jag väntar fortfarande på killen som ska ringa och hjälpa mig. Någon med pigga ben och starka armar. Och som inte tycker att krypa in under täcket och titta på film räknas som flyttarbete. Men nu ska jag i alla fall packa ner resten av mina kläder (roligast) och sen städa ur mina skrivbordslådor och det här nattduksbordet. Nåt måste jag ju faktiskt göra. Och alla mina böcker. Jag älskar böcker. Jag har kanske fyratusen böcker. Eller inte. Men typ fyra hundra, om man räknar allt som allt. Som är mina, vill säga. De är strategist utplacerade exakt fucking everywhere. Det är så tråkigt att jag hellre skulle jobba på ett fängelsetvätteri.

Dags att dra upp ärmarna och sätta igång.

Jag tar tillbaka allt

Hej.

Jag lider av dagen-efter-ångest. I denna sekund lovar och svär jag på att aldrig mer dricka. Men det är ju så det är, med dagen-efter-ångest, jag förstorar upp allt jag sagt eller gjort till någonting gigantiskt, och jag vill bara stänga in mig i ett vadderat rum, som han den där DJ:n i filmen. Men jag kan verkligen inte komma på vad den heter.

Det är hemskt att lida av denna åkomma, I tell ya. Helt fruktansvärt. Under hela dagen kommer jag på fler och fler saker att ångra och hata mig själv för. Vilket i sig är helt onödigt, med tanke på att jag imorgon kommer att må lika bra som någonsin. Visserligen har jag gjort riktiga dundertabbar under mina Alkohol År, och fortfarande, om jag kommer att tänka på något av det, måste jag blunda jättehårt och liksom skaka lite på huvudet för att tänka på någonting annat. Det är en ren reflex, och det fungerar faktiskt.

Idag på väg till skolan (30 minuter sen, åt frukost med pappa), såg jag inte mindre än tre stora råttor utanför universitetsbyggnaden. Om jag inte mådde illa innan (kommer inte ihåg) så gjorde jag det definitivt efteråt. Råttor! Med såna där kabelsvansar! UAaahauuuhhh. I alla fall hade jag inte ett enda papper med mig på var vi skulle vara, och jag orkade bara inte ta mig upp till sjätte våningen för att se efter, så jag kikade in lite random i varje föreläsningssal, och hittade faktiskt min klass! Ganska förvånande. Och jag antar att de blev ganska förvånade av att se mig ragla upp för trappan. Men hey, alla gör misstag och jag hade ganska trevligt under den första halvtimmen med mig själv, när jag helt maniskt försökte hålla ögonen öppna. Sen köpte jag coca cola och tuggummi som smakade gräs och piggnade till. När jag skulle till bussen hade jag cirka en minut på mig att hinna med den så jag sprang som Susanna Kallur och kände när hjärtat sprängdes i mig.

Somnade och sov i tre timmar och åkte sen på jobbmöte mellan sju och halv nio. Fantastiskt. Kom hem och åt en andra middag och nu sitter jag och tittar på Scrubs och vill bara sova. Godnatt, jag är överlycklig (i största möjliga mån) att den här förbannade skitdagshelvetet är över. Tack för mig.

Men det var väl själva...

Tänkte mig en liten firning (schysst ord...) av att tentan is over. Går det? Men nej! Varenda jävel är utomlands, eller så är de tråkiga och jobbar (varför kan man inte gå ut ändå?), eller "jag måste pluggaaaaaa gnäll". De i klassen är bara att glömma, alla verkar vara renlevnadsmänniskor som stannar hemma och pluggar helt jätteseriöst. Det gör jag med men NÅGON GÅNG kan man väl vara lite mer...vanlig. Undantaget är Camilla, som för övrigt har hela armen i gips, så jag tror inte att hon är så på. 

Tänk om man bodde utomlands. Fanny går ut nästan varje dag i Nice. Uhhh  får se vad jag gör.

Rekord

Jag har nu avklarat det Stora Håriga Monstret (tentan). Hahaha avklarat? I wish. Men jag skrev det jag kunde på rekordfart, en timme precis tog det. Sen raskade jag på till Brommaplan och handlade vin. Jag hade exakt 5 minuter på mig, och jag slirade in med gnistor runt klackarna och plockade i farten med mig 3 flaskor. Var tvungen att kolla sen när jag satt på bussen vilka jag tagit. Typ. Nej men faktiskt.

En tjej från min klass satt vid sitt bord, tog inte upp någonting och tittade på tentan. Tiden gick. Sen gick hon. Jag hade sån lust att följa med henne. Men jag led. Jag minns att jag skrev en mening som innehåller det töntigaste ever: "och det förefaller sig som så". Kan man skriva så egentligen?! Nej. Gud så löjligt. Jag skäms. Jag vill inte att någon ska läsa det jag skrivit. De som rättar kommer att skratta i "lärarrummet". Kommer du ihåg den där lilla barnungen som skrev som om hon trodde att hon kunde något? Ho ho ja ja, det var tider det. Tur att alla andra 3000 elever är smarta i alla fall.

På tal om smart, nu sitter jag och tittar på Barnkanalen. Tidigare var det Pingu och nu Franklin som är en snäll liten sköldpaddsunge med livlig fantasi. Vad fantiserar han om tro?

.
Jaha och nu satte sig Bella nedanför TV:n och tittar hon också. Det känns ju normalt. Hon gör faktiskt väldigt ofta så. Hon tycker om naturprogram med vargar, för då känner hon sig säker om hon ligger i min säng tex. Sen är ju tecknat verkligen en favorit. Jag måste skaffa nya djur. Kanske lämnar henne här när vi flyttar.

Well well, nu tänkte jag nog sova en sväng. Den andra katten är ute. Han kanske vill in? Äh.
Tata

Ett tidsfördriv att dö för

Den spännande följetongen om mitt pluggande fortsätter. Idag har jag spenderat hela....tamtarataaa...1,5 timme med näsan i boken! Jamen det är ju fantastiskt! Vilka framgångar, vilken succé! Great job man! För på något sätt bestämde mitt överjag, eller kanske underjaget, att jag skulle titta på Entourage. Hittade inte säsong 3, utan fick ta 2:an igen. Men hey, det gör inget! Jag pluggar ju inte! Då kan jag titta på David Lynch mest bisarra produktion i 8 timmar om det så krävs. Vad ska jag göra? Vem kan hjälpa mig? Mamma? Pappa? Emelie (no can do, hon åkte till Thailand imorse), Gud?! Jag gör vad som helst.

På allvar. Jag skulle kunna skära av mig min lilltå. För övrigt vill jag bara ställa en fråga rakt ut i universum: Varför förstår jag allting annat i denna värld, förutom matte och grammatik? Jag får ju jättebra betyg i allt annat! Vad har jag gjort mot vem för att förtjäna detta liv i rännstenen? AAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH! Jag förlorar förståndet (som om jag någonsin haft något).

Nu ska mamma flytta saker till huset igen. Hon har blivit som en hamster i bur. Jobba-packa-flytta. Jobba-packa-flytta. Och givetvis har vår familj belönats med skåp och lådor som bara av sig själv fyller på med grejer så fort man plockar ur något. Vår bokhylla refillade sig själv, efter att ha varit halvtom. Det är lite loosing-my-mind i sig självt.

Varför skriver jag ingenting kul någon gång? Allt verkar vara så jävla dystert och hemskt i min värld. Men så är det ju inte. Jag har jättekul när jag får psykbryt på katterna, till exempel. Inget bra exempel. Men, när jag tittade på Entourage - det var kul. Allt jag egentligen vill, är att inte ha tenta imorgon, och gå ut ikväll. Och i morgon och på torsdag och fredag och resten av mitt liv. Nej men det är ju ännu knäppare. Men jag vet inte...handla lite jävla godis. Ah! Det ska jag göra! Det piggar upp!

Då kan jag plugga!

Världsmästare

Just nu sitter jag och tittar på sån där skridskoåkning...fan heter det... konståkning! Juste. Jag blir alltid stressad av att se små typ sjuttonåringar vara med i världsmästerskap. Vad har jag gjort med mitt liv? Sen tänker jag att men fan, konståkning, det är ju ingen dum idé... Jo det är det, för man skulle helst ha börjat innan man föddes. Men det finns ju saker jag också kan. Jag är ju bra på att rida, och första gången jag satt på en pålle var när mamma slängde upp mig på en när jag var kanske 2 år. Här finns ju stora utvecklingsmöjligheter. Måste bara flytta in på en stor hästgård.

Så tänker jag att jamen visst, om jag kör stenhårt som bara den från och med nu med ridningen, då skulle jag kunna tävla i Scandinavium om kanske...tio år? Inga snabba resultat. Det är ju lite beige. Man vill ju liksom ha snabb utdelning. Och tanke 2 är ju att jaha... rida och inget annat i tio år. Vad hände med att plugga i USA och sen bo i Australien? Ska jag sitta och mocka häst i resten av mitt liv. Utan att ha gjort något annat?

För övrigt finns det massor av saker jag vill göra. Jag vill vara jättebra på något. Typ att klättra. Och så blir jag jättekänd och bara kan åka till något jättestort berg och klättra utan livlinor och bli känd som han Göran Kropp eller vad han hette. Fast han dog ju. Men han var ju i alla fall jätteduktig på det han gjorde. Eller vadå, duktig. Det gick ju snett i alla fall.

Uuuh vad deppigt!!!

Men. Nu har jag i alla fall den här tentan imorgon. Eller Det Stora Håriga Monstret som jag helst kallar det. Vem valde den här kursen? Vem var det som sa: Men hörru, svensk grammatik ingår ju här, det älskar ju du! Kom igen! Eller var det rent av jag själv som tänkte: Asch lite grammatik IGEN, det klarar jag. Eftersom att jag inte gjorde det sist.

Nu ger jag i alla fall upp konståkningstittandet. Mår lite illa av deras konstiga dräkter. Ingen kille klär väl sig frivilligt i turkos spets? Ha, jag vill ändå inte dansa omkring på isen med en konstig kille i töntiga kläder. Fast tjejerna ser ju rätt söta ut. Fast de har ju bara massa genomskinliga kroppsstrumpor, och när de åker baklänges åker klänningarna upp så man ser hela baken. Osnyggt....Men vad neggo jag låter. De är säkert jättelyckliga.

Grammatik it is!

Hagel|gevär

Pratade precis med Emelie. Hon satt på tunnelbanan på väg hem och det haglade tydligen helt sjukt mycket. Jag ser inget hagel. Det gör inget. Men det är ganska kul med hagel, fast kanske inte när det i Asien typ haglar korn lika stora som igelkottar. Men Sverige är ju Landet Lagom, så det blir väl inte mer än små saltkorn. Kul ändå.

Jag försöker plugga, men allt jag gör är att hitta braiga låtar att lägga in på min ipod. Som jag för övrigt tröttnat på...Det är snyggare med en sån där Samsung som Fanny och Emelie har. Men min ipod har hängt med så länge nu så jag kan ju inte bara let go...

Nä, men på allvar, det går skitdåligt med pluggandet. Jag är så fruktansvärt rastlös, fast jag egentligen inte har något annat än just plugg att göra. Sitta på msn räknas inte som Aktivt Studerande. Funderar på att packa ihop lite grejer att gå till huset med.

AHA! Nu regnar det! Kan det inte utvecklas till hagel? Please! Jag vill komma på något bra sätt att komma igång med pluggeriet på riktigt. Typ: Om du äter denna mango får du oanade krafter och tar till dig information som en ipod sväljer låtar. Eller röka some weeeed. Förmodligen hämmar det bara, men man kan ju aldrig veta.

Nej...jag gör lite lunch istället. Faaan för mig och mitt okaraktäristiska beteende!!! Fuck you fuck you!!!! (Men hej galen tonåring)...ehum. ja.

Irriterande Krävande Elak Affär

Oh ja! IKEA! Tack, Ingvar Kamprad och co, för att ni skänkt världens befolkning den mest genomstressade upplevelsen (som man väljer själv!?) ever. Jag är en kille i det avseendet - jag avskyr IKEA. Jag avskyr absolut inte deras produkter (särskilt när man ser att det fattas en plupp, så man måste åka tillbaka till skiten), det är kul att packa upp fina lampor och lite praktiska saker att ha i rummet, som hyllor och trevligheter. Men just handlandet, att i all min fysiska prakt befinna mig på IKEA i Barkarby.

Utdrag ur konversationer jag hörde:

Barn: UUUÄÄÄÄÄÄHHHH..................UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHH!
Flickvän: Och så måste jag ha en soffa, soffbord, matta till badrummet, kökssaker och....
Pojkvän till flickvän: Sviiiim *Dunk*
Stressad pappa med barn: A jag e ju på IKEA....ja inte fan vet jag...hm....hatar det här stället........
Jag: Står med pekfingertopparna i öronen och hummar.

Dessutom skar jag mig på papperspåsens kant på knogen. Darn diddelidoo vad det blödde! I alla fall överlevde vi alla denna trevliga familje utflykt och inga gräl utbröt. Jag kom hem och somnade utmattad och sov i två timmar. Sen följde jag med till ny-huset och tog med mig en massa kläder till mitt rum. Jag har två stora och otroligt bra garderober. Men. Det blev nästan fullt. Var ska jag hänga mina jeans? Jag har liksom råkat samla på mig en hel jävla del klänningar. Och skokartonger. Och väskor. Tänkte ha lite färgfördelning och annan sorts fördelning i ena garderoben med sju korggrejer, såhär:

1. Tjocka kläder.
2. Rosa kläder
3. Svarta kläder
4. Vita kläder.
5. Bh:ar.
6. Trosor.
7. Strumpor.

Sen insåg jag att jag måste ha en låda för övriga färger. Trosor och bh:ar får dela. Sen insåg jag att jag måste ha någonstans att lägga sovkläder. Tjocka kläder flyttade upp en våning, där det är en inte-korg-hylla. Men sen insåg jag att jag har runt sex väskor till som jag inte använder. Och typ lika många par skor. Var ska de ta vägen? Jag tror jag måste skippa sängen och klä rummet i garderober. Det sjukaste i allt är att jag tycker att jag har så fruktansvärt lite kläder. Men för att vara lite kläder tar de sannerligen en hel del plats. Och det ska INTE bli som i min nuvarande garderob, där sidoutrymmet är proppfullt med massa mobilkartonger, fina påsar jag velat spara, smutstvätt (!?), strumpor utan partner och allmäna papper och grejer. Dessutom har jag en miljon påsar och grejer i mitt rum nu. Var ska de vara? De kanske blir ledsna om jag slänger.

Jag får diagnosen schizofreni samt panikångest. Och det bara över min garderob. Jag är fortfarande lite osäker på hur jag ska koppla in TV:n nu när jag har bestämt möbleringen.

Ååå jag har så mycket probleeeem! Typ i stil med andra världskriget och världssvälten. Hur jag ska få in alla mina kläder i garderoben (10 jeans, använder ca 3 par. Bara för att).

Grammatiktenta? Uh....ska jag? Närdå? Vem är jag? Stockholms universitet, vad är det, pluggar jag där? Jaja jag ska plugga. Imorgon.

Café Opera is happening

Jaa...det blev en väldigt skum kväll. Jag vet inte om jag ångrar det jag gjorde, men samtidigt så är det ju dumt att ångra saker och ting, med tanke på att jag själv gör valet, och uppenbarligen ansåg jag att det bästa var att följa med ett ex hem fast han inte (eller jag vet inte men..) gjort slut med sin flickvän. Men det är inte mitt problem. Problemet är egentligen varför vi alltid återkommer till varandra.

Men. Jag tänker inte göra någon löjlig skildring om hur jag satte i halsen när jag kände att någon knackade mig på axeln och när jag vände mig om och såg att det var han. Att jag fick panik-light  och snabbt vände mig inåt baren igen och gjorde en snabb konsekvensanalys. 1) Skita i honom och bara gå därifrån = han blir asförbannad och jag har en ovän för livet typ. 2) Vända tillbaka och ge en stor kram = hamna hemma hos honom (vilket jag uppenbarligen gjorde). Inget av det var bra. Varför kan jag inte bara vara kyligt artig och distanserad? Jag tycker ju inte ens om honom!!! Så därför skriver jag inte att jag tittade på honom och log när han sov (och jag hörde Utan dina andetag av någon anledning). För trots allt, jag lovar kära läsare - jag är inte alls into him.

Men, när jag vände mig om var det som när jag såg honom första gången. Det enda jag hör i huvudet är Det är Han. Honom. Trots att mitt förnuft vet att det inte alls är Han och Honom. Det är ingenting, det är en människa med precis samma organ i sin kropp som jag (ah mostly), vars celler är uppbyggda på samma sätt som mina (är det så?) och så vidare. Fast varför får han omvärlden att blekna?


Men det är så smärtsamt bekant och behagligt. Minnena som inte ens är speciella visas med en projektor i mitt huvud. Det är som att de vägrar att låta mig bara gå iväg och glömma.
Övrig analys: Om jag nu mot all förmodan inte bryr mig och inte ens känner mig ledsen eller så, varför ältar jag det här i sann Felicityanda?


Jag bara undrar varför det någonstans känns.

747

Förmodligen världens bästa låt. Troligtvis och antagligen och bäst i allmänhet och synnerhet. Fan vad jag älskar den här låten, det finns ingen bättre. Det skulle vara:

* Celsius
* Klåparen
* Stoppa mig juni (Lilla ego)
* Chans
* Kevlarsjäl
* Bergodalvana
* Utan dina andetag
* Socker

Och X antal låtar till. Jag kan go on för alltid. Det är helt fantastiskt hur man kan producera något så fulländat och perfekt. Alla intron är perfekta, texten likaså. Jag får bokstavligt talat gåshud när jag hör dessa låtar. Jag ska nog ta och ha mig ett moment nu.

Men det är ju så, att antingen älskar eller hatar man Kent.

V fucking G

Resultaten från första tentan kom idag. VG. Hell yeah (för er som inte vet är det högsta betyg på universitet)! Jag känner mig nöjd. Solen skiner, mina nya solgasögon sitter där de ska (alltså inte nergrävda någonstans i mitt kaotiska rum) och skorna är sköna.

Mötte upp Henrik idag och tog en cola på sööööder. Jag hittar inte på söder, men Henrik är så duktig så. Vi pratade om att han fyller år på måndag. Och om att tiden går sjukt fort. Det var inte länge sen (känns det som) vi var där och firade. Båda med dåliga respektive. Nu är det bättre.

Nu ska jag laga mat till mig. Maten ska innehålla jasminris. Jag älskar jasminris. Nästan lika mycket som Ben & Jerry's Caramel Chew Chew. Men bara nästan.

Tata

Snart så

Nu så, snart så. Är det tenta igen. Nästa vecka, på onsdag. Men det känns bara som om jag har gjort det jag kunnat. Jag tror jag förstår, men vet inte om jag själv kan tillämpa de olika grejerna på en text. Det återstår att se.

Igår läste jag ut Stieg Larssons bok....öhum...vad hette den. Mannen/männen som hatade kvinnor. Något sånt. Den var hur bra som helst! Över 500 sidor och det tog mig som vanligt bara några dagar. Jag är sorglig. Men läs den! En fantastisk kriminalroman! Nu ska jag börja på nästa av Larsson, Flickan som lekte med elden. Hoppas att den är lika bra.

Idag är det skola igen. 13-15. Funderar på om jag ska äta lunch i skolan, men jag tror inte det. Waynes eller vad det nu är, är inte så bra....tycker jag... Men jag ska i alla fall åka dit och försöka läsa in mig lite på litteraturen, som fått halka efter pga vissa sadel/tränsbestyr.

Tata

PS. Jag har fått småsmå munsår!!! Eller det är inte munsår, men såna där som man får i mungipan. Det är inte skönt. Varför får man det? Hähä jag tror jag vet. Men hej mogen människa.

Klockan går...

Varför kan man inte anmäla sig till program och kurser på studera.nu? Jag får lite bråttom. Nu när jag äntligen ska ta mig i kragen och fixa det här, så gååår det inte. Och idag är dessutom sista anmälningsdagen till tentan. Jag har inte anmält mig. Synd. Inte. Nej men det är ingen panik, jag kan maila idag, jag hoppas att min lärare svarar.

Nu ska jag titta på underbara Felicity. Jag har spenderat de senaste 3,5 timmarna till att rengöra sadel och träns. Trodde det skulle gå på en halvtimme. Tji fick jag.

Dygnsrytm

Jag är nog i behov av mest sömn av aaalla i hela världen. Kanske. Jag går och lägger mig ganska hyfsat - vid elva, tolv. Men om jag inte ställer klockan vaknar jag runt elva. 12 timmars sömn är väl onödigt? Någonstans har jag läst eller hört att 6,5 - 7,5 timmars sömn per natt är det vi genomsnittligt behöver. Eh...right. När jag ställer klockan på nio är jag så trött att jag nästan svimmar på väg till köket.

För övrigt sitter jag och tittar på Beyoncé och Shakiras video till Beautiful liar. På något sätt hade jag väntat mig något bättre från dem. Låten handlar väl om att de är typ kära i samma kille, men i videon ser det ut som om de heller skulle vara med varann än någon kille. Fast de ser verkligen bra ut, helt sjukt bra! Om jag såg hälften så bra ut som någon av dem skulle jag vara överlycklig. Och skitsnygg.

Idag har i alla fall vår riktiga digitalbox kommit, äntligen lite fler kanaler. Varför kunde vi inte ha förutsett att det skulle vara förseningar? Men ikväll blir det i alla fall ändringar...
Vidare idag ska jag plugga (en stående punkt på dagordningen), göra rent sadeln och tränset som ska överlämnas imorgon eller på fredag, försöka packa saker från mitt rum - på riktigt alltså.

Ja... jag har inget viktigt att skriva, jag vet.

Optiskt buller

Jag har lagat middag. Jag gjorde falafel (färdiggjorda, men uh) och bulgur och sallad och...whatever. Nu tittar jag på Simpsons, gammalt avsnitt. Hoppig bild. Tack Statens fastighetsverk. Tack för de fantastiska antennerna. De funkar - urdåligt. Jag hoppas (eller jag förutsätter) att det är bättre i huset. Men suck vad jag tjatar om det där darned huset.

Imorse på radion hörde jag uttrycket "optiskt buller". Det är fantastiskt, fenomenalt och alldeles....alldeles underbart. Jag kan inte vänta tills jag får kalla någon för optiskt buller. Det kommer att vara den lyckligaste dagen i mitt liv. Det ska inte vara bakom ryggen på någon, utan ansikte mot ansikte. Tyvärr så ser min ovän-lista lite tom ut för tillfället. Visserligen kan jag ringa upp min gamla högstadielärare, men jag misstänker att hon inte kommer ihåg mig. Eller kan koppla sammanhanget. Lite dött lopp typ.

Nu är sadeln och tränset så gott som sålda. Det mest spännande i storyn är att jag kanske måste ta med mig den på bussen. Snyggt. Tungt. I alla fall tar jag inte med mig den till skolan, I tell ya!

Tata

Deep enough to realise I'm shallow

Jag behövde inte fråga Pedro (så heter han inte), The Italian Guy. Han är inte från Italien. Nu kommer jag inte ihåg var han kom ifrån... Hej minne. I alla fall fångade han mig på rasten och vi pratade lite, sen frågade han hur det gick, och då sa jag att jag hade lite problem med satserna, så svarade han: Jamen det fixar vi! Hänger du med nu efter skolan? Men jag kunde inte. Vill inte missa Felicity. Fast det sa jag inte. Jag sa att jag måste packa inför flytten. Det har jag inte gjort.

Men ja... jag vet inte. Hans ansikte är så...fint. Men. Jag hatar att vara sån, men kläääderna! Varför, oh why klär han sig som en...(vill inte säga det)...tönt. Iiihh ingen hörde väl? Fan! Jag vill inte vara sån! Varför är jag deep enough to realise I'm shallow? Jag borde vara vuxen och normal och inte bry mig om sådant.

Dessutom tror en kille i min klass att Pedro är intresserad av honom! Hahaha! Det skulle vara skitkul om det var så! För den här killen har flickvän och är allmänt jätteointresserad och framförallt: rädd. Det skulle jag också vara om det var en tjej som spanade in mig, Eller som jag trodde spanade in mig! Men i alla fall. Bögskräck är nog det roligaste som finns! Om en kille vet att en annan kille är homosexuell tror han ju automatiskt att gaykillen är intresserad av honom. Liksom utan tvivel. Alltid lika kul.

Nu borde jag verkligen packa inför flytten. Kanske rensa ut alla kläder som jag kanske inte kommer att använda de närmaste två veckorna, och lägga in i de två (stora) garderoberna där. Vem vet? Kanske jag orkar! Kanske inte...

Vi hörs paaals!

Anything you can do I can do better

And I do anything better than you. Hej och hå.

Skola idag igen... Även imorgon. Idag körde jag ju med mina andra nya vårskor. Vad skönt det var. Inte! Eftersom att de är lite stora, plus att jag hade dubbla strumpbyxstrumpor på mig, gjorde det att jag gled omkring i skorna som på skridskor. Nej inte direkt, men lite lite lite, sådär så att mina tår dog. Och hela framfoten med, för den delen. Imorgon funderar jag på gympaskor för att lindra the pain lite. Alternativt mina ljusblå frottéstrumpor. Hett, sådär. Tveksamt.

Idag avhandlades avdelningen Bisatser. Lätt som en plätt. Faktiskt. Jag svarade på frågorna, surfade genom lektionen som på en räkmacka. Hay-a! Men här får vi inte glömma att jag faktiskt har lyckats (lite) att förstå huvudsatser. För nu är det så att bisatsen är ju en sats i satsen, så att säga. Och har rak ordföjld (nästan alltid), och att man kan sätta ordet inte före det finita verbet (ex. målar (presens), målade(preteritum), måla(imperativ)) och det funkar...nästan alltid. Såklart. Man kan aldrig vara riktigt säker, grammatiken finns där för att sätta dit en, med sina jävliga kuggfrågor. Nog om detta, som min gamla lärare brukade säga (bisats, eftersom att som är en bisatsinledare (subjunktion tror jag) och brukade är det finita verbet, även ett kopulaverb eftersom att det måste "kopplas ihop med något", man kan ju inte säga "som min gamla lärare brukade...."ja. Prova att sätta ordet inte framför brukade) MEN HERREGUD LÄGG AAAAAAV!!!!! Jag OOORKAAAAR INTE MER! Kill me, gör pinan kort. Jag ska bara markera alla bisatser from nu on. De jag ser, vill säga. Så bra är jag inte.

Idag har vi i alla fall flyttat de första grejerna till Villan. Telefonhuset heter det. Det går rykten om att det spökar där. Jag har hört det från så många olika håll att jag börjar tro på det. Då vill jag send out a message till alla spöken:

Jag är livrädd. Jag är totalt jättejättelivrädd för spöken av alla dess slag. Jag vill att Ni respekterar detta, då jag tror att jag kommer att få en smärre hjärtattack om jag på något sätt blir varse om Er närvaro. Så, ingen ommöblering, elektroniska apparater som plötsligt går igång eller går sönder, inga dörrar som öppnas innan jag hinner fram med handen, inget dragandes i täcket, kittlande av fötter eller dansande luft-barn i mitt rum vid sängkanten. Jag uppskattar detta oerhört mycket och lovar att hålla mig på min kant om ni håller Er på Er kant. Annars blir jag nödgad att vidtaga extrema åtgärder, och det tror jag inte att någon av oss vill.

Ääääsch jag är trött som fan. Allt blev säkert fel. Men mitt tänkande var rätt. I alla fall. Nä, sköna kläder och skor blir det imorgon, och garanterat (oh really?!) inget jäklarns grammatikdravel. Jag vet ju inte ens vad jag snackar om hahaha!!
Nåt mer? Nope, not for today (min avsky för svenskan blir gradvis större och större JUSTE Tor G. Hultman! Jag skiter i Svenska Akademiens språlära!!! Eat shit! Haha nej. Boken är bra, jag är inte bra!

Ciaaaaaaohoho

Rosa och blått

Idag skulle det vara vår. Men det var igår vårens face tittade fram. Visserligen sjunger alla vårfåglar för fullt, men de lurar ingen... Eller jo, faktiskt, för termometern visar på 8-9 grader. Varmt. Inte kallt. Härligt!

För att hylla denna vårdag (som egentligen var en regnig dag) åkte jag och mamma en lite biltur. Jag körde, jag kör väldans bra, om jag får säga det själv hö hö hö. Först åkte vi till Regina och hennes stall som ligger hemma på hennes gård (avundsjuk, who me? naah) och klappade lite på hennes fina Frieserhäst och hämtade våra osnygga mattor som hon tvättat. Jag hade på mig rosa velour ziphood och blå väst! Och vita/rosa Adidas. Yeey!
 image23
Så här ser en Frieserhäst ut just for the record.

Sen åkte vi vidare och slängde massor av kläder till en sån här klädinsamling, jäklarns skönt att bli av med grejer! Sen berättade mamma att hon slängt med ett  gammalt duschdraperi. Fräscht. Vem fan ska använda ett duschdraperi?! Som inte är nytt? Haha någon får väl användning för det någon gång. Kanske när man ska plasta in något som inte får bli dammigt. Eller att göra schabloner med? Well folks, it's out there nu! Klart att användas! Maha...

Sen åkte vi hem. Nu är vi hemma och jag planerar en simpel måndagsoutfit med ljusblå och vitrandig Tigerskjorta, kanske sköna Sevenjeans och jaaa jag vet mina andra fina 2handskor med rosetter på? De där som är i storlek 41 men som jag envisades med att mina fötter "växer i". Fast jag är 21. Snart. Och slutligen Guessparfym. Aj lajk.
Juste, fick höra, apropå ålder detta: "Men guuuud du ser ju mycket yngre ut! Typ 17-18!" Hm...tack! Eller? Det kanske är bra att se barnslig ut.

Nu ska jag plugga grammatik (och, for your information, så grävde jag fram min gamla grammatikbok från Uppsala, och den var ju tusen gånger bättre second time around! Faktiskt - och jag ljuger inte - så fattar jag allt mycket bättre nu)! Vad gäller satser och satsdelar ska jag be The Italian Boy om hjälp. I sann Felicityanda. Wish me luck!

Tata!

Brääääk

Jag ska inte skriva om Melodifestivalen. Jag ska inte skriva om att Sanna Niels(s?)en låter som ett får. Ett får in pain. "Vaaaaaabrääääkaaaar".

I'm not as think as you drunk I am

Nej inte riktigt. En riktigt, riktigt B jävla hemmakväll. Allting går just nu åt skogen.
List it.

1. Jag har en nerv i kläm i nacken. Det gör inte bara ont, utan det får mig att vilja hänga mig. För att rätta till det, that is.
2. I mitt rum är tydligen TV-antennen åt helvete. Såklart. Varför inte liksom? Varför ska det funka att göra saker själv? Utan att behöva ringa in någon jäkla expert från Yttre Mongoliet.
3. 600 kronor har försvunnit från mitt konto. Jo, det är sant den här gången. De är spårlöst borta. Men deeeeet är okeeeeej!
4. Jag har dessutom begynnande magsår-feeling. Det är väl dags nu igen, kan jag tänka mig. Men what the hell, varför inte? Jag klagar inte!
5. Det. Går. Inte. Att. Plugga. Skit. Helvete. Jävla. Fan. Grammatik. DET GÅR INTE! När jag läser får jag ont i huvudet, jag vill riva i någonting. Hela kroppen, alla tecken säger: SKIT I DET! Du kommer ändå aldrig få användning av sån här ord-matte! Ingen bryr sig! Gör nåt kul, eller gör något o-kul, typ städa. Jag vill inte, varför läser jag den här kursen.

Men, trots allt är det punkt (1) som stör mig mest. Jag kan inte gå, för då rör ju ryggraden på sig lite, jag kan inte ligga, för då blir det spänt. Och, här har vi moment 22: Om jag tar en Voltaren (lycka i tablettform) för nacken (varför nu antiinflammatoriskt skulle hjälpa mot nerv och ben), resulterar det i galopperande magsår. Det blir inte pest eller kolera, det blir pest OCH kolera. Jag vill bara somna och vakna någon gång när jag är 36 och har man och jobb och en fin villa. Resten vill jag vara utan.


Och juste - Fanny är i Monaco och festar ikväll. Jag sitter i hålan som Gud glömde och vill bara någon annanstans. Jag hatar allt som har med det här B-landet att göra. Det kan bara erbjuda B-liv, B-väder, B-affärer (whooa i-land), B-fula människor.

Nu (nu är jag allvarlig) tar jag mitt och flyttar till Australien. Det är oundvikligt. Yah.

(Hej klagosånger är aldrig fel, dont ya think)

Hola!

Åh, kollade på Kill Bill 2 igår. Jag älskar de filmerna, älskar älskar älskar. Varför har jag dem inte? Jag måste köpa. Omedelbart.

Idag ska jag plugga ju. De ringde från jobbet och frågade om jag ville jobba. JA! Jag vill jobba, men jag kan inte. Fy faaaan! Det känns så himlans B.

Först måste jag verkligen städa undan lite. Och anmäla mig till höstens program/kurs.

Starstruck

Oh dear. Oh deer (roligare)! Jag trodde jag skulle fainta idag. Nu ska vi inte tro att vi är några, men det var en tjej som tittade på mig idag på tunnelbanan, sådär så att man känner det. Så jag tittade tillbaka på henne, och insåg efter några sekunder att det faktiskt var Elsa Hosk!!! Ni som inte vet vem det är, shame on you! Hon har gått massvis med visningar, gjort kampanjer för Vagabond - här i Sverige - och massor utomlands.

Oj oj oj. Hon var så himla vacker. Först reagerade jag på att personen hade flats med uppvikta byxor, och barbent/fota till det, och det tyckte jag var knäppt. Sen såg jag hur snyggt hon var klädd och så vidare osv... UHU!!! WHY ME?! Why NOT me, förresten?! Jag vill också vara skitsnygg och ha snygga kläder. Visserligen var jag riktigt, riktigt fin i min nya klänning och jag hade också små söta skor till (2 haaaahahaaand), men det gills inte. Jag sågs inte nyligen i ett sexsidigt reportage i Vouge.
image20image22

Jag var tvungen att lägga mig ner i ett mörkt rum när jag kom hem. Jag är nog löjlig som har modeller som större idoler än någon/några andra. Men that's me!
Nu ska jag titta på Let's Dance och äta middag!
Ciao

The sky is blue, peas are green, you are ugly and I am mean

Jamen fem grader är ju inte så illa... Till helgen kanske runt 12 grader. Not baaad, not bad at all!
Idag börjar jag klockan ett, ska åka om 50 minuter typ. Juste jag måste sminka mig. Tänk om jag glömde det! Katastrof!

Idag är jag fin. Jag har på min min nyinköpta klänning, med ett skärp och en kofta över. Funderar på att ta mammas svarta Boomerangkofta istället. Den är snygg(are) och passar bättre. Men hon kanske inte vill att jag tar den? Fast hon brukar ju visserligen aldrig säga nej om jag vill låna något. Är det okej mamma?

Den här helgen är Den Stora Plugghelgen. Jag måste verkligen plöja igenom. Jag ska inte sätta min fot på något uteställe (fast jag går gärna till Grodan igen). Men om någon (Italiano Boy) bjuder ut mig ska jag nog inte tacka nej. Eller.... nej det är klart jag inte ska tacka nej. Emelie skulle inte heller göra något. Men jag vill gärna träffa henne innan hon åker.

De som är borta just nu:

Frida & Kirri
Fanny
Pontus
Fanny W

De som ska åka:
Emelie & Linda.

De som blir kvar:
Jag

Muhaha. Visserligen har jag Bellis kvar, och andra vänner. Men det blir segt. Fast då kanske jag faktiskt stannar hemma och pluggar? Ingen som vet, ingen som vet. Nu måste jag duka undan frukosten och dra på mig ansiktet! Tata!

Jag är till salu

Okej. För det första bara en grej: Situation Magnusson är nog det sämsta "humorprogram" jag någonsin laid my eyes on. Alltså geeez och fy fan! Så jäkla B!!!! Uh, jag orkar inte ens.

Nu till mig (för ovanlighetens skull).
Vi har en dressyrsadel till salu (Morris & Nolan). När folk vill köpa någonting, vill de ha bilder. Lots of them. Jag har knäppt kort så min mobil får lite hybris och tror att den är en riktig Nikon eller något (Fanny har med sig den riktiga kameran till Najs). Tränset (också M&N) får också hänga på i köpet, för vem behöver en älskad ponnys saker när de inte passar någon annan? Jaja. Båda två är bruna (konjaksfärgade...?) och väldigt fräscha. Säg till om det lockar! Sju små lappar är allt som behövs, så är de dina!

Nu ska jag svimma i säng! Tata

Näs-Aids

Jag har börjat inbilla mig att folk som går emot mig i t.ex. tunnelbanan har några dolda motiv. Som att smitta mig med något virus som inte har något motgift och så lämnas jag att dö på perrongen. Det där är ju egentligen bara knäppjökstankar. Men ändå, det är ju inte helt otroligt i alla fall. För ändå - om någon bara tog med sig typ ett shotgun på tunnelbanan är det ju bara att fire away och ha ihjäl massor människor innan någon hejdar. Gissningsvis har jag nog bara tittat på för många actionfilmer och serier. Jaha, nu känner jag mig aspsyko.

Ännu en dag i skolan. Var lite trött, förvånansvärt lite faktiskt, för igår var jag med mamma på Ladies NightSolvalla. Känns ju feministiskt och bra. Men det var verkligen jättekul! De som var med var: Louise, Marie, Tove, Hanna, Gunilla, Karin, Gunnela, Cina och veterinären Elisabet Rydström, som var med när min lilla älskade ponnyplupp fick tillgång till de evigt gröna ängarna. På tal om det sitter jag på min säng, precis under det svartvita fotografiet jag tagit av henne, med en tofs av hennes man instucken i ramen. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Det är ganska fascinerande (really?) att sorgen inte avtar. Inte alls faktiskt. Samma sak är det med min favorit Exi, kittekatten som varit död sen 2002. Fortfarande har jag massor av fotografier av honom i mitt rum. Anywho, vi vann kanske lite, Marie vann mest, och jag sa till mamma att vi skulle spela på just den hästen (eller snarare för att Marie kände kusken), men ICKE!

Hähä, en kul grej som hände idag: jag skulle till tandläkaren och eftersom att jag var på T-centralen tänkte jag ta pendeln dit (Sundbyberg). Men jag har ingen aning om vilket tåg jag ska ta, så jag stod och läste på en massa skyltar, och bestämmer väl mig någonstans för att ta ett steg bakåt, varpå en kvinna skallar mig i bakhuvudet. Hon gick rakt in i mig, med sin stenhårda trä-panna. Sen ställde hon sig bredvid mig och stirrade jätteargt. Jag stirrade väldigt -mycket -ännu-argare tillbaka, och självklart kunde hon inte sluta viska med sin vännina och titta på mig. Men vad tror du tanta lilla? Att jag har ögon i nacken? Att jag för en sekund tänker ta på mig skulden för att hon galopperade in i mig. No, way José... Sv motsv: Icke sa Nicke.

NU måste jag in i duschen, och sen panikplugga, verkar vara det enda jag gör. I love it! Drop the pressure...liksom.

HEJDÅ!

Here you come again

Gaaah! Sovmorgon! Jag förstår inte hur jag har kunnat gå upp fem i sex varje morgon i ett år. I ettan på gymnasiet, that is. Men klockan sex! Bussen gick också 06.55. Noll sex! Jag får lite panik när jag tänker på det. Sen blir jag oerhört tacksam och vill hålla tacktal när jag tänker på att det inte är så längre. Att det aldrig mer behöver bli så igen!

Hittills har jag:
1. Rastat The Dog.
2. Hämtat posten, när jag rastade The Dog.
3. Ätit frukost.

Vad jag ska göra idag:

1. Läsa Svenska Akademiens språk...vård? Nej vad hette den? I alla fall, den, från pärm till pärm. Och, nää inte känner jag mig stressad! Hahaha why would I?
2. Stryka kläder. Jag kan inte vänta, det är så roligt.
3. Gå ut med The Dog 4 miljoner gånger till. Funderar på att sälja honom billigt på Ebay. Håll utkik!
4. Försöka packa ner grejer från mitt rum inför flytten som är....nästa vecka? Jag har ingen aning. Någon gång nära i alla fall.

Troligtvis kommer jag bara stryka och gå ut med hunden, liksom det minst tråkiga. Karaktär? Who, me? Naaah.
Seså, nu ska jag sätta igång. Ska bara springa upp och mörda hunden som skäller så fort jag andas för hårt. Tata!

Nej, du får inget av mig

Jaha. Den Italienska Ponnyn såg bättre ut idag. Visserligen är jag inte så mycket för typ kängor, men det får väl gå. Eller? Fast sen tänker jag att han kanske är världens tråkigaste människa, som bara pratar om sig själv och sina typ studier. Han bad om att skriva mitt namn på Hebreiska (ni vet, det där språket "ingen snackaaar!") idag. Lite nerd-varning. Men vem är jag att döma? 
Well, jag får väl bara vänta. Kanske jag inte tycker att han är snygg, utan bara minst ful? För vissa jag ser i skolan är dösnygga, men de ser jag aldrig igen för det går så väldigt många i där...

Idag stod jag inne på Pressbyrån och skulle handla lite, och kvinnan framför mig ska handla en bussbiljett. Det saknas pengar och hon vänder sig om.

- Jag får låna 50 öre va?

Två anledningar till att jag sa nej:

1. Låna, säger du? Låna. Okej, då skulle jag vilja att vi bestämde tid och plats right now så jag får tillbaka dem. För jag "lånar" ta mig tusan inte ut några pengar till någon jag inte känner. Jag tar ditt nummer. Punkt.

2. För övrigt har jag inte en krona i min plånbok, för jag sparar dem hemma. Jag går inte runt med en massa mynt för jag behöver dem inte, och jag har dem verkligen inte för att hjälpa idioter som litar på omgivningen att de ska täcka in när de inte fixar pengar på eget sätt. Hey, jag jobbar faktiskt. Ever heard of it?

Annars har dagen (faktiskt) varit bra. Jag fick Svenska Akademiens språklära, vilket innebär sträckläsning i panik. Känns bra. Jag gillar pressen, det får mig att lyfta my butt och actually göra något.

Insåg att jag bara har ätit frukost idag, runt åttatiden. Kan vara dags att äta något mer. Men jag är ju inte hungrig? Och om man inte är hungrig blir det bara till fett kanske. Maybe...

Näpp, titta klart på Felicity nu! Ciaoho!

Vad säger man?

Världens konspiration mot mig fortsätter. Som sagt försöker jag bara leva ett normalt liv, utan att behöva möta människor jag inte vill möta, prata med folk jag inte vill prata med. Det är svårt att upprätthålla något sådant. Ofta får man tala med personer som jag bara känner för att säga till: "Ut. Försvinn ut ur mitt liv, jag vill inte titta på dig, jag vill inte att du uttalar ett enda fonem till, till mig. Jag känner inte dig, du är inte vald av mig". Men sååå kan man ju inte säga heller! Vilket konstigt beteende. Men är det det egentligen? Varför skulle jag överhuvudtaget slösa mitt liv, mitt korta, lilla och (i alla fall för mig) viktiga liv, på någon jag inte vill? Jag vet visserligen att man måste prata med folk man inte har någon lust att prata med, men haja vad onödigt det är!

Varför ska jag bli uppläxad av en sprättig liten italiano-boy med sidorna vattenkammade? En liten gnäggig sak som tycker att just HAN är den smarta, the chosen, vad vet jag. Vi satt idag på seminariet, fraser står på schemat. Det här med nominalfraser, prepositionsfraser, adverbialfraser och så vidare kan vara riktigt knivigt. Inte allt för sällan ser hela klassen ut som frågetecken. Förutom den italienska ponnyn. Som tar ut alla NP på tre och en halv sekund blankt. Som myser i sin fleecetröja och slickar kanterna på sitt hår. Han säger till mig och två tjejer till: "Kom hit, jag ska lära er!" Jag sätter mig med en stol mellan honom och mig. Tittar lite, lyssnar. Inser att jag hellre lär mig av läraren och flyttar tillbaka till min plats. "Varför flyttar du tillbaka?!" hojtar han. "Jag känner att jag inte riktigt orkar. Faktum är att hela den här grejen är så svår att jag överväger att bara skita i allt och gå hem typ", säger jag och skrattar till lite. Istället för att säga att han inte var något bra på att förklara.

"Ja - ni i Lunarstormgenerationen är ju sådana, ni 'skiter i allt'".

Ursäkta? Pardon? Excuse me? VAFAN?! Och för en gångs skull (eller inte) så säger jag med en gång vad jag tycker.

- Förlåt, men vad i helvete säger du? Hur gammal är du? ("23") Jaha, du är bara fan två år äldre än vad jag är, och ändå talar du om Lunarstormgenerationen!!! Vad menar du med det?!
 
- Ehhehehe, amen vadå...

Jag känner att mina ögon värker av att titta på det här vidundret av idioti så jag tittar bort, ner i min mobil och spelar lite Paris Hiltons Diamond Quest (hej fjortis, vad diskuterade vi nu igen?).

Kände mig glad över att slippa se på honom. Så frågar han mig något, och jag som absolut inte är barnlig (host) svarar:
- Ja inte fan vet jag, jag är ju bara Lunargenerationen.

Ridå.

Det som stör mig något enormt är att han är ju snygg. Faktiskt väldigt. Har en skön, len röst och alldeles bruna ögon. Eller han skulle kunna vara snygg, men hans kläder drar ner det hela några hundra nivåer. Synd. Eller synd att han är en sån överlägsen barnrumpa. "Hej, jag är 23 och jag pluggar till översättare och kan 567 språk. Franska, italienska, portugisiska, spanska (vad fasen är skillnaden..) och hej - hebreiska!" Vem snackar hebreiska ("Du, det är det officiella språket i Israel") Jaha. Vem bor i Israel... Nej jag ska sluta. Jag börjar närma mig något som skrämmande mycket liknar ren och skär avundsjuka.

Men ingen kallar mig för Lunarstormgenerationen. Ingen som är född typ 1984 i alla fall. Ciaoooooo

Jaha nähe okej jaha.

Jaha och vad är dealen med bloggen nu då? Hej, jag har skrivit fyra tusen inlägg och syns något? För mig? NEJ. Jag blir så trött. Trööött. Yawn.

Lugn helg. Fredags - jobb och hemmakväll med mig själv. Mysiiiiigt. Lördag - hemmakväll/panikbestämning att jag ska ut, Grodan med Asna. Mucho kulo. Jobbade idag. Tröttigt, sov när jag kom hem. Har precis ätit middag, ska titta på film/plugga. Undrar verkligen vilket som vinner. Och morgondagens outfit är bestämd, det känns så väldigt bra att ha det så.


Och hej å hå det var väl allt från mitt fantastiska överraskningsresor-till-Paris-liv! Mjau

kate ben??

Förlåt, men vad är dealen med hennes ben? Check it out.



Klister

Ja. Jag är nog rätt seg idag alltså. Inte helt okej... Men jag gick upp sju på morgonen och kom hem sju på kvällen. Jag är grymt imponerad av mig själv. Först var jag i skolan för den dagliga dödliga dosen av grammatik. Det är så jobbigt att läsa det, för så fort jag läser någonting delar jag upp det i fraser, ordklasser och satsdelar. Det stör mig så att jag bara vill klösa ut ögonen på mig själv. Men det får jag ta i guess. Men i alla fall, sen, åkte jag till jobbet och jobbade i fyra och en halv timme. Wooow! Och någonstans har jag en känsla av att jag inte riktigt grejade det där med avgående post. Ehh.... Jag har precis gått en Pablo-kurs och borde kunna. Men, det var så länge sedan.

I alla fall igen. Imorgon ska jag, mamma och Helena åka till Saltis och fira Carina. Ska bli jättekul att träffa henne igen! Det var flera år sedan tror jag. Jag hoppas att mamma köpt en present. En riktigt fin present.

Uhh jag är så seeeeg. Jag och min Pepsi Max myser ikapp. Juste, skulle installera digitalboxgrejen. Går det? GÅR DET?!?! Rätt gissat. Jag kopplar, kopplar om, kommer till och med ihåg att trycka i elen och allt det där. Går det ändå? NEJ. Allt blir lite för mycket för mig just nu. Jag fick en lätt hjärtattack i vanlig ordning och bara vände ryggen till och gick därifrån. Och! Jag stekte kött! För andra gången! Oxfilé! Och vet du vad? Det blev jättegott! Jag åt två (visserligen ganska små) bitar själv! Jag är stolt över mig själv, jajamänsan! Jag kommer nog bli en bra hemmafru till slut. Måste bara hitta ett offer...

Soffatime! Ciao!
RSS 2.0