Världsmästare

Just nu sitter jag och tittar på sån där skridskoåkning...fan heter det... konståkning! Juste. Jag blir alltid stressad av att se små typ sjuttonåringar vara med i världsmästerskap. Vad har jag gjort med mitt liv? Sen tänker jag att men fan, konståkning, det är ju ingen dum idé... Jo det är det, för man skulle helst ha börjat innan man föddes. Men det finns ju saker jag också kan. Jag är ju bra på att rida, och första gången jag satt på en pålle var när mamma slängde upp mig på en när jag var kanske 2 år. Här finns ju stora utvecklingsmöjligheter. Måste bara flytta in på en stor hästgård.

Så tänker jag att jamen visst, om jag kör stenhårt som bara den från och med nu med ridningen, då skulle jag kunna tävla i Scandinavium om kanske...tio år? Inga snabba resultat. Det är ju lite beige. Man vill ju liksom ha snabb utdelning. Och tanke 2 är ju att jaha... rida och inget annat i tio år. Vad hände med att plugga i USA och sen bo i Australien? Ska jag sitta och mocka häst i resten av mitt liv. Utan att ha gjort något annat?

För övrigt finns det massor av saker jag vill göra. Jag vill vara jättebra på något. Typ att klättra. Och så blir jag jättekänd och bara kan åka till något jättestort berg och klättra utan livlinor och bli känd som han Göran Kropp eller vad han hette. Fast han dog ju. Men han var ju i alla fall jätteduktig på det han gjorde. Eller vadå, duktig. Det gick ju snett i alla fall.

Uuuh vad deppigt!!!

Men. Nu har jag i alla fall den här tentan imorgon. Eller Det Stora Håriga Monstret som jag helst kallar det. Vem valde den här kursen? Vem var det som sa: Men hörru, svensk grammatik ingår ju här, det älskar ju du! Kom igen! Eller var det rent av jag själv som tänkte: Asch lite grammatik IGEN, det klarar jag. Eftersom att jag inte gjorde det sist.

Nu ger jag i alla fall upp konståkningstittandet. Mår lite illa av deras konstiga dräkter. Ingen kille klär väl sig frivilligt i turkos spets? Ha, jag vill ändå inte dansa omkring på isen med en konstig kille i töntiga kläder. Fast tjejerna ser ju rätt söta ut. Fast de har ju bara massa genomskinliga kroppsstrumpor, och när de åker baklänges åker klänningarna upp så man ser hela baken. Osnyggt....Men vad neggo jag låter. De är säkert jättelyckliga.

Grammatik it is!


Kommentarer
le bunny

Hepp!
Fan, din blogg ar bast!Typ den enda som ar rattstavad och med harlig satirhumor. Mjau

2007-03-20 @ 12:48:04


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0