Så. Då åker jag till Sveits igen då. Schweiz, jag vet.

Fortfarande livrädd utan att tillåta mig minsta hopp. Blir man så här cynisk i Stockholm? Har staden helt och hållet förstört synen på... ja, det där.

Det orsakar ganska mycket magsår att alltid föreställa sig det värsta, basåruvet. Men vem är jag att klaga? Vet den isolerade att det finns fler som han? Typ.

Nåja. Packad och glad, eller packat och klart, menar jag. Eller inte riktigt. Lär flyga runt som det torra skinnet jag är imorgon och hitta nya grejer att slänga ner. Vet fortfarande inte vad jag har med mig. Desto mer spännande att öppna väskan där. Om inte planet kraschar, ca veut dire.

Så. Inte alls trött. Trots jobb i fyra hundra år. Men det var en ganska lugn dag.

Idag börjar skolan. Inget nytt block, inga nya pennor och definitivt, definitivt ingen ny ryggsäck. Däremot skulle jag gärna ha en ny väska. En Louis Vuitton Speedy ligger mig varmt om hjärtat. Å. I alla fall.

Idag börjar skolan alltså. Ganska okaraktäristiskt klockan 15. Till 17.30. Omäh. Men det är okej. Då har jag tid till lite annat.. Som att... ö. Äsch.

Igår tog jag en promenad i slottsparken, det hade redan börjat trilla ner gula löv från vissa av träden. Hajja deprimerande.


Men på fredag åker jag till Schweiz igen. Haja o-deprimerande.

Den här terminen måste jag lära mig en hel del. En hel del. Jag rangordnar dem:

1. Leva mer bara för stunden/dagen/nuet. Råtöntigt, jag vet, men icke desto mindre viktigt. Svårt som tusan.

2. Lära mig mera självdiciplin. Nu måste jag göra klart min uppsats samtidigt som jag ska läsa franska. Uh...? Jag kan inte, i alla fall inte så vitt jag vet, klona mig. Ännu. Med självdiciplin kanske det går. Plugga på flyget. Faktiskt.

3. Lära mig allt möjligt jag kommer över gällande ridningen. Aldrig fullärd.

Okej det var bara tre saker. Jag får väl hitt på nå mer då. Men de var de viktigaste. Nu känns det som om jag står utanför en tjock, svartgrå massa och ska försöka tränga mig igenom, komma ut på andra sidan.

Det kommer en tid då den här terminen är över.

Haha och en kul grej. Linda skulle igår öppna en champagneflaska. Men tappade på nåt sätt taget om den och den fick fontän-mindervärdeskomplex och sprutade ner hela köket. Hela.

Hm. Ledig idag. Muy skönt. Ligger i sängen och har läst bloggar och hängt på facebook i en timme nu. Kanske dags för lunch... Är ledig imorgon också. Och på tisdag börjar skolan. 15-17.30. Sovmorgon, yay.

Hade glömt, en ren Freudiansk slip, att registrera mig till franskan. Fick lite lätt panik vid 1-tiden en natt över det. Fick maila studierektorn och gnälla. Hon fixade. Jag valde grupp.

Så då börjar skolan igen. Sommaren har varit den längsta och kortaste i mitt liv. Den började lite trist och trött, men kom igång efter St Tropez. Eller pågår den fortfarande? Har lite söndagsångest. Kan vara vinet jag drack igår. Rosé gör så i ensamheten.

Ska fråga en viktig fråga. Vill inte alls höra svaret, om det inte är det svar jag vill ha, förstås. Tycker verkligen att det är jättejobbigt. Men det är lika bra att ta det nu innan skägget är fast i brevlådan och byxorna nere vid anklarna. Så skägget inte har hunnit växa sig alldeles för långt.

Fy fan. I helvete. Inte svära.

Så. Höstigt ute. Inte alls, alls, redo för det. Jag... vill. Nåt annat. Fast... äh jag vet inte. 

Mucho jobb. Mucho kunder. Mucho trött. All day everyday.


Såatteee.... Sova sig lite?

Alla har olika varianter på tecken när hösten börjar. Själv skickade jag just iväg ett varsitt mail till mina två lärare som ska hjälpa mig att avsluta min kandidatuppsats. Nu kör vi igen.

Annars... öppnade jag ett brev från CSN. Det är ju höstigt. Ville inte alls kännas vid vad som stod däri. Sen...

Nej men jag ska ta tag i det.


Men det är ett sånt vägskäl just nu. Vad ska man göra. Man börjar nog på franskan. Faktiskt har lite entusiasm visat sig. Väldigt lite, skall dock tilläggas. Typ entusiasm över att klä sig i fina höstkläder. Annars ingen. Jag är inte alls förtjust i att hösten närmar sig. Eller? Nej jag vet inte.

Jag har glömt bort.

Veckan gick så sakta, så sakta mot fredag. Så kom fredagochplötsligtvardetmåndagigenochdagsattåkahem. Typ så. Varför är det så? Varför är tiden tänjbar? Att vi själva bestämmer tidens hastighet. Och borde det inte vara tvärtom, att när det är roligt är vi dubbelt så mycket uppe i ögonblicken att tiden går saktare? 

Och jag har inte packat klart. Uh. Uhuhu. Kläder. Måste. Packa. Ja. Jag hatar det där. Ladda prylar. Komma ihåg saker. Inte försova mig.

Fast vad säger jag, vadå "hatar"? Jag älskar det ju. Pirrigt. Inte så nervöst denna gång, men pirrigt. Sörjer dock frånvaron av Lars Winnerbäck i iPoden.

Den här gången får nog kameran följa med. Sen om jag packar upp den, är en annan femma.

Nighty!

Idag har inte många knop gjorts. Jag är en lätt slagen hjälte. Ont i halsen. Lyssnar på ett gammalt Justin Timberlakealbum och laddar ner sommarprats-podcasts till min iPod. Lars Winnerbäck, Malin Baryard, Joe Labero. Jonas Wahlström hehe.

Lite förströelse till flygresan. Som ändå är relativt kort, men jag hatar att flyga, det är det tråkigaste jag vet. Men nu när jag planläggt saken lite känns det okej. Korsord, musik, sommarprat, spel på podden. Och platsen närmast gången. Så jag slipper be feta schweizare flytta på sig när jag ska gå på toaletten (27 gånger i minuten).

Bättre planerad packning denna gång. Hoppas jag. Jag har rotat runt i Ystra Systers garderob och hittat bra saker. Lite större väska. C kommer att tro att jag ska flytta in. Hähä. Men sist hade jag verkligen inget kul med mig. Så blir det när man packar i panisk trötthet och bara vill sova.

Imorgon jobb, sen hem och sova, sen la Suisse! Yay.

Nattuggla som jag är har jag ett stort behov av tv. Och katt. Katten fungerar som den ska, den ligger nära och kurrar. Tv:n är inte riktigt med på noterna. Förmodligen överhettad eller något. Står på twentyfour seven. Typ. Bilden och ljudet hackar. Jag blir ledsen om det är den det är fel på, och inte digitalgrejen. Hursom är jag lite obekväm inför det faktum att mitt tittande är begränsat.

För efter 10 minuter får jag lätta ögonproblem och måste stänga av. Så tyst, så tomt. He he.



Men Katt kurrar på.

Och korsord har jag ju. /Agda, 86


Red på hästet idag. Hon var positiv och verkade glad att jobba lite. Tog det överdrivet lugnt för jag hittar på massa fantasihistorier att hon kommer att bryta benen om man börjar för hårt, hon har ju ändå vilat. Bara regn och rusk idag, så de gymnastiska övningarna fick hållas i ridhuset. Sagis är så rar och fin. Eller fin är förresten en definitionsfråga. Jag, som ser hennes iiiinre, ser hur fin hon är. Utomstående betraktare skulle nog fråga sig vad det var för ök som stod och hängde i hagen, hon var blöt och smutsig, leriga ben och riktigt gul och smutsig svans.

Sen gjorde mamma en toppensak: hon släppte in Saga i boxen. Saga älskar att rulla sig när hon är blöt. Saga har torv i boxen. Saga var icke längre att skåda som skimmel, utan numer brun. Kornigt brun. Konstigt brun. Det tog en halvtimme att borsta bort så att sadeln kunde ligga på utan att skava upp halva ryggen. Resten av hästen såg ut som ett dike. Tur med ridhus och lyckta dörrar, typ.


Katt kurrar och tv hackar. Hals gör ont. Dags att sova sig lite.

Alltså störigt. Jag kan ju inte säga någonting om C till någon! Alla blir ju bara sura. Och tror att jag tror att vi ska gifta oss. Alltså. Det tror jag inte, pråmis. Och jag är inte head over heals, vilket alla verkar tro. Men tydligen så är det fel i att ha trevligt, ha roligt, tycka att någon är lite speciell (eftersom att jag - för en gångs jävla skull - inte blir galen). Kommentarer från folk:

- Aha. Jag tycker att det känns lite desperat. (Än att göra som du, ragga 02.55?)

- Aha, vad pratar han då? Norska? Fy fan, hur kan du ta det språket på allvar? (Men jaha då missade jag ikryssningsrutorna för språk. Och DU DÅ, du får ju inte en enda tjej)

- What if things go bad? (Ja, then they go bad. Vad ska jag göra åt saken? Men jag kan ju sitta hemma utan att träffa en själ, men då kan things go bad också)

- Oj, långdistansförhållanden är ju inte lätta. (Men vem sa att vi hade ett förhållande?)



Hå hå ja ja. Sticketi stick. I folkets öga. Eller nåt. Helt plötsligt har folk åsikter? Gah.

Den finaste kvällen på länge, och jag sitter inne och ugglar. Helt, alldeles själv. Mysigt. Länge sedan jag var ensam. Skönt.

Igår jobbade jag, sen mötte jag upp Hanna och hennes jobbgäng på Mosebacke. Lite rosé och snack, så gick vi till Golden Hits. Eh... ja. Nåväl. Jag sjöng karaoke med Hanna. Total eclipse of the heart. Bonnie Tyler. Eh. Det var väl ganska långt ifrån vackert. Min scennärvaro kan ju vara sådär, om jag får säga det själv. Men jag gjorde det bara för att jag aldrig skulle göra det. There's nothing to fear but fear itself. Hemgång ganska tidigt. Behövde inte visa leg för att komma in. Hur gammal ser jag ut att vara liksom? Å andra sidan finns det inte en käft i stan, så det var väl tunt med folk.

Idag sov jag till halv tolv, så härligt! Så fort jag vaknade gick jag ut och satt i solen till klockan tre. Åt lite. Sov mellan fyra och sex. Duschade och lagade middag, Fredrik kom över och åt med mig, sen åkte han iväg till en kompis. Jag städade köket och vattnade tomatplantorna. Och nu sitter jag här. Av allt riktigt uselt som går på tv har jag börjat titta på Snuten i Hollywood II. Ja. Så... snart ska jag väl sova.

Imorgon ska jag cykla till jobbet, börjar nio, slutar kvart i fem.

Sådär ja!

Då åker jag dit igen! Fredag nästa vecka, det ska bli så kul! Allt känns roligt, C, franskan, landet, utsikten. Yay! Det är härligt att göra roliga små(?)grejer.

Ikväll ska det hittas på roligheter med Ystra Syster och vänner. Being ganska glad, jag.


Adjöken adjööööö!

Ja, det kan man inte tro! Men trots gnäll på jobbet så är jag på bra humör! Ihi! Det kanske man får vara lite ibland?

Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd.

Och mycket vill ha mera.

Okej. Jobbigt med någon som inte bor i Sverige. Väldigt. En dam utan tålamod är jag. Samtidigt behöver jag avståndet, det vet jag.

Men varför kan inte allting vara enkelt? Måste det vara långt. Close yet far, liksooom. Varför är inte allting bara varmt och Frankrike? Varför blir det höst i Sverige för?


Fatta ironin i det hela. Här går man och hittar någon man typ står ut med - och faktiskt gillar, så finns det problem i det också. Men det är så skört, när allting går bra känns det bara mjukt och fluffigt. Men det blir så kallt och hårt i magen när det blir minsta problem. Som att jag glömde att kryssa i miljonärsfrågan innan jag föddes. Så att jag slipper cykla till Sveits.

Och såklart när man har fått smakat en tugga av gräset där på andra sidan framstår gräset i inhängnaden så mycket... torrare, sämre. Bränt i solen. Som min rygg.

Känner mig irriterad och missnöjd med hur mitt liv ser ut. Det finns ju så mycket mer, bättre - eller i alla fall annorlunda än Sverige. Varmare klimat, inte minst gällande människorna. Jag klarar inte av att se samma saker varje dag, det finns ju så mycket mer att upptäcka! Jag vill gärna bo någon annanstans ett tag.


Haha och det är så roligt, jag är så rastlös hela tiden, jag är inte hungrig, inte trött, ingenting. Jag skulle kunna vara vaken i hundra år (okej, jag somnade av utmattning på lunchen men ah). Bara vara vaken dygnet runt i härlig sällskap.




Men nejdå, jag måste jobba. Och den 25e börjar skolan. Alltså ärligt. Jag orkar inte. Jag blir utmattad bara jag tänker på det. Alltså på riktigt utmattad, ångest-och-tårar-i-ögonen-av-trötthet-utmattad.

Man kan väl få göra annat ibland? Inte för alltid, bara lite grann?

Idag var det full kareta, upp halv sju, på med smink, i med frukost (det var så länge sen att jag inte minns vad jag åt), till jobbet. Vänta på chef som försovit sig - första dagen efter semestern. Jobba sig massa, äta lunch. Och så somnade jag i soffan på lunchen. Försov mig. Jag är lite trött, kan man säga.

Jag har inte sovit på så många år. Jag är så trött, så trött, trött. Men sova får jag faktiskt göra sen. Nån annan....gång.

Nu ska det snart ätas middag. Hungrig.

Lättja kan också vara: halvligga i en mjuk soffa på en uteservering uppe i bergen nära Genève, titta på sjön och dricka Orangina. Ha handen i någon annans.

Eller: leka i en simbassäng. Skratta åt musikaliska poliser eller grova politiskt inkorrekta skämt. Bli stirrad på av personalen på restaurangerna för att de vill gå hem, då titta upp och upptäcka att man är de enda kvar.

Ah, liv - du är underbart ibland.