Jag tycker att det är så sliskigt med bloggar där författaren väntar barn. Så varje gång ungen ska nämnas (vilket är minst två gånger i varje inlägg) så skriver de: h*n eller den lill*. Men skriv hon eller han eller skriv DEN! Eller det, som i barnet - det. Eller monstret - det, fungerar för mig. Men på något sätt äcklas jag av puttignuttigheten i att ojojoj vi vet inte vilket kön ungen har!


Ja... det var väl bara det. Och att jag trodde att bussen till stallet gick 10 minuter tidigare än vad den gjorde. Kul. Då får man vänta snällt en timme till.

En sån där dag jag bara vill fixa med allt annat istället. Medan jag pluggar så slängde jag i lite tvätt, hittade en Cillit bang som jag var tvungen att prova, bang! sa det så var smutsen borta. Haha. He. Blev så till mig över ett rengöringsmedel att jag var tvungen att snabbstäda mitt badrum också. Och så la jag en t-shirt som måste handtvättas, i blöt. Så sitter jag också på Facebook. Harpan är uppe, mitt analysdokument också. Böcker uppslagna, nagellack bredvid mig, mobilen också. Hämta posten - ingen leverans från HM ännu. Det gör ingenting. Någonting nytt varje dag blir ju lite sjukt.

Varför måste jag städa och tvätta när jag ska plugga? Halv tre måste jag nog gå ut med hunden så att jag hinner. Han är fortfarande fuktig, för innan jag tänkte sätta igång att plugga så kände jag för att bada honom (and I mean it: kände. Han hade rullat sig i bajs).

Så. Återstår gör en och en halv timmes effektivt plugg. Är hemma från stallet igen halv sju. Hästarna ska ha mat klockan fem. Tiden går för fort!

Och nu när jag ändå är inne på min snålturné, varför ska överkast vara så dyra? Jag menar, HM? Varför så dyrt? Ska sy mitt eget jävla överkast. Jävla!

Sex, sju hundra liksom. Njet.

Styrka är förresten, eller nej bara en liten del av styrka, när man kan säga nej till en försäljare. Jag har såklart kunnat göra det tidigare, men igår så gjorde jag det utan att känna mig dum eller försöka åla mig ur situationen. Jag kände istället att det var hon som framstod som korkad när hon försökte pracka på mig stuff.

Jag var inne på Kicks och skulle först köpa schampo och balsam från Aussie, men de var inte på rea längre. Jag är väl snål, men tänkte att håret blir ju fan rent med Gliss och annat också. Så, jag var på jakt efter en ny dagcreme. Och natt också, men en sak i sänder typ. Så jag berättar för en expidit hur min hud upplevdes av mig och hon sa då att jag måste börja med en schysst rengörare.
Så vi gick till Kanebos hyllor. Där hon ville sälja mig någon typ av lera, den hette nåt i stil med "Mud cleanser". Njaha sa jag, vad kostar den då (utan att skämmas)? 550 kr (för en jäkla tub på typ 150 ml). Då sa jag att det är alldeles för dyrt, jag är student. Men den är jääättedryg! Den räcker i ca nio måånader! sa hon. Nio månader, tänkte jag. Fräscht innehåll efter nio jäkla månader.
Så vi gick till Lancômes hyllor. Där ville hon sälja mig en tub för 200 kronor. Visst. Och när jag hade nappat på det - Lancôme är ju schysst - ville hon sälja en dagcreme också. För 800 kronor.

Men det är ju så enkelt att komma ur! Säger man bara: Nej, jag har inte råd, då tittar hon bara besviket på en och säger nehej. Sen var det inte mer med det. Jag behöver väl inte göra henne nöjd? Jag ska väl inte köpa saker för hennes skull? Även om jag köpte hudplickeliplock därinne för 22 000 skulle jag vara glömd nästa dag.
Sen gillar jag väl min hud, men fan, flera tussar för att smörja in den med lite fett från en hästrumpa typ, det vet jag inte. Då kan jag lika gärna äta upp den där tusenlappen och känna hur rik-looken strålar ut ur porerna.

Ja, för att göra en kort historia lång.

Nu har föräldramänniskorna åkt till Grekland och jag är således själv hemma. Underbart skönt. Började med att städa upp i köket, så det blir kliniskt rent, som jag måste ha det. Kaotisk stress på insidan, pedantiskt perfekt på utsidan. Charmerande blandning.

Jag vaknade för övrigt klockan sex. De senaste två veckorna har jag haft svårt att somna, men desto lättare att vakna, runt halv sex har jag vaknat och tänkt att jag måste upp och SKRIVA! Lyckligtvis har jag kunnat somna om. Men idag när jag vaknade klockan sex tänkte jag att det var lika bra att gå upp. Normal tanke. Så nu har jag gjort allting morgonen kräver.

Men en grej jag aldrig kommer att kunna göra är satisfy alla djur. Alla två. Tre, om man räknar hästen. Katten vill alltid in eller ut, hon vill alltid ha mer mat, aldrig nöjd.
Hunden vill leka, han vill ut, han vill aldrig in, han vill äta den mat jag äter - inte sin egen. Nu ligger han på en tröskel och tittar på mig och tycker förmodligen att jag är livets baksida. Men jag ska jag ska jag ska! Först ska jag plugga. Nej, först måste jag rasta honom. Och plocka upp det han gjorde vid brevlådorna i morse. Eller det är fortfarande morgon. Men gud. Jag känner mig bakis för att det är så tidigt.

Låt dagen börja!

Nu sitter jag här i skolan igen, otroligt spännande. Sitter längst bak som en gangster och knattrar till ett litet inlägg. Längtar ut. Skulle vilja gå ut. Är det okej? Jag har på mig Converse i och för sig. Fixar inte riktigt platta skor ute. Nåväl. 

Nu ska jag faktiskt koncentrera mig häraaa.

Konstigt att bli sedd utifrån, sådär. Igår sa mamsi Daisy att hon tyckte jag var så himla duktig med analyseringen av en text. Jag verkade veta vad jag höll på med och greppade analysen med en gång.

Då skulle jag vilja bjuda in henne till mitt huvud, mitt inre. Hon skulle inte höra sina egna tankar där. Det skriks och slåss: "vilken typ av disposition av texten är det?! Tematisk, additiv, orsaks, generaliserande?? Men kom igen nu, du måste kunna det här! Det har med ditt betyg att göra för fan! Släng ihop analysen nu!!!! LÄS också för fan, du HAR inte så mycket tid på dig. Och sitt för fan inte och blogga nu igen. Är det allt du gör? Dricker kaffe och bloggar. Jävla karaktär, det."

Så låter det typ. Men som tur är har jag nu inga högtalare vid varje tinning, ingen kan höra tankarna. Så då ser man duktig och kunnig ut istället. Ibland vore det skönt att ha högtalare.


Nu ska jag iväg och shoppa med Paris Hilton. Äjabaskoja ska ju pluuugga ju!

Tänk att det är roligt, tänk att det är roligt, tänk att det är roligt...






... med fyra timmars sammanhängande opponeringar.

Jag är klar! Jag TROR att jag är klar!!!! Jag har suttit de fyra senaste timmarna och bara fixat, knattrat som ett jävla aberas och svettats som en GRIS men jag tror jag är klar!!!!!!!!!!!! HÄLVÄTTÄ!

Jag tror nog det. Ett till: "du är på god väg" från min handledare och jag spränger nåt i luften. Vad vet jag inte. Kan bli en säck med torv. Men fan, är det inte gott nog nu kan det aldrig bli det! JAG anser mig vara klar!

Återstoden:

- Göra analys på två romantexter och två dikter. Förfan det river jag av imorgon!!!

- Läsa 3 ton litteratur om litterär stilistik. Ge mig ett par tre dagar så är jag klar med det!

- Läsa 4 ton litteratur om Språkförändring. Ge mig två veckor så kirrar jag det.

JAG KOMMER ATT BLI KLAAR! Det lär bli den 24 juni men klar blir jag!!!!!!!!!!!!!!

Detta måste firas. Hur? Jag vet inte. Men firas ska det. AOUU!

Jag sitter för övrigt och har en mailkonversation med professorn jag för övrigt no 2 aldrig träffat. Halv ett på natten. Vad gör hon uppe? Vad gör jag uppe? Jag var trött redan vid sextiden ikväll, men gissa hur det är nu?





men jag kommer att bli klar.....

Ja, nu går allt i svart! Men även om texten är lite melankolisk så älskar jag den. Jag älskar älskar Kent! Jag och Anna Hibbs typ. Och jag hatar när man lägger upp låttexter, för uhu vem orkar läsa dem? Inte jag.

Men i alla fall: Kent, Socker.

Inga självmordstankar, jag lovar! Men efter en lång tid av att bara ha givit och givit finns det inte så mycket kvar. De två sakerna jag tillbringat dagarna med har till slut sugit musten ur mig!

Uppsatsen blir nog klar idag, om jag kämpar lite. Sen skriver jag nog aldrig mera uppsats igen. Inte i svenska, aldrig om perspektiv. Det är intressant på en armlängds avstånd, men att gräva ner sig i det är alldeles för mastigt, i alla fall för mig baserat på den kunskap jag har om det. Skit i det, nu ska jag skriva klart den där förbannade jävla uppsatsen och bli klar någon jävla gång!

Men det andra då? Ridningen. Jag hatar att jag inte har inspiration. Eller jag har det, men ingen ork att liksom rida, och praktisera. Jag väntar med att stryka mig till tävlingen, men det är mest troligt att jag gör det. Jag trodde att jag släppt pressen på mig själv, men det var fel, igen har jag den där elaka rösten som i mitt huvud ser ut som en svart hund (inte Dandy då...) som säger: "du måste vinna! Hästen måste gå perfekt! Du måste bli placerad annars är allt jobb helt förgäves."

Tråkigt med de där rösterna, de där kraven. Men jag antar att man en dag vaknar upp och är 50 och de inte längre tillhör vardagen. Men herregud, blir man inte pressad på utifrån får man väl fixa det själv! He he.

Nu tar jag en paus från det och låter det vara, lusten kommer komma tillbaka, det  vet jag. Men tills dess får det bero litegrann. Bara vara lite.

En sak, som inte är särskilt ovanligt, är svårigheten att vara i sitt liv - just nu. Medan en del människor är fast i det förflutna, och aldrig kan sluta prata om hur det var förr, vad man gjorde då och hur roligt det var, tillhör jag den skaran som hela tiden tänker på framtiden. Det är ju till en viss del bra, framtidsplaner är aldrig en dålig sak.

Men jag märker att jag i strävan efter framtiden är jag aldrig helhjärtat i nuet. Det handlar om såväl små som stora saker, som att tänka på hur trött man kommer att vara dagen efter en utgång - medan jag fortfarande står på klubben och sippar på en drink. Det handlar också om långsiktighet, jag tänker hela tiden på nästa termin och vad som ska uppnås då, och terminen efter det och även på när jag är klar, vad jag ska jobba med.

Jag tror att det är det som gjort att det gått halvbra med uppsatsen, jag tar mig inte tid till den, fast jag försöker. Jag måste hela tiden fundera på de nästa delkurserna och de resterande tentorna.
Och eftersom att jag är en smaaart människa inser jag ju att det här inte är bra! Quel succès! Inte.

Men nu är det för kort tid kvar på den här terminen för att kunna börja om, gör om gör rätt, så att säga. Så det får bli till nästa termin. Men under sommaren kommer jag verkligen att försöka tänka på att det just här, just nu är sommar, det är varmt och skönt, jag har tid att vara i stallet och med vänner och familj, jag har tid att planera resor och bara vara. Sova på verandan. Äta lunch med Ystra Syster.

Så, målet för sommaren och hösten är att inte tänka på framtiden, inte på det förflutna, bara vara här och nu. Så jävla löjligt det låter, men sant är det ju!

Å det låter så fåfängt att säga att man är trött på att vara singel, ha garden uppe, avfärda kille efter kille. Men det ÄR ju tröttsamt. Nu är det (tyvärr) inte så att jag avfärdar knäböjande karlar vareviga dag, nästan aldrig faktiskt. Men det jag menar är att det är så tråkigt här uppe på Glasberget. Panelhöna.

På något sätt känner jag att jag inte mognat en dag från när jag var just panelhöna på discot i sexan. Han man ville ha dansade alltid med fel tjej, aldrig med mig. Inte för att jag ville dansa, surt sa räven liksom. Men fortfarande är jag bara publik åt de lyckliga glassätande (de äter alltid glass) paren i parker runt om i stan. Den som betraktar, och önskar att hon också hade någon att åka hem med...

...Men innan det blir för sockersött och övergnälligt så vill jag påminna mig sjäv om att det inte är så fantastiskt, när man är inne i det. Eller så kan det vara det, jag vet inte. Men jag kommer ihåg en gång när en kvinna (full) kom fram till mig och en annan (inte-tjej) och sa att hon var så avundsjuk på oss och att vi skulle vara så glada. Då minns jag att jag tänkte: "Du har inte en jävla blekaste aning vad du pratar om. Det suger emellanåt". Och först händelsen, att stan/Sverige/världen är så jäkla ensamt att de som är ihop ska bli påminda vad som finns där, på andra sidan kärleksdiket. Ensamheten. Men där glömmer man gärna bort att ensamheten finns även på den "rätta" sidan.

Jag vill gärna romantisera kärleken, och tro att alla mina problem plötsligt skulle gå upp i rök så fort the knight in shining armors kom galopperande på sin vita springare och räddade mig. Hur många romantiska komedier har man inte sett då?

Så när jag börjar gnälla för mig själv att det är så låunly på Glasberget är det bara för att jag glömmer att jag skulle vara precis densamma även med någon som typ bryr sig. Om mig. Och någon som vill att man hör av sig. Och vill ses. Och tar min tid. Tid som jag inte har. Tid från hästen. Han skulle säkert hata hästar. Och blir sur när jag glömmer att ringa. Och när jag går ut. Eller bara vill vara hemma själv. Och så slutar det med att jag hatar honom, när allt kommer omkring.

Phew, nice talking to me.

Sitter på universitetet och skriver. Får väl till någonting bra, skulle jag tro. Men det är inte lätt att plugga själv alla gånger. Först inser jag att jag måste gå på toaletten, och eftersom att jag inte vill lämna mina saker helt ovaktade funderar jag på att ta med mig dem. Men eftersom att pluggplatser är en hårdvaluta här vill jag inte lämna min plats tom och fri för cirkulerande gamar.
Alltså får man förlita sig på främlingar att vakta mina saker. Tog bara med mig mobilen. Kom på att jag hade glömt min plånbok (som i sig har ett värde på typ 3 och 5) och bannade mig medan jag satt på den sunkiga toan. Återvände till den orörda platsen och hämtade nämnda dyra plånka och köpte mig lite lunch. Platsen fortfarande orörd. Arbetet fortsätter.

När allting verkar frid och fröjd rullar en vaktmästare in en jätteväxt i en jättekruka på en pirra, med vilken han fastnar lite i det heltäckningsmattade golvet. Jättekrukan med jätteväxten och således jättemycket jord välter ut på golvet. Han blir lika rosa i ansiktet som tröjan han bär och skyndar iväg efter en dammsugare. Arbetet fortsätter.

Efter en stund av fridfullt skrivande på hård stol kommer en såndära "skejtare" hehe in och sätter sig mot väggen bredvid mig. Tar en stol från "mitt" bord och tar därefter av sig sina slitna svarta Converse och blottar ett par svettiga fötter i svarta strumpor. Jag ger honom typ "the look", men han tuggar fridfullt på någonting och ur hans hörlurar ekar någon plickaploppamusik. Helt nöjd. Hans fötter fyller luften omkring oss med en stank av svett som gör att näsan krullar ihop sig. Jag måste flytta. Arbetet fortsätter.

Men inte så länge till, då en gammal, gammal skröplig gubbe kommer förbi och frågar om han och en till kan få slå sig ner. Javisst, svarar jag utan att veta vad det är för en typ. En bråkig typ, ska det visa sig. Han bråkar först med mig om sin datorsladd, sedan med en annan tjej om hennes datorsladd, sedan med samma tjej om sin datorsladd, och därefter igen med mig om sin datorjävlasladd. Hans assisstent som verkar hjälpa honom med att skriva en bok, slår på honom och säger att han är pinsam och att hon skäms, och att han måste uppföra sig om hon ska jobba för honom.

Arbetet fortsätter inte. Jag kom lite av mig. Nu kom vaktmästaren förbi med en stor monter på en rullgrej. Skrällskrääll. Suck. Det är lugnare hemma.

Haha! Vilket hån! Jag ska skriva så mycket jag kan (jag har kunnat de senaste två timmarna, men inte gjort det) och se när jag lämnar in skiten, eller nej jag menar uppsatsen. Den är inget rolig. Jag vill slå klackarna i taket istället. Men än är det bara tisdag och då får man fortsätta leka lydig medborgare och stanna hemma. Typ.
Mamman är i Uppsala och jag vill också! Funderade en sväng på om jag skulle börna upp dit, men insåg att det krockar med min image som god skribent. Annars är Uppsala en jäkla bra stad. Finns faktiskt ingenting som hindrar att jag flyttar dit. Jag gillar som sagt Uppsala.

Imorgon ska jag göra ett nytt försök att få tag i fokalisationsteoretiska boken, misslyckas det ska jag välta bokhyllorna i bibblan över mig. Och hoppas på en hård pärm i tinningen. Jag kan ju alltid använda mig av andrahandskällor, men med tanke på hur B min uppsats är så vill jag inte att den ska bli ännu mer B. Vi får se med det där.

Idag skrittade jag ut en sväng med stallägarinnan, mycket angenämt. Solen sken och hästen var rädd. Nej hon var inte så rädd, men jag fattar inte, alla hästar ska vara så rädda och skrämda hela tiden? VAD är det de är rädda för? Eller vill de bara ha en anledning att fly? Det hoppas till höger och till vänster, framåt och bakåt, men aldrig får man veta varför. Ska ta ut en hästpratare och kolla om hästen snackar. Det skulle väl vara typ (min häst är en hungrig ponny just nu, med listiga knep för att få mat): "Öööööööh....kolla.....grönt................................................gräs. Hungrig. Mat. Vill." Så jag antar att det är överflödigt.
Åaauoouuuu det finns kycklingar i stallet! De är alldeles... alldeles underbara! Jag ska röva bort dem.

Ja nej men skriva ju. Någon gång måste eländet ta slut?

...Kvar till att uppsatsen ska vara klar. Helt fantastiskt då att jag har jobbat som ett djur med den dygnet runt sen i onsdags. Inte. Jag har inte ens öppnat dokumentet. Men tänkt på den, det har jag. Så jag tänkte rycka upp mig nu. Fäntästic.

Nåja, utgång var det i onsdags, det blev Fridays, Riche (folktomt), Sturehof (folktomt), Utecompagniet och White room. Hehe. Whitan var det kanske 100 år sedan jag besökte. Men det var trelvligt. Hade väl gärna dansat mera, en annan gång kanske.
Kvällen avslutades med att vi fick väcka en taxichaufför som satt och sov i sin bil och fråga om han ville köra hem oss. Det ville han, vi var väl typ 90 procent av hans inkomst den natten. Halv sex låg jag i sängen. Halv sex på morgonen equals helt utdöd som art på torsdagen. Åkte till stallet och klappade på djuret. I typ tio minuter, sen hem till sängen igen. Jag är för gammal för sånt här.

I övrigt har helgen inte bjuckat på något roligt, tänkte gå ut igår men blev alldeles för seg för det, och då vet jag att jag bara kommer att stå och hata alla på stället och mina kompisar kommer undra varför de ens har mig i sin telefonbok. Så jag lät bli.

Nu tänkte jag att jag skulle köra lite ryck på uppsatsen. Alltså egentligen, tre dagar. Jag SKULLE ju kunna hinna. Om det fanns något uns av vett i mig. Alltså hinner jag väl inte. Ska skaffa ett jobb och köpa en häst istället.

Nu sitter jag och gråter som ett litet barn, jag orkar inte ens öppna uppsatsdokumentet. Jag fixar det bara inte, det går så jävla dåligt. Jag hatar, hatar, HATAR uppsatsen. Jag ska fan sluta med den här skiten och börja sälja saft istället. Jag menar, är man så dålig på någonting ska man inte hålla på med det, man måste ju inse när det tar stopp. Alla kan inte bli kärnfysiker. Min intelligens sträcker sig till att öppna en dörr typ. Så förbannat trött på det här. Liksom vad är det här? Livets glada dagar ska ju levas, inte sitta med ständig ångest över en jävla skituppsats som aldrig vill ta form i mitt huvud. Trettio skrivna sidor och jag vet inte ens vad som står, hur fan ska jag kunna sammanfatta? Åååååh jag HATAR den verkligen.

Hatar. Jättemycket.

Jag ska flytta till Frankrike och glömma bort att universitetet i den här jäkla stan finns. Så sjukt hopplös. Är jag. Vad kul att ha ett möte med handledaren imorgon och IGEN säga att nej du gubbe, det här går inte. Inte det heller. Man kan ju gissa hur mycket jag vill skriva D-uppsatsen. För en miljon skulle jag skriva den, kanske, men det är fan tveksamt. Ärligt.

Jag är så trött på att vara på dåligt humör över den här fula uppsatsen. Får man ge upp? Det är ju aldrig för sent för det...

Aha jaha, woonsdag idag. Spännande. Tror jag ska räkna ut hur många onsdagar jag upplevt hittills i mitt liv. Lär ju bli ett par stycken. Denna onsdag blir nog lite roligare än de senaste jag genomlidigt (men usch, kallade jag precis mitt liv "genomlida"? Så får man inte säga), tänkte ta en drink eller sju med Ystra Syster. Lite Sturehof, lite Riche kanske. Äh jag vet inte. Har möte med min handledare imorgon klockan tre, så det är väl lugnt. i guess.

Sist jag var ute en onsdag (ååhå vad länge sen det var, känner mig som... gammal) så hade jag lektion klockan tio på torsdagen. Jag satt upp och sov. Synd bara att det märktes då vi är endast runt 13 stycken i klassen. Fick typ sminka ögon på ögonlocken. Men jaja.

Nu har jag duschat, peelat händer och fötter, målat händer och fötter (a, allt förutom naglarna) i samma färg och så ja... Min dagordning är ju så jävla spännande att jag ska fortsätta med uppsatsen. Snart blir jag galen. Det känns som om jag hamnat i helvetet och min enda uppgift för evigt är att skriva uppsats. Den blir ju aldrig klaaaar (kan vara för att jag är i stallet i stället för att skriva, men NÄE).

Enligt utsago snurrar det tydligen runt en björn där hästen bor. Så gemytligt. Han kan bara äta upp fåren och ta min vita springare som hustru. Det känns inte så jättebra. Även om jag älskar björnar för att de är så vackra, får han väldigt gärna låta bli gårdens djur. Det skulle kännas bra. Förmodligen är han bara på jakt efter lite mat och kanske en flock. Ta inte ponnyerna med dig!

Böörni heter den.

Vädret idag gör att jag ligger så bra här på min säng, med katten nära, nära. Malous Efter tio på tv. USB-minne med uppsatsen i datorn. Jäkligt många bloggar uppe. Läsa läsa läsa. Skammen över bloggberoendet har jag vänt till att kalla det allmänbildande. Men faktiskt. Jag tycker att det är intressant att se hur folk idag skriver, hur de stavar, hur de använder uttryck och ordspråk. Ofta är det inte en siffra rätt. Ganska underhållande. Som någon skrev, att hon numer hade "mera skinn på benen". Och kött på näsan eller?

I alla fall. Ett jäkla tjat om uppsatsen nu. Snart är det över. Och då går tempot upp till max. Två tentor, varav en är på en kurs jag ska läsa in helt själv. Blir till att stänga in mig i ett rum på universitetet i en vecka och bara läsa. Två muntliga tentor, där alla tveksamheter och osäkra ögonkast syns. Det känns ju bra. Särskilt när jag vet hur duktig jag är på att prata i osäkra situationer, och förmodligen inte kan sluta förrän jag har förolämpat läraren, hans fru och deras hund, typ. Ska gå en snabbkurs i kognitiv beteendeterapi för detta tror jag. Eller bara hålla käften.

Ja, nej men tänk om. Tänk om jag hade det där drivet. Jag har det nu för tiden i ridningen, strävan att komma längre, veta mer, rida bättre. Men i skolan är det ganska dött. Drivet är att bara bli godkänd. Skriva uppsats är så otroligt krävande. Och jag har kommit på varför, det är bara output, ingen input. Jag får bara prestera och ge hela tiden, utan att lära mig någonting nytt. Och det är så tråkigt. Lära genom att redovisa sina kunskaper är inte min favoritmetod. Jag älskar när folk "föreläser" om hur någonting är eller fungerar. Jag älskar att sitta och lyssna och gratis få massa kunskap om någonting. Att folk inte förstår det, att lyssna på någon som verkligen är insatt i något ämne är det bäsa man kan göra.

Och det handlar ju om att jag är så sjukt lat. Ingenting orkar jag göra själv, när det handlar om någonting utanför ridningen. Jag ska typ börja jobba på en ridskola istället. Eller ett tävlingsstall. Då skulle jag maximera outputen och vilja ge allting.
Men uppsatsen? Nä. Thank god för franskan nästa termin. Då kanske jag kan jobba samtidigt också. I ett stall. Men jag är seg på att söka jobb. Tänk, det stämmer verkligen att 80-talisterna är den lataste generationen, vi blev bortklemade som barn och fick allting serverat. Nu vill vi bli rika och berömda utan att lyfta ett finger. Skrämmande odds för framtiden.

Tjoflöjt

Just nu har jag så extremt tråkigt. Verkligen extremt. Tittar på tv, typ bara sport överallt. Och "Parlamentet". Öööö. Läser bloggar men alla har haft så fantastiskt roligt den här helgen, sååå faaantaaastiskt! så jag blir bara irriterad. Jag har haft en trevlig helg men inte helt jävla fäntästic. Migrän på valborg, körtävling på fredagen, jobb lördag och så idag. Red en annan häst i stallet och det var mysigt. Men jag kan inte trolla fram någonting fab ur det. Skit.

SÅÅÅ uttråkad. Gud. Jag vill skylla på någon. Fanny som är i Skottland och har roligt. Vänner som typ inte vill hitt på nå. Mig själv för att jag ändå inte skulle orka hitta på någonting. Jag vill bara vråla ut min frustration. UÖÖÖHHH. Boringboring. Alltså dödstråkigt. Så grått. Fult.

Kan inte någon springa hit och plinga på dörren och komma med nåt roligt besked. Det här kan duga:

- Du har vunnit 10 miljoner!!!

- Du har kommit in på en skola i Frankrike!!!

- Det brinner i en övergiven lada (ja men eld är faktiskt rätt skoj)

- En grävling slåss med en björn!!!

En grävling finns faktiskt utanför vårt hus. Den är död. Jag gick fram till den och ville gråta för att djur ska behöva dö för att bil-jävla-ister ska köra i typ 190 utanför och inte lyfta sin fula blick en sekund. Jag hatar bilister utanför vårt hus. Bilar. Dra åt helvete.

Nu kan faktiskt allt dra åt helvete, så jävla tråkigt är det!!!!





Haha det där kändes bra.