Skrivprocessen

Sitter på universitetet och skriver. Får väl till någonting bra, skulle jag tro. Men det är inte lätt att plugga själv alla gånger. Först inser jag att jag måste gå på toaletten, och eftersom att jag inte vill lämna mina saker helt ovaktade funderar jag på att ta med mig dem. Men eftersom att pluggplatser är en hårdvaluta här vill jag inte lämna min plats tom och fri för cirkulerande gamar.
Alltså får man förlita sig på främlingar att vakta mina saker. Tog bara med mig mobilen. Kom på att jag hade glömt min plånbok (som i sig har ett värde på typ 3 och 5) och bannade mig medan jag satt på den sunkiga toan. Återvände till den orörda platsen och hämtade nämnda dyra plånka och köpte mig lite lunch. Platsen fortfarande orörd. Arbetet fortsätter.

När allting verkar frid och fröjd rullar en vaktmästare in en jätteväxt i en jättekruka på en pirra, med vilken han fastnar lite i det heltäckningsmattade golvet. Jättekrukan med jätteväxten och således jättemycket jord välter ut på golvet. Han blir lika rosa i ansiktet som tröjan han bär och skyndar iväg efter en dammsugare. Arbetet fortsätter.

Efter en stund av fridfullt skrivande på hård stol kommer en såndära "skejtare" hehe in och sätter sig mot väggen bredvid mig. Tar en stol från "mitt" bord och tar därefter av sig sina slitna svarta Converse och blottar ett par svettiga fötter i svarta strumpor. Jag ger honom typ "the look", men han tuggar fridfullt på någonting och ur hans hörlurar ekar någon plickaploppamusik. Helt nöjd. Hans fötter fyller luften omkring oss med en stank av svett som gör att näsan krullar ihop sig. Jag måste flytta. Arbetet fortsätter.

Men inte så länge till, då en gammal, gammal skröplig gubbe kommer förbi och frågar om han och en till kan få slå sig ner. Javisst, svarar jag utan att veta vad det är för en typ. En bråkig typ, ska det visa sig. Han bråkar först med mig om sin datorsladd, sedan med en annan tjej om hennes datorsladd, sedan med samma tjej om sin datorsladd, och därefter igen med mig om sin datorjävlasladd. Hans assisstent som verkar hjälpa honom med att skriva en bok, slår på honom och säger att han är pinsam och att hon skäms, och att han måste uppföra sig om hon ska jobba för honom.

Arbetet fortsätter inte. Jag kom lite av mig. Nu kom vaktmästaren förbi med en stor monter på en rullgrej. Skrällskrääll. Suck. Det är lugnare hemma.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0