Shoppingspree

Jag är inte så mycket för second hand. Enligt mig heter det inte second hand, inte ens vintage, det heter BEGAGNAT och jag kan inte komma på något som jag tycker är sluskigare.
Tills nu.
Jag har varit i småland, i Gamleby hos min kära mors fästmans familj. För övrigt hade de världens gulligaste hund som hette Ville. Jag kallade honom för Willy Wonka för han passade att heta det egentligen. Han är en tjock och glad labrador, och det var inte därför jag valde att kalla honom Willy. Varför vet jag inte. Men i alla fall. De har världens minsta och gulligaste torg, där det låg en pizzeria (jordens godaste pizzor, jag lovar), ett konstgalleri, en konstaffär, en restaurang till och en second hand affär. Vi gick in där utan några förhoppningar och jag kom ut med två par skor, en scarf, en klänning och en helt underbar pälsmössa. Fast det är inte så mycket en pälsmössa utan mer som en basker. Men basker låter så jävla fult så jag säger pälsmössa. Men den är i vit/grå päls med ett svart sidenband i kanten med en rosett på. Helt underbart. Allt fick jag för 160 kronor. Ganska bra tycker jag. Tralala.

Sofia goes Mark Baker

Aha! Jag kan nog tänka mig en karriär som festfixare. Allt handlar bara om vilka man känner. Hehe. Jag insåg att det skulle bli för mycket för mig att ordna med middagen, laga den själv och så. Redovisning:

Problem: Jag vet inte hur man lagar så mycket mat till så många.
Lösning: Be någon annan göra det! Eller rättare sagt: betala någon annan att göra det.

Problem: Hur ska så många komma in på samma ställe när vi går ut?
Lösning: En pappa med stort nätverk, plus en farbror som jobbat i dörren i typ 20 år.

Problem: Jag är värdelös på att fixa mitt hår, och ser oftast bara fet och gammal ut.
Lösning: Boka tid hos frisören samma dag, få en fin uppsättning på köpet.

Problem: Drinkfläcken går bara inte bort!!!
Lösning: Ta en annan outfit, alternativt vänta på att Fanny is bringing the sexy back med hjälp av en klänning i födelsedagspresent som jag önskat mig.

Problem: Hur i fan ska vi få plats?
Lösning: Låna bord, så får vi plats!

Jag have got it all figured out!
Ciao

Sofia goes Mark Baker

Aha! Jag kan nog tänka mig en karriär som festfixare. Allt handlar bara om vilka man känner. Hehe. Jag insåg att det skulle bli för mycket för mig att ordna med middagen, laga den själv och så. Redovisning:

Problem: Jag vet inte hur man lagar så mycket mat till så många.
Lösning: Be någon annan göra det! Eller rättare sagt: betala någon annan att göra det.

Problem: Hur ska så många komma in på samma ställe när vi går ut?
Lösning: En pappa med stort nätverk, plus en farbror som jobbat i dörren i typ 20 år.

Problem: Jag är värdelös på att fixa mitt hår, och ser oftast bara fet och gammal ut.
Lösning: Boka tid hos frisören samma dag, få en fin uppsättning på köpet.

Problem: Drinkfläcken går bara inte bort!!!
Lösning: Ta en annan outfit, alternativt vänta på att Fanny is bringing the sexy back med hjälp av en klänning i födelsedagspresent som jag önskat mig.

Problem: Hur i fan ska vi få plats?
Lösning: Låna bord, så får vi plats!

Jag have got it all figured out!
Ciao

Dilemma!

Ååå jävla fan. Jag som hade tänkt att åka till småland. Så måste dom visa en snowboardfilm på fredag. Vad ska jag göra nu? Eller så skiter jag i det, som Johan sa, för filmen kan jag se senare. Yeye.

Problematiken tätnar kring min närstående middag. Var ska vi vara? Hur många blir det? 14. Och kommer maten att vara ätlig? Varför försvinner inte drinkfläcken från min klänning, den har ju bara varit där typ ett år. Jag är en handlingarnas kvinna.
Hur förbereder man sig? Stämmer mina uträkningar att jag måste lägga ut typ 700 kronor på vin? Och lika mycket på maten, bara köttet. Sen tillkommer förrätt, efterrätt, och en jävla massa annat. Gode gud. Och jag skulle vilja bjuda ännu fler, jag vet massa som jag vill ska komma, men jag har ta mig fan inte råd! Guuud vad beige.

Nu har jag lagat min pyjamas, alltså sytt i två knappar jag slitit bort. Inget hett i det, jag har bara haft bråttom på morgonen. Och ja, jag sover i pyjamas. Fast den är rosa.

Tata

För ett otränat öga kanske

Hm. Nu fick jag plötsligt en massa projekt på gång. Fanny är min bästa kritiker och hon har alltid objektiva synpunkter. Saker som jag inte tror på själv kan hon direkt hissa eller dissa. Nu hissade hon och jag fick blodad tand (typ bokstavligen eftersom att min tandställning is killing me). Får se om det går att slutföra.

Bordsplaceringen är klar. Nästan. Jag vet inte om Kattis eller Johanna kommer. Mer troligt att Johanna kommer. Men samtidigt tänker jag inte räkna med de som inte osat, vilket Kattis inte gjort. Fast alla andra kommer. Iiih jag börjar få lite stresspanik. Men jag har it all figured out!

Ciao

Otränad, jag?!



sko

Jamen här är den efterlängtade skon som jag inhandlade. Alla älskade dem, inte minst jag själv. Premiärgick dem igår och idag kan jag knappt gå. Fast det är det värt. Nu ska jag äta middag!
Tata

Nostalgi

Ååå vad jag önskar att jag gick i gymnasiet igen! Jag gick i Hässelbygymnasiet, samhällsprogrammet med inriktning media. Jag tycker att det var en väldigt bra skola, med många bra lärare. Jag kan bli så jävla arg på mig själv att jag inte förstod att uppskatta den tiden mer. Jag minns att jag sa att jag aldrig kommer att tycka om den där skolan, att det här var den värsta tiden i mitt liv och att jag aldrig kommer att glömma hur det var.

Har jag glömt nu eller bara sett det i ett annat ljus? Usch jag känner mig gammal.

Ibland får jag hybris och googlar mig själv. Det blir inte så många träffar, mestadels en massa människor som jag delar efternamn med. Men den här länken fanns där, och det var så länge sen jag läste min klass olika uppsatser. Vad dåligt jag skrev. Men ändå, det var dåligt, men det var inte helt innehållslöst, som nu. Vad trött jag blir.

Hypokondriker var det ja...

It's officiellt. Jag har issues. Allmäna problem att hålla engelskan utanför mitt skrivande och synnerliga problem att vara frisk. Nu har jag lyckligtvis inget virus eller någon bakterie, men däremot en jävla muskelbristning i ryggen. Fine. Och jag tänker inte tala om hur jag fick det. Eller jo förresten. Min pappa skrattade typ så att han grät när han fick höra det och mamma vägrade tro på mig. Jag snöt mig. Jag skulle fucking snyta mig så brast en muskel i ryggen. MEN COME OOOON! Vad händer med mig?! Hur vek får man bli, hur otränad KAN man egentligen bli utan att det blir en synd. Jag har nog med råge passerat den gränsen. Geez. Jag vågar knappt visa mig på stan. Och (här kommer en till hypokondri-sak)  jag kan inte äta Voltaren (människans bästa vän) för att jag även har en fantastisk begynnde magkatarr. Så antingen ryggont eller magont. Välj själv. Får man säga pass? Ooh mitt stackars liv. Jag jobbade idag i alla fall. Alla frågade vad dealen var när jag såg ut som en 68årig soldat som aldrig fått pinnen ur arslet.

På tal om arslen (ursäkta språket), så råkade min kära syster ut för en otrevlig grej på tunnelbanan häromdagen. På T-centralen. Hon skulle gå på tåget när hon plötsligt känner en hand på sin rumpa. Hon fick akut-tourettes och började gorma. Ingen tillkännagav sig och alla tyckte att hon helt plötsligt var obehaglig. Idag när vi åt middag sammanfattade hon det fint. Hon sa: "Ingen förutom min pojkvän får ta på min rumpa!" Jag var tyst ett tag innan jag funderade: "men du har ju varken rumpa eller pojkvän?"

Jag ska ta min fantastiskt hållbara kropp och gå och lägga mig nu eller något. Jag har i alla fall fixat en häst att rida, så snart kommer min kropp vara tillbaka på topp!

Tata

Jag är inte ensam!

Läste just på www.shopping.blogg.se att det är fler som har problem med försenade leveranser från Asos. Även om det inte hjälper så känns det bra att veta att man inte är ensam. Eller? Som om jag verkligen trodde att Asos särbehandlade mig negativt.

Anywho. Jag har precis druckit upp min jordgubbs milkshake och känner mig väldigt nöjd. Henrik, min granne ville ge mig dåligt samvete för att han skulle ut och gå medan jag satt hemma och gav mig själv sockerchockar. Det fungerade inte! Jag känner mig väldigt lyckad över att jag inte är ute i regnet, och det är såna här dagar jag känner mig lite tillfreds över att inte ha häst. Annars fick jag ett sakna-ryck imorse när jag tittade på hästannonser i Ridsport. Även om det finns jättemånga fina hästar som jag skulle vilja ha, känns alla oersättliga. Paulisen är oersättlig.

Ikväll ska jag fortsätta med körkortsteoripluggandet, sjukt trist men man måste väl ha det där kortet. När Fanny var i Thailand kunde man köpa körkort. Jag övervägde men avböjde. Ibland är den lagliga vägen ändå bäst... Övrigt ikväll ska jag titta på SVT2 klockan 19.30 för då är det ett program om svenskarnas shoppingvanor! Jätteroligt, mer såna program tack!

Nu ska jag maila till alla jag känner typ och berätta att den 20 december ska jag äntligen få ta bort min tandställning! Ingen är gladare än jag! Datumet gör också att jag hinner få bort den innan jul, eftersom att vi åker till Finland den 21 december, sju på morgonen. Uh jag kan inte gå upp typ fyra, då jag har inte ens gått och lagt mig! Outfit planerandet inför mormors födelsedag, julafton och övriga festkvällar pågår för fullt. Jag har insett att jag behöver minst två resväskor. Uppskattas inte av övriga familjen kan jag tänka mig eftersom att resväskoutbudet är begränsat. Men det gäller ju att roffa åt sig medan man kan...

Jag vill ha jul! Nu!

Den som väntar på någonting gott...

...väntar alltid alldeles för länge! I en månad har jag väntat på mina skor, men idag kom de äntligen! Och de är så snygga! Helt perfekta för mina fötter och ben. Ganska höga, 10 eller 11 centimeters klack. Jag hade en gång ett par underbara shoes med 12 centimetersklackar. De gick sönder. Fast det var inte mitt fel. Jag kom precis på att de jag köpt nu är en nästan exakt kopia av de jag hade då. Undermedvetet kanske...Fast det är bara en detalj som skiljer. Lägger kanske upp en bild. Om jag orkar. Nu är jag så dödstrött att jag ska rasta vovven sen gå och lägga mig. Imorgon väntar tandläkaren.

En känsla bara...

Vad kan det vara för känsla? Hm... Jag tror jag stött på den någon gång förut, i samband med någonting annat, en annan tidpunkt. Den är egentligen inte så svår att identifiera, men samtidigt inte så påtaglig. Den har stegrats nu under dagen, och jag har äntligen kommit på vad det är: hunger! Ta daaa! Men shit vad tråkig jag är. Kill me now please. Here.
I alla fall ska jag börja laga mat nu, och ja det är tidigt med tanke på att vi i vår familj äter middag typ tio. Ibland. Oftast åtta någon gång. Väldigt ofta senare än åtta. Jag tänkte bryta den trenden som jag egentligen inte har någonting emot. Jag ska laga en helt vanlig, högst ordinär flamberad rådjurssadel med hemmagjord svartvinbärsgelé. Nej jag ska göra en kycklingwok. Men gott blir det!

(Jag läser körkortsteori nu, och det är den mest svårtydda boken jag någonsin laid my eyes on. "En svart plastsäck över en plogpinne signalerar rådjur i området." Men what!? Är det en riktigt skylt eller? Ikväll ska jag vara ute och sätta svarta plastsäckar på precis allt jag ser. Jag kan tydligen också göra min alldeles egna vägskylt. Jag hatar den där boken! Eller så är det jag som är dum... Men hur kunde alla puckade människor och invandrare lära sig allt typ utantill och sen göra provet? Och gosh jag är verkligen stupid, jag vet, jag vet!)

Mat var det ja.

Inbillning?

Men ursäkta. Varför är jag en hypokondriker? Inte för att jag inte har ont i halsen, och inte för att det värsta redan läkt ut av sig själv, men den ena saken avlöser hela tiden den andra! Nu är jag förkyld istället, och - det här är det äckligaste och värsta - min vänstra armbåge är typ torr! Eeew! (hehe fjortis) Men faktiskt. Vems armbågar blir torra när man inte ens fyllt 20 (snart, snart)? Jag mår riktigt psykiskt dåligt (se där, en till åkomma) av att se det.

Men jag var till läkaren i alla fall, och det var ingen fara, sa han, utan att det skulle läka ut av sig själv. Vad fint. Halsen gör fortfarande ont. Suck. Sen när jag kom hem gick mamma till jobbet och Fanny åkte iväg för att plugga och klippa sig. Antiklimax. Jag då? Och jag vet vad jag gör när jag är hemma själv på förmiddagar: jag sover. Otroligt sorgligt.

Ikväll är det House! Missa inte!

Ciao

Hals + fluss

Denna lista har jag med kurage hämtat ifrån Nicole

1. Är jag nöjd med min ålder? Ja
2. Är jag nöjd med mitt utseende? Halvt
3. Är jag nöjd med min vikt? Nej
4. Är jag nöjd med min kropp? Halvt
5. Är jag nöjd med min utbildning? Ja
6. Är jag nöjd med min arbetssituation? Ja
7. Är jag nöjd med min lön? Den kan alltid vara högre, men eftersom att det bara är ett extrajobb är den toppen.
8. Är jag nöjd med mitt civilstånd? Ja
9. Är jag nöjd med mitt sexliv? Ja
10. Är jag nöjd med mitt boende? Vill kanske flytta hemifrån...
11. Är jag nöjd med mina kompisar? Absolut!
12. Är jag nöjd med min bilsituation? The non-existing...Körkort nästa!
13. Är jag nöjd över mina föräldrar? Men självklart!
14. Är jag nöjd med mig själv? Mostly, ja.
15 Har jag ett liv? Ja, fast mindre nu sen min pålla dogade.
16. Har jag haft modet att svara ärligt på dessa frågor? Absolut självklart, whats the point of lying?

Fast man kan ju undra om jag verkligen har ett liv eftersom att jag svarar på allas listor och frågor...Um. Men nåt måste jag ju göra.

Det har för övrigt kommit fram att jag har halsplus (fluss, jag veeet)! Väldigt spännande! Imorgon ska jag träffa farbror doktorn så kan han titta mig långt ner i halsen (ha ha gubbskratt). Det jobbiga i situationen är ju att jag jobbade idag. Och eftersom att halsfluss inte alls smittar över huvud taget så var det ju bara skoj för mina medarbetare! De ville typ stena mig... Men jag hade blivit ännu mer dödad om jag hade ringt på morgonen typ 5 minuter innan jag skulle börja och säga att jag inte kunde komma. Vilket vill de helst vaaa haaa?
Men bara en annan sak snabbt, halsFLUSS. Vad är fluss för någonting? Samma sak som att jag kan bli galen på ordet korvstroganoff. NOFF?! Jag hatar det ordet. Vem är noff egentligen? Svar till undrat i hela livet.

Jobbig grej igen: jag har nu avbokat två möten med Aloe Vera-Annelie, hon har säkert tröttnat på min jobbiga och förvirrade hjärna. Men jag ska ju till The Doctor imorgon, han står ju faktiskt högre i kurs... Fast det gör i och för sig min hudvård också om jag tänker efter. Dessutom har inte mina skor från Asos kommit ännu, och jag har inte hämtat ut mitt velour-set. Ett rosa.

Nuuu ska jag duscha (för det gör jag ju aldrig typ bara 3 gånger om dagen), walka min dog och sen sovaaaa! Weeehaaa!
Ciao

It aint over til the fat lady sings

Jag vet. Jag ska sluta med mina engelska rubriker. Men jag har så dålig fantasi (nöjd nu Oliver?!), så för tillfället får det räcka.

Varför tror jag att jag är så anti-reality? Varför kunde jag inte inse igår att jag inte var frisk trots allt? Men jag ringde faktiskt mamma och frågade om jag kunde gå ut (kändes jätteskumt, har inte gjort det på flera år, utan det har mest varit "jag drar nu!"), och hon blev väl lika förvånad som jag kände mig. Hon sa dock att halsontet som jag fortfarande hade kunde göra allt värre, men jag som tyckte att jag mådde så bra, tänkte att det blir nog bara bättre from now on.

Tjena, vad rätt jag hade. Inte. Fast i början av kvällen mådde jag superbra och var pigg och glad, sugen på utgång. Men ju längre kvällen fortskred, desto mer vissnade jag. Jag, Isabel, Fanny (inte syrran igen), Petra och en till tjej jag inte kommer ihåg namnet på, satt och småpratade med gästerna på klubben vi var på. Det var väldigt trevligt, några killar från Skåne satte sig vid oss och vi hade kul. Men sen liksom kände jag hur jag blev varmare och varmare (kan ha något att göra med att jag hade på mig linne, skjorta och lammullströja), och halsen blev bara mer och mer ilsken. Jag kollade på klockan. Tjugo över tolv. Men gud vad skämmigt, jag har blivit så jävla gammal och grå. Eller sjuk bara, who knows?

I alla fall åkte jag till Scandic Angalis (stavning iih) och mötte upp Fanny (systern) som var där på någon snowboardefterfest, tydligen BARA snygga killar precis överallt. Jag fick lite ångest att jag inte varit där istället. Eftersom att både hon och jag var nyktra (fast i mitt fall spelar det ju ingen roll), så hade hon tagit bilen till Stora Mossen och vi kunde lätt åka hem. Såååå skönt! Vid två var vi hemma och jag tog en dusch och en macka-to-go (till sängen vill säga).

Idag har jag legat i sängen till halv fyra, sen tog jag en dusch till och nu måste jag gå ut med min underbara hund (hans prefix skiftar beroende på mitt humör). Fanny är och rider...Jag vill också, men mitt nöje idag består av reorganisation i garderoben och körkortsteoripluggande. Det är bara typ två veckor kvar! Aaahh panik!

Ciao

Just one of those things

Ibland är jag så dålig. På riktigt alltså. Sopig. Det också på riktigt. Jag skulle slänga matrester idag när jag liksom välter hela jävla sophinkgrejen. Men faaaaan vet nån hur äckligt det är att plocka upp saker man slängde i typ förrigår!? Åhh jag måste gå och duscha igen. För det måste jag, nu är jag frisk har jag bestämt och ska  (åh kom precis på en frisyr jag ska ha) iväg med Isabel och Fanny (inte systern) först till nåt ställe med några pokermänniskor, sen till Cafét tror jag. Uh. Fast jag har en bra outfit, men inget speciellt, men välklätt. Jag kör med tråkiga stilen. Och jag ska premiärgå mina high heels. Gäller att impregnera (inpregnera? nää det låter fel. Eller?). See ya!

It's oooohoover nooow

Sommaren har verkligen lämnat oss. Och jag hade väl inte brytt mig speciellt mycket om den bara hade poff - övergått till höst, men det gööör den inte. Först var det varmt i hundra år, sen blev det snö, och nu plötsligt så blev det höst. I november. Jag vill bara ha lite jävla snö. Ska det vara så svårt? Uppenbarligen ja.
Och nej, jag är inte frisk ännu. Fyra dagars sickness. Slår snart rekord. Tänk om jag är sjuk de närmaste två åren? Häftigt. Fast tills jag får reda på det, ska jag lägga mig i min bigga bed och titta klart på Madagaskar och kanske äta chips. Fast till det vill jag ha Pepsi Max. Uh jag orkar inte gå och handla det. Dessutom är min jävla katt ute. Men jag orkar inte släppa in honom, för så fort han gått in, så vill han ut igen. Svårigheter, anybody?
Ååå kan det inte vara någon bra film på tv egentligen? Typ...um... Almost Famous! Fast den har jag ju. Men How to loose a guy in 10 days! Den tittade jag på igår, men den är bra. Jag hittade för övrigt min American Psychofilm igår, i fodralet till Good Morning Vietnam. Tillsammans med den filmen. Och hela tiden har jag gått runt och anklagat Karl för att ha stulit den bara för att han gillar den filmen. Vadå, han hade ju det perfekta motivet. Eller så var jag bara lat och klantig. Samtidigt har jag hans fodral till Sista samurajen. Jag hade varit något gladare om filmen faktiskt låg där i. Men nu får jag inte glömma att American Psycho ligger i Sista Samurajfodralet. Å herregud.

Tre saker jag vill ha (cravings):
1. Viktor & Rolfparfymen. Den passar mig perfekt!!!
2. Pradaparfymen. Den passar mig också perfekt!!!
3. Pradasolglasögonen. Åh svårt att förklara vilka för jag hittar inte en enda bild på dem. Jävla fan. Men jag ska leta vidare.

Ibland önskar jag att jag var världens bästa tjuv, som kunde liksom sno allt jag ville ha, utan att någon kom på mig, någonsin. Fast det känns så elakt. Bättre är ju om alla affärer tyckte så mycket om mig att jag fick ta vad jag ville ha, fast de såg mig och det gjorde inget. Craaaaavings!

Hoppsansa!

First of all: jag är fortfarande sjuk. Alla som tycker synd om mig ska ringa nu tycker jag. Precis alla. Och jag orkar inte ens skrika åt Den Skällande Hunden, för jag kan inte prata mer än i viskningar. Så ont gör det. Jag vill ringa till pappa och att han ska tycka synd om mig, men jag vågar inte för jag vet att han jobbar. Och då stör man bara. Alla jobbar bara hela tiden. Förutom Isabel, och det är bra. Men jag tror att hon är i skolan just nu. Och mamma! Mamman är ledig. Det är mycket bra! Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen: mamma är bra när man är sjuk. Hon ringer från affären och frågar om jag vill ha något, kommer med mat och godis och värktabletter. Jag kommer ihåg när jag blev sjuk i Uppsala en gång. Jag trodde jag skulle dö. Ingen brydde sig ju på riktigt egentligen, och jag ville bara att mamma skulle komma och hämta mig. Jag kommer inte ihåg hur det gick sen.

Second of all: hehe de som vill kan ju spana in den här bloggen. Och kanske debattera om den är riktig eller inte... Om den är på riktigt tycker jag fan att den är skön. Otroligt dum brud. Men det känns inte som om den är riktig. Men kul hade det varit. Tjoho...

Usch I feel sad. Ligger i min säng med gardinerna för och nerdragna och inte ens tvn är på. Men jag orkar inte. Jag har i alla fall duschat. Och tvättat mitt hår. Det behövdes. Kan jag säga.

Ciao

"Hello, sick people!"

Citat Dr House, tisdagar 21.00 på tv4. Otroligt bra serie, och House är för övrigt sjukt lik min pappa. Både till utseendet och till sättet. Mest till sättet faktiskt. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt. Fast visserligen tycker jag att det är bra. Min pappa är cool.

Och om jag fick välja just nu skulle jag ha riktiga Dr House hos mig just nu. Jag är sjuk. Inte bara "oj jag hostar värst var sjuk jag blev" utan buhu feber och så fruktansvärt ont i halsen hela tiden. Det började i natt, som det alltid gör, och jag låg och vände och vred på mig exakt hela natten, ömsom klädde av mig ömsom på mig. Beroende på vad febern tog för vändning just då. Så vaknade jag i morse och mådde som en överkörd grävling och ville typ bara dö. Jag tuggade på en magnecyl (för att döva halsontet), svalde en alvedon och kastade mig över en Ipren. Sen var det bara att gå till jobbet, men jag grät typ hela vägen dit. Slutligen ringde jag till Annika och bad henne fixa någon som kunde komma och jobba för mig. Och ängeln Madde ställde upp. Jag behövde bara vara på jobbet mellan 10 och 15. 5 timmar. Ugha 5 timmar är en hel del när man är sjuk och huttrar.
Dessutom fick jag göra en massa extragrejer som jag inte gör annars. Typ beställa två prinsesstårtor, beställa mjölk fast jag verkligen inte fattar hur man gör, ta hand om specialkunderna, allt samtidigt som jag svettades enormt eller frös, välj själv vilket.

Jag hatar att vara sjuk och vill bara att MY MUMMY ska komma. Men mamma lagar mat hos Per och det enda jag gör är att släpa på Provivas svartvinbärsdryck som en alkis, det enda som går ner. Jag vill duscha men är rädd för att det ska bli så kallt när jag måste kliva ur duschen. Och jag kan inte ens ta fler verktabletter eftersom att jag egentligen har magkatarr och antagligen kommer att få betala för de jag tog tidigare idag.

I alla fall! En glad nyhet: igår insåg jag att det kommer ta ett tag innan jag hittar officeskivan så jag kan installera word på datorn, och det var ju med word jag skulle göra inbjudningarna till min middag. Eller rättare sagt: jag hade gjort dem, men de försvann spårlöst när datorn kraschade IGEN. Så jag bet i det sura äpplet och gjorde inbjudningarna själv. "De är....personliga." sa mamma när jag konstaterade att de var skitfula. På det första kortet glömde jag att skriva NÄR det var, så jag fick göra om, ingen trevlig grej. Nu har jag postat dem i alla fall och hoppas att alla vill komma. Annars jävlar... Nä.

Nu har äntligen våra mysdräkter i rosa kommit! Fannys och min då. Kanske hämtar ut dem imorgon. Kanske inte. Jag vill bara att våra skor ska komma, och det är så synd om postis för jag är på honom som en hök varje morgon. "Nåt paket till mig eller?!" Och han ser verkligen ut att skämmas när han måste ge negativt besked.
Nä fy fan jag måste lägga mig ner. Eller ta en dusch. Eller äta. Eller bara dö, det skulle vara skönast.  I need my mummy.....
Host, hack!

Efterlängtad rapport

Eller nja... Kanske inte efterlängtad. Men jag har varit sugen på att skriva en snutt om personalfesten/maskeraden. Jag var då utklädd till "allmän prinsessa". Min kära syster Fanny var utklädd till söt katt, alltså inte sexig katt som några andra var. Man ska vara en söt katt, med en rosaskimrande nos och morrhår. Kort presentation av de andra figurerna:
Elvis: Kjell, chefen.
Bonde: Annika, chefen under chefen.
70-tals hippie: Jocke.
Linda Rosing: Lena.
Fadde: Fredrik W.
Cowboygirl (kopojksflicka): Therese.
Ninja: Kapten Blårök (Anders).
Spågumma: Åsa.
Sheriff: Micke.
Negerhora: Bebbe.
Zorro: Zacke.
Liemannen: Fredrik.
Saloongirl: Maria (kallad Mary under kvällen)
Trashängel: Linné (förr Inger)
Sandy: Linda Törning
Danny: Jonas (Lindas man)
Älva: Madde.
Vålnad: Lasse (Maddes man)
Allmän hippie: Anna.
Amerikansk fotbollsspelare: Linda Törning.
Discodivor: Linda och Jossan Wiklund.
Poetisk hallick: Ante (Bebbes son).
Bödel: Erik.
Karlsson på taket: Martina.
Häxa: Jennie.
Som sig själv: Calle och Liselotte.
Tiger: Fanny och Amanda.
Djävul: Helena.
Pippi Långstrump: Lisa.

Ja, jag har säkert glömt en hel del, men eftersom att jag redan tråkat ut samtliga ska jag nu återberätta partyt lite halvkort (det här inlägget är typ redan lika långt som Krig och fred). För det första fick jag svara tusen gånger på varför jag drack Cola hela kvällen. Uteslutningsmetoden: Jag är inte gravid, allergisk, eller emot alkohol. Slutsats: Jag var sugen på alkoholfritt.
I alla fall. Kvällen började bra med lite mingel, det var kul att träffa sina arbetskompisar utanför jobbet, utan att behöva avbryta sig mitt i meningen. Sen satte vi oss och åt middag, vilket var tacos (originellt...), som jag och Fanny då ätit tre dagar i rad. Geez.
Efter middagen var det karaoke, och Fredrik (Fadde) undrade varför det fanns en joker med i kortleken (som bestämde bordsplaceringen). Jokern var till den som först skulle sjunga. En jobbig grej är att Fredrik inte heller drack den kvällen, och fick vara helt nykter under sitt uppträdande. Fast det skönaste var att han var den som gjorde det bäst under hela kvällen. Jag sjöng också ("Summer loving"), och det var så hemskt att alla levande insekter som fanns kvar dog omedelbart. Men man hör ju liksom inte sig själv! Så jag och Lena vrålade som galningar.

Skandaler då? Nja inte värre än vanligt.... Liemannen och Bödeln dansade (ingen vacker syn...), Danny och Pippi djupsnackade i ett hörn. Linda Rosing kunde inte slita sig från micken, Negerns färg lossnade sakta med säkert av på inredningen. Prinsessan (meee) dansade vals (ingen vacker syn här heller).
Sen blev Karlsson oerhört packad "jag har barn så jag kommer inte ut så ofta", allt enligt regelboken med skrällande skratt, kramar och sluddrande. Ena Discodivan vrålhånglade med Liemannen, och hon blev för övrigt sams igen med Den Poetiska Hallicken efter lång osämja, Trashängeln började bråka med Cowboygirlen så att denne till sist slog till TÄ. TÄ sa efter många bråk med alla på stället upp sig men dök i alla fall upp dagen därpå på jobbet.

Bästa utklädda tjej: Negerhoran Bebbe.
Bästa utklädda kille: 70-tals hippien Jocke.

Kvällens citat: "Ja man märker ju vilka som tjänar bäst här på utklädnadena, cheferna har flådigast och extrapersonalen rafs hemifrån". Så sant, så sant Fredrik (Fadde).
Värdigaste slutet: Jag och Fanny åkte hem vid tolvtiden, som man ska göra på en personalfest.
Jobbigaste människan: Trashängeln som bråkade med alla och gjorde tidernas sämsta karaokeframträdande. Värre än mitt.

Jag skulle faktiskt kunna skriva en roman om det här, vilket kanske visar på mitt alldeles innehållslösa liv, men jag gjorde massa annat under helgen också, men det känns inte värt att nämna. Kanske en annan gång.
Ciao

Princess Sofia

     

"Och du är bara allmän prinsessa eller?" Tack Fredrik, tack som fan! Och ja, jag var bara allmän prinsessa, vad skulle jag vara då, tänka ut någon speciell typ, prinsessan av Zimbawe eller? I alla fall, så ska jag skriva mer om festen, men nu måste jag iväg, fast en bild på mig kommer i alla fall.

                                   






           
jag

All you need is love, love, love

Ärade läsare av min blogg. Så har vi åter samlats här idag för att bevittna ännu fler av Sofias tankar, inte bara om sig själv, utan om andra, middagsplaneringen, den kommande julen och andra mycket relevanta saker. Sammandrag ur tidigare bloggs tankar:

Sofia tycker ganska bra om sig själv, med undantag för att hon ibland både är och känner sig extremt korkad, blåst och allmänt puckad. Vissa dagar känner hon sig söt, andra vill hon bara gräva ner sig för att hon är så ful och fet. Inget är alltså bestående, och humöret ändrar från dag till dag, om inte från timme till timme.
(var tvungen att skriva om mig själv i tredje person bara)

Vad jag tycker om andra? Tyvärr är jag av den uppfattningen att de flesta är såna idioter att det inte är värt att slösa varken tid, pengar eller engagemang på dem. Något fint jag ärvt av min far. Mina vänner tycker jag dock väldigt, väldigt mycket om, och detsamma gäller min familj. De är det bästa i mitt liv, fast jag kan hata både vänner och familj ibland. Allt kan ju till slut gå en på nerverna.

Middagsplaneringen går som smort, och jag inser att jag tjänade typ 2000 kronor på att be pappa om köttet än att köpa det i affären. En jägarpappa är bra att ha. Jag tänker på bordsplacering, vinglas, viner, tillbehör och hur jag kan vara den bästa värdinnan. Mycket att tänka på men jag älskar verkligen sånt här. Ett tag ville jag ha en "prins" som delade ut inbjudningskorten personligen. Jag insåg snabbt att jag inte har en bror eller någon annan som kan mutas, så jag överlåter inbjudningsöverlämnandet till postis, han kan ju i alla fall sitt jobb.

Den kommande julen blir intressant. Den ska firas i Finland, mormor fyller 80. Så jag ska sitta där och vara tyst alternativt svara ja eller nej på deras frågor. Jag är sjukt irriterad på mig själv att jag inte har lagt manken till och verkligen försökt lära mig mer finska. Well, se andra stycket. Ibland är jag korkad. Jag är lite orolig, för i min släkt är vi typ 2384 stycken. Om alla ska ha julklappar tänker jag bara önska mig pengar som lite igenfyllnad av det stora hålet i plånboken.

Annat då? Personalfest ikväll! Jag tänkte på hur mycket jag verkligen tycker om de som jobbar där. Självklart finns det några som jag inte gillar/inte umgås med, men det finns så många andra som man kan vara med då. Alltid är det någon man tycker om när man jobbar. Aint that the best thing in the world? Jag ska dock ta det lugnt ikväll, eftersom att jag var ute även igår, och jag försöker ge min lever a breake. Får se hur det går.

Nu ska jag klä ut mig till en fullfjädrad prinsessa!
Au revoir

Ouch

Jag kom ju på en sak: jag kan ju inte utesluta Oliver från middagen, jag tänkte ju be hans pappa att göra tårtor till mig. Bugger. Men det går ju att ordna ändå! Nej, klart O är inkluderad igen.

Squarepants

Varför är min hund alltid på samma kvadratmeter som jag? Vart jag än är så finns han alltid, alltid inom samma kvadratmeter. Ytterst märkligt!
En annan sak som är märkligt är att mamma och Fanny gick ut och gick för en och en halv timme sen. Varför är dom inte tillbaka? Varför sitter jag nyduschad och all dressed up but nowhere to go? Sorgligt. Oliver tyckte förresten att min kärlek till engelskan är för att mitt svenska ordförråd är väldigt begränsat. Taskigt sagt tycker jag. För så är det såklart inte. Jag tycker bara att yttryck som det ovan är bättre, för försök liksom översätta det till svenska: helt upplkädd men ingenstans att gå. Det är ju inte katastrofalt fel, men det har inte samma klang. Jävla Oliver. Jag ska nog utesluta honom från min middag. Och usch det är så himla mycket att tänka på.

Idag var det en bild på Andy i tidningen. Kan jag växa upp någon gång? Jag är inte 15 längre. Fast det kan man ju tro.

Ciao
RSS 2.0