Citat Dr House, tisdagar 21.00 på tv4. Otroligt bra serie, och House är för övrigt sjukt lik min pappa. Både till utseendet och till sättet. Mest till sättet faktiskt. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt. Fast visserligen tycker jag att det är bra. Min pappa är cool.

Och om jag fick välja just nu skulle jag ha riktiga Dr House hos mig just nu. Jag är sjuk. Inte bara "oj jag hostar värst var sjuk jag blev" utan buhu feber och så fruktansvärt ont i halsen hela tiden. Det började i natt, som det alltid gör, och jag låg och vände och vred på mig exakt hela natten, ömsom klädde av mig ömsom på mig. Beroende på vad febern tog för vändning just då. Så vaknade jag i morse och mådde som en överkörd grävling och ville typ bara dö. Jag tuggade på en magnecyl (för att döva halsontet), svalde en alvedon och kastade mig över en Ipren. Sen var det bara att gå till jobbet, men jag grät typ hela vägen dit. Slutligen ringde jag till Annika och bad henne fixa någon som kunde komma och jobba för mig. Och ängeln Madde ställde upp. Jag behövde bara vara på jobbet mellan 10 och 15. 5 timmar. Ugha 5 timmar är en hel del när man är sjuk och huttrar.
Dessutom fick jag göra en massa extragrejer som jag inte gör annars. Typ beställa två prinsesstårtor, beställa mjölk fast jag verkligen inte fattar hur man gör, ta hand om specialkunderna, allt samtidigt som jag svettades enormt eller frös, välj själv vilket.

Jag hatar att vara sjuk och vill bara att MY MUMMY ska komma. Men mamma lagar mat hos Per och det enda jag gör är att släpa på Provivas svartvinbärsdryck som en alkis, det enda som går ner. Jag vill duscha men är rädd för att det ska bli så kallt när jag måste kliva ur duschen. Och jag kan inte ens ta fler verktabletter eftersom att jag egentligen har magkatarr och antagligen kommer att få betala för de jag tog tidigare idag.

I alla fall! En glad nyhet: igår insåg jag att det kommer ta ett tag innan jag hittar officeskivan så jag kan installera word på datorn, och det var ju med word jag skulle göra inbjudningarna till min middag. Eller rättare sagt: jag hade gjort dem, men de försvann spårlöst när datorn kraschade IGEN. Så jag bet i det sura äpplet och gjorde inbjudningarna själv. "De är....personliga." sa mamma när jag konstaterade att de var skitfula. På det första kortet glömde jag att skriva NÄR det var, så jag fick göra om, ingen trevlig grej. Nu har jag postat dem i alla fall och hoppas att alla vill komma. Annars jävlar... Nä.

Nu har äntligen våra mysdräkter i rosa kommit! Fannys och min då. Kanske hämtar ut dem imorgon. Kanske inte. Jag vill bara att våra skor ska komma, och det är så synd om postis för jag är på honom som en hök varje morgon. "Nåt paket till mig eller?!" Och han ser verkligen ut att skämmas när han måste ge negativt besked.
Nä fy fan jag måste lägga mig ner. Eller ta en dusch. Eller äta. Eller bara dö, det skulle vara skönast.  I need my mummy.....
Host, hack!