Jaha det gick ju ganska bra det här. Vad jag menar med det vet väl ingen, allra minst jag själv.

Jag läser en väldigt bra bok just nu: Life Swap av Jane Green, drottningen av chick-lit. Det faktum att den är på engelska gör den bara mycket bättre, för alltid när jag läser någon av hennes, Marian Keyes eller någon annan bra författares böcker på svenska undrar jag hur bra den skulle ha varit på engelska istället.
Alla som känner mig vet att jag tycker att engelska är ett mycket bättre språk, mer nyanserat med ord som är mer omfångsrika i innehållet, jämfört med svenskan. Det krävs typ tre ord för att förklara någonting, där det i engelskan bara behövs ett. Det är bra. Tycker jag. För det sparar tid, och det är häftigare att förstå känslan genom bara ett ord, istället för att traggla med en massa andra ord. Jaja, att man orkar. I do.

Och vem har veckoplaner? Inte jag... Jobbade idag, trodde jag blev rånad för en kille kom in (och jag vet att han varken pratar engelska eller svenska) när jag satt i kassan, och ställde sig framför mig med två kompisar bakom sig och höll upp en lapp där det stod "I want my many" (skön stavning också...). Jag trodde äntligen att jag skulle bli rånad (vet inte varför jag vill det, antar att jag känner en viss sympati för rånare, vilket i sig är i och för sig ännu mer jättekonstigt). Men sen visade det sig att han bara var en snäll kille som ville ta ut pengar. Men jag visste inte hur man förklarade det på typ afghanistanska så jag sa att det inte gick, på typ teckenspråk.

Men men, min kroniska trötthet håller i sig och lever och frodas. Sova är det enda jag har i skallen hela dagen, och jag längtar tills klockan blir ett (äntligen funkar vår klocka i köket), och jag kan gå och lägga mig och sova ett par timmar. Och nu måste jag gå och lägga mig igen. Den som röstar för att det är något fel på mig räcker upp en hand.

Ciao

Ja usch jag satt på bussen idag (jamen ja körkortet är på väg), och in kommer några barn från där jag jobbade förut. Jag skämdes i alla fall ögonen ur mig, för jag såg bara hur fröken tänkte "möööördare" mot mig. Skam är som en parasit långt under huden. Däremot saknar jag förmågan att rodna, så jag behöll mitt välkända (huh?) lugn. Sweet.

Japp, födelsedagspresenter blev inhandlade idag. Jag kände mig en smula lesbisk när jag valde Isabels present. Men jag hävdar fortfarande att det är helt normal. Men med risk för att hon läser, så är det ingen idé att skriva vad jag köpt. Det blir dumt. Men det är inget onormalt. Jag looovar!

Mitt jobb is going down. Jag har typ influensa, men STILL så ringer de och undrar om jag inte kaaaaan komma lite tidigare (läs: sju timmar), och gå lite senare. Fast jag har sagt att jag inte under några som helst omständigheter kan jobba mer än det jag gör (lathet i sitt esse), så ringer de och smörar. Ibland blir jag galen. Nu kommer jag liksom behöva gå och lägga mig typ tio imorgon. Och vi ska ju ut. SUCK! Mitt liv är så svåååååårt! Heh.. Suck igen.

You give me fever, FEBER! Jag hade det igår, och en huvudvärk som bosatt sig någonstans i hela min hjärna ungefär. Idag är det bättre, och det är ännu bättre att jag äntligen har beställt skorna som jag tänkt på i typ två månader... Snacka om action. Inte. Nu är de i alla fall på väg, och jag skulle kunna göra vad som helst för att de ska vara här på fredag. Vilket inte kommer hända, eftersom att jag i min utopi utgick från att det var tisdag, och tänkte att här var det gott om tid. Det är onsdag. Oh deer.

Och ja, min säng är tillbaka. Eller en annan. Den är skön. Fast jag har visst fortfarande ont i ryggen. Det får man tydligen om man sover på mage. Sova på mage får man tydligen verkligen inte göra, det är värre än att avslöja information som kan ställa nationens säkerhet på spel.  Geez.

Anywho. Min mage kurrar, jag har bara ätit frukost, och inte ätit middag på två dagar. Kanske ska fortsätta trenden en stund till, det verkar funka faktiskt.

Ciao

Ja, jag kan ju säga att det är lite pinsamt att hälsa på kunderna två gånger. När jag egentligen skulle fråga om det var bra så, så sa jag hej igen. Ja. Jag har också lyckats med konststycket att fråga om kunden vill ha kvittot när jag egentligen skulle säga hej. Men det är väl ganska okej att få hjärnsläpp när man säger dessa saker kanske typ 200 gånger per dag. Jaa jag måste räkna på det där, och se hur många kunder man har. Jag tror lätt att det skulle hamna på typ 200/person och dag. Minst. Ja jösses. Jag återkommer med riktig fakta. Som om det verkligen skulle vara någonting intressant, kommer jag informera.

Nu är det kris. Säng-kris. Jag har ingen säng. Nästan. Jag har en 90 säng. 90!!!! Mitt rum ser ut att vara lika stort som Blå hallen i stadshuset. Imorgon löser sig sängfrågan och jag har åter en big bed. Biggare, dessutom eftersom att min förra var 1.60, och den jag kommer att ha i framtiden är 1.80! 20 underbara centimeter som jag belamra med ytterligare fler saker. För bara för att jag har en stor säng innebär det inte att jag sover på hela ytan. Nope, jag sover som i en 90 säng, det är bara det att jag lägger allt möjligt på resterande plats. Typ tidningar, böcker, kläder, och alla mina gosedjur (moget. Alla har namn också, moget igen...), diverse fjärrkontroller, väskor och allt som normalt har sina egna platser, men som sover med mig i sängen.
Och nu vet jag inte vad jag ska göra med sex stycken kuddar i en liten säng. Jag kan ju breda ut dem så jag sover på allihop. Eller sova sittandes. Eller sälja dem. Ge bort till uteliggare. Vad som helst. Och mina gosedjur har blivit förvisade till golvet. Men men, det är ju som sagt åtgärdat imorgon.

Geeeez jag är döden-dö-trött. Måste. Sova. Åtminstone. Ett. Par. Timmar.
Gud vad töntig jag är.

Ciao!

Jag är en inne/hemmakatt. Fast hela den idyllen förstördes när jag först gick ut med mamma och Ollie. Sen la jag mig i sängen och då kom the feeeling tillbaka och jag myste. Men sen duschade jag i typ en halvtimme, åt glass och gick ut med Ollisen igen. Fan. Nu vill jag bara bli av med glassen som ligger i min mage, och springa till Konsum och köpa mandariner. Och jag som har en Simpsonsbox kvar att kolla på. Fast om jag bäddar ner mig igen och tar en huvudvärkstablett och popcorn så kanske min hälsosamma sida håller sig på mattan. Återstår att se...

Eller? Troligtvis inte... Just nu har alla våra djur ockuperat typ alla platser i hemmet. Inte min säng då, tack tack. Men nästan. Fast mitt rum är lite av en fristad. Djuren vet att de inte får vara där. Fannys rum är ännu värre. Att som katt försöka ta sig in där är som att försöka bryta sig in i Fort Knox. Med enda skillnaden att hennes rum är hårdare bevakat.

Jag har typ blivit sjuk, roligare än så blev det inte. Jag mår illa och har jätteont i huvudet mest hela tiden. Gulp. Jag mår jämt illa, av minsta lilla så kan min aptit vara helt förstörd (jag har egentligen ingen aptit i alla fall).
Men det var trevligt igår i alla fall. Lilla mamma är ett år äldre. Naaaaw! Haha nej men jag, Fanny, mamma, Marie och Anne-Lie mötte upp Susanne på Fräcka Halvpannan på Bondegatan och åt en väldigt god middag. Jag tog ingen förrätt, men en väldigt god fördrink, och sen åt jag oxflilégrillspett och avslutade med hederlig vaniljglass med maränger och chokladsås. Jag som är ganska glupsk fick också Fannys maränger. Tänk att göra sånt offentligt. Men jag kunde liksom inte hålla mig.

Men sen till det värsta: jag blev så jääävla trött att jag bara ville hem sen. Men hallå!! Till och med mamma var piggare än jag, och det säger väl i och för sig inte särskilt mycket, men jag menar, jag hade typ sovit hela dagen och typ bara kollat på Entourage. Vad finns det att vara trött över? Jag skulle egentligen ju vara helt ivrig på att gå ut. Men. Det var jag inte. Och istället vaknar jag döden-dö tidigt. Charming.

Idag ska jag ligga i sängen hela dagen. Om inte någon knackar på med ett halvblod i handen. Som råkar ha en fantastisk hoppstam, och här du kan få honom (för ja, det måste vara en valack). Jag ska stanna inne och kolla på Entourage och vänta på ett tillfälle där jag känner mig pigg.

Ciaomjau

Ja... jag kan inget bättre än att citera Paris Hilton. Men citat är ofta bra räddare i nöden när man har idétorka. Just nu är det ganska dött på alla plan. Fast jag har jobbat idag. Good for me. Men alltså. Det går fan inte en dag utan att jag tänker. På det. På dig. Jag vill inte, jag försöker verkligen att inte, men tankarna nästlar sig in utan att jag är medveten om det, förrän det är försent. Försent är det ju nästan alltid. Alltid stavas alltid med två L, och aldrig stavas alltid med ett L. Bra kom-ihåg-grej. Varför kom jag att tänka på det nu?
Men i alla fall. Jag försöker spika igen rummet för dig-tankarna, men det blir så fult att granntankarna klagar. Så man måste öppna igen. Och försöka med viljestyrka att ta bort dem. Men jag förstår bara inte varför mitt huvud inte kan låta mig vila, och istället tänka på roliga och bra saker. Fast när jag försöker med det, så drömmer jag bara om allt annat istället. Å andra sidan så brukar man ju drömma om det man tänkt mycket på, eller upplevt under dagen, så det blir ju lite moment 22.

En kul sak är att jag har kvar en kille på msn, som jag träffade på planet till Bryssel förra året (shit har det gått så lång tid redan?!), och han var verkligen jättetrevlig och snäll. Fast jag har liksom inte pratat med honom. Det kan bero på att jag inte är så duktig på att skriva på franska. Kanske. Eller för att vi bor i olika länder och verkligen inte har någonting gemensamt. Fast det där är svårt. Att ha någonting gemensamt. Vad finns det att ha gemensamt? Det enda stora i mitt liv, som jag vill att någon ska, om inte tycka om, ha förståelse för, är ridningen. Men sen då? Jag har liksom inte tillräckligt med engagemang för att typ bry mig om vad folk har för politiska åsikter (höger, förutsätter jag alltid!), eller så... Det känns ju lite sorgligt.

Men på något sätt så känner jag att jag inte bryr mig. Att jag liksom inte har tillräckligt intresse i någon annan än mig själv (riktigt sorgligt), att jag känner att deras åsikter spelar någon roll. Jag blir liksom bara kallare och kallare med tiden. Förut gav jag alltid folk en chans. Nu dömer jag innan jag ens hinner prata med personen. Typ.
Okej, back to "The Big Thoughts": jag fattar inte varför jag inte kan vara på vissa platser, göra vissa saker eller säga andra, utan att tänka på det. Ska det alltid vara så, eller kommer jag att glömma med tiden? Kommer minnets våg skölja bort spåren av det som varit? Men herregud, kan man vara mer dramatisk? Men jag undrade ju bara! Jag tror nog i och för sig att det är så.

Äsch det här får räcka för idag. Har avnjutit ett avsnitt av Entourage (Fannyn ska låna första säsongen av Axeln så man slipper vänta), sen ska jag titta på Osbournes. That's my hot evening. Jag måste börja göra nåt ordentligt av mitt stackars liv. Fast jag sover väldigt gott medan jag inte gör det...

Ciao

Jag vet inte vad jag ska äta ikväll. Jag är liksom ensam. Eller själv, som det så fint heter. Jag är trött också. Har jobbat idag. Jag gillar faktiskt mitt jobb. Särskilt som jag och Fibban stod och sjöng hela eftermiddagen. Vi sjöng gamla Grease-låtar. Och Dirty Dancing. "Baaaaby oooohh baaaaby, my sweet baby, you're the oneeeee!" Micke skämdes fast han dansade åt vår skönsång. Kunderna skrattade. Vad mer kan man göra åt eländet?

Resten av veckan är inte så speciellt planerad. Skönt? You bet!!! Jag älskar att inte riktigt veta vad jag ska hitta på på dagarna. Det är kul. Jätte. Nej usch jag verkar bara bitter och cynisk. Suck.

Jaja...får väl äta...tacos. Det är gott. Det blir det. Yey..

Ciao!

Kan det inte bli novemer snart? Helst den sista... Isabel fyller år snart, den 23 oktober. Igår diskuterade vi huruvida vi skulle ha en fest eller inte. Hon hade tänkt på precis samma sak som jag, alltså, tänk om man har bestämt sig för att ha fest och bjuder in massa människor och typ "woho det blir världens fest", så kommer det bara typ tio stycken. Eller värre: fem stycken. Eller ännu värre: ingen. Gud så sorgligt. Det är ju liksom det man är rädd för när det är fest, att ingen ska komma, eller att det blir världens tråkigaste fest. Fast vad är det som gör att en fest är rolig? Jag har försökt klura på det där, men blir inte så mycket klokare.

Jag var ute och gick med min lopphund idag, och det är verkligen svinkallt ute. Mina händer har dessutom varit klingande isbitar hela dagen. Svettigt. Inte.

Nu är jag jättesugen på att gå ut eller nåt. Kanske gör det på onsdag. Fast orka... Det skulle vara så mycket roligare om någon hade nån kul fest istället. Senaste var typ i somras på Lidingö. Fast det kan ju inte stämma i och för sig. Nej juste, jag var i Johannelund (världens ände) för ett tag sen.

Jag ska sitta barnvakt idag, från sex till nio. De som känner för det kan ju ringa och muntra upp mig under tiden. Fast så ska jag inte säga, det är faktiskt kul att vara barnvakt där, särskilt som mamman är hemma. Och barnen är jättegulliga och roliga så det är inget fel.

(felet är, som mamma säger, att jag är vingklippt. Jag skriver dödsdåligt)
Ciao

När jag läser mitt förra inlägg så tänker jag: Ack ytlighet, ditt namn är Sofia!
Pinsamt att jag....fast vadå egentligen, det var ju inte jag som tittade (förutom med rådjur i strålkastarljuset-blicken) snett och undrade vad vi gjorde där. Fast jag undrade i och för sig vad vi gjorde där...

Idag ringde Isabel och väckte mig på morgonen, så kom hon och hämtade mig så åkte vi till hennes stall och red ut. Jag, som har en ganska taskig inställning till uteritter, hade hur kul som helst och njöt i fulla drag av att det var strålande sol, inte för varmt och inte för kallt. Hästarna var pigga och glada och jag hade Mio (Quel Ami e. Quite Easy)(viktigt), 4åringen. Men han hade lite hosta så vi tog det lugnt, han och jag.

Nu ska jag plugga körkortsteori. GUD VAD SPÄNNANDE!!!

Hej å hå och en flaska med rom.

Japp, man kan mycket väl säga att jag har varit del av ett socialpsykologiskt experiment idag. Eller ikväll/natt kan man säga. Fast i Stureplanstid är det väl väldigt tidigt I guess. Men i alla fall.

Jag och Fanny satt hemma och tittade på varann. Sen tänkte Fanny åka iväg till en kompis och körde iväg då i sin lilla svamp-bil. Snart kom hon tillbaka och basunerade ut att det var vrål-punka på den. Chamigt. Sen satt vi och glodde lite och så trillade det in ett sms från Patrick som skulle ut och tyckte att vi också skulle det. Klart vi var på. Det vi var mindre beredda på var att det som gällde var Söööder. Söder. Jag har nog aldrig satt min fot där. Fast hela släkten på pappas sida bor där. Men i alla fall. Vi var på något ställe som hette nåt som rimmar på "tarmen". Fanny och jag. Och ja, vi blev uttittade, och Fanny frågade varför jag såg så livrädd ut. "Därför att jag är det!!!" Svarade jag. Folk gav oss/mig "I'm gonna fucking kill you" blickar och var svartklädda. Vad finns det för anledning att INTE vara rädd?

The outfit: Kate Moss-byxorna, Tigerskjorta, Hermés-look-a-like sjal, vit kappa (jaaa den är tillbaka från kemtvätten!!!!) och guldskor plus liten blå Longchamp. Alltså = vanlig outfit. Men jag blev typ litterally dödad för det. Men typ förlååååt för att jag glömde att färga håret svart och klippa det dödskort,och förlååååt för att jag glömde att ta på mig min randiga tröja och Cheap Mondayjeans. Herregud.

Sen var det en massa Nacho-killar (spanjorer) som inviterade oss till deras bord. Ehh japp, vi tackade nej. Japp.

Oh. My. God. Säger jag bara. Jag svepte tre öl på raken. Jag hatar öl.

Ciao

They say time heals everything, but I'm still waiting. I'm not ready to make nice, I'm not ready to back down, I'm still mad as hell and I don't have time to go round and round and round. It's too late to make it right, and I probably wouldnt if I could.

Ja...tål att tänkas på. En annan sak som tål att tänkas på är att hur man avfärdar alla "fula" människor som sämre, misslyckade, och ja, bara helt dåliga. Det är verkligen så att jag faktiskt tänker typ "men gud hur hon ser ut, och kolla hennes pojkvän, fy faaan!" Men alltså, hallå hur schysst är det egentligen? De kanske verkligen är jättelyckliga. Med värsta kärleksfulla förhållandet och här sitter jag och är bitter och cynisk. Har jag en rad med beundrare kanske? Ja. Men har jag någon pojkvän? Nej. Vill jag ha någon? Nej igen. Eller jaaa det beror ju på vem, men det finns ju verkligen bara idioter. Det är ju faktiskt bevisat och it's too late to make it right. Och nää I probably wouldn't if I could. Sorgligt men sant.

Den enda jag vill ha är Polo-David! Hahaha usch vad tråkig jag är! Men han är så perfekt på alla sätt! Orka gå och tänka så. Men jag får väl hitta på nåt. Om jag orkar. Rock this party....

Jaja. Mycket engelska. Charming, isn't it! Muha. Nu sitter Fanny och kollar på film med Axl. Vad kul jag har. Men men och hej å hå och en flaska med rom.
Ciao

Förresten! Det är ju fredagen den 13e idag! Oh my goooood! Hehe... jag kommer att få 26 höbalar i huvudet och bryta det. Det ser jag fram emot!

Idag ska jag lassa hö. 4 ton, som sagt. De som kommer med höet är en man och en kvinna. Kvinnan är faster till några vänner i Sala. Hästvärlden är liten, ack så sant. Jag tackade ja till detta mission utan att för en sekund tänka på mina svaga armmuskler. Eller snarare obefintliga armmuskler. Jag kanske börjar gråta efter tre balar? Lite oroväckande det där.

En annan sak som är oroväckande är att jag hade en påse med Dumleklubbor (ja jag vet, hej trejde klass), men nu när jag skulle ha en klubba, låg det bara en ensam stackare kvar i skafferiet. Seg, dessutom. Vilket mysterium (det märks verkligen att jag inte har något jobb)! Jag måste utreda saken närmare. Lite uteslutningsmetoden: Mamma: äter inte godis, har inte gjort det på 2 ½ år. Per: skulle nog inte våga utan att fråga först. Sofie: samma sak här, hon är väl livrädd för mig. Fanny: Ahaaa...Tveksamt här alltså. Jag vet att hon är en samvetslös godisälskare, kan det vara hon? Slutsats: Mycket möjligt. Att det är Fanny, vill säga.

Helgplaner? Nästan obefintliga. Oliver ska bjuda mig på en kulinarisk överraskning, och det ser jag fram emot. Men sen då? Typ titta på Idol...Charming. Men med tanke på att jag ska upp sju på lördag och jobba till halv fem så bör jag vara hemma. Eller åtminstone ta det lugnt. Och bara dricka lite vin (såhär kan jag hålla på tills jag tycker att det är okej om jag bara dricker en tequilaflaska).
Men lördagen ser något ljusare ut, ska väl typ ut. Kanske La Camera (känner mig alltid så jävla ung och liten där) med Fanny och kanske Emelie och...äh jag har inte planerat något mer ingående. Yeye.

Den 3e november ska jag åka med/på/i en räkbåt. Det ska jag göra med Fanny, Patrick (heaven sent haha), och resten av det förträffliga gänget jag inte umgåtts med på sååå länge. Jag hoppas att typ Johan och Lövet och Jon och Fredrik ska med. Men jag vet inte... Kongosarna också! The Kongo brothers...Och om man spånade vidare skulle det ju vara great om Johan Lilja var med. Med titeln Världens Sötaste Kille.
ÅH! På tal om det....Jag är jättekär. I Kaj Zachrisson ....Hoppas ingen missade programmet om honom (och Sverre lite) halv tio på tvåan. Men, ett stort men, han har någon norsk brud med dreads (men som om jag hade haft nån chans i alla fall!! Hahaha). Usch nu svamlar jag bara.

Nu är det dags att iklä mig stallkläder och studsa ut i dimman!
Ciao!

Nu sitter jag här som en nörd med min handsfree i öronen. Jag lyssnar inte ens på musik. Och det blir svårt överhuvudtaget (nu fick jag fundera på om det var ett sammansatt ord, puckat), eftersom att Fanny har lånat min Poddsie för att hennes kajka. Och faktum är att den trasade sig forever. Den dödde.

Jag har en blåsa på baksidan av min underläpp. Charming.
Dessutom har jag rethosta. Charming x 2.

Kvällen bjuder tyvärr inte på någonting mer spännande än att intaga middag med min härliga familj, och sen titta på Love my way halv elva. Om jag håller mig vaken så länge. På nåt sätt har jag speedat mig igenom mitt liv och hamnat över 80-årsgränsen. När klockan närmar sig halv tio närmar sig mina ögonlock neråt. Skämmigt, aint it?! Men, jag är i alla fall utsövd typ klockan åtta på morgonen, och det är skönt att ha hela dagen framför sig!

Nä usch pappiljott. Jag ringde efter mamma och krävde att hon skulle komma hem från jobbet. Hon har inte dykt upp än. Och det finns inte ens några övergånsställen. Jag kommer att hungra ihjäl.

Ciaaaaao!

Det är inte mycket, men det är mycket, mycket litet...Ett frö av hopp, kanske till och med stolthet har börjat gro i mig. Jag är förmodligen störtlöjlig, men efter att ha jobbat lite ser jag hur mycket grönsaker och frukt folk faktiskt köper. Kålrötter, morötter, rotselleri (vad fan gör man med det), savoykål och palsternackor. Ja jag är väl ganska knäpp, men faktiskt, någonstans tänker jag på hur bra det egentligen är. Vad duktiga alla är.

Dagens outfit: You dont wanna know...
Dagens fundering: Vad fanken ska jag vara på maskeraden??! Prinsessa, sjuksköterska (lite tacky) eller tennisspelar(inna)e? Vem vet?
Dagens feeling: Tristess, oändlig tristess.

Well well. På fredag ska jag hjälpa till att lassa hö. 4 ton. Och vi är typ tre stycken. Lär ju gå undan i och för sig. ("8 hours later......")

Ciao!

Nämen! Så trevligt. Efter mycket letande, eller snarare sparsamt sökande dök det upp igen. Namnet. Andy. Stockholms Fältrittklubb. Hihi jag är verkligen en stalker. En galning utan hämningar. Haaha nej jag tycker bara att det är lite kul. Det var ett tag sen jag såg honom. Falsterbo senast tror jag. Eller nej nu ljög jag, jag såg ju honom på Cafét för ett par veckor sen. Han var med Jonte (still största idioten) och nån till. Lilla Aaandy.

I helgen förresten så gjorde jag precis det jag kände för. Och det blev till att titta på Idol med Fanny på fredagen och på lördagen så åkte jag hem till Emelie och lagade middag till oss, sen väntade utgång. Vi fixade oss, och jag drack en hel massa vin. Sen... såg vi på varann och typ dog. Ingen ville ut egentligen. Snacka om spel för galleriet. Vi struntade i att gå ut, istället gick vi och hyrde en film där jag fick världens hicka för allt vin jag hade druckit. Ganska pinsamt. Vi båda var partyklädda- och sminkade. Hot.

Haha en kul kommentar: Alla som är något var där - Maria S Edström om Milles födelsedagsfirande på Mera. Ehh jag var bjuden men jag är väl inte något? Eller ska jag känna mig sjukt hedrad över att jag faktiskt är något som blev bjuden? Dont think so. Inget ont!!! Men löjligt att skriva så...
En annan sak hon skriver är att hon är så trött på alla 18-19åringar på alla uteställen. Då hade någon vänligt nog kommenterat det inlägget och frågat om inte hon faktiskt var en av alla de 18-19 åringarna? Eller om hon rentav kanske var lite bättre än de? Haha kul tycker jag.

Nä nu ska jag gå och jobba lite.
Ciao

Ja... Nu minns jag. Det var en kall höstdag i kanske...oktober? Eller var det november (minnet sviker på ålderns höst)? I alla fall så var jag och en kompis inne i Den Stora Staden och det var mörkt och kallt ute. Den smälta snön trängde sig igenom mina skor och blötte ner fötterna. Kinderna var röda och hade helt tappat känseln. En plötslig ingivelse sa åt mig att gå in i Sturegallerian, och där var den. I sammetslen vit ull (hur kan ull vara sammetslen? jaja, inte ägna sig åt detaljer nu) hängde den där i all sin prakt. Kragen var perfekt, dubbelknäppningen likaså och att den var kort gjorde mig bara mer förälskad. En perfekt kappa, som användes mycket sparsamt till en början, men sen fick den hänga med på det mesta. Den fungerar lika bra när det är plus tio och sol, som när det är minus femton och isvindar.

Nu har vi gått skilda vägar. En djup avgrund emellan oss gjorde att jag inte ville ha någonting med kappan att göra. "Den är sååå skitig, jag har ju andra jackor", tänkte jag. Fast det blev aldrig riktigt samma känsla. Länge hängde kappan på en galge i hallen (ja, jag plockade inte undan den fast det blev världens varmaste sommar), men så idag. Idag! Idag tog jag ner den från galgen, lade varsamt den i baksätet och körde till kemtvätten.

Kemtvättsgubben lovade inte att den skulle bli helt kritvit igen, men näst intill. Jag sa: Gör vad du kan, jag vill bara se min baby ren igen. Han skakade på huvudet och gick in på lagret igen.

På torsdag är kappis färdig. En djup avgrund på två dagar, och jag skäms verkligen för att jag inte kan skriva om någonting annat.

Ciao

Idag har jag kajkat runt och halkat. I en bil. Oliver sa att han inte fattade varför alla sa att det var så kul hela tiden. Fast jag hade asroligt. Särskilt roligt eftersom att jag var bäst av de som satt i bilen. Det var jag och två killar. Ganska kul. Läraren sa "jaha, nu är det din tur, och dags för killarna att skämmas!" Det tyckte jag var roligt. Inte för att jag måste hävda att tjejer faktiskt visst kan, utan för att det är ju alltid roligt att vara bäst på någonting.
Hähä.

Ååååå jag har inga kvällsaktiviteter inplanerade. Men suck. Som vanligt. Eller nej så ska jag ju inte säga, men jag vet inte om jag är sugen på att göra nåt, och det som erbjuds är typ att åka till Emelie och titta på Idol. Och nej igen inget ont om det, men jag vill göra något mer konstruktivt. Hehe konstruktivt. Men fan, kan inte någon bara ringa och typ hej vill du gå ut med mig ikväll. Helst en snygg, charmig, rolig, socialt begåvad och snyggt klädd kille... Det är väl inte att kräva för mycket?! Fast om jag ska vara helt ärlig låter det lite som Oliver. Måste ringa.

Nu ska jag ut med en annan Oliver. The Dog. Å vad det bär emot.

Ja det blir ju som det blir och inget blir som man vill. Eller stämmer det? Kanske inte helt och hållet rikigt.
Och ja, jag tog Fannys färg och allt. Men den var så fin. Och så är allt på svenska. Ganska skönt, huh? Skönt att slippa gamla tråkiga och jävliga inlägg.

Det regnar ute.