Jaha det gick ju ganska bra det här. Vad jag menar med det vet väl ingen, allra minst jag själv.

Jag läser en väldigt bra bok just nu: Life Swap av Jane Green, drottningen av chick-lit. Det faktum att den är på engelska gör den bara mycket bättre, för alltid när jag läser någon av hennes, Marian Keyes eller någon annan bra författares böcker på svenska undrar jag hur bra den skulle ha varit på engelska istället.
Alla som känner mig vet att jag tycker att engelska är ett mycket bättre språk, mer nyanserat med ord som är mer omfångsrika i innehållet, jämfört med svenskan. Det krävs typ tre ord för att förklara någonting, där det i engelskan bara behövs ett. Det är bra. Tycker jag. För det sparar tid, och det är häftigare att förstå känslan genom bara ett ord, istället för att traggla med en massa andra ord. Jaja, att man orkar. I do.

Och vem har veckoplaner? Inte jag... Jobbade idag, trodde jag blev rånad för en kille kom in (och jag vet att han varken pratar engelska eller svenska) när jag satt i kassan, och ställde sig framför mig med två kompisar bakom sig och höll upp en lapp där det stod "I want my many" (skön stavning också...). Jag trodde äntligen att jag skulle bli rånad (vet inte varför jag vill det, antar att jag känner en viss sympati för rånare, vilket i sig är i och för sig ännu mer jättekonstigt). Men sen visade det sig att han bara var en snäll kille som ville ta ut pengar. Men jag visste inte hur man förklarade det på typ afghanistanska så jag sa att det inte gick, på typ teckenspråk.

Men men, min kroniska trötthet håller i sig och lever och frodas. Sova är det enda jag har i skallen hela dagen, och jag längtar tills klockan blir ett (äntligen funkar vår klocka i köket), och jag kan gå och lägga mig och sova ett par timmar. Och nu måste jag gå och lägga mig igen. Den som röstar för att det är något fel på mig räcker upp en hand.

Ciao