I natt föddes jag. I natt för 23 år sedan vill säga. Mycket intressant hände det året. Som detta:

• 9 januari - En AIDS-smittad svensk sprutnarkoman döms till tvångsvård för att förhindra smittspridning (bra inledning!).
• 28 januari - Den amerikanska rymdfärjan Challenger exploderar strax efter uppskjutning och hela besättningen omkommer (Och god fortsättning!).
• 28 februari - Sveriges statsminister Olof Palme skjuts ner av en okänd gärningsman 23.21 i korsningen vid Sveavägen och Tunnelgatan i Stockholm.
• 1 mars - Olof Palme dödförklaras 00.06.
• 23 mars - Det finländska fartyget Karelia går på grund utanför Gotska Sandön, varvid sex personer omkommer (Happiness continues).
• 15 april - USA bombar Libyen som hämnd för en påstådd terroristattack (Det börjades i tid).
• 26 april - En kärnkraftsolycka inträffar i Tjernobyl i sovjetiska Ukraina (Jo vi vet. Glockengoldjuicen togs fram i samma veva).
• 28 april - Radioaktiva moln från Tjernobylolyckan kommer in över Sverige (Blev skumt att äta blåbär i norr).
• 1 juni - Världens längsta smörgårdsbord dukas upp i Stockholm.
• 21 augusti - En säck poströster från det svenska riksdagsvalet 1985 påträffas i Uddevalla. Dessa oräknade röster hade inte påverkat valresultatet (OBS! Mycket viktigt!).
• 29 september - Premiär för Penninglotteriets skraplott Triss
• 21 oktober - 30.000 personer, främst inom vården, går i strejk i Sverige.
• 30 november - Ett ovanligt vackert barn ser institutionellt lysrörsljus för första gången, tidsbestämt till 00.22. Två hyfsat lyckliga föräldrar har väntat, tillsammans med en äldre upplaga av barn samt två hundar av rasen Colle vid namn Dick och Dick's brother (uppfinningsrikedom), på detta Guds sjunde underverk.

Barnet fick därpå uppleva en hyfsat normal uppväxt, bland annat tippade den äldre upplagan barnvagnen så att moi flög en enmanna-helikoptertur ner i stengolvet i köket. Inga skador rapporterade. Skolgång följde, som ackompanjerades av lärarnas ständiga: om hon ville anstränga sig mer skulle det gå toppen. Ville inte. Hästar. Hundar. Katter. Djur överallt. Hår också.


Detta är alltså höjdpunkterna året 1986. Olof Palme mördad och Tjernobyl exploderade. Jag undrar för övrigt om jag kan stämma... någon för det. Jag kanske kan hävda att jag blev störd i skallen på grund av det. Ja. Så måste det vara.

Let the day begin! Allt är såklart wikipediat. Ja förutom bilden.

GRATTIS JAG!

Och att inte våga är att förlora sig själv. Sägs det. Hehe. Jag är ett stort icke-fan av löjliga ordspråk som menar att man ska ge och ge och geee av sig själv. För - ett enormt kanske - får man någonting tillbaka. Men. Alltså, man får ju inte mer än vad man gav, vilket gör att man är på plus/minus noll igen. Vilket då innebär att om man ger någonting men inte får någonting tillbaka, står man på minus. Man kan aldrig stå mer än på noll. Eller, som oftast, på minus. Värdelösa ordspråk.

Och ger man massor, så ligger man ju ute med så mycket. Sånt gillar jag absolut inte. Jag ska aldrig mer "våga" i mitt liv. Det har aldrig gett någonting, och nu när jag blir så gammal på måndag (höhö) får jag väl säga att jag har lärt mig.




Ja, men ser man på. Bitterheten har gjort entré i mig. Välkommen! Ska jag ta din jacka? Här, slå dig ner.

Och Lady Gaga! Tidernas genombrott.

I alla fall. Denna helg har varit extremt lugn. Precis vad som behövdes. Sova lite. Jobba lite. Rida lite. Veckan följer helgens tema och är ganska händelselös.

Måndag, igår: Jobb hela dagen.
Tisdag, idag: Jobb halva dagen.
Onsdag: Ledig! Vara i stallet.
Torsdag: Jobb hela dagen.
Fredag: Ledig! Titta på när en kille ska hoppa vår lilla Saga. Drink med en yster syster. Fira min födelsedag lite light.
Lördag: Ledig! Stallaktivitet comme d'habitude.
Söndag: Jobb... Snark.

Ganska okej vecka måste jag säga! Jag tråkar ihjäl mig när jag inte jobbar, men tycker att det är segt när jag gör det. Aldrig kan man vara nöjd...! Hehe.

Nu ska jag snart rasta den stora hunden innan mamma skjutsar mig till jobbet!

Adjöken adjö!

Igår tillbringades kvällen i en fåtölj. Ja, vår egen då. Min, om jag så vill. Jag var helt själv hemma, och tittade på Idol tillsammans med ett par stycken, på Internet. Virtuellt häng. Hemskt. Jaja, vänner kan inte alltid vara samlade.
Jag gick och la mig och somnade ganska tidigt. Ropade in katten att hålla mig sällskap. Någon gång vaknade jag av att huset var på väg att blåsa bort. Låg och tänkte på hur paff jag skulle bli om taket bara lyfte och blåste iväg. Fick för mig att det nog var ganska troligt. Hm... inte.

Idag väntar jobb, ända till stängning. Ganska uppenbara anledningar till att man tackar ja till lördagsarbete är ju... pengar. Inget ont om jobbet, men jag hade egentligen planer som involverade ett stall, en kär häst, en handfull stallkompisar. Men men. Mina räkningar skriker tyvärr högre! Hehe.

För tillfället har jag en mor som sitter fast på Prags flygplats. Ytterst skumma tekniska problem. När jag tittade i avgångslistan fanns inte ens deras flyg med på listan. Ytterst oroande! Men de kommer nog hem så småningom. De får väl börja gå eller nåt. Jag föreslog att de skulle åka till London istället! Tydligen inte aktuellt...


Nu ska jag packa mig iväg till jobbet!

Hehe ja juste. Om man vägrar lyssna på det gnälliga hjärtat talar det ändå. De senaste nätterna drömmer jag. Drömmar jag absolut inte vill ha, för när jag vaknar är jag otroligt nedstämd! Det försvinner under dagen, men förstå den dåliga starten. Vem bestämmer vad jag ska drömma? Ingen annan än jag, tänkte jag. Och dessa fantastiska drömmar vill jag inte ha.
En liten bra sak i det är att jag har varit med om det förut (åh, det är nu jag känner mig gammal!) och vet att det går över. När drömmarna är borta är han det också. Så långt är det bra. Men jag vill ha lite mer tidsbestämt här.

En annan sak som kanske inte gör att humöret skenar iväg hände imorse när jag skulle släppa ut katten. Och möts av att soppåsen är utriven av några numer lyckliga fåglar. Skator, utan tvekan (CSI Sofia). Det var bara att ställa sig och plocka ihop gårdagens skräp. Vad fräscht, fantastiskt! Jag lär få fågelinfluensan. Vara lite unik i svininfluensatider.


Idag ska jag åka till stallet och ta hand om lilla hästen. Handla lite. Jag vaknade alldeles för sent, så nu sitter jag här och dricker kaffe och lyssnar på Melissa Horn, otroligt bra!


Mjau

Igår efter stallet åt jag lite lunch, sen satte jag igång och gjorde fisksoppa till fina vänner Isabel och Philip. Vi åt en mysig middag och drack lite vin, sen satt vi och pratade till tolvtiden, efter det bäddade jag ner dem.

Nu har de för en liten stund sen åkt för att plugga i biblioteket. Jag följde inte med för dels att jag har skickat in uppsatsen, och dels för att jag ska till stallet och rida en liten stund efter lunch. Uteritt står på schemat! Tillsammans med några stallkompisar.

Innan I och P åkte satt vi vid köksbordet och drack lite kaffe, då katten Bella hoppade upp från bordet. Tog sig helt egenkomponerade friheter och gick och nosade i alla koppar. Och så pang! hade hon vält min fulla kaffekopp. Innehållet missade datorn som stod på bordet med en millimeter. En väldig tur eftersom att datorn inte är min (då hade jag i och för sig blivit vansinnig-are)! Det hamnade på duken och på de obehandlade trägolven som törstigt drack i sig av kaffet. Så jag har lite att göra innan jag åker till stallet.


Annars är det en helt vanlig torsdag och jag har väl inga extrema planer, skönt att bara ta det lugnt!


Ciao!

Imorse när jag vaknade tittade jag ut och rös till lite. Det såg helt fruktansvärt kallt ut. Ja, fruktansvärt. Jag fruktade att gå ut i detta blåsiga, isiga väder. Såg ner på bilarna och tyckte att de hade frost på vindrutorna. Jag klädde på mig varmt med dubbla tröjor och dunjacka. Kom ut, och först tyckte jag att minsann, det är så kallt! Sen tittade jag på termometern på väggen och såg: nästan 10 grader.

Jaha. Och då kände jag givetvis att särskilt kallt var det inte. Inte särskilt alls. Pinsamt. Men som vanligt ett bevis att hjärnan kan ju lura på en vad som helst, man är som en turist.


Betydligt mer lättad kan jag då åka till stallet. Nu blir det till att åka buss eftersom att de andra ju är i Prag. Det gör inte så mycket, jag har min iPod med mig och kan lyssna och slappa lite innan det är dags att kliva av. Innan stallet måste jag handla, och jag är inte så förtjust i tanken på att kånka mat till och från stallet.

Den rara lilla hästen får vila idag, hon har gått många dagar i rad. I måndags när jag red kändes hon lite trött, och då började jag och mamma fundera på när hon vilade senast. Vi kom inte fram till någonting vettigt. Nu går hon visserligen inte stenhård dressyr varje dag, utan vi varierar med tömkörning (mamma gör, jag är urusel på det), lite långa skrittpromenader (vilket jag tycker är mycket bättre än bara helt vila), lite dressyr, lite gymnastik.

Så idag får det bli lite ompyssling kanske. Hennes man är lite för lång, hennes svans behöver alltid omvårdnad och man kan absolut rykta ut flera kilo torv ur hennes päls!

En söt liten häst!

Men goddag yxskaft. Jag fyller ju inte år nästa måndag. Måndagen efter det kanske. Knäppkänga. Tokfrans. Jaja. Går här och hittar på.

Skönt. Tjugotvå år en liten stund till.



Idag var det arbete som stod på schemat. Kom hem tack vare Mikaela som är en av de få som bor åt mitt håll.

Gjorde stuvade makaroner och bacon till middag. Hade gärna önskat annat än bacon, men inget annat var upptinat och det här mättade. Makaronerna var godast, baconet nyttigast. Fast ihop var det väl det mest onyttiga i denna värld. Men så jäkla gott.


Imorgon tror jag att Bella och hennes kille kommer på middag. Ska försöka lura ut Bella till stallet.

Puh, äntligen får jag sova igen! Dagen har varit ganska tung.

Idag är söndag för mig. Igår var jag bara så trött att det var en icke-dag. Men även om jag är pigg trots att det är november så är det ju så extremt... grått! Och det påverkar.

Vi lyckades pricka in att rida just när det inte regnade, mami och jag. Sen började det igen. Hästen gick fint, däremot gick bilen mindre bra. Läcka i servon. Det låter kan jag säga! Men det ska fixas nu i alla fall.

Imorgon är jag änka. Min familj åker till Prag tills på lördag. Undrar om man ska ha en jävla fest på fredag? Hehe nää det finns ingen som orkar åka så här långt ut. Nästa måndag fyller jag år, 23. Det är ju ingen ålder, men det är mycket jag är för gammal för. Typ som att bli isprinsessa. Då måste man ha övat hela sitt liv. Jag är ganska dålig på skridskor.

Nu är jag i den fina fasen att min hjärna vill gå vidare men hjärtat håller kvar. Nu ska jag bara övertala nämnda hjärta att hänga med, det är ingen idé att stanna kvar, det blir inte bättre. Men det lilla hjärtat hoppas ju. Lilla hjärtat förstår nog snart. Det  är lilla hjärtas filmer som den skickar till hjärnan.


Lilla hjärtat kommer snart att se det hjärnan redan sett, det betydde ingenting, det var aldrig värt det. Och lilla hjärtat inser snart att det är inte bättre att ha minnen och erfarenheter, det är bättre att aldrig ha varit där alls.  Nåja nog om det där.


Sådär. Kvällen är snart slut. Imorgon ska jag arbeta mig lite, och att komma hem är ett ännu olöst problem. Jag får hoppas att jag stänger med någon som bor åt mitt håll!

Gnight!

Det går åt rätt håll i alla fall!

Ah denna dag!

Igår var det tjejmiddag, som förvisso crashades av Jerry med vän, men det gjorde inte så mycket. Innan de kom hade vi fantastiskt trevligt, vi babblade och skrattade. Åt tacos och drack rödvin. Senare drog de andra tjejerna och Jerry ut, jag tittade på film och somnade i soffan. Soffan i soffan. Passar bra. I morse vaknade jag klockan nio med tidernas stelaste muskler i nacken. Tog mitt lilla pick och pack och åkte till stallet, mockade och lunchfodrade.

Sen kom jag hem och sov i tre timmar, vaknade och pillade i mig lite mat. Sådär söndag på allt. Mysigt.

Och sen blev jag sådär konstigt sugen på mat så jag åt en kall potatis, en bit äppelkaka och en finncrisp med räkost. Ganska onormal kombination. Måste jag säga. Men den fyllde sitt syfte!


Nu blir det natti på mig.

Nej men det är faktiskt inte så farligt som det låter. Men jag får väl säga att jag är ganska duktig på att ta en liten liten känsla och blåsa upp den till ett helt inlägg. Ibland så är det det där lilla som egentligen räknas. Allt annat kan vara bra, men som ett skoskav finns den lilla känslan där och irriterar hela tillvaron.

För egentligen är jag på bra humör, och allt som jag inte låter synas är bra. Jag red idag, och jag hade en fin och samarbetsvillig och mjuk liten häst. Hon var så fin och nöjd, tuggade på bettet och pinnade på. Sen var Ystra Syster hemma när jag kom tillbaka från stallet, och vi åkte och handlade godis, ostbågar och marängsvissingredienser. Så tittade vi på Idol och babblade. En sån där myskväll. Fredagsmys? Gosh.


Nu tittar jag på utröstningen i Idol och ska sova sen, upp och jobba imorgon!

Natti!

Drömmer mig bort till en tid då allt var möjligt, där allting låg framför. Mig. Det var som att titta på någonting otroligt, som om jag inte var där, jag såg det utifrån och mitt metajag gapade stort och klappade händerna. Känslan var fantastisk och jag har dessa små minnesbilder där kommentatorsrösten sa: det här är fantastiskt, kom ihåg detta nu.

På sistone är jag bara i mig själv, långt mycket längre in än vad jag skulle vilja. Nu ser jag allting istället med någonting mellan, som en glasskiva. Jag vill tillbaka till åskådarplatsen.

De spelas fort idag, jag vet inte varför. Och jag längtar så tillbaka. Jag vill ha det fantastiska, och på nåt sätt förstår jag eller min hjärna - snarare hjärtat i och för sig - inte varför jag inte kan få det. Jag vill ha åskådarplatsen, jag vill se det live igen, inte bara som repris. Repriser är alltid tråkiga. Jag vill ha känslan av att: vad kommer nu, kan jag möjligtvis bli mer överraskad?


If I begged and if I cried, would it change the sky tonight, would it give me some light? Should I wait for you to call, is there any hope at all, are you drifting by?


GAH det är så PATETISKT!!! Jag blir tokig. Det är by far den värsta känslan i världen, jag hatar det. Vad ska jag göra? Ingenting vill jag göra. Jag blir också tokig på dessa jävla filmer som rullar. Det finns vissa alternativ i hitte-på-världen som jag gärna skulle använda mig av, som i Harry Potter, där man kan dra ut minnena ur hjärnan och lägga dem i små kärl. Eller som i Star Wars, bara dra med handen över ansiktet och så är de borta. Eller i Heroes, där gör man något liknande.
För jag vill inte ha dessa minnen, de gör mig tokig. Små bilder som spelas upp i huvudet, hela tiden, hela hela tiden.

Förhoppningsvis bleknar de också. Det tar bara sån jäkla tid.

Nåja, nåväl, seså, allt gott. Nu fåre vara bra.

Jag har varit lite... tom, så att säga. Lite äsch. Lite autopilot. Slut på liknelser. Men trots allt hitte-på jag har pytsat in, har det varit ganska tomt där inne. Jag ska försöka fylla upp det igen.

Helgen var väldigt trevlig! Fredagen tillbringades med cappucino/karamell/tryffelglass, vilken åts samtidigt som Gossip girl, säsong 2 avslutades. Nu har jag sett allt. Allt! Det var lite ansträngande vissa stunder (fråga mitt vänstra öga), men now that it's done, I hope ögat don't mind.... Sidospår. Jag somnade tidigt i fredags i alla fall. Väldigt mysigt.

I lördags vaknade jag som en följd av fredagens tidiga sänggående tidigt, och jag drog med mig mamman till stallet. Efter schtablet åkte jag till Foam och fikade med Fanny, Malin, Eric och Magnus. Kände mig som en gymnasieelev, trevligt. Vi avslutade fikan och åkte hem till Eric, jag och Fannyn. Vilade lite, köpte sen mat. Sedan lite bubbligt och så åkte vi till Magnus. Mycket redbull-vodka drinkar (iah.. men man blir pigg) och fishermans friendshots. Svidade om och så åkte vi till gamla Stureplan. Tog ett glas vin innan jag åkte hem och sov hos Linda. Vi låg och pratade i hundra år innan jag somnade av utmattning. Vara vaken 20 timmar är inte min grej riktigt.

Så igår, söndag, vaknade vi sent, åt en mysig helgfrukost och segade lite. Sen kom Fanny över och vi gick till Mocco och... fikade! Total överraskning. Vid fyra åkte jag hem, tittade på senaste Gossip girl och somnade. Vaknade vid halv nio och åt lite middag. Lite mer glass. Tittade på Harry Potter och halvblodsprinsen. Somnade.


Jag måste säga att helgen var väldigt trevlig och mysig! Idag ska jag jobba med min uppsats (näääär tar det slut?), åka till stallet, tvätta klart och sen måste jag städa lite. En svart, långhårig hund som fäller lämnar sina spår...


Vilket mediokert inlägg.

Jag har visserligen lärt mig något viktigt.