Imorse när jag vaknade tittade jag ut och rös till lite. Det såg helt fruktansvärt kallt ut. Ja, fruktansvärt. Jag fruktade att gå ut i detta blåsiga, isiga väder. Såg ner på bilarna och tyckte att de hade frost på vindrutorna. Jag klädde på mig varmt med dubbla tröjor och dunjacka. Kom ut, och först tyckte jag att minsann, det är så kallt! Sen tittade jag på termometern på väggen och såg: nästan 10 grader.

Jaha. Och då kände jag givetvis att särskilt kallt var det inte. Inte särskilt alls. Pinsamt. Men som vanligt ett bevis att hjärnan kan ju lura på en vad som helst, man är som en turist.


Betydligt mer lättad kan jag då åka till stallet. Nu blir det till att åka buss eftersom att de andra ju är i Prag. Det gör inte så mycket, jag har min iPod med mig och kan lyssna och slappa lite innan det är dags att kliva av. Innan stallet måste jag handla, och jag är inte så förtjust i tanken på att kånka mat till och från stallet.

Den rara lilla hästen får vila idag, hon har gått många dagar i rad. I måndags när jag red kändes hon lite trött, och då började jag och mamma fundera på när hon vilade senast. Vi kom inte fram till någonting vettigt. Nu går hon visserligen inte stenhård dressyr varje dag, utan vi varierar med tömkörning (mamma gör, jag är urusel på det), lite långa skrittpromenader (vilket jag tycker är mycket bättre än bara helt vila), lite dressyr, lite gymnastik.

Så idag får det bli lite ompyssling kanske. Hennes man är lite för lång, hennes svans behöver alltid omvårdnad och man kan absolut rykta ut flera kilo torv ur hennes päls!

En söt liten häst!