Varför är min hund alltid på samma kvadratmeter som jag? Vart jag än är så finns han alltid, alltid inom samma kvadratmeter. Ytterst märkligt!
En annan sak som är märkligt är att mamma och Fanny gick ut och gick för en och en halv timme sen. Varför är dom inte tillbaka? Varför sitter jag nyduschad och all dressed up but nowhere to go? Sorgligt. Oliver tyckte förresten att min kärlek till engelskan är för att mitt svenska ordförråd är väldigt begränsat. Taskigt sagt tycker jag. För så är det såklart inte. Jag tycker bara att yttryck som det ovan är bättre, för försök liksom översätta det till svenska: helt upplkädd men ingenstans att gå. Det är ju inte katastrofalt fel, men det har inte samma klang. Jävla Oliver. Jag ska nog utesluta honom från min middag. Och usch det är så himla mycket att tänka på.

Idag var det en bild på Andy i tidningen. Kan jag växa upp någon gång? Jag är inte 15 längre. Fast det kan man ju tro.

Ciao