Eller nja... Kanske inte efterlängtad. Men jag har varit sugen på att skriva en snutt om personalfesten/maskeraden. Jag var då utklädd till "allmän prinsessa". Min kära syster Fanny var utklädd till söt katt, alltså inte sexig katt som några andra var. Man ska vara en söt katt, med en rosaskimrande nos och morrhår. Kort presentation av de andra figurerna:
Elvis: Kjell, chefen.
Bonde: Annika, chefen under chefen.
70-tals hippie: Jocke.
Linda Rosing: Lena.
Fadde: Fredrik W.
Cowboygirl (kopojksflicka): Therese.
Ninja: Kapten Blårök (Anders).
Spågumma: Åsa.
Sheriff: Micke.
Negerhora: Bebbe.
Zorro: Zacke.
Liemannen: Fredrik.
Saloongirl: Maria (kallad Mary under kvällen)
Trashängel: Linné (förr Inger)
Sandy: Linda Törning
Danny: Jonas (Lindas man)
Älva: Madde.
Vålnad: Lasse (Maddes man)
Allmän hippie: Anna.
Amerikansk fotbollsspelare: Linda Törning.
Discodivor: Linda och Jossan Wiklund.
Poetisk hallick: Ante (Bebbes son).
Bödel: Erik.
Karlsson på taket: Martina.
Häxa: Jennie.
Som sig själv: Calle och Liselotte.
Tiger: Fanny och Amanda.
Djävul: Helena.
Pippi Långstrump: Lisa.

Ja, jag har säkert glömt en hel del, men eftersom att jag redan tråkat ut samtliga ska jag nu återberätta partyt lite halvkort (det här inlägget är typ redan lika långt som Krig och fred). För det första fick jag svara tusen gånger på varför jag drack Cola hela kvällen. Uteslutningsmetoden: Jag är inte gravid, allergisk, eller emot alkohol. Slutsats: Jag var sugen på alkoholfritt.
I alla fall. Kvällen började bra med lite mingel, det var kul att träffa sina arbetskompisar utanför jobbet, utan att behöva avbryta sig mitt i meningen. Sen satte vi oss och åt middag, vilket var tacos (originellt...), som jag och Fanny då ätit tre dagar i rad. Geez.
Efter middagen var det karaoke, och Fredrik (Fadde) undrade varför det fanns en joker med i kortleken (som bestämde bordsplaceringen). Jokern var till den som först skulle sjunga. En jobbig grej är att Fredrik inte heller drack den kvällen, och fick vara helt nykter under sitt uppträdande. Fast det skönaste var att han var den som gjorde det bäst under hela kvällen. Jag sjöng också ("Summer loving"), och det var så hemskt att alla levande insekter som fanns kvar dog omedelbart. Men man hör ju liksom inte sig själv! Så jag och Lena vrålade som galningar.

Skandaler då? Nja inte värre än vanligt.... Liemannen och Bödeln dansade (ingen vacker syn...), Danny och Pippi djupsnackade i ett hörn. Linda Rosing kunde inte slita sig från micken, Negerns färg lossnade sakta med säkert av på inredningen. Prinsessan (meee) dansade vals (ingen vacker syn här heller).
Sen blev Karlsson oerhört packad "jag har barn så jag kommer inte ut så ofta", allt enligt regelboken med skrällande skratt, kramar och sluddrande. Ena Discodivan vrålhånglade med Liemannen, och hon blev för övrigt sams igen med Den Poetiska Hallicken efter lång osämja, Trashängeln började bråka med Cowboygirlen så att denne till sist slog till TÄ. TÄ sa efter många bråk med alla på stället upp sig men dök i alla fall upp dagen därpå på jobbet.

Bästa utklädda tjej: Negerhoran Bebbe.
Bästa utklädda kille: 70-tals hippien Jocke.

Kvällens citat: "Ja man märker ju vilka som tjänar bäst här på utklädnadena, cheferna har flådigast och extrapersonalen rafs hemifrån". Så sant, så sant Fredrik (Fadde).
Värdigaste slutet: Jag och Fanny åkte hem vid tolvtiden, som man ska göra på en personalfest.
Jobbigaste människan: Trashängeln som bråkade med alla och gjorde tidernas sämsta karaokeframträdande. Värre än mitt.

Jag skulle faktiskt kunna skriva en roman om det här, vilket kanske visar på mitt alldeles innehållslösa liv, men jag gjorde massa annat under helgen också, men det känns inte värt att nämna. Kanske en annan gång.
Ciao