First of all: jag är fortfarande sjuk. Alla som tycker synd om mig ska ringa nu tycker jag. Precis alla. Och jag orkar inte ens skrika åt Den Skällande Hunden, för jag kan inte prata mer än i viskningar. Så ont gör det. Jag vill ringa till pappa och att han ska tycka synd om mig, men jag vågar inte för jag vet att han jobbar. Och då stör man bara. Alla jobbar bara hela tiden. Förutom Isabel, och det är bra. Men jag tror att hon är i skolan just nu. Och mamma! Mamman är ledig. Det är mycket bra! Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen: mamma är bra när man är sjuk. Hon ringer från affären och frågar om jag vill ha något, kommer med mat och godis och värktabletter. Jag kommer ihåg när jag blev sjuk i Uppsala en gång. Jag trodde jag skulle dö. Ingen brydde sig ju på riktigt egentligen, och jag ville bara att mamma skulle komma och hämta mig. Jag kommer inte ihåg hur det gick sen.

Second of all: hehe de som vill kan ju spana in den här bloggen. Och kanske debattera om den är riktig eller inte... Om den är på riktigt tycker jag fan att den är skön. Otroligt dum brud. Men det känns inte som om den är riktig. Men kul hade det varit. Tjoho...

Usch I feel sad. Ligger i min säng med gardinerna för och nerdragna och inte ens tvn är på. Men jag orkar inte. Jag har i alla fall duschat. Och tvättat mitt hår. Det behövdes. Kan jag säga.

Ciao