Styrka är förresten, eller nej bara en liten del av styrka, när man kan säga nej till en försäljare. Jag har såklart kunnat göra det tidigare, men igår så gjorde jag det utan att känna mig dum eller försöka åla mig ur situationen. Jag kände istället att det var hon som framstod som korkad när hon försökte pracka på mig stuff.

Jag var inne på Kicks och skulle först köpa schampo och balsam från Aussie, men de var inte på rea längre. Jag är väl snål, men tänkte att håret blir ju fan rent med Gliss och annat också. Så, jag var på jakt efter en ny dagcreme. Och natt också, men en sak i sänder typ. Så jag berättar för en expidit hur min hud upplevdes av mig och hon sa då att jag måste börja med en schysst rengörare.
Så vi gick till Kanebos hyllor. Där hon ville sälja mig någon typ av lera, den hette nåt i stil med "Mud cleanser". Njaha sa jag, vad kostar den då (utan att skämmas)? 550 kr (för en jäkla tub på typ 150 ml). Då sa jag att det är alldeles för dyrt, jag är student. Men den är jääättedryg! Den räcker i ca nio måånader! sa hon. Nio månader, tänkte jag. Fräscht innehåll efter nio jäkla månader.
Så vi gick till Lancômes hyllor. Där ville hon sälja mig en tub för 200 kronor. Visst. Och när jag hade nappat på det - Lancôme är ju schysst - ville hon sälja en dagcreme också. För 800 kronor.

Men det är ju så enkelt att komma ur! Säger man bara: Nej, jag har inte råd, då tittar hon bara besviket på en och säger nehej. Sen var det inte mer med det. Jag behöver väl inte göra henne nöjd? Jag ska väl inte köpa saker för hennes skull? Även om jag köpte hudplickeliplock därinne för 22 000 skulle jag vara glömd nästa dag.
Sen gillar jag väl min hud, men fan, flera tussar för att smörja in den med lite fett från en hästrumpa typ, det vet jag inte. Då kan jag lika gärna äta upp den där tusenlappen och känna hur rik-looken strålar ut ur porerna.

Ja, för att göra en kort historia lång.