Konstigt att bli sedd utifrån, sådär. Igår sa mamsi Daisy att hon tyckte jag var så himla duktig med analyseringen av en text. Jag verkade veta vad jag höll på med och greppade analysen med en gång.

Då skulle jag vilja bjuda in henne till mitt huvud, mitt inre. Hon skulle inte höra sina egna tankar där. Det skriks och slåss: "vilken typ av disposition av texten är det?! Tematisk, additiv, orsaks, generaliserande?? Men kom igen nu, du måste kunna det här! Det har med ditt betyg att göra för fan! Släng ihop analysen nu!!!! LÄS också för fan, du HAR inte så mycket tid på dig. Och sitt för fan inte och blogga nu igen. Är det allt du gör? Dricker kaffe och bloggar. Jävla karaktär, det."

Så låter det typ. Men som tur är har jag nu inga högtalare vid varje tinning, ingen kan höra tankarna. Så då ser man duktig och kunnig ut istället. Ibland vore det skönt att ha högtalare.


Nu ska jag iväg och shoppa med Paris Hilton. Äjabaskoja ska ju pluuugga ju!