Nu har föräldramänniskorna åkt till Grekland och jag är således själv hemma. Underbart skönt. Började med att städa upp i köket, så det blir kliniskt rent, som jag måste ha det. Kaotisk stress på insidan, pedantiskt perfekt på utsidan. Charmerande blandning.

Jag vaknade för övrigt klockan sex. De senaste två veckorna har jag haft svårt att somna, men desto lättare att vakna, runt halv sex har jag vaknat och tänkt att jag måste upp och SKRIVA! Lyckligtvis har jag kunnat somna om. Men idag när jag vaknade klockan sex tänkte jag att det var lika bra att gå upp. Normal tanke. Så nu har jag gjort allting morgonen kräver.

Men en grej jag aldrig kommer att kunna göra är satisfy alla djur. Alla två. Tre, om man räknar hästen. Katten vill alltid in eller ut, hon vill alltid ha mer mat, aldrig nöjd.
Hunden vill leka, han vill ut, han vill aldrig in, han vill äta den mat jag äter - inte sin egen. Nu ligger han på en tröskel och tittar på mig och tycker förmodligen att jag är livets baksida. Men jag ska jag ska jag ska! Först ska jag plugga. Nej, först måste jag rasta honom. Och plocka upp det han gjorde vid brevlådorna i morse. Eller det är fortfarande morgon. Men gud. Jag känner mig bakis för att det är så tidigt.

Låt dagen börja!