Å det låter så fåfängt att säga att man är trött på att vara singel, ha garden uppe, avfärda kille efter kille. Men det ÄR ju tröttsamt. Nu är det (tyvärr) inte så att jag avfärdar knäböjande karlar vareviga dag, nästan aldrig faktiskt. Men det jag menar är att det är så tråkigt här uppe på Glasberget. Panelhöna.

På något sätt känner jag att jag inte mognat en dag från när jag var just panelhöna på discot i sexan. Han man ville ha dansade alltid med fel tjej, aldrig med mig. Inte för att jag ville dansa, surt sa räven liksom. Men fortfarande är jag bara publik åt de lyckliga glassätande (de äter alltid glass) paren i parker runt om i stan. Den som betraktar, och önskar att hon också hade någon att åka hem med...

...Men innan det blir för sockersött och övergnälligt så vill jag påminna mig sjäv om att det inte är så fantastiskt, när man är inne i det. Eller så kan det vara det, jag vet inte. Men jag kommer ihåg en gång när en kvinna (full) kom fram till mig och en annan (inte-tjej) och sa att hon var så avundsjuk på oss och att vi skulle vara så glada. Då minns jag att jag tänkte: "Du har inte en jävla blekaste aning vad du pratar om. Det suger emellanåt". Och först händelsen, att stan/Sverige/världen är så jäkla ensamt att de som är ihop ska bli påminda vad som finns där, på andra sidan kärleksdiket. Ensamheten. Men där glömmer man gärna bort att ensamheten finns även på den "rätta" sidan.

Jag vill gärna romantisera kärleken, och tro att alla mina problem plötsligt skulle gå upp i rök så fort the knight in shining armors kom galopperande på sin vita springare och räddade mig. Hur många romantiska komedier har man inte sett då?

Så när jag börjar gnälla för mig själv att det är så låunly på Glasberget är det bara för att jag glömmer att jag skulle vara precis densamma även med någon som typ bryr sig. Om mig. Och någon som vill att man hör av sig. Och vill ses. Och tar min tid. Tid som jag inte har. Tid från hästen. Han skulle säkert hata hästar. Och blir sur när jag glömmer att ringa. Och när jag går ut. Eller bara vill vara hemma själv. Och så slutar det med att jag hatar honom, när allt kommer omkring.

Phew, nice talking to me.