Nu sitter jag och gråter som ett litet barn, jag orkar inte ens öppna uppsatsdokumentet. Jag fixar det bara inte, det går så jävla dåligt. Jag hatar, hatar, HATAR uppsatsen. Jag ska fan sluta med den här skiten och börja sälja saft istället. Jag menar, är man så dålig på någonting ska man inte hålla på med det, man måste ju inse när det tar stopp. Alla kan inte bli kärnfysiker. Min intelligens sträcker sig till att öppna en dörr typ. Så förbannat trött på det här. Liksom vad är det här? Livets glada dagar ska ju levas, inte sitta med ständig ångest över en jävla skituppsats som aldrig vill ta form i mitt huvud. Trettio skrivna sidor och jag vet inte ens vad som står, hur fan ska jag kunna sammanfatta? Åååååh jag HATAR den verkligen.

Hatar. Jättemycket.

Jag ska flytta till Frankrike och glömma bort att universitetet i den här jäkla stan finns. Så sjukt hopplös. Är jag. Vad kul att ha ett möte med handledaren imorgon och IGEN säga att nej du gubbe, det här går inte. Inte det heller. Man kan ju gissa hur mycket jag vill skriva D-uppsatsen. För en miljon skulle jag skriva den, kanske, men det är fan tveksamt. Ärligt.

Jag är så trött på att vara på dåligt humör över den här fula uppsatsen. Får man ge upp? Det är ju aldrig för sent för det...