Jag har börjat inbilla mig att folk som går emot mig i t.ex. tunnelbanan har några dolda motiv. Som att smitta mig med något virus som inte har något motgift och så lämnas jag att dö på perrongen. Det där är ju egentligen bara knäppjökstankar. Men ändå, det är ju inte helt otroligt i alla fall. För ändå - om någon bara tog med sig typ ett shotgun på tunnelbanan är det ju bara att fire away och ha ihjäl massor människor innan någon hejdar. Gissningsvis har jag nog bara tittat på för många actionfilmer och serier. Jaha, nu känner jag mig aspsyko.

Ännu en dag i skolan. Var lite trött, förvånansvärt lite faktiskt, för igår var jag med mamma på Ladies Night på Solvalla. Känns ju feministiskt och bra. Men det var verkligen jättekul! De som var med var: Louise, Marie, Tove, Hanna, Gunilla, Karin, Gunnela, Cina och veterinären Elisabet Rydström, som var med när min lilla älskade ponnyplupp fick tillgång till de evigt gröna ängarna. På tal om det sitter jag på min säng, precis under det svartvita fotografiet jag tagit av henne, med en tofs av hennes man instucken i ramen. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Det är ganska fascinerande (really?) att sorgen inte avtar. Inte alls faktiskt. Samma sak är det med min favorit Exi, kittekatten som varit död sen 2002. Fortfarande har jag massor av fotografier av honom i mitt rum. Anywho, vi vann kanske lite, Marie vann mest, och jag sa till mamma att vi skulle spela på just den hästen (eller snarare för att Marie kände kusken), men ICKE!

Hähä, en kul grej som hände idag: jag skulle till tandläkaren och eftersom att jag var på T-centralen tänkte jag ta pendeln dit (Sundbyberg). Men jag har ingen aning om vilket tåg jag ska ta, så jag stod och läste på en massa skyltar, och bestämmer väl mig någonstans för att ta ett steg bakåt, varpå en kvinna skallar mig i bakhuvudet. Hon gick rakt in i mig, med sin stenhårda trä-panna. Sen ställde hon sig bredvid mig och stirrade jätteargt. Jag stirrade väldigt -mycket -ännu-argare tillbaka, och självklart kunde hon inte sluta viska med sin vännina och titta på mig. Men vad tror du tanta lilla? Att jag har ögon i nacken? Att jag för en sekund tänker ta på mig skulden för att hon galopperade in i mig. No, way José... Sv motsv: Icke sa Nicke.

NU måste jag in i duschen, och sen panikplugga, verkar vara det enda jag gör. I love it! Drop the pressure...liksom.

HEJDÅ!