Anything you can do I can do better
And I do anything better than you. Hej och hå.
Skola idag igen... Även imorgon. Idag körde jag ju med mina andra nya vårskor. Vad skönt det var. Inte! Eftersom att de är lite stora, plus att jag hade dubbla strumpbyxstrumpor på mig, gjorde det att jag gled omkring i skorna som på skridskor. Nej inte direkt, men lite lite lite, sådär så att mina tår dog. Och hela framfoten med, för den delen. Imorgon funderar jag på gympaskor för att lindra the pain lite. Alternativt mina ljusblå frottéstrumpor. Hett, sådär. Tveksamt.
Idag avhandlades avdelningen Bisatser. Lätt som en plätt. Faktiskt. Jag svarade på frågorna, surfade genom lektionen som på en räkmacka. Hay-a! Men här får vi inte glömma att jag faktiskt har lyckats (lite) att förstå huvudsatser. För nu är det så att bisatsen är ju en sats i satsen, så att säga. Och har rak ordföjld (nästan alltid), och att man kan sätta ordet inte före det finita verbet (ex. målar (presens), målade(preteritum), måla(imperativ)) och det funkar...nästan alltid. Såklart. Man kan aldrig vara riktigt säker, grammatiken finns där för att sätta dit en, med sina jävliga kuggfrågor. Nog om detta, som min gamla lärare brukade säga (bisats, eftersom att som är en bisatsinledare (subjunktion tror jag) och brukade är det finita verbet, även ett kopulaverb eftersom att det måste "kopplas ihop med något", man kan ju inte säga "som min gamla lärare brukade...."ja. Prova att sätta ordet inte framför brukade) MEN HERREGUD LÄGG AAAAAAV!!!!! Jag OOORKAAAAR INTE MER! Kill me, gör pinan kort. Jag ska bara markera alla bisatser from nu on. De jag ser, vill säga. Så bra är jag inte.
Idag har vi i alla fall flyttat de första grejerna till Villan. Telefonhuset heter det. Det går rykten om att det spökar där. Jag har hört det från så många olika håll att jag börjar tro på det. Då vill jag send out a message till alla spöken:
Jag är livrädd. Jag är totalt jättejättelivrädd för spöken av alla dess slag. Jag vill att Ni respekterar detta, då jag tror att jag kommer att få en smärre hjärtattack om jag på något sätt blir varse om Er närvaro. Så, ingen ommöblering, elektroniska apparater som plötsligt går igång eller går sönder, inga dörrar som öppnas innan jag hinner fram med handen, inget dragandes i täcket, kittlande av fötter eller dansande luft-barn i mitt rum vid sängkanten. Jag uppskattar detta oerhört mycket och lovar att hålla mig på min kant om ni håller Er på Er kant. Annars blir jag nödgad att vidtaga extrema åtgärder, och det tror jag inte att någon av oss vill.
Ääääsch jag är trött som fan. Allt blev säkert fel. Men mitt tänkande var rätt. I alla fall. Nä, sköna kläder och skor blir det imorgon, och garanterat (oh really?!) inget jäklarns grammatikdravel. Jag vet ju inte ens vad jag snackar om hahaha!!
Nåt mer? Nope, not for today (min avsky för svenskan blir gradvis större och större JUSTE Tor G. Hultman! Jag skiter i Svenska Akademiens språlära!!! Eat shit! Haha nej. Boken är bra, jag är inte bra!
Ciaaaaaaohoho
Skola idag igen... Även imorgon. Idag körde jag ju med mina andra nya vårskor. Vad skönt det var. Inte! Eftersom att de är lite stora, plus att jag hade dubbla strumpbyxstrumpor på mig, gjorde det att jag gled omkring i skorna som på skridskor. Nej inte direkt, men lite lite lite, sådär så att mina tår dog. Och hela framfoten med, för den delen. Imorgon funderar jag på gympaskor för att lindra the pain lite. Alternativt mina ljusblå frottéstrumpor. Hett, sådär. Tveksamt.
Idag avhandlades avdelningen Bisatser. Lätt som en plätt. Faktiskt. Jag svarade på frågorna, surfade genom lektionen som på en räkmacka. Hay-a! Men här får vi inte glömma att jag faktiskt har lyckats (lite) att förstå huvudsatser. För nu är det så att bisatsen är ju en sats i satsen, så att säga. Och har rak ordföjld (nästan alltid), och att man kan sätta ordet inte före det finita verbet (ex. målar (presens), målade(preteritum), måla(imperativ)) och det funkar...nästan alltid. Såklart. Man kan aldrig vara riktigt säker, grammatiken finns där för att sätta dit en, med sina jävliga kuggfrågor. Nog om detta, som min gamla lärare brukade säga (bisats, eftersom att som är en bisatsinledare (subjunktion tror jag) och brukade är det finita verbet, även ett kopulaverb eftersom att det måste "kopplas ihop med något", man kan ju inte säga "som min gamla lärare brukade...."ja. Prova att sätta ordet inte framför brukade) MEN HERREGUD LÄGG AAAAAAV!!!!! Jag OOORKAAAAR INTE MER! Kill me, gör pinan kort. Jag ska bara markera alla bisatser from nu on. De jag ser, vill säga. Så bra är jag inte.
Idag har vi i alla fall flyttat de första grejerna till Villan. Telefonhuset heter det. Det går rykten om att det spökar där. Jag har hört det från så många olika håll att jag börjar tro på det. Då vill jag send out a message till alla spöken:
Jag är livrädd. Jag är totalt jättejättelivrädd för spöken av alla dess slag. Jag vill att Ni respekterar detta, då jag tror att jag kommer att få en smärre hjärtattack om jag på något sätt blir varse om Er närvaro. Så, ingen ommöblering, elektroniska apparater som plötsligt går igång eller går sönder, inga dörrar som öppnas innan jag hinner fram med handen, inget dragandes i täcket, kittlande av fötter eller dansande luft-barn i mitt rum vid sängkanten. Jag uppskattar detta oerhört mycket och lovar att hålla mig på min kant om ni håller Er på Er kant. Annars blir jag nödgad att vidtaga extrema åtgärder, och det tror jag inte att någon av oss vill.
Ääääsch jag är trött som fan. Allt blev säkert fel. Men mitt tänkande var rätt. I alla fall. Nä, sköna kläder och skor blir det imorgon, och garanterat (oh really?!) inget jäklarns grammatikdravel. Jag vet ju inte ens vad jag snackar om hahaha!!
Nåt mer? Nope, not for today (min avsky för svenskan blir gradvis större och större JUSTE Tor G. Hultman! Jag skiter i Svenska Akademiens språlära!!! Eat shit! Haha nej. Boken är bra, jag är inte bra!
Ciaaaaaaohoho
Kommentarer
Trackback
