Jag har lagat middag. Jag gjorde falafel (färdiggjorda, men uh) och bulgur och sallad och...whatever. Nu tittar jag på Simpsons, gammalt avsnitt. Hoppig bild. Tack Statens fastighetsverk. Tack för de fantastiska antennerna. De funkar - urdåligt. Jag hoppas (eller jag förutsätter) att det är bättre i huset. Men suck vad jag tjatar om det där darned huset.

Imorse på radion hörde jag uttrycket "optiskt buller". Det är fantastiskt, fenomenalt och alldeles....alldeles underbart. Jag kan inte vänta tills jag får kalla någon för optiskt buller. Det kommer att vara den lyckligaste dagen i mitt liv. Det ska inte vara bakom ryggen på någon, utan ansikte mot ansikte. Tyvärr så ser min ovän-lista lite tom ut för tillfället. Visserligen kan jag ringa upp min gamla högstadielärare, men jag misstänker att hon inte kommer ihåg mig. Eller kan koppla sammanhanget. Lite dött lopp typ.

Nu är sadeln och tränset så gott som sålda. Det mest spännande i storyn är att jag kanske måste ta med mig den på bussen. Snyggt. Tungt. I alla fall tar jag inte med mig den till skolan, I tell ya!

Tata