Men det har varit tre oändligt långa dagar, torsdag, fredag och lördag. Jag trodde aldrig att de skulle ta slut. Men på riktigt.

Torsdagen inleddes föga trevligt med begravning, den värsta hittills. Om jag var så ledsen nu, hur ska det bli när det är dags för mamma, pappa och kanske syrran? Jag vill inte vara med då. Om någon är vänlig att uppfinna ett evighetspiller blir jag rätt glad. Det får gå. Tur att mina föräldrar kommer att leva för alltid.
Efter det åkte jag och Hanna till min kära lilla häst och red lite. Jag sprang omkring lite med Choisy the samojed, som verkade tycka att det var ganska långtråkigt. Vi sprang lite och hon sket.
På torsdagkvällen gick vi till Fridays och tog ett glas, det var rätt skönt att vara bland folk. Synd bara att det blev fler än ett glas...

...Som gjorde att jag vaknade upp trött som ett as i fredags. Klockan tio började seminariet och jag var så slut att jag satt och sov i smyg på det. Tänkte att aja, det är ju bara två timmar.... Inte. För klockan två skulle jag jobba till stängning, klockan åtta. Snabb kombinerad frukost-lunch på Donken (andra gången den här veckan) och sedan till jobbet. När den dagen var slut tackade jag...nån. Och tänkte på hur hemskt det är att man önskar att dagen tar slut, som om man hade oändligt många dagar kvar.

Lördag, igår, gick jag upp halv åtta och jobbade. Till halv sju. Hela dagen gick stort sett bra, väääldigt mycket folk och allmänt...jobb (himla konstigt). Snäll mamma hämtade upp mig och vi åkte hem. Åt middag, jag tittade på film och sov. Jävla skoj dag (ja, gnäll gnäll).

Förhoppningsvis blir idag en mindre påfrestande dag. Plugg och stall. Müsigt. Inte städa. Orkarinte. Hade fått sms från nattugglor i natt. Halv sex ärades jag med det sista. MEN HALV SEX! Gå och lägg er. Då hade jag typ bara några timmar kvar på min sömn. Ja, för jag har börjat vakna som mormor, skittidigt. Oh wello, dagen blir ju lääängre då. Det gillas. Ellär?