Sitter och tittar på när Jean-Marie Gustave Le Clézio läser upp det SvD publicerade av honom när han vann Nobelpriset i litteratur. Han läser på franska. Det är helt underbart, när jag inte pluggar det så älskar jag språket. Enkelheten, de små orden som betyder så mycket, som bygger upp en stämning omöjlig att få på svenska eller engelska. Prosodin är så härlig.
Kanske för att han är bra på att högläsa. Fast han läser helt innantill. Oh wello, jag skulle inte göra det bättre, särskilt inte på franska.
Jag undrar om alla de som sitter och lyssnar på honom ens kan franska? Typ Horace Engldahl. Jag har alltid tyckt att han verkat lynnig och opassande. Men sån är jag, jag bara får en uppfattning om någon utan att ta reda på vare sig fakta eller försöka ändra min uppfattning.

Jag slits mellan två ting: stanna hemma och hoppla pålle eller gå ut. Jag minns alldeles klart och tydligt att jag förra året sa att jag aldrig ska gå ut på juldagen. Men det sista som överger människan är ju hoppet, sägs det. Jag tror på något bisarrt sätt att i år ska det bli roligare, alla andra ska ju ut och jag kommer säkert att missa något? Eller? Förmodligen inte.

Dessutom är det Pirates-tvåan idag på tv. Jag vet, en sån grej räknar jag in, på allvar. Men det var så länge sen jag såg den. För den går inte att hyra eller köpa.

Hela huset sover för tillfället. Jag vaknade för någon timme sen. Det är tyst och lugnt och varmt (för en gångs jävla skull). Jag ska nog lägga mig och läsa lite. Kanske slumra. Det är jul.