Ja, living the happy life genom att analysera de vuxnas roll i boken/filmen Au revoir, les enfants. Övrigt så är jag hundvakt. Det innebär att försöka överleva kvällen med alla kroppsdelar intakta. Han biter. Han gullebiter inte riktigt, utan han biter för att få mitt öra ifred, ligga och tugga på det.

Annars så har jag typ sååå roligt, jag känner att jag verkligen utnyttjar mitt liv till max! Nej jag skojar bara, jag har ju jätteroligt. Alltså nä, jag kan inte säga det utan att det låter naglar mot svarta tavlan. B B B B.

Nu får jag dåligt samvete för att jag gnäller över vår valp. En valp på 11 kilo. Han är typ ikapp mig snart, och använder han sig av samma milda behandling kommer jag att få söka upp lite reservdelar till mig själv. Men han är jättegullig och jag är så glad och bla bla bla.

Han fick sig ett grisöra - stackars gris, men annars skulle mitt öra få gå samma öde till mötes - och jag dricker varm choklad med grädde. Känner mig mest fet. Blä.

Ett hjärta