Morr

Jag vaknade tidigt idag (okej halv tio) glad i hågen och skuttade ner till köket, gick upp igen, fixade lite. Allt i sin ordning. Efter att ha varit ute på en liten promenad med Dandyvalp så körde jag igång kaffet (för andra gången, orka göra nytt) och satte mig ner på köksgolvet för att klappa lite på min söta valp.

PANG!

Sa det i min nacke. Eller i slutet på nacken, några kotor ner mot ryggen. Typ aj. Jag kunde inte röra mig. Jag la mig raklång ner på golvet och grät som ett barn. Jag blev liggandes där i 35 minuter, väntandes på att mamma skulle komma hem och lyfta upp mig. Ingen mamma kom. Jag stirrade på fluglortar i taket, Fanny låg och sov. Till slut samlade jag mina små krafter och satte mig upp och fick tag i telefonen och ringde och stortjöt till mamma. Mami ringde till Fanny som fick komma ner och se om jag levde.

Mamma masserade in Heat lotion på min stackars nacke. Det blev inte så mycket bättre. Jag tog två stycken Nobligan (morfin), sammanlagt 100 mg. Plus två Alvedon. Först kände jag ingenting och tyckte det var störtlöjligt, sa hela tiden hur jag aldrig blir påverkad.

Ja, jag kunde ju väntat en halvtimme med den kommentaren, för så sakteliga började det pirra i mina fingrar, skaka i benen och bomull lade sig i mitt huvud. Jag var helt jävla borta, nedknarkad.
I något slags rus kände jag ändå att smärtan inte försvann, så jag ringde en naprapat och fick tid senare. Jag var fortfarande helt borta (men lyckades ändå handla julklappar till mig själv och andra), även när jag kom till honom.

Han knakade lite och lyste med laser. 20 minuter senare var jag något helare och min plånbok något mera skadad, 500 kronor gick den festen på. Jag ska tillbaka nästa tisdag. Oh yes, rygg: you better be worth it.

Sen hemma låg jag bara och glodde i flera timmar, mådde illa som ett as och snurrade och var orolig. Det här är det värsta jag varit med om! Från och med nu tar jag bara, endast, seulement Alvedon. Helst inte ens det.

Jag mår fortfarande illa och måste ligga stilla. Imorgon SKA det vara borta för jag ska handla alla julklappar med Hanna. Hoppas hon står ut med min kärringattityd. Eller ah, hon har ju gjort det hittills!

Natti


Dä bli bätträ!


Kommentarer
Hanna

har man stått ut i 17 år så lär man väl stå ut ett tag till! Stackars Seff... :(

2008-12-22 @ 23:10:34
URL: http://siirala.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0