Tack Hanna!

Idag var jag och Hanna först i Barkarby, sen till Kista galleria. I Barkarby var vi ganska ensamma, och mot förmodan hittade jag faktiskt bra presenter där till familjen. Det känns så löjligt med alla kläder som finns ute i "vanliga" affärer, som kostar ibland mer än dubbelt som de på Barkarby. Boomerang hade helt underbara tjocka stickade tröjor och koftor, men tyvärr skulle jag ju inte handla åt mig (vilket jag visst gjorde men det....hör inte hit)! Jag får åka tillbaka.

I Kista var vi inte fullt lika ensamma, men det gick bra ändå, jag omedvetet-trängde mig för jag fattade inte hur köerna gick så för mig gick det fort. Stod och drömde lite vid Odd Mollykläderna, ååå vad jag ska bara handla där i resten av mitt liv! Anywho.
Jag gissar på att Hanna skäms över mig ibland, men jag kan inte riktigt tygla min ovilja att vara bland folk. Folk gåååår sååå saaaaahaaaaktaaaa....... Jag får stresspanik. Sen var jag tvungen att sitta ner hela tiden för att min rygg ville dö.

Den är liksom fortfarande inte bättre, hallå naprapaten? Göra sitt jobb, kanske? Jag ska gå till en hästkiropraktor som får dra i mig.
Hanna lånade ut sin vetekudde till mig, och jag hade glömt bort den ikväll men AAHH vad skönt! Det krasar lite läskigt i min nacke men jag tror det gör bra. Knak.

Jag klädde granen idag för första gången på hur många år som helst. Det finns ingenting ritualigt och speciellt för mig med det. Man hänger upp kulor och glitter i ett träd. Så känns det. Sen sticker man sig på alla barr för man måste ha en blågran som har knivar istället för barr. Skulle kunna lägga upp en bild på när jag klär granen, men jag hittar ingen där jag ser ut att trivas. Höhö.

Natti!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0