Just
Känner du dig också annorlunda ibland?
Jag har en kompis som aldrig känt behovet av att gå i flock. Hon ömsar hellre skinn och börjar om än att tvingas in på en redan upptrampad vandringsled.
Hon har aldrig tillhört något lag. Aldrig följt en trend bara för att skocken rusat åt det hållet. Aldrig lyssnat okritiskt till någon bara för att de har en megafon.
De här människorna har svårt att rätta in sig i ledet. De har problem med att klappa i takt. Inte på grund av brist på taktkänsla, utan för att de inte trivs i det sammanhanget.
De kan inte tvingas in i en redan stöpt mall. De tilltalas inte av de måsten som andra vill trycka ned i halsen på dem. Massans lockrop biter inte.
Hon kanske aldrig kommer att bli någon perfekt lagspelare utifrån normen. Hon uppfattas som motvalls och sträv som en katts tunga, men hon gillar inte att hoppa på kommando bara för att någon säger "hoppa".
Kan du känna igen dig i det här?
Det här gör också att man från tid till annan känner sig utanför. Missuppfattad. Som en betraktare snarare än en deltagare på livets spelplan. Men så är det att vara annorlunda. Det är ingen svaghet, det är en styrka, även om det kan kännas som en förbannelse många gånger.
Det här är en hyllning till alla som är annorlunda.
Det är nämligen samma människor som i sina bästa stunder åstadkommit några av de viktigaste genombrotten, de mest briljanta idéerna, de största upptäckterna.
Inte trots att de inte gick i flock, utan just därför att de gick sin egen väg. De lyckades med detta bland annat just för att de var- och tänkte annorlunda.
Ta vara på den här färdigheten. Skriv din egen bok. Vinn din egen tävling. Fäll upp kragen och följ din egen kompass. Var stolt över det unika i dig.
