I torsdags förra veckan träffade jag en karl på Berns. Svinsöt, gullig och trevlig och...rätt full faktiskt. I alla fall så sågs vi i lördags också, jag var ju som bekant på Soap då. Sen så skickade han ett sms och frågade när han fick se mig igen, och jag svarade: torsdag kanske? Så ja, sa han, och lunch bestämde vi. Här börjar det:

"Okej, du får bestämma ställe."

Första invändningen: Nej. Jag vill inte bestämma ställe, för det var DU som bjöd ut mig.

Så jag skickar bara tillbaka tidpunkt (efter att ha varit arg i en timme typ). Och han svarar "ja!". Yay...

Sen är han sen. Inte mycket, men tillräckligt. Och vad jag kan minnas bestämde vi klockan 13.00. Vi bestämde inte 14.56, 13.05, 13.13.46. KLOCKAN ETT. Sånt gör mig galen. I alla fall så sväljer jag det.

Sen säger jag på skoj att han kunde ha bestämt ställe.

"Ja...nä. Jag är så dålig på det....."

Andra invändingen: Men det var ju DU som bjöd ut mig? Hade du ingen plan med det hela, eller hade du verkligen väntat dig att jag bara skulle svara: "Jaaa, vi ses kl 16 där och där"! Eftersom att jag är den som är utbjuden så förväntar jag mig att den som bjuder ut mig har en tanke med själva utbjudningen. Icke.

Så pratar vi. Eller försöker. Han äter och får olja i ansiktet och jag petar i mig min sallad, blad för blad (min mage kammade hem typ 8 blad). Men jag pratar. Försöker få igång någon slags diskussion, men det gååår inteee! Finns ingenting, han bara håller med mig i allt jag säger, jag skulle kunna ha sagt att de där tankegångarna Hitler hade var ta mig fan inte så dumma, tycker du inte? "Nää helt okej...öhö". GAAAH!

Tredje invändningen (eller tanken): hur hade han trott att jag skulle liksom bli intresserad? Av attribut? Eller av personligheten, nej det var ju en dum tanke! Pah! Hade du tänkt att vi bara skulle sitta i en värld av rosa och titta djupt i varandras ögon?

Sen så det här nästa kanske bara är jag, men jag tycker att killen ska betala. Men händer det? Nej självklart inte.

Fjärde invändningen: MEN DU BJÖD JU FÖR FAN UT MIG!!!! JAG HADE KUNNAT PLUGGA, JOBBA, STÄDA, RIDA eller göra vad som helst i hela världen, men nu avsatte jag lite av min superbusy:a dag och träffade dig, ska man inte få nånting för det? Ja och jag vet, sällskapet ska ju vara nog, men det var det inte, ok!

Sist av allt då: Luftig kram och "ööh ja jo nu e det ju torsdag å öööh ja vi hörs snart da?"

Jag ville typ springa där ifrån och bara skrika "WHATEVEEEEEEHHHEEER". Jag log och sa ja, ha det så bra! Och så ändrade jag hans namn till istället för "Berns" efter namnet så skrev jag "Tönt" före. Jag är så elak.

Det är faktiskt taskigt. Men det är precis såhär ingen får bete sig på en dejt. Förstått?