Ibland börjar man ju undra
Ibland känns det som om det är så dålig stämning i stallet när man kommer dit. Det är riktigt tråkigt, och jag vill inte ha det så! Jag vet inte vad det beror på, men oftast är det ju missnöje på ett eller annat sätt. Och istället för att gå till källan för problemet, eller diskutera med varann så blir det småmutter istället.
Och jag ska inte säga att jag inte heller har gjort det. Senast var väl när jag såg att Sagas insläppshö låg inne i boxen, och dessutom på fel plats. Jag tyckte det var dumt eftersom att jag skulle ta in henne och rida, och då vill jag ju inte att höet ska ligga där. Vid krubban dessutom, inte vid vattenhinken. Jamen, come on liksom? Och det är döviktigt? Detta värderade jag alltså som någonting att faktiskt bry mig och om och bli irriterad över. Så jäkla pinsamt. För det är så uppenbart att det ju är någonting annat man är irriterad över. Inte över HÖ. Så nu ska jag sluta med det, definitivt. Jag hoppas att andra tänker om. Särskilt när vi blir fler, som ska samsas under samma regler.
Det är ju också ett problem. Det finns lika många sätt att ha hästar på som det finns hästägare. Alla tycker olika, och alla tycker att deras sätt är det bästa. Hästmänniskor kan överlag hamna i konflikt över minsta lilla. Som när fel täcke ligger på hästen vid fel temperatur. Så löjligt.
Jag och mamma har samma uppfattning om nästan allt (jag är lite daltigare, vill gärna hålla på med benlindor och kylbalsam), och grundstenen i våra tankar om hästhållning är: hästen är ett djur. Ett djur som i många många år klarat sig helt lämnad åt flocken, men som idag behöver vår hjälp för att klara sig. Avel och annat stämmer ju in. Men man ska alltid försöka efterlikna hästens naturliga miljö, med en flock, med matintaget och allt annat.
Ibland känns det som om detta glöms bort. Men det är ju det som aldrig får glömmas bort.
Nu är det andra viktiga saker som skall tas itu med. Min uppsats ska revideras en sista gång, peta in lite referenser här och var. Sedan är det bara att börja läsa L'Étranger för andra gången, franska på måndag!
Och jag ska inte säga att jag inte heller har gjort det. Senast var väl när jag såg att Sagas insläppshö låg inne i boxen, och dessutom på fel plats. Jag tyckte det var dumt eftersom att jag skulle ta in henne och rida, och då vill jag ju inte att höet ska ligga där. Vid krubban dessutom, inte vid vattenhinken. Jamen, come on liksom? Och det är döviktigt? Detta värderade jag alltså som någonting att faktiskt bry mig och om och bli irriterad över. Så jäkla pinsamt. För det är så uppenbart att det ju är någonting annat man är irriterad över. Inte över HÖ. Så nu ska jag sluta med det, definitivt. Jag hoppas att andra tänker om. Särskilt när vi blir fler, som ska samsas under samma regler.
Det är ju också ett problem. Det finns lika många sätt att ha hästar på som det finns hästägare. Alla tycker olika, och alla tycker att deras sätt är det bästa. Hästmänniskor kan överlag hamna i konflikt över minsta lilla. Som när fel täcke ligger på hästen vid fel temperatur. Så löjligt.
Jag och mamma har samma uppfattning om nästan allt (jag är lite daltigare, vill gärna hålla på med benlindor och kylbalsam), och grundstenen i våra tankar om hästhållning är: hästen är ett djur. Ett djur som i många många år klarat sig helt lämnad åt flocken, men som idag behöver vår hjälp för att klara sig. Avel och annat stämmer ju in. Men man ska alltid försöka efterlikna hästens naturliga miljö, med en flock, med matintaget och allt annat.
Ibland känns det som om detta glöms bort. Men det är ju det som aldrig får glömmas bort.
Nu är det andra viktiga saker som skall tas itu med. Min uppsats ska revideras en sista gång, peta in lite referenser här och var. Sedan är det bara att börja läsa L'Étranger för andra gången, franska på måndag!
Kommentarer
Trackback
