Det här är lustigt. Eller mer ett sammanträffande. Som om livet på något vis inte riktigt vill att man tar det där klivet framåt. Som man gärna vill, efter ett bokslut. Som om stöveln dröjer sig kvar i leran. Antingen så rycker jag upp den, eller så lutar jag mig tillbaka en stund till. Jag vet inte riktigt.

Igår kväll, satt jag och läste lite bloggar, lite mail och annat. Som vanligt. Så loggade jag in på Facebook, comme d'habitude. Där fick jag svar på chatten av min norska kompis E, som även är C's kompis. Vi brukar prata på denna chat, nästintill varje dag. Efter ett tag säger han: jag ska hälsa från en kompis till mig. Jaha, vem då? undrar jag. E, han sitter här i soffan bredvid mig.

Okej, lurad. Det gjorde mig med en gång väldigt irriterad och jag ville inte skriva något mer. Men C fortsatte och efter en ganska lång stund skrev han att han vill träffas igen och se vad det skulle kunna bli. Om jag ville komma till det där landet på S eller om han kunde komma hit, om inte alltför länge.

Ööö. Haka ner i golvet. Varför? Jag kan inte riktigt släppa det att han sa att han hade velat prata med mig länge. Jaha. Han har en telefon, han har mitt nummer och han har fungerande stämband. Lyft luren och prata.

Menades det allvar utsåg jag en telefontid idag eftermiddag. Vi får väl se. Men jag känner mig inte särskilt nöjd. Dels undrar jag varför just nu? Varför jag? Vi får väl se, ringer han så gör han. Men - vilket jag finner mest troligt - gör han det inte. Och då kan jag återgå till att önska ner det där pianot från himlen. Inte i mitt huvud då.


Suck, allting händer precis samtidigt! Hallå, vill någon istället sprida ut det? :D En sak i sänder dock, jag måste koncentrera mig på oppositionen idag. STOR dag!

För övrigt är det ett sagoland där ute! Träden är helt otroligt vackra!