Nu växer det mossa på mig. Jag skulle utan tvekan kunna växa fast i en stam eller nåt. Jag känner mig så trött och så gammal. Min hjärna är i förstadiet till altzheimer. Om det finns ett förstadie såklart.

Jag blir så rädd att glömma saker! Typ att jag åker och säljer mina böcker utan att ta med mig böckerna. Sånt. Glömma att ta på mig byxor. Jag måste köpa en almanacka! Så jag kan skriva upp att jag måste ta på mig byxor?

Nåväl. Mosskänslan kommer av ridning. Ridning av tre hästar som inte var den där Saga. Det var Lillan, Teimoso och Grålle. Alla utom Teimoso har andra namn. Det är inte hästen i filmen som har skrivit brevet, så att säga. De var tre helt olika hästar (ja, ganska så sjävklart när jag tänker efter)! Lillan var väldigt speciell, helt fantastiskt fin när vi talade samma språk - det blev något slags kreolspråk där mellan oss - annars ganska så svår. De finaste är ju ofta svåra. Teimoso skulle jag kunna ha som min egen, den galoppen! Helt fantastico! Och Grålle var... Stor! Enormt mycket häst. Han är säkert 1.80 i mankhöjd. Jag hade lite problem att rida ihop honom. Men det var mäktigt att sitta på ett sådant stort djur.

Jag kom hem helt slut efter en dag i Tränarens stall. Tiden gick sinnessjukt fort och väl hemma somnade jag som en stock. Sedan vaknade jag och smsade påminnelser till köparna av mina böcker (gah, komma ihåg rätt tid, rätt plats och rätt bok. Och rätt pris! Svårt), lagade en salade chèvre chaud med mamman och tittade på Guldbaggegalan. Den var väl bra. Jag är ett stort fan av Johan Glans.

Nuuuu måste jag sova!