Damm, lamm och ramm är de enda tre orden i svenskan som har två M i slutet. Alltså inte mamm-a. Ja.

Jag har valt ut tre böcker ur min ganska digra samling studentlitteratur som inte längre får vara bland oss. Vi  har Verklighetens texter, en bok på runt 500 sidor som jag aldrig ens öppnat, efter det valdes ytterligare en bok som troligtvis haft samma layoutare ut, Teoretiska perspektiv på sakprosa. Den har jag nog läst en artikel i. Aldrig har jag under de år som gått sen jag köpte dem (kanske två, tre år sedan) känt mig sugen på att öppna dem och läsa någon artikel hit eller dit. Aldrig. Någonsin. Om de inte blir sålda så kan jag behålla dem som sömnpiller, dock.

Vidare fick två böcker till komma ut på svarta marknaden, Samtalsanalys (förvisso en ganska bra bok - inget ont om den. Men samtalsanalys är så jäkla svårt bara) och Barn utvecklar sitt språk. Alltså. Det är verkligen på botten av min intressantast-just-nu-lista. Intressantast-någonsin-lista också. Jag blir på dåligt humör bara jag tittar på boken. Det är någon illustration på framsidan som på något sätt verkar vilja framstå som "tokrolig" och lite barnslig sådär, som att eftersom att det handlar om barn ska det vara roligt! Synd. Man tror ju då att det är spännande läsning som väntar efter att ha vikt undan pärmens omslag. Men ur boken kommer istället en stor knytnäve som talar om hur fel man haft! Sen slår man pannan i bordet för att man somnade.

I alla fall. Fyra böcker. Ganska billiga också. Men inte för! Jag har inte skrivit en rad i någon bok (kanske för att jag aldrig öppnat dem) och pärmar och omslag är vackert bibehållna (kanske för att de stått i bokhyllan sedan de gjorde entré).

Jaha, ja det här var ju inte så skojigt.