Det är fredag förra veckan och jag sitter hemma hos en bekant i Uppsala. Panikade dit efter lite tvekande. Klockan är halv tolv när jag anländer. Fem över halv har jag något slags bål i handen. Tjugo i tolv vill alla femton personer leka Jag har aldrig.

Jag kan inte säga att jag egentligen har speciellt mycket emot själva leken. Den är kul om man:
a) är otroligt onykter.
b) faktiskt är intresserad av omgivningen.

Nu kan jag ju inte påstå att jag var något av de två sakerna (självklart är jag intresserad av mina vänner). Jag var egentligen ganska trött och jag var inte heller sugen på att dricka mig full (ovanligt right?). I alla fall så sitter jag där och vill inte veta vad alla har gjort. Jag vill inte höra att jätteblondinen har haft en fyrkant med två lesbiska dvärgar och en get. Jag vill verkligen inte höra. För ju mer de gapskrattar och hittar på den "tokigaste" frågan (som alltid, utan några som helst undantag ska handla om sex) och alla ler ner i glaset och dricker lite blygt (jo tjena), desto mer vill jag bara lägga mig ner och dö. Det är så pinsamt, det är en sådan pinsampiiinsam lek. Vem kom på den? För liksom egentligen, det är ju bara ett konstigt sätt att få reda på vem som gjort vad. Uuuusch. Jag. Vill. Verkligen. Inte. Veta. För om jag ville veta, då skulle jag bara ställa frågan. Eller prata om det på ett mer normalt sätt.

Sen är det alltid dem som sitter och inte vill vara med (jag) och alla klagar på deras frågor. Fy fan för den leken.

Orka. Tata