Men nu ska jag utvärdera lite. En sak som gör mig galen. Det är visserligen väldigt (and I mean väldigt) mycket som gör mig galen men här har vi en av sakerna som för tillfället toppar listorna:

När folk jag inte känner bedömer mig.

Folk tenderar att dra förhastade slutsatser om mig, när de träffar mig. Är det inte om hur jag pratar (vanlig jävla stockholmska?), hur jag klär mig  (vanliga jävla kläder som alla har) så är det för att jag bor på Ekerö ("aha det gröna Östermalm" Come again?!?!), har (hade) häst, bor hemma och fan vet vad. Men det är egentligen ingenting jag bryr mig om, det är ju bara ytligheter, men när folk liksom drar sina egna hobbypsykologiska slutsatser om min personlighet - då får jag panik.

Som häromdagen; vi diskuterade respons och kritik, och jag sa att jag gillar att få den negativa kritiken med en gång, och nästan bara den. Ja. Vad händer då? Jag kan tala om att någon svarthårig liten bitch kläcker ur sig: "Ja men det kanske mer har att göra med din egen osäkerhet och ditt sätt att enbart se kritiskt på dig själv". Oh REALLY? Ohreallyohreallyohreally?! Då vill jag bara fråga: Vem är du? Vem i hela helvetets eldar är du och sitta här och faktiskt helt på allvar kommentera MIN personlighet och MITT liv? Om jag fick bestämma skulle du aldrig någonsin ever ha funnits i mitt liv, än mindre i mitt synfält just nu. Jag vill inte ha dig, jag vill inte att du ska finnas, men trots det sitter du här, i all din fysiska prakt och materia och ger mig dina synpunkter. Aaaah!

Överreagerar? Jag? Haha.

Men faktum är att folk gör så här hela tiden. Är jag så himla provocerande och har jag verkligen en sån utstickande personlighet att jag bara ber om att få bli bedömd och kritiserad för min personlighet? Det är faktiskt inte så kul. Inte alls. Fast egentligen säger väl det mer om mig att jag blir arg över att folk har åsikter än om dem, men faaan. Jag har sällan något att säga om någon annan jag inte känner - helt enkelt för att jag inte bryr mig.

Well. Nu är det lektion. Tata