Nu sitter jag här i min Uppsala universitettröja och känner mig smart. Fast faktum är att jag är det! Ja, lite i alla fall. Jag känner mig ganska nöjd med att ha förstått allting idag på seminariet. Tänk att läsa lite innan kan göra så mycket! Hehe. Förra terminen var jag terminator, jag plöjde igenom böckerna och var på alla föreläsningar och seminarier. Den här teminen har börjat...sådär. Jag vet inte varför jag plötsligt bara inte har lust. Jag vet att jag borde ta tag i massor med saker, typ skolan. Men när jag kommer till det så bara: "äääääh jag orkar inte"! Så jag struntar i det. Och nu går det inte riktigt att strunta i det, för när det kommer till fonetik och fonologi, kan man inte bara gissa. Förra terminen klarade jag mig visserligen bra på att faktiskt vara intresserad och lite halvt smart i allmänhet. Men när det kommer till termer och sådant, kan man ju inte bara gissa lite hejsan hoppsan.

Fast varje gång jag öppnar böckerna får jag den här känslan i kroppen. Det är som att armarna väger tre ton styck och huvudet har för lite stöd av bara nacken. Så jag sätter mig på tväränden av sängen istället och bullar upp med kuddar och lutar huvudet bakåt, stöder boken/datorn i knät och låter armarna ligga. Sen somnar jag. Som om någon slagit mig i huvudet. Och det är faktiskt inte det att jag tycker att det är tråkigt! Jag tycker verkligen inte det! Men på något sätt går det bara inte. Jag hade samma period i gymnasiet. Jag kunde komma in på en lektion, sätta mig och därefter typ slå pannan i bordet för att jag somnade så snabbt. Och sov i en timme eller hur länge nu lektionen var. Ibland somnade jag sittandes. Det såg ut som om jag var aktiv och tittade uppmärksamt på läraren, förutom att mina ögonlock var placerade för långt ner på ögat för att jag skulle kunna se någonting. En klasskamrat föreslog att jag skulle sminka ögon på ögonlocken. Ingen dum idé.

Well det blir nog bra. Någonting som inte kan leda till någonting bra är att jag plötsligt har blivit godismanisk. Bara för att jag gått ner lite i vikt tycker jag att vafan, nu kan jag trycka i mig godis så fort den tanken faller mig in. Fast faktiskt så fortsätter jag att gå ner i vikt, och det tacker vi stallet och hästen för! Men om jag skippar godiset kanske det blir ännu bättre, tror jag?! Hähä.

Nu ska jag i alla fall åka till stallet. Yey!