Jag är lite sådär inte trött. Jag hade bestämt mig för att inte dricka mer kaffe någonsin i mitt liv, för jag vet precis hur jag mår. Precis som nu. Igår mådde jag så illa att jag under hela dagen gick dubbelvikt. Kunde ha fått åka tunnelbana gratis om jag propsat. Men så var jag barnvakt idag och när jag är det så dricker jag kaffe. Jag drack visserligen bara två (muterade) glas. Nu är jag pigg som en mört.

Jag och barnen pratade om Gröna Lund, och den äldsta killen ville veta hur jag såg ut på kortet som tas där innan typ tunneln eller när det nu är. Så jag visade. Och eftersom att jag skrek och blundade skulle jag visa hur det ser ut när just jag skriker och blundar. Så jag öppnade munnen till max och blundade. Och kände att ja, här tar livet slut. Någonting knäckte till i nacken och nu kan jag inte röra mig. SOM VANLIGT! Det gör så jävla ont och det är så svårt att beskriva hur irriterad jag känner mig hela tiden, och att jag önskar att jag bara hade en mamma som var naprapat eller kiropraktor eller vad fan nu skillnaden är. Eller en pojkvän. Eller en granne. Eller ett spöke, vem fan som helst. Jag sitter och drar i min nacke, men vad hjälper det? Dessutom gjorde jag en knäpp grej när jag borstade tänderna: jag får på nåt jäkla sätt in tandkräm i näsan, så nu bränner det i nacken och i näsan. Och jag är trött i huvudet men inte i kroppen och kan inte sova.


Jag blir så trött på mig själv ibland alltså.